Det går att ha andra utgångspunkter, t ex ”Det är miljön som styr”, ”Vi måste hålla oss innanför det socialt hållbara”. Då skulle debatten bli annorlunda.
Ta till exempel systemet för skärgårdstrafik som debatterats flitigt. Hur många gånger har vi inte hört att målet är att det måste bli billigare och gå snabbare? Tänk om utgångspunkten istället var: Hur ska vi behålla den känsliga och unika miljön? Är det en hållbar politik att transportera tusentals fordon på stora färjor fram och tillbaka mellan små öar? (det finns skärgårdar där man inte gör det).
Landskapsregeringen vill nu samordna busstrafiken på Åland och har utsett arbetsgrupper med både tjänstemän och politiker för att få till stånd ett så bra system som möjligt där landskapets och stadens trafik knyts samman och där bättre möjligheter för pendlande kan skapas. Man kan ju frestas att tänka att vi nu ska slå ihop de 2 miljoner landsbygdstrafiken kostar med de drygt 500.000 som stadsbusstrafiken kostar och sen utgå från att vi har 2,5 miljoner till kollektivtrafik, eller helst mindre, eftersom vi nu ska effektivisera genom samordning.
Som medlem i en av grupperna har jag andra utgångspunkter: Hur ska vi få fler att resa kollektivt? Vilka miljökrav ska vi ställa på fordonen? Hur medverkar vi till att ålänningar som bor centralt runt Mariehamn på sikt ändrar attityd till onödigt bilåkande?
Vi måste också inkludera social hållbarhet i vårt tänkande och beslutsfattande. Här är en käpphäst för mig att fråga sig om det är hållbart att vi arbetar så mycket och stressar sönder oss för att konsumera mer och mer och därmed ständigt öka tillväxten? Samhällets mål borde i första hand istället vara att alla ska ha ett meningsfullt liv, lagom mycket fritid och att vi håller oss friska vilket gör att vi är så lyckliga som möjligt. Vi tjänar alla, även ekonomiskt, på att andra har det bra. Många studier har visat att människor i jämlika samhällen mår bäst.
I en rapport som lagtinget fick på sitt bord i början av året har arbetsgruppen ”Omställning Åland” med en definition av ett socialt hållbart samhälle av den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef. Det "... karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig: 1) fysiska behov, 2) trygghet/beskydd, 3) delaktighet, 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse, 7) kreativitet, 8) identitet/mening, 9) frihet."
Om man tillämpar flera av dessa målsättningar på samordningen av sociala tjänster för fysiskt och psykiskt funktionshindrade, missbrukare och barn som behöver skydd, som landskapsregeringen och kommunerna nu ska genomföra, inser man att skapandet av Kommunernas Socialtjänst är en riktig reform.
Socialdemokraterna har under detta år jobbat mycket med hållbarhetsfrågor och vi tänker naturligtvis fortsätta förkovra oss. Jag vill att vi och alla andra politiskt aktiva börjar tänka längre och att vi utgår från hållbara miljöfaktorer och från människors behov, inte pengarna. Vi vill alla förstås värna om en stark ekonomi - för rättvisa och gröna ideal kräver starka finanser. Men pengarna ska inte styra, det bör vara miljön och det sociala som sätter ramarna.
