torsdag 16 oktober 2014

Arbetsmarknadsfrågor är viktiga för (S)

”Arbetsmarknadspolitiken har traditionellt inte varit prioriterad i åländsk politik”. Det hävdas av redaktören i ett nyhetsinslag i Ålands Radio 13.10. Vi anser att detta påstående inte stämmer för Socialdemokraternas del.

2012 ägnade vi en hel kongress åt temat arbetsmarknadsfrågor. Gästföreläsare var före detta LO-ordföranden i Sverige, Wanja Lundby-Wedin. I samband med kongressen gav vi också ut tidningen ”Socialdemokraten”, full med reportage om viktiga arbetsmarknadsinsatser och framtidsvisioner.

(S)-kongressen antog en resolution där partiet bl a annat vill arbeta för:

- Infrastruktursatsningar och andra stimulansåtgärder i lågkonjunktur (d v s det som landskapsregeringen behöver göra nu).

- Att höja arbetstagarnas kompetens, utveckla vuxenutbildningen och satsa på validering och yrkesprov, för att skapa förutsättningar för den som blir arbetslös att få ett nytt jobb.

- Kartlägga Ålands arbetskraftsbehov och ha ett längre framtidsperspektiv än ett år. Då kan näringspolitiken bli mer långsiktig.

Arbetsmarknadspolitiken hör naturligt ihop med insatser för ungdomar. I vårt program, som fick rubriken ”Arbete och kunskap bygger Åland”, poängterar vi att de sysselsättningsfrämjande verksamheterna är av stor vikt för att motarbeta utanförskap. Socialdemokraterna konstaterar att den uppsökande verksamheten bland ungdomar skulle behöva utvecklas för att ge ett tätare skyddsnät. För de ungdomar som riskerar att falla mellan stolarna lyfter vi också fram att det är nödvändigt med ett bra samarbete mellan sociala myndigheter, FPA, AMS och psykiatrin.

I vårt arbetsmarknadspolitiska program framhåller vi också att tredje sektorn, alltså t ex idrotts- och kulturföreningar och idéburna organisationer (som t ex Emmaus) är viktiga både som arbetsgivare och för att utveckla verksamheter som stödjer arbetslösa. Föreningslivet är också en inkörsport till det åländska samhället och det gör att inflyttade, med ett annat modersmål, får kontakter som kan gynna dem när de söker arbete.

Arbetsmarknadspolitik är förstås inte bara en fråga om arbetslöshet, även om det är aktuellt i debatten just nu. Socialdemokraterna vill arbeta för att landskapet ska vara pådrivande tillsammans med arbetsmarknadens parter så att krav ställs på god arbetsmiljö och förebyggande företagshälsovård för att folk ska orka och må bra på sina jobb. Mobbning, stress och utbrändhet är utbrett i dagens åländska arbetsliv. Detta drabbar både arbetstagare och arbetsgivare. Att flexibla lösningar ordnas för den som varit sjuk så att vägen tillbaka till arbetet underlättas är också något som vi lyfter fram som en mycket viktig fråga.

(denna insändare skrev jag tillsammans med Helena Flöjt-Josefsson)

onsdag 8 oktober 2014

Åtgärder behövs för att öka bussresandet igen

Inför nedrustningen av busstrafiken i Mariehamn ifjol sa fullmäktigeledamoten och infrastrukturnämndens ordförande Roger Jansson (MSÅ) att staden ändå skulle komma att få en bra kollektivtrafik.

Det tycker uppenbarligen inte de resenärer som slutat åka. Och det är merparten: Ålands Radio rapporterade häromdagen om en minskning av antalet resor från över 270.000 (2012) till runt 60.000 under tidsperioden juni 2013 till och med maj 2014. Kombinationen av att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten har varit förödande.

En första åtgärd som kunde bromsa den negativa utvecklingen är att återinföra att det under rusningstid, när folk vill pendla från och till jobb och skola, går bussar som går åt båda håll längs den s k ”åtta” som bussarna kör. Det tar orimligt lång tid för boende i de yttre stadsdelarna att ta sig till centrum (eller från, beroende på var man bor).

Roger Jansson sa i radions nyhetsinslag att han inte märkt av något ökat bilåkande. Han tror emellertid att fler går och cyklar. Om detta kan vi bara gissa, men troligen är det både och. Några cyklar mer, men definitivt har skjutsandet av ungdomar till olika aktiviteter ökat, det vet jag som själv har flera barn och som hör vad andra föräldrar berättar.

Jansson erkände däremot att rörelsehindrade och äldre blivit förlorare efter nedrustningen av busstrafiken. ”Men vi har ju ett system med färdtjänst och sådant” menar Jansson. Det som jag inte förstår är varför det är bättre för stadens skattebetalare att kostnaden hamnar under socialnämndens budget istället för under infrastrukturnämndens?

Det är dags för Mariehamn att komma igång med en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå - utanför deras hem. Detta har (S) motionerat om vid ett flertal tillfällen. Servicelinjer fungerar utmärkt i många kommuner utanför Åland. De sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och de ”belastar” inte färdtjänstbudgeten. Och livskvaliteten höjs för Mariehamnare som betalat skatt i många år.

fredag 12 september 2014

Pengar, pengar, bara pengar...

Tack, Ove Andersson, Ålands Framtid, för repliken kring ÅFs politik och skillnaden mellan den och socialdemokraternas. Det blev nu ännu mera tydligt hur långt till höger er partigrupp står. Media beskriver ÅF ibland som ett mittenparti, men det är för mig obegripligt.

Tydlighet är bra i politiken. I min insändare ifrågasatte jag en politik som man skulle kunna kalla ”siffrorna först”. Jag efterlyste ett medborgarperspektiv.

När reformer ska göras tänker jag mig att politiker ska utgå från 1) vad vill och behöver ålänningarna? 2) hur finansierar vi det? I politiska beslut ska man också ta hänsyn till fördelningspolitik – d v s vilka svaga grupper som behöver stöd och vilka starka grupper som kan betala mer? (T ex – vem behöver bidrag, vem ska få göra avdrag? Och hur ser avgiftssystem ut?). De här frågorna är grundläggande för socialdemokraterna. Det finns också en regional rättviseaspekt som är viktig på Åland, som har relativt många människor i glesbygd.

Anderssons svar utgår från pengar, pengar, pengar. Det är därför utbyggd tandvård beskrivs av ÅF som ”kostnadsdrivande”, medan S anser att det är en viktig hälsofråga, speciellt för de som inte har råd med tandläkarbesök i privat sektor. Än har jag inte hört ÅF problematisera frågan om varför tandvård inte jämställs med övrig sjukvård. Vad är svaret? Varför ska man, egentligen, ha allmän vård överhuvudtaget, blir ju frågan om man ställer den på sin spets. Den är väl också kostnadsdrivande?

Ett annat bra exempel är stadsbusstrafik. ÅF i staden föreslog för inte så länge sedan att Mariehamn inte alls ska betala för stadsbuss. Unga, körkortslösa, sjuka och gamla, som inte kan köra bil, ska i ÅFs samhälle inte erbjudas samhällsfinansierad kollektiv transport. Politiska mål som miljö- och sociala aspekter räknas tydligen bort. Inget perspektiv finns utifrån behov och rättvisa, bara utifrån en budget.

KST, som är en reform för att förbättra social service och göra den mera likvärdig för alla ålänningar, är däremot en del av välfärden som ÅF tydligen ömmar för (till skillnad från folks tandhälsa eller behov av transporter till en rimlig kostnad). Om jag förstår rätt vill ÅF att landskapet ska driva myndigheten, alltså både utföra och övervaka verksamheten. Landskapet ska alltså ta över kommunal verksamhet, vilket knappast gör den billigare i sig och samtidigt säger Ålands Framtid att landskapsförvaltningens utgifter ska minskas med fem procent.

Det går inte ihop för mig. Men ÅF har kanske någon finurlig lösning även här. Lösningen brukar heta nedskärningar, som man har förstått är det huvudsakliga politiska målet för partiet.

tisdag 9 september 2014

Skära med osthyvel – eller göra reformer?

”Många ålänningar är oroliga för språket och ekonomin”, säger Ålands Framtids partiordförande Axel Jonsson i en intervju i Ålandstidningen.

Det skrämmer honom att ekonomin inte är ”i skick” och det är enligt honom Socialdemokraternas fel, om man får tro artikeln. Receptet är att skära ner i den offentliga konsumtionen med fem procent. Jonsson talar om att näringslivet ska stimuleras genom att befolkningen får ökad köpkraft.

Att offentlig sektor ska bantas och att det ska gynna företagen är ett mantra från partiet. Det är lätt att kasta ut en sådan floskel utan ”bevis”, men då missar man för det första att den offentliga konsumtionen har stor betydelse för näringslivet och för det andra att arbetslösheten riskerar att stiga om bantandet blir för omfattande. För det tredje talar man inte om vad som då försämras i den allmänna servicen och hur det kan påverka näringslivet..

(S) har tillsammans med de andra två regeringspartierna lagt krutet på reformer som strukturellt förbättrar: En sammanhållen socialtjänst, utökad tandvård, driftsprivatiserad skärgårdstrafik och digital agenda. Fokus har legat på bättre service och mer samarbete, men förstås också på ekonomi både för medborgare och landskap.

Tittar bara på siffror

Det politiska ÅF-målet är att skära med osthyveln. Här finns bara en enda överskuggande reform: Att lämna Finland därhän. Var är medborgarperspektivet på de föreslagna nedskärningarna? ÅF kastar bara fram en siffra på hur mycket som borde sparas utan vidare analys om vad som skulle hända. (Detta upprepar sig från stadspolitiken). Om det vore så enkelt att bara titta på röda och svarta siffror, utan att behöva ta ansvar för vilka funktioner ett samhälle behöver och om det är realistiskt att de skulle fungera om man lade mindre resurser till dem!

Men i Ålands Framtid verkar ingen tänka så. Nej, man koncentrerar sin energi på att lantrådet har varit på en tillställning där det pratades finska....

Inget problem

Jag har faktiskt full respekt för ÅFs visioner för självständighet. Åland utvecklas ju sakta men säkert och får större självbestämmande. Det har jag inga problem med i sig. Att ta över behörigheter i rätt takt, när medborgarna vill, är något som Socialdemokraterna också är för.

Men precis som journalisten Kerstin Österman skriver i sin kolumn i anslutning till artikeln är det sannolikt att förvaltningen växer i takt med självständighetsivern. Det är ju inte svårt att göra det antagandet. Ekvationen som inte går ihop i Jonssons politik är att vi ska ta hand om en massa mer själva men samtidigt skära ned med fem procent. Det låter alltså som om det finns massor med onödiga funktioner i landskapets verksamhet? Det vore mycket intressant att få ta del av Ålands Framtids specifikation över vad som ska vara borta från landskapsförvaltningen när deras självständighetsvision blivit verklighet.

torsdag 14 augusti 2014

21 fina badplatser nu

Det här är Västerviken i Saltvik. Här brukar det bli några bad varje år. Vid något tillfälle i sommar fanns det alger här, men nu i augusti har det varit fint. Här får man kvällssol så det kan bli bad i solnedgång om det är en varm kväll och det är INTE långgrunt. Inga problem att dyka i direkt från bryggan.

Jag har fått många kommentarer kring alla mina inlägg på facebook om badplatser i sommar. En kompis sa att jag borde ge ut en strandguide med recensioner. Det är inte alls någon dum idé.

Jag är nu uppe i 21 badplatser i sommar. Till helgen räknar jag med att det blir en till. Här är den uppdaterade listan.

1) Algrundet, Mariehamn (barnvänlig, solig)

2) Bunn, Småland (perfekta stoppet nära E4)

3) Barsebäck hamn, Öresund (med utsikt mot Danmark)

4) Kioskenbadet, Öxsjön, Lerum (barndomskänslor och lekvänlig)

5) Mariebadstranden, Mariehamn (het)

6) Lilla Holmen, Mariehamn (morgondoppskompisar, turister)

7) Visby, vid strandpromenaden, Gotland (kallt och STORA vågor)

8) Järsö, Lemland (privat strand hos Lisette Sommarström) (grunt)

9) Häcksjön, Lerum (naturupplevelse och klart vatten)

10) Aspen, Lerum (största badplatsen)

11) Tjärnan, Saltvik (tidigt varm)

12) Bockön, Öxsjön, Lerum (avskild, nås med kanot)

13) Klippa i Öxsjön, Härryda (frihet)

14) Kvarnboviken, Saltvik (familjär och med hopptorn)

15) Långsjön, Grelsby, Finström (vacker och praktisk)

16) Rödhamn (varma klippor)

17) Möckelö, Jomala (hundvänlig)

18) Degersand, Eckerö (Ålands bästa strand när vattnet blivit någorlunda varmt, barnvänligt, härlig sand, roliga vågor, bänkar och bord att fika vid, restaurang)

19) Västerviken, Saltvik (vacker miljö, djupt, hopptorn)

20) Lilla (även kallad långa) Stamsjön, Lerum (långgrunt, kiosk under högsäsong, lätt att cykla till)

21) Seglarnästet, Lemland (nås med båt, ingen strand, man går i från en brygga, fina möjligheter att grilla eller fika)

tisdag 29 juli 2014

Sjutton också vad fina badplatser....

Det här är Algrundet vid Slemmerns östra sida, eller Östernäs västra. Hur man nu ser det. Här har jag tillbringat många timmar den här sommaren. En utmärkt plats för morgondopp (på södra sidan av udden) och kvällsdopp (på norra sidan).

Som en del av er vet betyder sommar bad för mig....och redan i fjol började jag samla badplatser. Det har jag fortsatt med i år och det blev ju till sist en utmärkt badsommar och många dopp återstår!

Idag blir det en utflykt till en strand som av många anses som en av Ålands finaste, Degersand i Eckerö. Får se om den slår platserna som finns på listan redan. En liten bedömning efter varje får ni också.

1) Algrundet, Mariehamn (barnvänlig, solig)

2) Bunn, Småland (perfekta stoppet nära E4)

3) Barsebäck hamn, Öresund (med utsikt mot Danmark)

4) Kioskenbadet, Öxsjön, Lerum (barndomskänslor och lekvänlig)

5) Mariebadstranden, Mariehamn (het)

6) Lilla Holmen, Mariehamn (morgondoppskompisar, turister)

7) Visby, vid strandpromenaden, Gotland (kallt och STORA vågor)

8) Järsö, Lemland (hos Lisette Sommarström) (grunt)

9) Häcksjön, Lerum (naturupplevelse och klart vatten)

10) Aspen, Lerum (största badplatsen)

11) ett träsk i Saltvik (hos Siv Forsbom) som jag inte kommer ihåg namnet på(tidigt varm)

12) Bockön, Öxsjön, Lerum (avskild, nås med kanot)

13) Klippa i Öxsjön, Härryda (frihet)

14) Kvarnboviken, Saltvik (familjär och med hopptorn)

15) Långsjön, Grelsby, Finström (vacker och praktisk)

16) Rödhamn (varma klippor)

17) Möckelö, Jomala (hundvänlig)

fredag 18 juli 2014

Stadens nattliv i förändring

Är stadens nattliv i kris? Ja, hävdar obundne fullmäktigeledamoten, företagaren Anders Holmberg, på facebook. Låt mig därför ge mina synpunkter.

Under förra veckan ordnades PAF carnival i Mariehamn med tusentals besökare varje kväll. Många var förstås ålänningar och lovorden haglade över arrangemanget, både fotbolls- och sångkvällarna. Själv var jag inblandad som kördirigent och jag kan säga att det överträffade alla förväntningar. Tack IFK, Åland United och framför allt PAF! Tror nog att även gästande besökare kommer tillbaka om det ordnas liknande evenemang på det torg som många ansett vara exceptionellt tomt sedan Maxinge i Jomala drogs igång.

>Holmberg skriver att det var dött i staden under den fredag som körkampen avgjordes, att det bortsett från på Torget var tomt på gatorna och på krogarna. I debatten som följer hävdar jag att det är sådana evenemang som PAF carnival som vi behöver. Kan berätta att jag själv blev fotograferad av Helsingin Sanomat, som höll på med ett reportage om Åland. Kanske positivt i längden för Ålandsbilden att Finlands största tidning berättade om hur roligt vi har det, Holmberg?

OM Mariehamns nattliv inte kommer att vara som förr, med redlösa människor som väller in på krogen klockan 12 efter förfester och ut från desamma vid fyratiden, utan istället blir mer kontinentalt, d v s, man äter gott, går på konsert, familjetillställningar eller festival, och att någon i sällskapet sedan kör hem, blir inte jag olycklig. Då tror jag att det åländska samhället har vunnit. Holmberg påpekar på fb att taxi väntade sig mer körningar från PAF carnival. Kanske de trodde att detta skulle bli ett för-Rockoff, en tillställning där nästan alla är onyktra? Nej, det var det inte. En felkalkylering i så fall.

Men vad är det för Mariehamn vi vill att besökarna ska möta? Fyllesommarsamhället? Där folk är på lyset hela juli? Själv ser jag inte speciellt mycket fram emot Rockoff. Inte för att artisterna är dåliga, men för att jag har fyra barn som ska dit varje kväll och som ska se alla fulla människor som de blir rädda för ibland.

Visit Åland har en central roll i att bygga ett varumärke som handlar om annat än det som många inresande olyckligt nog förknippar med Åland – tax free sprit och sena öppettider på krogar. Det är kanske det de har tröttnat på och att det därför är folktomt?

Anders Holmberg, du har mycket god kontakt med andra näringsidkare i Mariehamn. Samla er, tänk nytt och tänk offensivt, samarbeta med tredje sektorn, idrotts- och kulturföreningar. Tillsammans kan idéerna födas. Låt oss slippa fylleriet, det är förhoppningsvis förgången tid. Satsa på bredd och folklighet, barnfamiljer och pensionärer, finsmakare och naturmänniskor.

Jag hjälper gärna till med allsång om det behövs. Lycka till!

(PS Jag var ute och firade på fredagskvällen. När jag kom fanns det inte plats att sitta på Arken Garden. Dansgolven var fulla med människor på båda våningar. Tror nog att bra dansband, trubadurer och discjockeys gör att nattlivet har en framtid också).

torsdag 3 juli 2014

Kvinno- och invandrarfrågor dominerade stort i Almedalen

Twitterfighter, statsminister Özz Nujen, rasismdiskussioner, köer och kallt vatten. Ja, till och med gospel. Så minns jag mitt besök på Almedalsveckan.

Vad hände i Almedalen i år då? Ja, ställ den frågan till någon av oss 25.000 besökare så får du säkert några olika svar; vi hade ju 3.300 evenemang att välja på - och dessutom hände det ju saker på sta´n – demonstrationer och motdemonstrationer - som inte står i den tjocka programboken.

Ståupparen Özz Nujens show inför 6.000 på Gutavallen - på Sverigedemokraternas dag - var en höjdpunkt. En mycket underhållande timme med mångfald och öppenhet som tema. Ett guldkorn var när han jämförde hur det är att vara invandrad amerikan i Sverige med att vara invandrad arab. En amerikan som inte lärt sig svenska på trettio år blir knappast fientligt bemött....ett annat plus får Özz för att han hade självdistansen att skämta även om sin egen kurdiska (ojämlika) kultur. Det vinner trovärdighet i mina öron och står i bjärt kontrast mot den korkade nationalism som presenterades samtidigt av Sverigedemokrater en kilometer därifrån.

Sverigedemokraterna, ja. Tillsammans med feministerna var de på allas läppar under den här veckan. Visst försökte medierna emellanåt koncentrera sig på de ”storas kamp”, alltså sossar vs moderater, emellan varven. Men det bestående minnet av dagarna är ändå att valrörelsen hittills handlat om kvinnofrågor, främlingsfientlighet och rasism. Och inte mig emot – det är viktiga demokratifrågor som behöver finnas på dagordningen i Sverige.

Tyvärr lyftes inte miljöfrågorna upp speciellt starkt, trots att vart och vartannat seminarium hade hållbarhet som tema. Men här ska flikas in att de debatter/diskussioner med miljötema som jag deltog i var välbesökta, så det jag talar om nu är det som gav medial synlighet.

Därför ska jag berätta om ett seminarium som inspirerade mig mycket. Det handlade om kollektivtrafiken i några av Sveriges mest offensiva regioner: Skåne och Västra Götaland. Där ökar resandet starkt. Båda har satt mål att öka det till det dubbla. Det som imponerade på mig är hur vetenskapligt man studerat utbyggnaden och satsningarna i t ex Västsverige. Det finns studier på hur en bättre kollektivtrafik minskar arbetslösheten, ökar städers och bostadsområdens attraktivitet, påverkar människornas hälsa, minskar städernas markanvändning....

Frågan om varför man ska öka det kollektiva resandet får därmed inte ett så entydigt svar. Det är inte så enkelt att det bara är av luftmiljöskäl, tänkte i alla fall jag när seminariet var slut. En fråga som ställdes, som etsade sig fast i mitt minne, var i alla fall: Varför kallar man en utbyggnad för biltrafiken för ”investering” samtidigt som kollektivtrafiken kallas för ”subventionerad”?

Slutligen. Jag har börjat twittra. Du kan följa mig på @gaisare ;-) Har inte riktigt blivit varm i kläderna ännu, men det kanske kommer. Mitt första intryck av twittrande om politik är att det inte är så jätteintressant. Med 140 tecken hinner inte så mycket sägas. Men som informationskanal har det definitivt en betydelse och även som kontaktskapande ”verktyg”. Så vi ses, om inte annat, på nätet!

torsdag 5 juni 2014

Miljön och sociala behov ska styra ekonomin – inte tvärtom

”Det är ekonomin som styr”. ”Vi måste hålla oss innanför ramarna”. I nästan all politisk debatt upprepas detta som ett mantra, något som ska sitta i ryggmärgen på alla oss som ska fatta beslut. Vi ska förstå att man först ska titta på vilken pengapott man har och sen rätta verksamheten efter det. Helst ska det gå att göra allt effektivare också. Gång på gång på gång. Men någon gång måste det tankesättet nå vägs ände.

Det går att ha andra utgångspunkter, t ex ”Det är miljön som styr”, ”Vi måste hålla oss innanför det socialt hållbara”. Då skulle debatten bli annorlunda.

Ta till exempel systemet för skärgårdstrafik som debatterats flitigt. Hur många gånger har vi inte hört att målet är att det måste bli billigare och gå snabbare? Tänk om utgångspunkten istället var: Hur ska vi behålla den känsliga och unika miljön? Är det en hållbar politik att transportera tusentals fordon på stora färjor fram och tillbaka mellan små öar? (det finns skärgårdar där man inte gör det).

Landskapsregeringen vill nu samordna busstrafiken på Åland och har utsett arbetsgrupper med både tjänstemän och politiker för att få till stånd ett så bra system som möjligt där landskapets och stadens trafik knyts samman och där bättre möjligheter för pendlande kan skapas. Man kan ju frestas att tänka att vi nu ska slå ihop de 2 miljoner landsbygdstrafiken kostar med de drygt 500.000 som stadsbusstrafiken kostar och sen utgå från att vi har 2,5 miljoner till kollektivtrafik, eller helst mindre, eftersom vi nu ska effektivisera genom samordning.

Som medlem i en av grupperna har jag andra utgångspunkter: Hur ska vi få fler att resa kollektivt? Vilka miljökrav ska vi ställa på fordonen? Hur medverkar vi till att ålänningar som bor centralt runt Mariehamn på sikt ändrar attityd till onödigt bilåkande?

Vi måste också inkludera social hållbarhet i vårt tänkande och beslutsfattande. Här är en käpphäst för mig att fråga sig om det är hållbart att vi arbetar så mycket och stressar sönder oss för att konsumera mer och mer och därmed ständigt öka tillväxten? Samhällets mål borde i första hand istället vara att alla ska ha ett meningsfullt liv, lagom mycket fritid och att vi håller oss friska vilket gör att vi är så lyckliga som möjligt. Vi tjänar alla, även ekonomiskt, på att andra har det bra. Många studier har visat att människor i jämlika samhällen mår bäst.

I en rapport som lagtinget fick på sitt bord i början av året har arbetsgruppen ”Omställning Åland” med en definition av ett socialt hållbart samhälle av den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef. Det "... karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig: 1) fysiska behov, 2) trygghet/beskydd, 3) delaktighet, 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse, 7) kreativitet, 8) identitet/mening, 9) frihet."

Om man tillämpar flera av dessa målsättningar på samordningen av sociala tjänster för fysiskt och psykiskt funktionshindrade, missbrukare och barn som behöver skydd, som landskapsregeringen och kommunerna nu ska genomföra, inser man att skapandet av Kommunernas Socialtjänst är en riktig reform.

Socialdemokraterna har under detta år jobbat mycket med hållbarhetsfrågor och vi tänker naturligtvis fortsätta förkovra oss. Jag vill att vi och alla andra politiskt aktiva börjar tänka längre och att vi utgår från hållbara miljöfaktorer och från människors behov, inte pengarna. Vi vill alla förstås värna om en stark ekonomi - för rättvisa och gröna ideal kräver starka finanser. Men pengarna ska inte styra, det bör vara miljön och det sociala som sätter ramarna.

tisdag 13 maj 2014

Jag väljer utifrån politisk övertygelse

EU-valet närmar sig och som socialdemokrat hoppas jag på framgång för det röda blocket i EU-parlamentet. För mig har valet stått mellan att rösta på en ålänning (Britt) eller utifrån min politiska övertygelse.

Eftersom jag anser att EU-politiken behöver förändras och bli mer mänsklig och mindre styrd av kapitalet gör jag mitt val utifrån det. EU behöver ta tag i kampen mot ungdomsarbetslösheten, som de nordiska socialdemokratiska partierna gemensamt uttalat, samt motarbeta att våra skattepengar försvinner till skatteparadis.

I sitt första-maj-tal på Åland sa finlandssvensken och sommar-Föglö-bon Thomas Wallgren, SDP, att den nordiska dimensionen måste bli starkare i Europa. Nordisk socialdemokrati har präglat och byggt den nordiska välfärd som varit så framgångsrik ur ett världsperspektiv. Vi ser i flera nordiska länder hur den har börjat monteras ned, t ex i Sverige. Med ett allt mer utvecklat EU-samarbete blir det ett hot mot vårt jämlika samhälle.

Därför gillar jag att Wallgren betonar mer makt åt medlemsländerna, så att EU kan ägna sig åt sådant som EU-länderna behöver tackla gemensamt, som miljö- och flyktingpolitik. Klimatkrisen är kanske den allra viktigaste EU-frågan, vid sidan av att motarbeta de sociala klyftorna som bara ökar.

Jag önskar Britt Lundberg lycka till! Hon är en engagerad åländsk kandidat som förhoppningsvis kan knipa ett eventuellt SFP-mandat. Guldsituationen vore om hon kommer in samtidigt som Ålands socialdemokrater förhandlat fram att en medarbetare till SDPs EU-parlamentariker arbetar parallellt med åländska frågor.

Men för min del röstar jag på Wallgren.

måndag 24 mars 2014

Moderater bagatelliserar effekterna av 0,5 promille

Idag har jag skrivit denna insändare tillsammans med kamraterna i lagtingsgruppen:

Nykterhet i trafiken viktigare än att få dricka på krogen

De två lagtingsledamöterna Petri Carlsson och Annette Holmberg-Jansson, Moderat Samling, har i lagtingsdebatten och i insändarform argumenterat mot en sänkning av den lägre promillegränsen till 0,2. De anför att det skulle minska antalet restaurangbesök och hindra gästerna att kunna välja goda måltidsdrycker.

Socialdemokraternas lagtingsgrupp anser att detta är att bagatellisera problemet med onyktra bilförare i trafiken. Med 0,5 finns alltid utrymme för att folk ”chansar” och tror att de klarar sig. Den risken minskar väsentligt med den föreslagna lägre gränsen. Socialdemokraterna menar att en sänkning av promillegränsen handlar om att värna trafiksäkerheten och att den är attitydskapande: Samhället visar att det inte är ok med kombinationen alkohol och bilkörning. Landskapsregeringen är inne på rätt spår – förslaget bygger på att vi vill ha en nyktrare trafik. Däremot skapar inte en sänkt promillegräns fler brottslingar eftersom förslaget är att införa begreppet rattfylleriförseelse, vilket bara vid ett upprepat beteende kan leda till att man förlorar sitt körkort.

Att hävda att en sänkning av gränsen skulle skapa problem för restaurangbranschen är mycket överdrivet. Att dessutom argumentera med att detta skadar ”näringslivet” är intressant, med tanke på att en annan del av den privata företagsamheten, nämligen taxirörelsen, i så fall rimligtvis borde tjäna på att få möjlighet att transportera hem fler kroggäster.

Vi vill gärna förändra ålänningarnas alkoholvanor. Det vore lyckosamt om drickandet skedde mer på krogar som ansvarsfullt kan kontrollera serveringen av alkohol, snarare än att folk sitter hemma till sent på kvällen innan de kommer ut. Här finns mycket att jobba med vad gäller attityder och här kunde också restaurangbranschen involveras ännu mer.

tisdag 28 januari 2014

Vinklad bild av (S) som ”stadsparti”

I Niklas Lampis ledare 28.1, som egentligen handlar om stadsdirektörens beredning kring fastighetsskattelagsstiftning, passar chefredaktören på att stämpla socialdemokraterna som ett stadsparti. Det är enligt min mening en falsk beskrivning.

Lampi talar om ”kommunalt navelskåderi” när han beskriver det förslag från stadsdirektören om lagstadgad lägstanivå på fastighetsskatt som ingen av oss i stadsstyrelsen ville gå in för utan vidare. Liberalernas Katrin Sjögren lade mycket riktigt förslaget om att landskapsregeringen måste komma med ett bättre faktaunderlag och beräkningsmodeller och det var något som vi socialdemokrater snabbt stödde. En enig stadsstyrelse föreslog en arbetsgrupp där staden och kommunförbundet kunde ingå. Vi hade alltså alla en horisont som ”sträcker sig bortom rondellerna” - för att använda Lampis uttryck.

Det parti som jag tillhör känner jag inte igen som ett parti som bara tänker på Mariehamns bästa. Tvärtom har vi till exempel varit drivande i frågan om den sammanhållna socialservicen. Av central betydelse för den reformen har varit en likvärdig och jämlik service för medborgare på hela Åland, alltså inte att ”dra hemåt” till staden. Jag och min partikamrat Sara Kemetter reserverade oss mot den del av stadens utlåtande om reformen som handlade om att staden skulle kunna tänkas vara värdkommun för den allåländska socialtjänsten eftersom vi värnar om alla kommuners inflytande.

Förslaget till renhållningsplan för hela landskapet, som Ålands miljöservice utfört, är en annan kommunöverskridande fråga som just nu är ute på remiss. Även här anser jag att det behövs mer samarbete. Det kan inte vara vettigt att som idag ha elva (!) renhållningsmyndigheter på lilla Åland (bara sex kommuner är med i Mise). Skulle man tänka enbart ur ett Mariehamnsperspektiv kunde man säkert anse att vi i staden kunde sköta avfallshanteringen för oss själva och strunta i glesbygden, men det är inte miljöpolitiskt hållbart. Åter ett exempel på när vi socialdemokrater tänker längre och utanför stadsgränsen.

Slutligen till raljerandet om att (S) inte har ”speciellt mycket emot nya skatter”. Skatt tar en kommun in för att finansiera den gemensamma sektorn, viktiga samhällsfunktioner såsom skola, omsorg och infrastruktur. Det är inget självändamål att överbeskatta medborgarna, men jag har en övertygelse om att många stadsbor vill hålla den höga servicenivå som staden har på sin offentliga verksamhet och därmed kan acceptera att det var nödvändigt med en måttlig skattehöjning inför 2014.

Det skulle vara intressant att läsa i en kommande ledare av Niklas Lampi vilka offentliga verksamheter han tycker att vi ska skära ner på för att hålla nere kommunalskatten. Är det större klasser i skolan han önskar sig? Sämre äldreomsorg? Mindre underhåll av gator? Ännu sämre kollektivtrafik?

torsdag 23 januari 2014

Även i avfallsfrågan ska Åland ses som en helhet

Avfallshanteringen på Åland är en snårig historia. Idag finns det elva myndigheter som ansvarar för renhållningen, tio kommuner + Ålands miljöservice, Mise. Det säger ju sig självt att det är för mycket på lilla Åland.

Nu är Mise-styrelsens förslag till renhållningsplan för 2014-2024 ute på remiss. Socialdemokraterna hade ett medlemsmöte om planen i tisdags och fick en bra presentation av projektledaren Ingrid Johansson.

Det här är en del av samhällsservicereformen och samordningen av infrastruktursektorn på hela Åland. Landskapet måste göra ett nytt försök att samordna avfallshanteringen. När Ålands miljöservice bildades gick elva kommuner med, men sedan har sex kommuner lämnat samarbetet (och en gått med). Utvecklingen har gått helt åt fel håll.

Eftersom de två största kommunerna, Mariehamn och Jomala, är Mise-medlemmar, är det den organisationen som har renhållningsansvaret för 63 % av Ålands befolkning. Vi brukare är ganska nöjda, enligt en undersökning 2012 över 70 %. Mest missnöje finns kring avgifterna.

På mötet häromdagen påpekades det från Mises håll att myndigheten saknar kontroll över avfallsflödena, eftersom avfallet är i privat ägo. Det vill man ändra på i förslaget till renhållningsplan. Med kommunal kontroll över infrastrukturen så vet entreprenörer och transportörer vad som gäller och det blir lättare för samhället att uppfylla miljömål.

Mariehamns stad ska ge ett utlåtande om den här planen inom kort. Jag kommer att stödja det mesta som står i planen, så att avfallshanteringen blir bättre organiserad. I denna fråga, som i många andra, kan man inte bara se sig själv som bara stadspolitiker utan man måste tänka på Åland som helhet.

tisdag 14 januari 2014

Avgörande beslut för framtiden

Idag ska lagtinget debattera landskapsregeringens strategi för hållbar utveckling. Jag har följt arbetet från sidan och hört och läst hur arbetsgruppen Omställning Åland har tänkt sig hur landskapet ska jobba med framtidens avgörande frågor.

Mycket av det som sägs om hållbar utveckling kan kännas abstrakt. Det som däremot är konkret och lätt att förstå är att koldioxidutsläppen måste minska:

"Vid bl a förbränning av fossila bränslen sker ett tillskott av CO2 till atmosfären och detta tillskott påverkar klimatet negativt. I ett koldioxidneutralt samhälle balanserar utsläpp och upptag varandra", står det i landskapsregeringens meddelande och det är ju ingen nyhet. Dessa utsläpp har diskuterats länge och det har satts olika utsläppsmål runt om i världen.

Så långt är jag med, men social hållbarhet t ex, vad är det?

"Ett socialt hållbart samhälle karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig 1) fysiska behov 2) trygghet/beskydd 3) delaktighet 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse 7) kreativitet 8) identitet/mening 9) frihet", definierar den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef.

Aha, nu blev det genast betydligt större, det här med hållbar utveckling. Om alla världens människor ska känna sig fria och kreativa så har vi en del att jobba med....

Det känns svårt att greppa de här frågorna och det är lätt att hålla med landskapsregeringen om att vi måste lära oss mer om den här samhällsomdaningen och att det är en avgörande faktor för hela strategin.

Under tiden som vi lär oss ska vi förstås ta kloka miljöbeslut och det är inte alltid det lättaste. Jag tänker på när vi stadspolitiker skulle ta beslut nyligen om stadsbussen i Mariehamn. Vi socialdemokrater ville att bussen även i fortsättningen skulle vara avgiftsfri för att sporra fler att ställa bilen hemma. Det är en fråga jag har varit med och drivit, men som vi förlorade.

Svårare var frågan om bränslet som Röde Orm använde, dieseln som görs på fiskrens. "I det närmaste koldioxidneutral" sa tillverkaren och bussbolaget. "Det är inte bevisat vilka utsläpp som kommer från bussarna", sa kritikerna.

När jag sitter och skriver det här hör jag på de svenska radionyheterna att EU:s upphandlingsregler troligen kommer att förändras. Nu kommer det att bli möjligt att väga in andra politiska faktorer än lägsta pris. Miljöaspekterna måste bli ännu viktigare när vi tar beslut i framtiden. Det är ett som är säkert.

Läs mer om EUs upphandlingsregler (från svenska regeringens hemsida)