Populistiskt av Ålandstidningens ledarskribent

insändare i Ålandstidningen 30.5.2013

Det var intressant att läsa ledarskribenten Benita Mattsson-Eklunds svar på social- och miljöminister Carina Aaltonens insändare om de förbättringar av tandvården som regeringen har gjort.

Mattsson-Eklund menar att en ambulerande tandvårdsstol är det enda som har åstadkommits – trots att hon blir motbevisad med att allt fler patientgrupper kan gå till den allmänna tandvården, såsom garantipensionärer, institutionsboende, ungdomar som är upp till 27 och flera andra grupper.

(S) driver den här frågan och fortsätter med det. Att skriva att politiken är icke-förverkligad när reformen går framåt steg för steg är direkt missvisande.

I sin ledare 27.5 skriver Mattsson-Eklund också om ”extravaganser som gratisbuss”. Det må vara att hon tycker att det är extravagant med miljöpolitik - det är en värderingsfråga och en politisk fråga hur man räknar på förluster och vinster för ett samhälle som satsar på kollektivtrafik. Detsamma gäller förstås synen på rätten att kunna få tandvård till en rimlig kostnad.

Politisk debatt bör vara saklig. Att kalla löftena om förbättring av tandvården för en ”solskenshistoria” är inte sakligt utan högst populistiskt.

------------------------

Och Mattsson-Eklunds svar på denna insändare är att jag stämplar henne som populist för att trycka till henne. Ja, meningen var förstås att trycka tillbaka mot osanningar som hon är med och sprider. Noterbart är att hon inte kommer med några sakargument i tandvårdsfrågan och att hon när det gäller stadsbussen bara konstaterar att den är en lyx som vi inte har råd med.

Komplext när kommuner slås samman

I torsdags var jag med i en debatt om kollektivtrafiken som sändes i radio och TV. (Du kan se den här). Där upprepade jag något som jag sagt och skrivit vid tidigare tillfällen: att landskapets och stadens busstrafik borde samordnas och att busstrafiken mellan staden och grannkommunerna måste utvecklas. Roger Jansson (M) sa att min vision stämde överens med hans. Synd att detta inte prioriterats alls i den arbetsgrupp som LR tillsatte (som Jansson ledde) om samarbete mellan kommunerna inom teknisk sektor.

Kommunsamarbete (och/eller kommunsammanslagningar) var också temat när jag och Martin Nilsson träffade Skärgårdens socialdemokrater från Åboland igår. Där har ju flera skärgårdskommuner och Pargas slagits ihop, men nu föreslås ännu större kommuner.

Vad har då åbolänningarna för erfarenheter? Ja, därom varierar förstås svaren beroende på vem du frågar. Det som kan variera mellan kommuner är t ex skatter och avgifter och det blir då en förändring när detta ska harmoniseras. Som socialdemokrat tycker man i allmänhet att en solidarisk skattefinansiering är bättre än höga avgifter, så här kan det förstås bli en negativ förändring om man bor i en kommun med mer av (S)-politik och slås ihop med en högerstyrd kommun.

Annars handlade debatten en hel del om den basservice som behövs för kommunmedborgarna, förstås först och främst om hälsovård (inklusive tandvård), men också om skola och vägunderhåll. Det som gjorde mest intryck på mig var att missnöjet verkade vara rätt så stort. Jag försökte jämföra med Sverige och sa att förändringar kanske måste sätta sig innan man kan tala om hur bra eller dåligt det blev.

Mötet med skärgårdens socialdemokrater visade (återigen) på komplexiteten i att ha små kommuner som ska sköta allt mer komplicerade saker. Den här frågan handlar också om att man kämpar för att få behålla sitt inflytande över vardagen i sitt närområde. Och så handlar den om pengar....vem som tjänar på vad, vem som är tärande och närande. Den debatten kommer att fortsätta på Åland och jag ser fram emot att delta i den.

Tråkig låt som vann och "experten" hade riktigt fel

Att vara schlagernörd har sina sidor, men jag har i alla fall fått otroligt många kommentarer efter att ha varit "expert" både i radion och Ålandstidningen förra veckan.

Expert och expert, min favoritlåt (som jag ändrade mig till samma dag) var ju Irland och den kom ju ALLRA sist i finalen.

Visst hade det varit säkert att tippa Danmark som segrare, men jag vidhåller att låten är tråkig, om än gångbar för att locka röster från alla håll och kanter. Musikern Fredrik Erlandsson hade en mycket träffsäker analys av den i tidningen häromdagen. "Only teardrops" rör sig inom ett begränsat intervall, vilket gör det lätt att sjunga med i den oavsett sångkapacitet (till skillnad från Sveriges bidrag "You", som är jobbig till och med för en garvad gospelsångare som jag).

Det har gjorts en hel del musikalisk forskning kring schlagerfestivalen. En tes som anses viktig är att en vinnande låt ska kunna nynnas/sjungas utan komp av (nästan) vem som helst. Det har stämt rätt så ofta i Eurovisionshistorien.

Man ska alltså inte göra det svårt för sig.

Bland kommentarerna jag har fått finns frågan: "Hur kan du som är så musikalisk gilla schlager? Det finns ju så mycket bättre musik".

Svaret är att Eurovisionen är en helhetsupplevelse av europeisk gemenskap, tävling, party, trallvänlighet och en och annan musikalisk pärla. Jag har gjort jämförelsen med ö-spelen, en annan tävling jag också är mycket förtjust i. Visst kan man ha åsikten att man bara vill se VM-finaler i fotboll och ishockey, att inget annat duger, men sådan är inte jag. Dramatiken och upplevelsen kan vara lika stor när man följer en match mellan Åland och Ösel i volleyboll eller en pingismatch mellan Åland och Rhodos :)

Sju rätt tippade igen

Hälsningar från Nyköping :) Gårdagens semifinal i Eurovision fick jag huvudsakligen följa via knastrig radio, men väl framme på hotellet hann vi bänka oss vid TVn för att få resultatet från jury och tittare efter semifinal nummer två.

Även den här gången lyckades jag "bara" tippa sju låtar rätt som tog sig till final: Finland, Norge, Malta, Ungern, Norge, Georgien och Island. Som tur är var det bara en låt som inte kom med som jag verkligen hade velat ha där: Makedonien. Smaken är ju som bekant delad, men hur kunde smaklös rumänsk kastratsång slå ut detta fina stycke som kändes så äkta? Ja, allt fattar man inte. Nu har vi två riktiga bottennapp i finalen: Rumänien och Litauen. Men det är ju så Eurovision är, högt blandas med lågt.

Högst rankar jag Norge, Irland, Ryssland och Danmark (mina och dottern Cajsas kommentarer kan du läsa i Ålandstidningen idag). Vilket land som helst av dem kan vinna - det finns ingen lika "säker" vinnare som Loreen i fjol. Jag tar mig friheten att komma med en korrigerad lista efter juryfinalen som jag ser live ikväll. Man brukar få en känsla av vartåt det lutar när man är bland tusentals andra och märker hur de och man själv reagerar på låtarna.

Mot schlagerland! Det lär ska bli över 25 grader varmt i Malmö i eftermiddag så vi ser fram emot vår södernresa på fler sätt.

Esma och Lozano framför årets balkanlåt

Dags för semifinal två i Eurovision Song Contest. När den är igång sitter jag förhoppningsvis på ett hotell i Nyköping och tittar. För då är vi på väg ner mot Malmö: Siv, Cajsa, Ebba, Maja och jag.

För att finalfältet ska bli så bra som möjligt vill jag ha följande länder med till final från kvällens deltävling: San Marino, Makedonien, Finland, Norge, Malta, Ungern, Norge, Georgien, Schweiz och Island. Denna lista är i startordning, inte enligt mitt tycke och smak.

Eftersom Cajsa och jag blivit tillfrågade om att vara expertjury för Ålandstidningen i morgondagens tidning vill jag inte avslöja exakt hur min tio-i-topplista ser ut förrän artikeln är publicerad :) Du kanske noterar att jag har haft alla nordiska länder med till final. Man kan fundera på hur präglad man är av den egna popkulturen - ganska mycket, tror jag, trots att jag själv är en balkanballadfantast. I år finns det bara en låt av det slaget, Makedonien, och den är självklart given för mig. Heja Esma & Lozano!

Semifinal två har ett något bättre startfält än i tisdags, så Finland kan få det kämpigt och även Island hänger på en skör tråd. Det är framförandena som kommer att avgöra. Spännande blir det garanterat.

Ukraina överraskade mest igår

Sju rätt av tio. Inte jättebra tippat, men alla de bättre låtarna gick till final i Eurovision Song Contest från första semifinalen. Och det är jag ju glad för - som ska till Malmö och uppleva detta live. Danmark, Ryssland, Nederländerna, Vitryssland, Irland, Ukraina och Belgien kom vidare av de jag trodde.

Mest positivt överraskad blev jag av Ukraina, som har en stark artist, både vad gäller utstrålning och sång, i Zlata Ognevich. Anouk från Holland var däremot lite av en besvikelse - varför inte ens våga titta upp? Var hon rädd för publiken? Även ryska Dina Garipova hade problem med att "gå igenom rutan". Danska Emmelie och Irländaren Ryan höll däremot måttet finns kvar på min topplista.

De som jag hade tippat men som inte gick vidare var Slovenien, Österrike och Kroatien. Ingen av dessa bidrag gjorde något bestående intryck, så jag deppar inte för det. Men att Litauen knep en plats var det mest förvånande igår kväll. Andrius Pojavis hade varken pondus eller sångröst för den här nivån. Det var riktigt plågsamt, faktiskt. Men nå´n ska ju förstås komma sist i finalen också....

Apropå att det här är en tävling, så ligger jag under i tippning med 7 mot 8 rätt jämfört med Nya Ålands schlagerexpert David Lindström. Måste alltså komma i kapp. Men när jag läser hans bedömningar av gårdagens bidrag måste jag säga att vi är rätt överens, förutom på en avgörande punkt: Att jag INTE tror att Danmark vinner. Det gör en låt från andra semifinalen....om jag får som jag vill.

Så tror jag att semifinalen går

Ålands Radio kallade mig "schlagerräv" inför gårdagens schlagerspecial och det förpliktigar. En räv ska ju vara listig. Efter en upptrappning av genomlyssningar blir tippningen av semifinalen ikväll så här:

Slovenien, Danmark, Ryssland, Nederländerna, Vitryssland, Irland, Ukraina, Belgien, Österrike och Kroatien är de länder vi får se i final.

I vissa fall tippar jag med hjärtat. Fram till Ukraina är jag ganska självsäker - de sista tre känns däremot osäkra. En av mina två favoritlåtar är Irlands "Only Love Survives" med Ryan Dolan. Trots startnummer tretton skulle jag bli oerhört förvånad om inte den lyckas.

På torsdag far vi, nästan hela familjen, ner till Malmö. Semifinal två får vi se på ett hotell på vägen. Sen är vi på plats! Det blir femte Eurovision Song Contest som jag upplever på plats. Jag har höga förväntningar och kommer att leva i "schlagerbubblan" från och med nu!