Att vara schlagernörd har sina sidor, men jag har i alla fall fått otroligt många kommentarer efter att ha varit "expert" både i radion och Ålandstidningen förra veckan.
Expert och expert, min favoritlåt (som jag ändrade mig till samma dag) var ju Irland och den kom ju ALLRA sist i finalen.
Visst hade det varit säkert att tippa Danmark som segrare, men jag vidhåller att låten är tråkig, om än gångbar för att locka röster från alla håll och kanter. Musikern Fredrik Erlandsson hade en mycket träffsäker analys av den i tidningen häromdagen. "Only teardrops" rör sig inom ett begränsat intervall, vilket gör det lätt att sjunga med i den oavsett sångkapacitet (till skillnad från Sveriges bidrag "You", som är jobbig till och med för en garvad gospelsångare som jag).
Det har gjorts en hel del musikalisk forskning kring schlagerfestivalen. En tes som anses viktig är att en vinnande låt ska kunna nynnas/sjungas utan komp av (nästan) vem som helst. Det har stämt rätt så ofta i Eurovisionshistorien.
Man ska alltså inte göra det svårt för sig.
Bland kommentarerna jag har fått finns frågan: "Hur kan du som är så musikalisk gilla schlager? Det finns ju så mycket bättre musik".
Svaret är att Eurovisionen är en helhetsupplevelse av europeisk gemenskap, tävling, party, trallvänlighet och en och annan musikalisk pärla. Jag har gjort jämförelsen med ö-spelen, en annan tävling jag också är mycket förtjust i. Visst kan man ha åsikten att man bara vill se VM-finaler i fotboll och ishockey, att inget annat duger, men sådan är inte jag. Dramatiken och upplevelsen kan vara lika stor när man följer en match mellan Åland och Ösel i volleyboll eller en pingismatch mellan Åland och Rhodos :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar