Offentlig sektor försörjer den privata - och vice versa

I facebookgruppen Åland EKONOMI, som startats av några liberaler, pågår debatter om stort och smått.
Häromdagen handlade en "tråd" om hur stor andel av ålänningarna som jobbar i offentlig sektor. Färsk statistik från ÅSUB säger att det är 32 % av oss.
Flera av debattörerna reagerar med ryggmärgen: "Offentlig sektor är för stor" eller "två personer i den privata sektorn försörjer en i offentlig tjänst".

Det där med försörjning är ju dubbelt.

Det offentliga Åland försörjer också den privata sektorn. Utbildningsväsendet försörjer företagen med kompetent arbetskraft. Vägnätet försörjer företag som är beroende av bra transport. Sjukvården ser till att sjuka arbetstagare frisknar till så att de kan jobba igen. Barndagvården gör att fler (speciellt kvinnor) står till arbetsmarknadens förfogande. Lägg därtill offentliga investeringar som ger företagen uppdrag och entreprenader. Osv osv....

Röd Ungdoms Olov Hansson skriver det bra: "Nyckelordet är produktion, något som sker inom både det privata och det offentliga".

Ta t ex det landskapsägda spelbolaget PAF. De anställda där är någonstans mittemellan offentlig och privat sektor, men företaget drivs ju av det offentliga. Ett framgångsrikt PAF genererar ju massor med pengar till Åland - dessutom är de mesta speltjänsterna de säljer ju en exportvara, vilket är det allra bästa sett ur åländsk synvinkel. Posten är ett annat sådant exempel.

Så länge produktionen går med vinst (och inte konkurrerar med en privat aktör) brukar inte marknadsliberalerna klaga på dessa offentliganställda.

Nä, jag är riktigt trött på de här ständiga jämförelserna där vissa är tärande och vissa närande. Då ser man inte helheten i ett bra samhälle.

För övrigt anser jag att gruppen på facebook borde heta Ålands ekonomi. Det är viktigt att värna det svenska språket :-)

Skattepengar räcker till mycket

En måttlig höjning av kommunalskatten i Mariehamn har varit uppe till debatt efter valet.
Vi socialdemokrater har motsatt oss besparingarna inom äldreomsorgen, där tjänster dras in, och inom barnomsorgen, där ett av de mindre daghemmen stängs, inga satsningar görs, samtidigt som maxtaxan höjs och möjligheten att ha en 80%-ig plats på dagis försvinner.

Det skulle räcka med en halv procents skattehöjning så skulle inga av dessa försämringar behöva göras. Stadens inkomster skulle öka med en miljon euro per år, har våra ledamöter i stadsstyrelsen räknat ut. Läs mer här.

I den intressanta rödgröna debattboken ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras” finns en del motsvarande intressanta beräkningar.
Redaktörerna för tidskriften Tvärdrag, Felix Antman Debels och Daniel Suhonen, skriver om den moderatledda svenska regeringens skattesänkningar förra året på 96 miljarder kronor.

Vad skulle de pengarna ha räckt till? 10 miljarder skulle behövas för att återställa ersättningsnivåerna för den som blivit arbetslös eller sjukskriven en längre tid. Gratis kollektivtrafik i hela landet skulle kosta 15 miljarder. Att anställa 250.000 personer inom offentlig sektor för att minska arbetslösheten skulle kosta 60 miljarder, men då har man inte räknat in hur mycket som kommer tillbaka till den offentliga kassan i form av ökade skatteintäkter, minskade socialbidrag och minskade bidrag till arbetslösa.

Någon ska ta smällen när skatterna ska hållas nere. Ju högre lön du har ju mer tjänar du på skattesänkningar. Men välfärden och den andel av befolkningen som har det svårast får ta smällarna.

Demokratiskt att låta valets vinnare styra

Efter höstens kommunval i Mariehamn blev socialdemokraterna störst, med drygt 30 procent av väljarkåren bakom sig. Det är ingen ”liten minoritet”, som chefredaktör Niklas Lampi hävdar i sin ledare 1.12.

Faktiskt är det så att om man räknar i procent så stöds (S) och (Lib), som Lampi tar som exempel, av över 52 procent av väljarkåren i Mariehamn, även om utdelningen i mandat räknad bara blev 13 av 27.

I kommunpolitiken såväl som i landskapspolitiken hävdar man med rätta att det är demokratiskt att det skall visa sig i de styrande organen vem som vunnit valet och gått framåt mest. Efter valet i Mariehamn för fyra år sedan blev t ex moderaterna (som då hette FS) störst och det var naturligt att partiet då tog hand om ordförandeposten i stadsstyrelsen. Därför hävdar vi socialdemokrater att detsamma borde gälla nu när (S) blev störst.

Niklas Lampi har i flera ledare genom åren konstaterat att det inte finns några givna allianser i stadspolitiken. Partierna har hittat varandra i olika konstellationer beroende på vilka frågor man har kunnat komma överens om.

Det finns inte, och bör inte finnas, blockpolitik i staden. Samarbete och konsensuspolitik för stadens bästa bör vara ledstjärnan. Det är t ex inte otänkbart att en majoritet av stadsfullmäktige kommer att förstå behovet av att höja kommunalskatten, som (S) tydligt markerat att vi anser är nödvändigt för att stoppa nedmonteringen inom barn- och äldreomsorgen. Att (S) säger det nu och sa det redan före valet är inte ”kaxighet” utan tydlighet.

PS
Efter den här insändaren har Barbro Sundback skrivit en tydlig och klar förklaring till varför vi i (S) hävdar vår rätt i den här frågan. Läs här.

Delaktighet minskar stressen i arbetslivet.

Träffade en av "mina" väljare idag. Det var kul :-) Hon hade röstat på mig och (S) för att vi/jag hade lyft fram stress i arbetslivet och utbrändhet i valrörelsen.
Vi enades om att förebyggande metoder alltid är att föredra.

Stresshantering är något som borde diskuteras på alla arbetsplatser.
Men för våra ungdomar måste dessa faror lyftas fram.
Vi får inte tro att stresshantering och livskunskap är något som kommer automatiskt. In med detta i läroplanerna.

Jag kan säga ärligt - att om jag vetat det jag vet idag om stress i arbetslivet - så hade jag kanske valt annorlunda i 20-årsåldern och funderat om i 30-årsåldern.

Visst är det en mognadsprocess och en del i självsutvecklingen - att våga och kunna säga nej.
Men med dagens arbetsmarknad och slimmade organisationer måste arbetstagarna vara på sin vakt och hävda sin rätt till att få tid att göra sina uppgifter väl. Och att få inflytande över sin situation. Det finns inget mer stressande än att inte få vara med och vara delaktig i beslutsprocessen vad gäller det egna arbetet. Tycker jag.

Idag ska vi för övrigt diskutera en omorganisering på mitt jobb. Det ser jag fram emot - eftersom jag får vara med och påverka!

Var är den historiska medvetenheten?

Man kan se på de svenska moderaternas "förnyelse" på olika sätt: Vill man vara positivt lagd kan man hoppas att retoriken inte bara är retorik utan att M har gått rejält åt vänster när man nu pratar om jämlikhet, arbetareparti och rättvisa.

Historiskt har detta dock inte varit partiets starka sidor, verkligen snarare tvärtom. Och speciellt i utrikesfrågor finns mycket att invända i rättvisefrågan (i apartheidfrågan i synnerhet).

När jag var ledig förra veckan fick jag en bok om min hemkommun Lerum, som är skriven ur de "små" människornas perspektiv, d v s statarnas, torparnas och soldaternas Lerum.

Det fanns en liten stark överklass i bygden. Statarna och torparna hade få rättigheter och många skyldigheter gentemot överheten. De visste inte vad allmän pension eller semester var för något, men arbetarrörelsen kämpade för dem. Det är tack vare denna folkrörelse som ett välfärdsland med jämlika reformer byggdes upp.

Det var inte moderater som var med i den folkrörelsen, gott folk.

Klasskamp talade man om och det gjorde Palme så sent som i början av 80-talet. Men sedan dess har något hänt. Väljarnas medvetenhet har minskat. Och den moderata "förvandligen" har skett. Men den stora frågan är vad de ska göra med det utanförskap de säger sig vilja motarbeta. Sänkt skatt löser inte alla problem. Det ökar ojämlikhetsproblemen. Fina tillväxtsiffror är inte något som den arbetslöse eller sjukpensionerade eller ännu värre utförsäkrade har någon större glädje av.

Visst finns det klassklyfter anno 2011. Inte bara i Sverige, även på Åland, som annars visar fantastiska sysselsättningssiffror.

Slutligen: Vill varmt rekommendera Mikael Wiehes tal om den svenska politiska historien inför svenska valet i fjol. Tydligare kan det inte sägas.
"Varje reform som efter folkflertalets maktövertagande genomfördes till fromma för detta folkflertal motarbetades av det gamla högerpartiet, det gamla högerparti som nu har gett sig själv namnet nya moderaterna."

En första valanalys 24.10

VILKEN VALSEGER!!!!

Socialdemokraterna återtog sina mandat och lagtingsgruppen blev lika stor som för sex år sedan. Det "låg i luften", det ska jag villigt erkänna att jag kände, men att vår partiordförande Camilla Gunell skulle göra ett jordskredsval - det hade vi faktiskt inte riktigt räknat med :-D

Redan efter ett par dagar kraxar förstås olyckskorparna: Hur ska vi få igenom vår politik tillsammans med en massa borgerliga partier? (Och det omvända: Har Åland blivit socialistiskt? Moderat farhåga....)

Jag tycker att Camilla har sagt det klokt under hela valrörelsen: I de tider som är nu krävs samarbete och breda uppgörelser.

Det behövs en stark vänster på det konservativa Åland. Det har vi nu. Den kan bli ännu starkare, men det här valet var en bra början. Igge Holmberg, som får betecknas höra till vänsterfalangen inom vårt parti, gjorde också ett succéval.

Mitten har tappat och vänster och höger (M, ÅF) går framåt. Vi känner igen det från vårt västra grannland. Där kan man med fog fråga sig om det ska behövas en massa borgerliga småpartier som ändå tvingas följa den moderata makten.

Och frågan kan ställas här på Åland också (fast då handlar det mer om center-makten). Här beror dock så otroligt mycket på personer och personernas förmåga att kunna samarbeta med varandra. Just detta faktum gör åländsk politik extra svajig. Politikerna svajar hit och dit - och väljarna därefter.

Jag har skrivit det förr: Tydlighet är något jag själv sätter högt på min önskelista över hur politiker ska vara. Det är därför tydliga sossar kan uppskatta tydliga moderater och tydliga Ålands Framtid-are trots diametralt olika synsätt på saker.

Som en av ersättarna i stadsfullmäktige (nr 4 i ordningen) ska jag satsa stenhårt på att vara tydlig om jag får tillfälle att hoppa in på något möte. Tack alla mina 28 väljare ;-) Och tack till lika många, 28, som ville att jag skulle sitta i lagtinget. Jag hade behövt 27 röster till för att det skulle ha lyckats....

De vanligaste samtalsämnena i valrörelsen - Hallbackspojken.com har hela listan ;-)

Det är mötena som är de roliga med valkampanjer. Och då talar jag inte om styrelsemöten.
Nej möten mellan väljare och kandidat.

Ett av de bättre samtalen hade jag en kväll i Godby. Egentligen pratade vi mest om en annan kommun än den vi var i eller den jag ställer upp som kandidat i. Men ett rätt långt och kul samtal hade vi, cafébiträdet och jag.
Jag har pratat politik med mammor på dagis och inlagda på Gullåsen, med fotbollssupportrar och körsångare, med Ålands rikaste man, med sjukpensionärer, utlandsfödda och t o m med sju-åringar :-)

En modern politiker måste vara lyhörd. Att man som åländsk politiker måste vara ute på stan eller i byn och prata med folk, det vet nog de flesta. Den stora frågan är om man lyssnar och tar till sig.

Ibland är det svårt, det måste medges. Om man är så fast i sin övertygelse i en viss fråga och den man pratar med tycker tvärtom, då ska man vara skicklig.

Vad har då de väljare jag pratat med velat diskutera? Här kommer listan i turordning (vanligaste samtalsämnet först).
1) Allmän tandvård
2) Att det är dyrt på Åland och svårt att vara låginkomsttagare
3) Antalet kommuner på Åland
4) Sophantering
5) Stadsbussen och avgifter eller inte
6) Besparingar som drabbar kulturen

Jag hoppas att jag har lyssnat tillräckligt bra. Jag hoppas att du som läser detta går och röstar imorgon. För mig är det en självklarhet att nyttja sin demokratiska rätt. Den som inte röstar kan inte klaga på den förda politiken sen.

Trevlig söndag! För den som ska på valvaka så sitter jag (förstås) med socialdemokraterna och är på Alandica tillsammans med min fru Siv från kl 18.30.

Ingen högoddsare att tro på (S)-framgång

Hur ska det gå på söndag? Ja, det är ju det många grunnar på nu, inte bara politiker utan många väljare.
Att tro på en socialdemokratisk framgång är inte nå´n högoddsare. Vi har haft vinden i ryggen länge. Våra politiska motståndare berömmer vår kampanj. Att vi har varit aktiva har synts i pressen och hörts i radio och TV.

Vi har haft en tydlig valkampanj. Vi har konkreta valfrågor: Jobb- och näringspolitiken, miljöpolitiken och den sociala rättvisan, t ex i tandvårdsfrågan.

I morse träffade jag center-kandidaten Erica Sjöström på Nygatan. Vi konstaterade att folk har varit ovanligt intresserade av att PRATA politik i den här valrörelsen. Vi kände inte alls igen oss i beskrivningen som funnits i medierna att valarbetet har varit lamt.

Och så har högerliberalen Olof Erland vaknat till så här i valspurten. Han har ju annars varit osynlig hittills. Men avogheten mot (S) måste han ju få utlopp för lite då och då.

Om tandvårdsdebatten igår, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, skriver han:
"Tack vare bland andra Obundna lagtingskandidaten Jessy Hartvik insikt i sakfrågan sprack sosssarnas ballong om ”allmän tandvård”. Problemet är knappast att åläningarna saknar tandvård eller att tandstatusen är sämre än på annat håll."

Ålänningar (jo, det stavas med två n) saknar tydligen inte tandvård, enligt Erland. Nähä. Då måste alla de pensionärer/ensamstående/låginkomstagare som vi socialdemokrater pratat med i stort sett varje dag under valrörelsen ha fel då. För de säger att de inte har råd att gå till tandläkare.

Två lästips så här i sluttampen av valrörelsen:

Camilla Gunells blogg där hon utmanar Harry Jansson och Viveka Eriksson

Intervjun med Camilla Gunell i Arbetarbladet

Den riktade välfärden

Olof Erland, höger-liberalen, pratade ikväll om den "riktade välfärd" han förespråkar. Debatten handlade om tandvårdsfrågan. Erland är emot allmän tandvård. Han tycker att vi vuxna kan gå till privat tandläkare (av egen "fri vilja").
Problemet är att det inte är ett fritt val.
Den som är vuxen och inte hör till en utvald grupp som prioriterats får inte gå till den offentliga tandvården.
Det här tycker vi socialdemokrater är fel. Erland tycker att det är bra system.

Som Erland mycket riktigt påpekade - vi i (S) tror på generell välfärd.
Det är därför vi är för allmän sjukvård, barnbidrag till alla barn, kollektivtrafik, lika skola för alla.
Man undrar vad nästa steg blir för höger-liberalerna? Barnbidrag bara till fattiga föräldrars barn? Privata skolor för de rikas barn? Bussavgift för vissa men inte för andra?

Det allra intressantaste i tandvårdsdebatten på lycéet ikväll, var att socialminister Katrin Sjögren ju inte alls verkade hålla med Olof Erland. Hon lutar mer åt (S) i den här frågan, så som jag uppfattade det, men sa det inte rakt ut. Med så olika liberala uppfattningar om den generella välfärden är det inte lätt att vara väljare och rösta liberalt.

Då är det bättre med ett säkert välfärdsalternativ: Socialdemokraterna. Väljs jag in i lagtinget lovar jag att argumentera, sida vid sida med Barbro Sundback (som var utmärkt och tydlig i debatten ikväll) FÖR generell välfärd som inte gör skillnad på fattig och rik.

Inte konstigt att åka kollektivt

Om politik är vi rätt så eniga där hemma, hustrun och jag. Siv har suttit i stadsfullmäktige de senaste fyra åren så jag har haft förmånen att få inblick i stadspolitiken från sidan. Efter valet får vi tro att det blir tvärtom. (Siv ställer inte upp i valet, eftersom hon prioriterar sina heltidsstudier och familjen).

Jag blir glad över att hon är så tydlig i dagens Ålandstidning när den kollektivtrafikkommitté som hon suttit med i gick ut med sitt "resultat". Det vill säga att busstrafiken är en fråga som stadens politiker INTE är överens om.

Jag åker själv stadsbuss ganska ofta. Som inflyttad från en större stad är det inget "konstigt" att åka kollektivt. Här på Åland är det tyvärr det. Nå´t slags bevis på att man är fattig eller har problem med hälsan så att man inte kan köra själv.

Jag tycker att vi måste ta ansvar för koldioxidutsläppen som vi på Åland står för. Jag försöker göra det. Åker jag till Göteborg tar jag definitivt tåget hellre än flyget. Jag paddlar hellre än att åka motorbåt. Jag cyklar så ofta jag kan. Jag spelar pingis istället för att köra dragracing ;-)

Jag vill ha en bra busstrafik i Mariehamn. Avgiftsfriheten är en morot för Dig och mig att bli mer miljövänliga. Det går dessutom snabbare med buss-rundorna utan avgifter och inga onödiga tjänster i form av kontrollanter behöver finnas. Inga dyra avgiftssystem behöver köpas in. För mig är detta självklart och för min fru också....Bra jobbat!

Framtiden ska avgöras av folket

Självstyrelsen har stort värde. Det är viktigt att de beslut som berör vår vardag tas på hemmaplan och inte i Helsingfors, men åländsk välfärd ska inte halka efter. Ålänningar ska inte ha sämre sociala förmåner än i riket. Det är en viktig princip i vår självstyrelselag. Det är därför vi socialdemokrater reagerar när t ex tandvården och vuxenstudiestödet är sämre här.

(S) är för självstyrelseutveckling. Vi ska kräva vår rätt att få en rättmätig andel av skatteintäkterna, alltså att klumpsumman justeras, och vi ska hävda vår rätt att få bestämma om det som vi har intresse av att sköta själva. Det ska ske på ett demokratiskt sätt.

Det är folket som ska avgöra när vi är redo att ta över behörigheter, inte några särintressen. När det gäller ett övertagande av beskattningen är många ålänningar tveksamma. Det är därför en lång väg att vandra. Partierna måste redovisa vad man vill göra med egen beskattningsrätt.

Vad är det då som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver? I ÅFs självstyrelsedebatt i tisdags tog jag upp två avgörande saker: Utbildning och arbetsmarknadspolitik.

Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat. Detta är aktiv arbetsmarknadspolitik.

Team Cajsa drar österut :)

Team Cajsa drar österut mot TV-huset i Helsingfors. Teamet består av de stolta föräldrarna Siv och Anders (jag), storasyster Hanna med pojkvän Jimmy, småsystrarna Ebba, Maja och Vera, mormor Nina och morfar Kurt, Cecilia Rehn samt tre av Cajsas bästa kompisar.

Dags att leta fram de åländska flaggorna. Vi kommer att ha Cajsa-t-shirts på oss och vi kommer att hålla våra tummar så hårt vi bara orkar.

Cajsa kommer att klara det galant. Hon har scennärvaron, erfarenheten, viljan och framför allt glädjen.

Glöm inte att titta på direktsändningen i TV, i FST, imorgon lördag kl 18-19.30. Hur man röstar kan du läsa om här på YLEs text-tv.

Rikedom: Det goda livet!

Vi tänker så lika, Carina Aaltonen och jag. Hon berömmer ett uttalande jag gjorde i Ålands Framtids partiledardebatt som citeras i Ålandstidningen idag.
- För att näringslivet ska utvecklas behöver vi människor som mår bra och att vi har en god välfärd.

Så sa jag och det var för att bankmannen Folke Husell hade pratat om pengar, pengar, pengar och åter pengar som det enda ålänningar skulle vara stolta över.
Men så är det ju inte.

Själv är jag stolt över vårt trygga Åland med låg kriminalitet, den fina miljön i staden Mariehamn, den vackra skärgården, den resursstarka skolan, det rika kultur- och idrottslivet.

Och som Carina skriver i sin blogg om vad som är viktigt:
"- Att vara frisk och att ens nära och kära är friska, att ha ett jobb man gillar, att veta att det finns en bra social trygghet, att leva i ett demokratiskt samhälle där vi värnar om naturen och miljön och varandra, att ha goda vänner man kan skatta tillsammans med och att kunna engagera sig i föreningsliv på fritiden."

Det är detta som socialdemokraterna sammanfattar i titeln på sin numera mycket eftertraktade kokbok: DET GODA LIVET.

Åland behöver arbetsmarknadspolitik!

Jag fick göra ett intressant inhopp i Ålands Framtids debatt om "vad vi kan göra med mera behörighet och mera självtillit". Panelen bestod av fyra partiledare, veteranpolitikern Gunnar Jansson och så jag.
Först höll bankmannen Folke Husell ett brandtal för nytänkande inom finansvärlden och manade till bättre samarbete mellan näringslivet och politikerna när det gäller specifika åländska särlösningar.

Husell sa en hel del som jag inte håller med om, bland annat att åländska politiker behöver högre lön för att de som väljs in ska vara mer kompetenta. Det har jag kommenterat förr, och igår poängterade jag (igen) att det är relativt vad som är kompetens.

Visst behövs det kompetens inom den ekonomiska politiken och jag tycker att man ska vara ärlig och säga att vi som jobbar med politik har en del att lära av näringen där. Men det finns många andra kompetenser som en lagtingsledamot behöver. Man måste förstå helheter, se de ekonomiska besluten i relation till människorna, deras vardag, rättviseaspekter och demokrati.

En i publiken undrade hur politik och näringsliv ska närma sig varandra. Jag berättade hur vi gjorde när (S) hade kongress för ett knappt år sedan. Vi bjöd in folk från olika näringar, vi intervjuade Ålands Näringsliv men lade också stor vikt vid fackliga synpunkter, vi bollade frågorna med de mest intresserade i partiet. Sedan togs programmet upp på kongressen, som fick stöta och blöta innehållet utifrån olika perspektiv.
Resultatet blev ekonomiprogrammet "Rättvisa ideal kräver starka finanser".

Konstigt nog var jag den enda som lyfte fram utbildning och arbetsmarknadspolitik i partiledardebatten. Partiledarna från de övriga partierna var lite för upptagna med att käbbla med varandra om vem som varit bäst eller sämst på att komma med sparförslag under krisåren. Ungefär så här sa jag:

"Vad är det som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver?
Det finns förstås många saker, men jag vill ta upp något som är viktigt och avgörande: Utbildning, utbildning och åter utbildning. Och arbetsmarknadspolitik.
Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Och vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat.

Vi behöver analysera och kartlägga vilken arbetskraft vi behöver i framtiden!
Vi som representerar det politiska Åland kan och ska inte lägga oss i företagandet. Men Åland bör bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi kan skapa mer flexibla system som gör det möjligt för äldre att jobba längre. Och vi kan ha en närings- och utbildningsavdelning som aktivt arbetar med att se till att vi har rätt arbetskraft i förhållande till vad företagen behöver."

Ställ inte tandvårdspatienter mot varandra!

ObS Jessy Hartvik angriper socialdemokraternas tandvårdsreform och oroar sig för kostsamma akuta besök. Det kallar vi skrämseltaktik. Hon ställer grupper mot varandra och tycker att de som har råd och möjlighet ska gå till privat tandläkare.

Socialdemokraterna är inte motståndare till privat tandvård – det är ett missförstånd. Precis som i resten av landet kommer fortfarande en del av kostnaden för privatbesök att ersättas av FPA om vi får bestämma. Vi är övertygade om att många är nöjda med den privata tandvård de får idag.

Den viktiga förebyggande tandvården för barn och unga ska förstås prioriteras . Den kan ske genom årliga besök till profylaxtandskötare eller tandhygienist, som sen kan ge tid till tandläkare om de upptäcker karies (hål i tänderna) eller annan problematik i munhålan. Men framför allt ska man betona det egna ansvaret för munhygienen och att man sköter om sina tänder.

Allmän tandvård är en rättvisereform och viktig hälsopolitik för de i vårt samhälle som har små inkomster. Men om vi skulle resonera som de obundna skulle vi även inom övriga vården bestämma att bara vissa utvalda grupper skulle ha rätt att besöka centralsjukhuset eller hälsocentralen, eftersom andra ”har råd” att gå till privat läkare. Vi tror inte att motivationen då ökar för att betala skatt och bidra till den generella välfärden.

lagtingskandidaterna
nr 9 Ann Eriksson (S), tandskötare
nr 19 Anders Hallbäck (S), partisekreterare

Jag ser att du är rädd....

Allt är inte politik. Just nu kretsar mitt liv förstås mycket kring valet, men desto skönare att kunna "vila" med musik emellanåt. Ikväll sjunger jag i en konsert i St Görans k:a till förmån för cancerforskningen.

Eftersom den norske prästen Björn Eidsvågs text, som han skrev när han arbetade på ett mentalsjukhus som vårdare, är så bra, vill jag dela med mig av den. Den handlar om medmänsklighet. Du kan se när han framför låten tillsammans med en av mina favoritsångerskor, Lisa Nilsson, här.

Eg ser (Jag ser)

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

Lagtingsloppet 2011

Valkampanjen är som ett kanonlopp. Man går ut hårt - allt vad man orkar - och sedan ökar man hela tiden, som min far alltid sa.
Just nu är jag förkyld och därför nerbäddad i sängen. Men jag hoppas kunna vara i farten inom kort - för nu avlöser debatterna och evenemangen varandra.

Själv tänker jag mest på den konsert jag ska medverka i i St Görans kyrka på fredag kl 20.00. Den är till förmån för cancerforskning. Hoppas att jag har sångröst tills dess och att Du kommer dit och lyssnar på alla duktiga åländska sång- och musikförmågor!

Har lekt lite med Picasa....

....och gjort ett bildspel. Mycket nöje :)

Språket och välfärden tema i Helsingfors

Arbetsveckan avslutades med ett möte i Helsingfors med nordiska (S)-partisekreterare. Stämningen är god i (S)-familjen efter ett gott kommunval i Norge och ett regeringsskifte i Danmark.

Men tänk vad "lustigt" - av de fem nordiska länderna är det nu bara i Sverige (!) som socialdemokraterna inte är med i regeringen....Sverige, som ändå har varit ett av världens mest socialdemokratiska länder....

Den nordiska socialdemokratin tar nu krafttag för att möta utmaningarna som välfärdssamhället står inför. Och samtidigt satsar vi på forskning - ett stort gemensamt (S)-projekt är i startgroparna som du kan läsa om mer här.

På mötet konstaterade jag hur värdefullt det är för Ålands socialdemokrater att få vara med i de här nordiska sammanhangen. Jag passade för övrigt också på att diskutera hotet mot svenskan och den svensktalande befolkningen i Finland med SDPs partisekreterare Mikael Jungner.

Han är en av de SDP-politiker som hårdast bekämpat Sannfinländarna, så han förstod precis vad jag talade om när jag beskrev den oro som många ålänningar känner när det gäller den politiska utvecklingen på fastlandet.

Slöseri att ha 16 kommundirektörer

”Hela den offentliga sektorn måste förändras. Man måste minska kostnaderna för administration”. Så skriver vi i (S) valprogram.

Kommunstrukturen på Åland kommer att förnyas – jag anser att det är oundvikligt.

För mig är det viktigt att vi lever i ett så jämlikt samhälle som möjligt. Alla människor är lika värda. Det låter kanske som en klyscha, men med så stor skillnad mellan fattig och rik kommun som vi har på Åland, så blir det skillnad på folk och folk.

Nya Åland lyfter upp ett konkret exempel i ledaren 20.9: att biblioteksservicen är så olika beroende på vilken kommun du bor i. En större fråga är äldreomsorgen, där servicenivån kan vara ganska olika.

Ett argument mot en kommunreform är att den nära servicen skulle försvinna. Frågan är bara vad som är nära och vad som är service. Att ha nära till en bra skola är naturligtvis en viktig prioritering. Men att behålla nuvarande kommuner är ingen garanti för att skolor ska få finnas kvar. Under senare år har flera små skolor ändå fått stänga, i Emkarby, på Enklinge och Lappo.

Med färre men starkare kommuner kunde ändå besluten fattas så nära som möjligt. I många större kommuner, t ex i Sverige, har man infört så kallade kommundelsnämnder. Ett utmärkt sätt att förankra själva utförandet av service lokalt – och som förhindrar toppstyrning.

Jag tror att centrala frågor som ekonomistyrning, långsiktig planering och stads- och markplanering blir bättre om det finns en samlad kompetens. Vi behöver inte 16 kommundirektörer på Åland – det är slöseri med resurser!

Kuwaitiska fans?

Statistik kan vara väldigt intressant. Ibland kan man dock förundras över siffror och staplar.
Ikväll blev jag väldigt nyfiken: Vem följer min blogg från Kuwait???? Har nämligen SEXTON träffar därifrån på denna blogg, åtminstone enligt besöksstatistiken!

25 dagar kvar - se "Rakt på" på Å24!

Igår kväll och i morse sändes Åland 24:s Rakt på, ett program som jag fick förmånen att bli kallad till.

Det var INTE min TV-debut, men nog första gången jag var gäst i en TV-soffa.

Det är mycket man skulle vilja ha fått sagt, men jag är nöjd med att jag kunde lyfta fram tandvårdsreformen, som är en socialdemokratisk hjärtefråga.

Förresten, kandidatnumren inför höstens val har kommit. I lagtingsvalet har jag (tur)-numret 19 ;-).

Och i valet till stadsfullmäktige är det lätt att tänka nedräkning: 543.
Förhandsröstningen börjar nästa lördag, 1 oktober.

Och det är 25 dagar kvar till den riktiga valdagen!

Titta på TV ikväll!

Ikväll kan du se en intervju med mig och partikollegan Sara Kemetter i Tv-bolaget Åland24:s program Rakt på.
Det var kul att bli tillfrågad om att delta, som en av de nya lagtingskandidater som vill vara med och "lägga sig i....". Titta på Åland 24 ikväll på Ålandskanalen från klockan 18 och framåt, eller på nätet.

Valkampanjen rullar på bra, tycker jag. Det märks på sta´n och i e-postskörden att det är politisk högsäsong.

Igår morse hade jag besök av tre studerande från Ålands lyceum. De hade förberett sig med en mängd frågor om allt från homoäktenskap till beskattningsfrågor. Vi fick igång ett intressant samtal. (pst....och undrar du så är jag FÖR att homosexuella ska få gita sig).

Imorgon ska jag vara med och spela in radioreklam, men före det hjälper jag sosseseniorerna med ett brevutskick och efteråt kommer vår kandidat Sven Sjöblom från Brändö in för att hämta valmaterial. Och på fredag blir det en resa till Helsingfors för nordiskt partisekreterarmöte. Ja, det är resten av veckan i korthet :-)

Ålandskanalen och upprördheten

Jag tittade på Ålandskanalen i fredags kväll. Först såg jag slutet av TVMax kulturprogram, sedan kom Åland 24:s program igång, något som inleddes med en reklamfilm för Roger Jansson (M). Efter nyheterna kom mer politisk reklam från (M). Det kom också reklam för att göra reklam i Nyan och Åland 24: i "en redaktionell miljö", säger speakerrösten.

Efter programmet om skördefesten igår kom Nyans s k text-TV som också blandades med stillbildsreklam för Obundna.

Detta sänds i den TV-kanal som Ålands radio/TV har att administrera. Public service-bolaget säljer programtid och distribuerar reklam-TV - också med politisk propaganda. Någon större politisk debatt om att detta skulle påverka radioredaktionens opartiskhet har det inte varit.

Men så kommer Ålands socialdemokrater på att man vill producera egna TV-program. Då går Nya Ålands VD i taket - liksom partiledarna för de andra partierna.

Ålandstidningens ledarskribent Niklas Lampi kommenterar skeendet i en utmärkt ledare i dagens tidning. Han sammanfattar frågan tydligt och klart.

Efter den här upprördheten i debatten ställer jag mig frågorna:
Vad ÄR Ålandskanalen? Är den en public service-kanal? Då vill åtminstone inte jag har reklam-TV i den.
Är den en TV-kanal för olika åländska TV-producenter? Om ja, varför är det okej att sända en reklamfilm med Roger Jansson som berättar för oss att hans erfarenhet och kunnande behövs i politiken, men så upprörande att socialdemokraterna tänker producera och sända TV-program UTAN sådan direktreklam för kandidater?

Maktskifte är en bra början

Maktskiftet är en bra början. Det har varit val i Danmark och vänsterblocket har segrat. Helle Thorning-Schmidt blir statsminister.
Det är inte märkligt med vänstervågen som drar över Europa. I kristider litar fler på socialdemokraterna, verkar det. Så är det på Island, så har det varit ett bra tag nu i Norge, i Finland gjorde SDP ett bra val och nu blev det seger i Danmark. Next stop: Åland? Hoppas.

Här hemma diskuteras de borgerliga partiernas envisa försvar för nedskärningar inom sociala sektorn i Mariehamn. För dig som missade debatten (Argument) i förra veckan i Ålands Radio: Ta chansen att lyssna på den i efterhand på nätet.
Barbro Sundback, (S) stadsstyrelseledamot, är mycket tydlig med att säga att vi inte accepterar en sådan försämring av välfärden som föreslås. Och notera att Sune Alén (Lib) så småningom håller med om att en skattehöjning nog blir nödvändig om Mariehamn skall klara budgeten.

Ansvarsfullt?

Ska man summera hur debatten har gått kan man säga att Moderaterna anser att det är att vara ekonomiskt ansvarsfull när man skär i verksamheterna, medan socialdemokraterna anser att det är ekonomiskt ansvarsfullt att se till att inkomsterna räcker för att betala utgifterna.

Det måste bli en ändring på den förda stadspolitiken.

Maktskifte är en bra början.

Om jag får väljarnas förtroende....

Niklas Lampi efterlyser tydligare politik i sin ledare i Ålandstidningen 9.9.

Om jag får väljarnas förtroende vill jag jobba för följande:

Välfärden skall komma alla till del. Vi betalar skatt för att få bra service i Mariehamn: i skolan och på fritiden, inom omsorgen, på dagis, för äldre och handikappade. Därför vill jag inte att vi skär ned i dessa viktiga verksamheter. Om det i sämre tider behövs en måttlig höjning av kommunalskatten, så är det vettigare än att göra nedskärningar och skylla på att ”ramarna” har blivit mindre.

Mariehamn (och Åland) behöver fler invånare. Vi lockar hit folk med god service och ett tryggt, öppet och demokratiskt samhälle. För att utveckla och få bättre kvalitet på de kommunala verksamheterna, anser jag att kommunsammanslagningar skulle gynna medborgarna.

Miljöfrågorna är viktiga i Mariehamn. Vi måste ta ansvar för den hållbara utvecklingen. Cykla mer, ta den avgiftsfria stadsbussen, sortera sopor och spara på samhällets energianvändning. Det går om vi vill!

För övrigt anser jag att allmän tandvård bör införas på Åland.

Folkets recensioner

Vi är inne i den intensiva valrörelsen nu. Den här veckan har vi i socialdemokraterna ägnat oss åt att få valprogrammet färdigt och att få kandidatlistorna färdiga (imorgon ska de lämnas in!).
Vi är över femtio kandidater som ställer upp i lagtingsvalet!

Många har sett TV-inslaget med mig i Åland 24 och det är ju kul! (Måste bara lära mig att stå mer stilla när kameran rullar....)

Nyan-reportern Patrik Dahlblom som recenserade vallåtar i programmet hade en sval inställning till (S) kampanjsång "Åland tillhör dig och mig". Han menade bland annat att den inte går hem "bland 20-åringar" (vilket är lite intressant med tanke på att mina musiker är just i 20-årsåldern).

Jag tar inte så allvarligt på vad en recensent tycker. Jag tar åt mig av konstruktiv kritik förstås, men väljer också att lyssna på andra recensenter jag mött i veckan:
"Bra låt!" (LR-tjänsteman, 35-årsåldern)
"Fin text - och förresten, har inte Harry Belafonte sjungit den låten?" (kyrkligt anställd man, 60-årsåldern)
"Min dotter nynnar....Åland tillhör dig och mig...." (småbarnsmamma, 40-årsåldern)
"Kan man få texten till er sång?" (kvinna som besöker (S) valstuga)
"Vilken fin melodi" (snabbköpskassörska, 40-50-årsåldern)
"Tycker att Anders Hallbäck i sången och filmen lyckats fånga känslan i varför jag bor här och varför jag engagerar mig politiskt" (Mia Hanström, kandidat för S i lagtingsvalet)

Erland och budgetslitaget

Liberalen Olof Erland har en förkärlek för att generalisera och skriver i en insändare i Ålandstidningen om socialdemokraternas syn på skatter och välfärd.
Han har hakat upp sig på att en (S)-bloggare skrivit "dela ut" istället för "fördela" eller "omfördela". De senare orden är förstås tydligare och bättre att använda för att beskriva hur välfärdstjänster ska finansieras.

Visst är det skillnad mellan socialdemokraternas och Erlands språkbruk: Han skriver om "budgetslitage" och om att skära i driftskostnader, medan vi i (S) talar om att prioritera de svagaste och beskatta de som har råd om så krävs.

Om man som Erland bara ser siffrorna i landskapets budget som slitage, kan man ju undra om man förstår att det är viktiga verksamheter man skär i....

Om det är att bedriva politik för särintressen (som Erland menar att (S) gör) att förespråka tillräckliga resurser till fattiga pensionärer och ensamstående som inte har råd att gå till tandläkaren, att förespråka avgiftsfri buss för att värna miljön eller att förespråka att skärgårdsbor skall ha en rimlig hälsovårdarberedskap - ja, det får väljarna avgöra.

Socialdemokraterna kallar det generell välfärd. Olof Erland kallar det budgetslitage.

Framgångsvåg i Norden för (S)

Väl hemma från Palaver på Torget, det politiska jippo i Mariehamn som alla partier ordnar tillsammans.

Min viktigaste uppgift, förutom att organisera folk vid valstugan och prata med väljare och kandidater, var att leda allsång och hålla koll på "The Party Band" som vi plockade ihop speciellt för evenemanget.

I ärlighetens namn missade jag en hel del av vad som sas i blixtdebatterna. Men Jenny Jonstoij hörde jag debattera kultur och hon klarade sig galant! Kul att (S) har så starka unga representanter i årets val.

Väl uppvaknad efter en välbehövlig eftermiddagsvila läser jag i DN om det danska valet. Där går socialdemokraterna framåt - och det är ju speciellt glädjande med tanke på att det invandrarfientliga Danske Folkeparti haft allt för mycket att säga till om allt för länge. Dessutom ser man nu en trend: Norges Arbeiderparti står starkt, SDP i Finland är med i regeringen och fick finansministerposten och i Danmark ser det ljust ut. Och på Åland kunde vi nyss läsa att en glädjande opinionsmätning talar för en rejäl framgång för Ålands socialdemokrater....

Förklaringen till framgången för (S) i Danmark? Jo, allt fler väljare är trötta på att välfärden raseras och förstår att skattesänkningar har ett mänskligt pris och är kortsiktig politik....den borgerliga regeringen går till val på att försämra för förtidspensionerade och arbetslösa. Ja, det känner man ju igen....

Allsång på torget imorgon

Strategi är något som diskuteras i korridorerna i självstyrelsegården så här i valtider. I Ålands radios reportage igår (som ligger ute på nätet) kan man höra hur vi inom de åländska partierna har lagt upp planerna inför kampanjen.

(PS....om du inte orkar lyssna på alla de andra så börjar jag prata efter 19.03)

Vi syns på stadsbussarna, det startas bloggar och sjungs om vem som är rappare och vem som går framåt, det talas om vem som har fler idéer och vem som bryr sig mer. Det skall delas ut kokhäften, bananer och ballonger och pennor (vilket väl är det bästa med valrörelsen: pennor tappar man ju alltid bort) :-)

För dig som vill bilda dig en egen uppfattning rekommenderar jag Palaver på Torget i Mariehamn imorgon kl 11 till 14. Förutom debatter och tävlingar får du chansen att sjunga med i allsången som leds av mig, Ove Andersson (ob), Martin Staf (lib) och Hasse Grönwall (vaktmästare i lagtinget).

Vi utlovar sväng och skönsång och bandet återkommer med jämna mellanrum, redan strax efter 11 är vi uppe på scenen. Och du, partierna bjuder på kaffe, äppeljuice och Ålandspannkaka....

Svar till John om "gratis" tandvård

Hej, John! Tack för dina synpunkter.
(försökte svara på din kommentar direkt under förrförra inlägget, men det vill inte fungera, så därför blir det ett nytt inlägg istället).

Först och främst: Gratis och allmän tandvård är inte samma sak. Jag har aldrig sagt eller förespråkat att vi skall erbjuda gratis tandvård.

Grundavgiften per besök för kommunal tandvård på hälsovårdscentral i resten av Finland är
- högst 7,50 euro när vården ges av en munhygienist
- högst 9,60 euro när vården ges av en tandläkare
- högst 13,90 euro när vården ges av en specialisttandläkare

Utöver grundavgiften debiteras separata avgifter får behandlingar och undersökningar. Avgifterna varierar mellan 6,20 euro (till exempel grundundersökning av tänder) till över 100 euro (proteser).

Jag förespråkar en tandvårdstaxa som motsvarar den i Finland, eftersom jag anser att det är orättvist att vi skattebetalare på Åland får så mycket sämre service än på fastlandet. Det är det som vi i (S) kallar "minst samma välfärd som i riket".

Det fiffiga med skatter är att de som har mycket pengar hjälper till mer än de som är fattiga. När var och en betalar vad sådana här välfärdstjänster kostar blir det väldigt ojämlikt i samhället. Men det är mycket inom den gemensamma sektorn, som kunde göras annorlunda. Läs här nedan (i mitt nya inlägg, vad jag hellre prioriterar bort).

Tandvård hör till välfärden

”Visste du att man kan bli dement om man inte sköter sina tänder?”. Det undrade min dotter en dag när hon kom hem från skolan.

Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.

Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.

Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).

Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.

Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?

Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.

Vad menar M med jämlikhet?

Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.

Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.

Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).

Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).

Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.

Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.

På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.

Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?

Utbildning är bra - men kompetens är viktigare

Realkompetens tycker jag är ett bra ord. Det betyder ungefär "det man kan på riktigt".
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.

I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.

Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.

Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.

Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.

Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)

Lagtingsarvodet räcker

Åländsk politik chockvaknar inför valet, skriver Niklas Lampi i en ledare i Ålandstidningen 20.8.

Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.

Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).

Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?

För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?

Jag tycker i alla fall att lönen räcker.

Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.

Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!

Liberal realpolitik

Han kallades "realpolitiskt ansvarstagande" i Nina Fellmans ledare i förra veckan, finansminister Mats Perämaa (lib).

Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.

Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.

Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.

Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.

Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.

Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?

Hat och glädje i politiken

På tisdag kommer generalsekreteraren för de nordiska socialdemokraternas samarbetskommitté, SAMAK, hit.
Vi har ordnat ett möte med rubriken "Ingen ska tysta oss - socialdemokrati som motvikt till högerextremism och främlingsfientlighet".
Det har talats och skrivits mycket om sverigedemokrater, sannfinländare och fremskrittspartister, efter det hemska dådet på Utöya. Men nog är fientligheten mot (S) mer utbredd, i alla fall i mitt gamla hemland Sverige.

Sossehat är inget nytt. Olof Palme var hatad, Mona Sahlin har hatats, Anna Lindh mördades. Och ålänningar har försökt förlöjliga Barbro Sundback (men hon är tuff och bra på att ge tillbaka).

Att det skojas om politiker har jag däremot inget emot. Mitt favorit-TV-program är Parlamentet som bland annat gjort det här roliga klippet med Göran Persson.

Sossecontainers och centerextremismen

Att Volvo 740 kallades för "sosse-container" - det kan jag leva med. Det är kul.
Det är ungefär som att golf kallas för "moderat-bandy". Humor i politiken är aldrig fel: En av de roligaste sketcherna är Hasse & Tages "Center-Extremisten", om centerpartisten som är EXTREMT i mitten, som alltid svarar ja OCH nej på alla frågor. Politiker måste tåla satir, jag har själv gjort sådan under min radiokarriär skojade jag i programmet "Jåländsk journal" med Barbro, men också Roger Jansson, Gunnar Jansson och inte minst Rolle Boman (det var de 4 som var roligast att skoja om) :-)

Det som blir roligast är när man skojar om sig själv samtidigt. Med distans till sig själv blir humorn rolig. Man behöver inte vara så präktig.

Bristande datorkunnande

Barbro och jag brukar skoja med varandra (vi sitter med skrivborden mitt emot varann). Hon tråkar mig (lite vänskapligt) för min ibland något sviktande hälsa och min oförmåga att hitta bland alla papper, medan jag skojar om hennes bristande datorkunnande och hennes ibland lite för hastiga tempo....

Tonen i valrörelsen är viktig, om vi ska behålla trovärdighet. Och att vi visar att politik är roligt också, inte bara seriöst hela tiden. Med mer underhållningsvärde skulle fler följa debatten.

Hoppas (och tror) verkligen att vi slipper kampanjer av typen "Hellre Död än Röd". Läs
Peter Perssons inlägg i Aktuellt i politiken.

"Nu är det dags att byta parti...."

....sa en av besökarna till mig vid valstugan idag. Det var en kvinna som inte varit socialdemokrat förr, men som efterlyste mer "mänskliga värden" i politiken.
Kul med positivt intresse för vårt arbete :-)

Andra besökare är mer försiktiga, men ändå upplever jag en gryende valstämning och att folk gärna vill prata politik. Och till dig, åländsk väljare, som läser det här: Gör det! Prata med oss, kom med dina synpunkter, diskutera. Det är det som är demokrati. De som blir invalda ska representera sina väljare.

Om jag blir vald till stadsfullmäktige eller lagtinget vill jag jobba för de mänskliga värdena: För att den gemensamma sektorn inte skall raseras och för att den generella välfärden, d v s allas lika möjligheter till utbildning och omsorg, skall värnas, trots spartider.

Vi måste våga prioritera för att klara den utmaningen. Vi måste välja bort det onödiga, men skydda viktiga verksamheter som hotar att raseras när ekonomismen ska styra. En budget är inte bara siffror och investeringar, det är framför allt en drift av ett samhälle som måste och ska fungera.

Jag lovar att återkomma med min prioriteringslista inom kort. Det blir nog efter tisdag, för då får jag och alla andra intresserade mer input om hur den nordiska socialdemokratin skall arbeta med välfärdsfrågorna de kommande tjugo åren. Och med integrationspolitik för att motarbeta främlingsfientligheten, som växt sig stark. Ett öppet medlemsmöte som är i lagtingets auditorium, 23 augusti kl 18.30. Vem som helst kan alltså komma dit.

Men nu tänker jag inte tänka mer på politik, inte idag i alla fall. Nu ska jag ta det lugnt ikväll, slötitta på TV, spela lite på www.betapet.se (alfapet på nätet), dricka en kopp te och hitta på ännu en saga för min yngsta dotter.

(Förlåt om jag lurades lite med rubriken, ville ju förstås locka hit dig till min blogg ;-))

Dagens roligaste politiska händelse (för mig)

Dagens roligaste politiska händelse var för mig att sitta på torget utanför valstugan i duggregnet och prata med två väldigt trevliga unga killar, som var nyfikna på socialdemokraterna (och definitivt sugna på kaffet som jag bjöd på).

Trodde först att det skulle bli en minuts småsnack och att de sedan skulle gå iväg, vilket de mycket riktigt gjorde, med lite valbroschyrer och varsin kopp i handen, men....sen kom de tillbaka.

De satte sig ner och vi pratade i nästan i en timme om deras studier, den nya gymnasiereformen, hembygdsrätten, värnplikt eller inte, skattepolitik, finanskrisen, fördelarna med den nordiska välfärden, EU-utbyten på universitetsnivå, brott och straff....ja, det var en hel del vi hann med.

Väl på väg hem stannade jag till och tittade in på Nya Ålands redaktion. Nyhetschefen frågade: När ska ni börja twittra? - Ja, svarade jag, inte vet jag. Jag har inte fastnat för det ännu.

Man kan inte utesluta att jag börjar twittra. Inte minst med tanke på att jag redan är en sådan facebookentusiast. Men sociala medier i all ära, ett samtal av den typen som jag fick vara med om idag, hade aldrig kunnat göras via dator. Och det är aldrig lika trevligt att dricka kaffet ensam framför datorskärmen....

Nyhetschefen berättade om den stora politiska händelsen idag: Att en liberal lagtingsledamot byter parti till moderaterna. För mig var inte det den stora händelsen.

Det var, som ni säkert förstår vid det här laget, att få sitta på en bänk på torget och snacka i lugn och ro med två unga, vetgiriga yrkesgymnasieelever om framtiden och livet.

Vi är i gång!

Det har varit full fart på valkampanjen, sedan den startade igår, fredag kväll. Staden var ju fullproppad med människor på årets trevligaste arrangemang: Kulturnatten. Så det var mycket folk i rörelse.

Kokhäftet "Det Goda Livet" som socialdemokraterna fått färdigt i veckan, gick åt som smör i solsken. Och kampanjsången "Åland tillhör dig och mig", som jag skrivit texten till, ljöd över hela torget ett antal gånger - ackompanjemanget stod Kurt "Kutten" Lindbom och Anders Stenmark för.

Och sångförmågor har vi gott om i partiet: Isabella Sarling, Katarina Gäddnäs, Siv Hallbäck, Teddy Donobauer, Kjell Nyberg, Camilla Gunell....och många därtill.
Min gode vän Per-Arne Sondell kom och förstärkte sången också och fick välförtjänt beröm av publiken.

En lyckad kickoff med andra ord! Även Siv Ekström och Hattsson duo (på bilden Jan och Fredrik Mattsson) underhöll med härigt svängig musik och på lördagsförmiddagen var Röd Ungdom på plats och kokade kaffe och pratade med folk.

Vi är igång!

Sämre tandvård kostar också

Ålands socialdemokrater har krävt att landskapet gör en ordentlig utredning för att vi ska få veta vad en tandvårdsreform skulle kosta.
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.

I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.

I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."

I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.

För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.

Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.

Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).

Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.

"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?

Skrattretande att hävda ålänningarnas rätt?

Erik Schütten (ÅF) skrattar när han läser socialdemokraternas välfärdsprogram "Minst samma välfärd som i riket". När jag läser hans analys får jag skrattet i halsen.

Att hävda ålänningarnas rätt till t ex samma nivå på tandvård som resten av Finlands medborgare är tydligen skrattretande. Schütten skriver att detta bara är "köttben" och "valfläsk".

Här får vi klara och tydliga besked från ett av ÅFs språkrör: Självständighet/självstyrelse betyder alltså rätten att välja sämre service för medborgarna.

Schütten menar att det inte finns pengar för att nå samma välfärdsnivå som i resten av landet? Åland är alltså så fattigt? Och samtidigt ska vi sikta in oss på att bli en egen mikrostat?

Det som möjligtvis är aningen skrattretande är Schüttens oförmåga att vilja satsa skattemedel på tandvård och välfärdstjänster, generella förbättringar av folks liv, för att istället vilja lägga pengarna på självständighetsbyråkrater. De flesta förstår att självständighet kostar. T o m inom ÅF, vars styrelse skriver så här i en insändare (som egentligen handlar om kommunreformfrågan):

"I din insändare jämför du antalet offentliganställda i Sverige, Finland och på Åland. Men jämförelsen haltar då Åland, genom självstyrelseapparaten, har ett system som inte går att jämföra på det här sättet. Åland har verksamheter, t.ex. ÅHS, som alltid kommer att kräva betydligt mer resurser än i grannregionerna. För att få motsvarande siffror måste vi montera ned viktig samhällsservice. Särskilt inom vårdsektorn. Är det vad ni Moderater vill göra?" (Nya Åland 26 juli, svar till Lennart Isaksson (M))

Självstyrelse är alltså ett dyrt system och litenheten ett problem, precis som jag har påpekat tidigare, t ex i debatten om övertagande av beskattningen.

I samband med senaste budgetbehandlingen hade (S) ett antal sparförslag: Investeringsbidrag för golfbana: 1,5 miljoner euro. Sänkning av jordbruksanslag: ca 1,9 miljoner euro. (S) lagtingsgrupp krävde också i en finansmotion att "år 2011 kommer landskapsregeringen att i stöd av självstyrelselagen kräva att en justering görs av avräkningsgrunden och avräkningsbeloppet som beaktar den åländska befolkningsutvecklingen sedan 1993 och andra omständigheter som kan tänkas påverka avräkningsgrunden och beloppet."

Att Schütten tycker att storleken på klumpsumman är ointressant är anmärkningsvärt.

De små partierna, t ex ÅF och S, har inte, som i större sammanhang, resurser att göra en "skuggbudget". Det vore oerhört intressant om sådana gick att genomföra. Då skulle man se vad partierna i själva verket vill satsa våra gemensamma resurser på och vilken helhet de förespråkar.

(S) har det goda livet för alla som ledstjärna, ÅF har....självständighet från Finland, till varje pris?

Nu tappade jag lusten

Det känns ELÄNDIGT.

Lördag eftermiddag, humöret på topp. Kommer hem från stranden (23 grader i vattnet). Ser fram emot en stunds allsvensk fotboll på TV. Svenska mästarna MFF mot "åländska" DIF.

Men när jag sätter på TVn har matchen just avbrutits på grund av fem knallskott som kastats från publikhåll. Ett "detonerade" i närheten av en TV-fotograf, ett mitt bland en massa supportrar.

Hela allsvenskan får lida av det här. Vem vill ta barnen med på allsvensk fotboll? När tappar fotbollsälskarna intresset?

Själv hade jag tänkt att det skulle vara kul att se en av GAIS bortamatcher i Stockholm (finns två och välja på).

För några år sedan stormade AIK-supportrar en GAIS-sektion på Gamla Ullevi. Djurgårdare har skämt ut sig många gånger i Göteborg - en gång blev jag själv "offer".

Nu tappade jag faktiskt lusten att fara till Stockholm....

Nä, det får bli IFK på WHA. Måtte vi aldrig få uppleva något liknande här.

Vi mötte Göran....

Mycket kan sägas om Göran Persson, Sveriges förre statsminister/finansminister/skolminister. Kunnig - var det första ord jag kom och tänka på efter lagtingsgruppens träff med honom igår på Sveriges konsulat.
Han hade bra koll på Åland och åländsk politik och frågor som berör oss, som energi- och miljöfrågor.

Vi pratade om hur det var då, när Persson regerade, och nu när Reinfeldt gör det. Om socialdemokraternas framtid och borgerlighetens framgångsvåg i Europa och hur den ska stoppas....

Åländska kyrkor var anledningen till Perssons resa hit. Kunde inte låta bli att tänka på min gode far, som varje bilsemester stannade till vid en mängd stora och små kyrkor, något som intresserade honom mycket. Och på vår Gotlandssemester för några veckor sedan, vad gör jag? "Tvingar" in mina ungar i en medeltida kyrka där....men jag håller med Persson: Nog är det imponerande vad fattigt folk lyckades åstadkomma i form av ståtliga kyrkbyggnader! (Min favoritkyrka är f ö Hammarlands)....

Träffar f d statsminister idag

Idag är vi åländska socialdemokrater inbjudna till Sveriges generalkonsulat för att träffa semestrande f d statsministern/finansministern/skolministern Göran Persson. Ska bli intressant. Återkommer med mera....

Kompetenta män

Återigen får man läsa det i åländsk media: Att socialdemokraterna har svaga män. Det är Nina Smeds och Johan Bladh som skriver om detta när de spekulerar i hur nästa landskapsregering skall se ut (21.7). (S) har inga manliga ministerämnen, menar hon.

Därför publicerar nu hallbackspojken.blogspot.com stolt en lista på alla kompetenta män i partiet som kaniderar i höstens val:

Christian Beijar, Birger Dahlin, Kalle Fogelström, Mats Granesäter, Anders Hallbäck, Igge Holmberg, Fjalar Karlsson, Henrik Löthman, Daniel Macharia, Kjell Sjöblom, Henrik Lagerberg, Johan Stark, Lasse Westeson, Sven Sjöblom, Rolf Söderlund, Teddy Donobauer, Kristoffer Gottberg, Peter Karlsson, Anders Stenmark, Anders Ericson, Karl Fagerholm, Bill Flöjt, Leif Höglund, Dan Jansén, Kjell Nyberg, Jan T Mattsson, Martin Nilsson och Göte Winé.

Om Nina Smeds har koll på all vår kompetens låter jag vara osagt. Nu väntar vi med spänning på listan över Nya Ålands alla framstående kompetenta manliga reportrar....

Inte fel att uttrycka sin fasa

Det finns en anledning till att tidningar i hela världen försöker förklara och förstå morden på de unga socialdemokraterna i Norge. Våra lokala tidningar är inget undantag.

Man ska kanske vänta med den djupgående analysen.

Men det är inte fel att uttrycka sin fasa och stå upp för mänskliga rättigheter.

Därför beklagar jag djupt att en del anser att min och Camilla Gunells insändare igår var för "politisk".

Är dock glad för att få stöd också: Läs Carina Aaltonens blogg med kommentarer.

Kristen....och främlingsfientlig????

Det är förstås besvärande för Fremskrittspartiet, Norges motsvarighet till Sannfinländarna, att en av deras före detta medlemmar begår ett av de värsta terrordåden i europeisk historia.
Han kallar sig också ”kristen” fundamentalist.
Många höjer förstås på ögonbrynen: Kristen? Hur kan det gå ihop?

Som av en händelse har jag just läst Helle Kleins bok ”Längtan efter mening” - en mycket intressant analys av svenska Kristdemokraterna. Partiet hade en framgångsvåg under slutet av 1990-talet. Då hade f ö Ny Demokrati före dess haft sin uppgång och sitt fall.

Inom kristdemokraterna har motståndet mot andra kulturer varit starkt. En medlem i partistyrelsen ansåg t ex på 90-talet att ”minareter uttrycker något hotfullt” (till skillnad från kyrktorn). En kommunfullmäktigeledamot i Örebro varnar för att muslimerna ska ”ta över”. Det finns många fler exempel.

I början av Kristdemokraternas existens (1960-talet) var det ännu värre. Det varnades för ”icke-vita raser”. När Expressen avslöjade att en före detta nazist satt i partiledningen skulle en av partiets grundare, Lewi Pethrus, förklara sig:
”Nazismens aktivitet för att undanröja smutslitteratur och moralupplösande film med mera var det ju inte något ont uti. Det var ju snarare det som gjorde att även kristna stödde deras program”.

Detta handlar alltså om Kristdemokrater, inte Sverigedemokrater, märk väl.
Förhoppningsvis har KD blivit ett modernare, främlingsvänligare parti. Kanske extremisterna har flytt till SD.

Men det finns en reaktionär ”kristen” höger, kända även för t ex sin homofobi. Jag skriver kristen inom citationstecken, för för mig har inte de här åsikterna något med kristendom att göra. Jag blir också upprörd över att alla dessa främlingsfientliga partier har mage att kalla sig ”demokrater”.

Slutligen, jag vill starkt rekommendera Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet. Han slår huvudet på spiken:

”Anders Behring Breivik är ensam ansvarig för sina handlingar. Men de kan inte förstås om man inte också förstår det politiska klimat i vilket de utförts, och som finns i både Norge och Sverige”.

Som Lindberg påpekar ansåg Lasermannen, som sköt ihjäl elva mörkhyade människor i Sverige, att han hade ett "politiskt stöd" från Ny Demokrati....

Politiskt dåd som skakar demokratin

Det är svårt att förstå att det kunde hända: Att socialdemokratiska unga som samlats för bad, politiska diskussioner och lägerliv skjuts ned brutalt av en fascistisk galning som hatar det multikulturella samhället.

84 unga människor.

Detta är (ännu) en väckarklocka! Vi måste stoppa högerextremismen i alla dess former och det nu! De som odlar de här åsikterna och gör dem rumsrena måste också ställas till svars.

Frågan måste ställas: Har vi en riktig demokrati när unga politiskt aktiva blir mördade, skadade och trakasserade för sin åsikt?

Mina tankar går till alla drabbade, anhöriga och förstås till Arbeidernes Ungdomsfylking!

Välfärd = sänkt skatt och högre avgifter?

Sänk skatten! Så ”stannar pengarna ute i samhället och hjulen snurrar på”. Det är receptet som Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi bjuder på i en ledare om näringspolitik 8.7.
Det är tydligen kommunalskatten som ska sänkas så att företagare har råd att vara företagare. Åtminstone borde detta utredas, menar chefredaktören.

Det verkar ha undgått Lampi att många kommuner kämpar med ekonomin. Om kommunernas inkomster minskar så minskar utrymmet för den nordiska välfärd som de flesta av oss hyllar (t ex liberalernas socialminister Katrin Sjögren i samma tidning).

Och också Lampi, faktiskt. I en ledare i slutet av januari prisar han den nordiska välfärden: ”.... det är mot Norden blickarna nu riktas. Folkhemmet som både Finland och Åland importerat från Sverige har inte stått i vägen. Det har i stället visat sig förändringsbenäget och slagit många högljudda kritiker på fingrarna”.

Lampi hyllar svenska moderater och menar att de lyckats med konststycket att sänka skatterna och behålla välfärden. Många försämringar inom t ex skolväsendet och för arbetstagare, arbetslösa och långtidssjuka talar om det motsatta.´

Förstås måste man fråga sig vad högerpolitiker och debattörer menar med välfärd. Att företagen ska gå med så mycket vinst som möjligt?

Bidrag, som numera är ett skällsord, är inte per definition något felaktigt – det är ett sätt att fördela om resurser. Barnbidrag, handikappbidrag, hemvårdsstöd, arbetslöshetsunderstöd, bostadsbidrag, starta-eget-bidrag, avdrag för hushållsnära tjänster (också ett slags bidrag)....visst kan man fundera på om allt är nödvändigt och om nivåerna är rätta och rättvisa. Men många bidrag och sociala reformer kan vi med rätta vara riktigt stolta över! De är en del av den välfärd som också svenska moderater skryter om när de är utomlands!

Lampi har helt rätt i att bidragspolitiken skall ifrågasättas. Används skattemedlen som landskapets näringsavdelning förvaltar på rätt sätt? Det är jättebra att Ålandstidningen ligger på och ställer den frågan, om och om igen. Den som följer åländsk politik vet att socialdemokraterna, med Barbro Sundback och numera Camilla Gunell i spetsen, har drivit linjen om att förändra strukturen på näringsavdelningen hårt under många, många år.

Men sänka kommunalskatten? Det kan inte vara den enda saliggörande lösningen för att få ”pengarna ska stanna i samhället”. Här måste man ju också fråga sig: Vad är samhället? Är inte kommunen lika med alla vi medborgare i samhället, Niklas Lampi?
Och med minskade inkomster till kommunerna måste också fler följdfrågor komma: Vilken service ska försämras? Vilka avgifter skall höjas och vem drabbas av det? Vilka investeringar skall vi skjuta på? Vad av allt vårt gemensamma ska säljas ut?

Jag har skrivit det på min blogg förr, men exemplet tål att upprepas: Svenska riksdagens utredningstjänst räknade ut att den sänkta restaurangmomsen i Sverige sannolikt skapade 3.000 nya jobb. Med tanke på hur mycket mindre inkomster det gav till samhället, kostade varje nytt arbetstillfälle 1,5 miljon kronor. För den summan hade man kunnat anställa FYRA undersköterskor inom äldreomsorgen.

Politiken går alltså ut på att 1 jobb i privat sektor är bättre 4 jobb i offentlig sektor. Pengarna kanske stannar i Niklas Lampis s k ”samhälle”, men säg inte att den gemensamma välfärden gynnas.

Momsen ÄR visst platt

Är det att ta "socialt ansvar" att vara emot en momshöjning på alkohol, tobak, godis m m? Ja, det kan man fråga sig när man läser svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månssons krönika i gårdagens Hbl. Det blir så tungt för de som INTE minskar på sitt drickande och rökande....ja, men kanske det är det som är poängen? Piska och morot....

Nåja, huvudtemat i Månssons artikel är att den nya finska regeringen borde ha höjt momsen med en procent för att få in pengar till statskassan.
Moms är ju lika för alla - så fast Månsson anser att det är konstigt att beskriva den som en "plattskatt" så är det ju just det den är: en plattskatt.

Ta då och tänk dig in i den ensamstående lågavlönade kvinnans situation: Hon skall fortsättningsvis handla mat och kläder och skulle i och med en momshöjning betala in mera till statskassan. Och lika mycket mer för varje liter mjölk till sina barn, som höginkomsttagaren betalar för sitt kaffe, sin avec och sin cigarr.

Jo, jag vet vad några av er tänker nu: överdrivet och hårdvinklat. Men tydligt.

Att vänsterpartierna i den nya regeringen gick istället in för höjd kapitalinkomstskatt, höjda grundavdrag och större förvärvsavdrag som stärker låg- och medelinkomsttagarnas utkomst.

Målsättningen är förstås att utjämna skillnaderna mellan fattig och rik i Finland (inklusive Åland). Det är lika viktigt som att statsfinanserna behöver stärkas.

Principer för principens skull, utbrister Månsson. Principer för jämställdhetens skull, säger jag.

Och apropå den höjda momsen på "onyttigheter": Här sa Ålands riksdagsledamot Nauclér tydligt i valrörelsen här hemma att det tyckte hon var en bra idé. Så svenska riksdagsgruppen verkar oenig på den punkten.

Folkrörelsen (Ålands socialdemokrater)

En massa härliga kloka människor som ställer upp i höstens val för socialdemokraterna!!!!

SEMESTER (ingen självklarhet för hundra år sedan)

Det är lite stiltje i åländsk politik. Konstigt vore kanske annars. Det är ju midsommarafton imorgon och valrörelse i höst, så många behöver väl en paus.

Hur går det då i höstens val?
Ja, för (S) räkning ser åtminstone laguppställningen bra ut. Men det är ju som i fotboll; man vinner inga matcher på pappret.
Nu ska vi ut och berätta vad vi står för.

Många ålänningar som jag pratar med tycker att det är svårt att veta vad skillnaden är mellan partierna. De röstar bara på person. Till och med politiker tycker att partiväsendet är mindre viktigt.

Men jag tycker inte så (och skall väl inte göra det heller med tanke på att jag är partisekreterare). Jag tror att väljarna vill veta vilket alternativ vi kommer med.

Socialdemokraterna är det bästa alternativet för att:

- Vi tycker att alla individer skall ha samma chans till frihet att utvecklas och få ett bra liv och att vi därför behöver en stark gemensam välfärd.

- Vi tar ansvar för ekonomi och framtid. Vi tror på hållbarhet och menar att en omställning till ett grönare samhälle är självklart.

- Vi tror på demokratiskt inflytande och internationellt samarbete och solidaritet.

Ja, det finns förstås massor att förklara och förenkla, så att väljarna hänger med. Det ska jag jobba med från och med 25 juli.

Men nu skall jag ha SEMESTER (något som socialdemokraterna kämpade för att införa under tidigt 1900-tal, i strid med högern och kapitalisterna).

Glad midsommar!

Bra kontakt till finansministern

Den åländska externpolitiken handlar om att lära känna sina vänner och utan att överdriva speciellt mycket är det ju i riket och i Helsingfors man skall ha dem.

Jag är rätt ny i politiken, som de flesta vet, men vid ett flertal tillfällen har jag fått förmånen att åka på möten med den Nordiska Samarbetskommittén inom socialdemokratin, SAMAK. Det har varit mycket givande att möta t ex Norges statsminister Jens Stoltenberg och topparna inom svenska socialdemokraterna.

När den finländska regeringen blev klar nu i helgen slog det mig: Jag träffade blivande finansminister Urpilainen tre gånger på ett år (senast i vintras på ett Ålandsseminarium i Åbo). Förra sommaren var Jutta här och gick på språkkurs på Medis (!) och hemma hos Barbro Sundback hade delar av Ålands socialdemokraters styrelse en intressant middag med politiska diskussioner, inte minst om självstyrelsens utveckling, med henne.

Ålands socialdemokrater har en bra kontakt till en av de mest centrala personerna i den nya regeringen. Vi har samma grundsyn på samhällsutvecklingen som henne: Bekämpa fattigdomen! Skapa jobb - skapa välfärd!

Riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta är sedan gammalt väl insatt i åländska frågor och bekant med många av oss sossar på Åland.
Och i helgen blev jag också kompis med utrikesminister Tuomioja (hoppas stavningen blev rätt nu :-)) på facebook. Ålands socialdemokrater har dessutom en väl utvecklad kontakt med Skärgårdens socialdemokrater i Väståboland.

Det blir väldigt intressant att följa SAMAKs fortsatta arbete: Inte minst med att definiera framtidens nordiska välfärdsmodell.

Alla är välkomna på ABF-kurs

I ett indignerat inlägg på sin blogg, skriver Ålands Framtids Erik Schütten att Socialdemokraterna ertappats med "fingrarna i syltburken".

Det handlar om samarbetet (S) har med ABF (Arbetarnas Bildningsförbund) och de bidrag ABF får för att driva sin verksamhet.

Som Schütten skriver är ABF något som startats bl a av just Socialdemokraterna, så att många sossar är aktiva inom ABF är ju inte särledes märkligt. Att ABFs andra medlemsföreningar, t ex fackliga organisationer, har många sossar i leden är ju inte heller märkligt.

Schütten föreslår att alla bildningsbidrag skall gå till det andra förbundet, Ålands bildningsförbund. Jag är inte speciellt bekant med det, men går man in på hemsidan får man febrilt leta efter information om kurser....jag hittar inga, kanske beror det på att sommaren är här....

Men inget ont om ÅBF annars. Det behövs säkert 2 förbund. Valfrihet är bra. Schüttens problem, att aktiva socialdemokrater också är aktiva inom ABF, är som jag ser det snarare en demokratisk rättighet.

Så till konkret verklighet. Jag har själv hållit 2 kurstillfällen på ABF i år. Första gången var det en kurs i att skriva insändare, öppen för alla ålänningar. Till den kom både opolitiska och politiska deltagare, en av dem dessutom med, om jag inte misstar mig, koppling till Ålands Framtid :-).

Det andra tillfället var en träff inför valet med temat välfärd och socialpolitik. På den var det bara sossar. Men tänk vad mycket intressantare diskussionen hade blivit om företrädare för andra partier hade kommit! Som sagt: Öppet att anmäla sig för alla!

Det här kallar Schütten för fusk med skattemedel. Fusk är när man försöker dölja felaktigheter. ABFs samarbete med (S) har aldrig varit dolt. Socialdemokraternas medlemskap i ABF har aldrig varit hemligt (det vore ju löjligt, med tanke på att partiet var med och startade det).

Den enda skandalen jag kan komma på - det är att ABFs möteslokal inte är tillräckligt handikappanpassad. Det har jag påpekat för verksamhetsledaren.

Första valrörelsen på "andra sidan"

Idag har jag jobbat med massor med information som skall ut till alla (s)-kandidater inför valrörelsen, som inleds för oss i mitten av augusti. Det är mycket som skall med i kalendern.

Det här blir min första valrörelse på "andra sidan". Med det menar jag att jag hittills varit väljare, men också journalist, och betraktat politiken från sidan. Nu får jag vara med och påverka.

Det skall skrivas valprogram, ordnas evenemang, filas på marknadsföring och information och så skall förstås medlemmarna "på banan". Vi skall ha kul!

Många frågar hur det är att ha bytt från journalistiken till politiken. Jag brukar svara att det är jätteskönt att ääääääntligen få säga och skriva vad man tycker! Med det inte alls sagt att journalistiken inte var och är synnerligen viktig i ett demokratiskt samhälle.

Det skall bli intressant att följa mediebevakningen från "andra sidan". Vad fokuserar medierna på? Vilka frågor blir hetast? Vad får genomslag? Vad glöms bort? Vad tror du?

Som jag skrivit tidigare så tycker jag att det vore på sin plats att lyfta upp klyftorna i samhället mellan fattig och rik, något som faktiskt är aktuellt här precis som i vår omvärld. (S) har ju i samband med matbanks-debatten redan gjort det, men det finns mer att säga....

Återkommer med det. Det kan finnas mycket annat som kommer att dominera diskussionerna: Antalet kommuner på Åland och den ojämna servicenivån beroende på var du bor, det skitiga havet vi har utanför stugknutarna, tandvården (S hjärtefråga), skärgårdstrafiken....you name it :)

Eriksson (ÅF) borde kolla fakta

Ålands Framtids ordförande Anders Eriksson vill odla myten att socialdemokraterna och Nya Ålands ledarskribent Nina Fellman har ett nära samarbete (NÅ 8.6). Orsaken är att Fellman helt rätt påstått att (S) har lyckats bra med att ragga kandidater inför höstens val.

ÅF-basen kritiserar Fellman för att inte ha koll på hur många kandidater partiet har och konstaterar att de 29 ÅF-are som är klara ”kanske rent av är fler” än vad sossarna har.

Eriksson gör därmed precis det han kritiserar Fellman för: Struntar i att kolla fakta. Per dags dato har (S) femtio (50) klara kandidater, fördelade i 10 kommuner. Alltså precis som Fellman skrev ”en närapå full kandidatlista” med bra spridning.

Även Liberalernas ordförande, Viveka Eriksson, passar på att odla samma myt när hon skriver på sin blogg, om samma ledare, att ”den här gången förefaller det trots allt inte vara enbart sossarnas partiordförande som var bollplanket”. Man skall alltså förstå att det annars är så, men påståendet är taget ur luften.

Det är tvärtom så att Fellman inte tar ställning för (S) oftare än för något annat parti. Men konstigt vore ju om hon inte höll med oss ibland, precis som även kollegan Niklas Lampi gör titt som tätt i tidningen Åland. Att flera politiska partier är lite missnöjda med Nina Fellman tyder snarast på att hon gör ett bra jobb och håller sig oberoende.

"Jobba mindre" - funkar det som politiskt budskap?

Det är så självklart egentligen - och ändå känns det som en extremt utvecklingsfientlig åsikt att motarbeta ekonomisk tillväxt.

Efter Christer Sannes föreläsning i lagtinget ikväll är det trots alla goda tankar lätt att bli pessimist, märker jag.

Samtidigt som vi matas med budskapet att vi skall skona vår natur är tillväxtbudskapet lika tydligt: Producera mera, konsumera mera!

Ingen ökad lycka

Detta trots att ännu mer ökad tillväxt enligt många studier INTE ökar vår lycka (då pratar vi om våra redan rika länder), INTE leder till ökad offentlig välfärd (eftersom det är den privata konsumtionen som ökar) och INTE ökar jämlikheten (skillnaden mellan rik och fattig har tvärtom ökat lavinartat de senaste trettio åren).

Ändå tjatas det om den ökade tillväxten som ett mått på lyckad politik. Och ändå ligger det mycket mer sanning i Christer Sannes budskap: Vi förbrukar för mycket resurser p g a för stor konsumtion p g a för stor produktion p g a att vi arbetar för mycket.

Hans slutsats: Jobba mindre och Rädda Världen! För att finansiera välfärden: Höj skatten. Offentlig konsumtion är inte bara bättre rent demokratiskt, den står för bara 10 % av utsläppen, mot den privata konsumtionens 90 %.

Varför så svårt?

Varför är jag då så pessimistisk? Ja, föreställ dig ett politiskt budskap, på Åland, med följande paroller:

Minska den privata konsumtionen! (På Åland hyllas ju privat sektor, vi lever på transporter och konsumtion i överflöd....)

Höj skatten! (På Åland hyllas ju privat sektor och det blir ett ramaskri när (s) föreslår att eventuellt höja skatten i Mariehamn med 0,5 %)

Minska bilismen! (i ett samhälle där många älskar bilen, vägarna, bilfärjorna och där kollektivtrafik bara är för de fattiga och de utan körkort)

Jobba mindre! (tja, kanske det här är det mest realistiska budskapet att försöka trumma in först - många i min generation har upplevt hur konsumtionshetsen leder till en karriärshets som i sin tur leder till personlig överbelastning och mänskligt lidande).

Men ändå? Hur vänder man på en så´n här skuta? Arbetar oförtrutet vidare?! Själv tror jag att det är i de etablerade politiska partierna man måste försöka förändra. Det finns många kloka människor i de politiska föreningarna och det är ändå i dem makthavarna är med.

Proteströrelser i all ära, men de stora förändringarna blir knappast av så länge de som talar för hållbar utveckling upplevs som "extremister". Det är därför miljöpartier behövs och finns de inte, som t ex här på Åland, måste de etablerade partierna bli miljöpartier på allvar. Eftersom kapitalism och miljöförstöring i mångt och mycket går hand i hand, måste SOCIALDEMORKATERNA gå i bräschen för detta nytänkande.

Åländsk politik för tråkig för invandrare?

Ålands Framtid hade en intressant diskussion om integration och invandringspolitik ikväll, som jag var och lyssnade på och deltog i.
Nahid Broström och Ahmad Shafiei från Iran samt Alieu Kahn från Gambia deltog.

Jag frågade varför så få invandrare kommer med i de åländska politiska partierna. Ahmad svarade att i Iran är politik på liv och död och mycket ideologier, här är det mer vänskapligt och en massa kompromissande, något som tar tid att förstå och vänja sig vid.
Det kanske helt enkelt upplevs lite tråkigt med åländsk politik :-)
Dessutom finns en inbyggd misstro hos politiska flyktingar mot politiker som förstås är förståelig.

Här har vi i de politiska partierna en viktig uppgift att förklara för inflyttade från olika länder på olika språk hur politiken faktiskt fungerar i en civiliserad demokrati. (S) är bra på gång med sin internationella grupp (som har information på hemsidan på fyra språk förutom svenska)!

Panelen tog upp många viktiga saker: Som att det saknas integrationsplaner i de åländska kommunerna - och speciellt att Mariehamn, som har en hel del flyktingar, inte har en är ju en stor brist.
En sak som borde finnas med i en sådan plan är uppenbarligen att systemet med vänfamiljer, som funnits tidigare i Röda Korsets regi, borde återupptas och organiseras av någon. Både invandrare och ålänningar i publiken ställde sig frågande till varför systemet inte finns på Åland längre.

Diskussionen snuddade också vid ämnet hemspråksundervisning, men ingen hakade på. Men de iranska deltagarna verkade vara överens om att den är viktig "om det finns resurser" - speciellt för de vuxna, som annars märker att de får svårt att kommunicera med sina barn, som naturligt och fort blir mer åländska.

Det tycker jag att vi bör ha råd med, även om jag håller med Nahid Broström som konstaterade att det viktigaste av allt förstås är extra undervisning i svenska, nyckeln för att integreras och bli behandlad som fullvärdig ålänning!