Konsekvenser av sparförslag saknas

Mariehamnscentern anklagar socialdemokraterna och menar att vi vill ”slippa ta ansvar” ifråga om stadens användning av lokaler. Vi anser att vi är det enda parti som läst beredningen kritiskt. Innan stadsstyrelsen ger nämnderna i uppdrag att ta ställning till att flytta om verksamheter tycker vi att man behöver veta vilka ekonomiska effekter omflyttningarna får. Vi saknar uppgifter på vad det kostar att göra omfattande ombyggnader av stadens lokaler, varav den största är förflyttningen av barnomsorgen och den sociala servicen till stadshuset. Även konsekvenserna för servicenivån inom de berörda förvaltningarna saknas i beredningen. Vilka konsekvenser har en flytt av ovan nämnda verksamheter till stadshuset för tillgängligheten, klienternas integritet samt personalens säkerhet? Det anser vi kunde ha utretts före stadsstyrelsen tar ställning till att skicka ärendet vidare till berörd nämnd. Socialdemokraterna agerar ansvarsfullt. Därför vill vi inte sätta igång en process där Nyfahlers verksamhet flyttar till stadshuset, stadsarkitektkontoret flyttas till tekniska verken, Trobergshemmet byggs om för att skapa kontor och Medis utrymmen i Böndernas hus byggs om – när vi bara får veta vilka inkomster i form av hyror vi kan få, men inte vad det kostar att flytta om en så stor del av förvaltningen. Slutligen: Vår målsättning är fortsättningsvis att det är viktigare att bibehålla en hög nivå på servicen snarare än att sänka skatten. Därför är vi glada för att centern röstade med oss i fullmäktige och emot förslaget att staden skulle ha ”lägsta skatteprocenten på Åland” som mål fram till 2015. (insändare från mig och Sara Kemetter i Nya Åland 25 juni)

Bladh går i liberala ledband....

I Nyans ledare 11.6 påstår Jonas Bladh att socialdemokraterna är det parti som fått ge avkall på mest i regeringssamarbetet. Det håller inte jag med om. Nyligen kunde social- och miljöminister Carina Aaltonen presentera LR:s förslag på höjt utkomststöd, en typisk hjärtefråga för (S). Det tas också nu konkreta steg för att göra en samhällsservicereform. Nytt i regeringsprogrammet är en garantilag som säkrar en jämlik kommunal service för alla ålänningar, oavsett vilken kommun de bor i, något som rimmar väl med (S) värderingar. Vi socialdemokrater gläds också åt den strikta lagstiftning om genmodifierade grödor som antagits i år. Vad gäller tandvårdsreformen går chefredaktör Bladh i liberalernas ledband och hävdar att det inte blir någon reform. Sanningen är att den redan är påbörjad, med en förbättrad service för nya grupper, t ex skärgårdsbor. Bra jobbat av LR på bara ett drygt halvår! Med liberalerna vid makten gjordes bara en utredning. Inget mer hände i tandvårdsfrågan under fyra års regerande. De flesta förstår att en fullt genomförd tandvårdsreform inte görs över en natt och därför blir påståendet om misslyckande löjligt. När det gäller stadspolitiken är jag den förste att beklaga att (S) uppfattas vara i ”stenhård opposition”. Tyvärr har vi inte lyckats övertyga den borgerliga majoriteten om att stadsborna vill ha en bibehållen hög kommunal service, inte försämringar. Jag hoppas på klokare politiska beslut i staden och att de andra partierna vill kompromissa. Det är inte ett partis fel när flera träter.

Tony Wikström - du är min favorit!

Efter lite direktkommentarer om mitt radionostalgiska inlägg kommer här en fortsättning. Ska man ranka sina favoritarbetskamrater, ja, då blir det genast mycket svårare och det finns ju risk att nån känner sig bortglömd. Men ändock. Som nostalgiker gjorde jag årskrönikor och det var dem som jag gjorde i par som blev bäst. Där vinner samarbetet med Fred Forsell knappt mot första årskrönikarbetet med Wiktor Nummelin. Favoritteknikern nämnde jag ju redan förra gången, Micke Ahlskog och där glömmer vi förmodligen aldrig radioteaterprojektet med Ami Hedenborg, där jag var både producent och skådespelare. Favoritnyhetschef? ja det blir nog min gamle gode vän, handledare och sångarbroder Ove Andersson, alltså den första chef jag hade. Hans favorituttryck när man skulle ut och intervjua politiker var "Pressa den djäveln", förstås bara halvt på skämt, men jag brukar tänka på det fortfarande, inte minst i höstas när både jag och Ove var parti-/pressekreterare för var sitt politiska parti! Men herregud, det här var ju svårt! Till favoritkompisar utanför jobbet väljer jag Mika Koskelainen, ordvitsarnas mästare, och Anna Geiden, den roligaste kvinna jag känner (?). Favoritmassör på radion går nästan inte att välja: Smolander, Björkman och Påvall har så olika stilar och alla gillar jag. Favoritreportrar då? Har jag många, men ska ta några ur rockfickan så är det i nyhetssamanhang Eva Ringbom-Fonsell och Liv Örneryd som båda är lika tydliga, trevliga och nyfikna. På morgonen vill jag definitivt vakna till Kjell Brändströms röst och sedan hade jag velat höra ett genomarbetat ljudmässigt reportage av Nicklas Jakobsson (numera Malmberg) i nämnda program, helst ett om dagen, vilket hade varit en omöjlighet eftersom Nicklas alltid ville ha mer tid på sig....;-). Sist men inte minst: Programledare för eftermiddagens aktualiteter. Här har vi haft många bra och en hel del olika stilar. Oblygt rankar jag mig själv som högplacerad bland favoriterna, eftersom det här var det roligaste att jobba med: debatter, politik, paneldiskussioner, nyhetsuppföljningar. Det man tycker att är roligt att jobba med gör man bra, så är det ju ofta. Bland programledarna här hittar ni favoritradiokollegan nr 1: Tony Wikström. Han är oftast mycket väl påläst men om han inte är det så verkar han vara det, han har ett flyt i interjuver och en känsla för mediet, han har en oerhört bred allmänbildning, han bjuder gärna på sig själv. Att arbeta med Tony är mycket kreativt och det är sällan några klagomål och mycket egna idéer. Grattis Tony, du vann favoritradiokollegeklassen! Jag förstod ju att du var bitter efter mitt förra blogginlägg och så tätt ihop som vi har jobbat, så hade jag ju också varit förundrad om inte du hade skrivit något om mig i stil med att "....flyt i intervjuer...känsla för mediet.....bred allmänbidning....mycket kreativ" ;-) Go, Tony!

Har kanske intervjuat 1000 ålänningar....

På lördag firar Ålands Radio att det var femtio år sedan den första lokala radiosändningen gjordes här på holmarna. Det är inte utan att man blir lite radionostalgisk. Jag har många roliga radiominnen! En augustidag 1993 gjorde jag mitt första radioreportage här, alltså för snart nitton år sedan. Exakt vad det första inslaget jag gjorde handlade om minns jag inte, men bland den första höstens reportagen märks: "Rädda Kvarnbobutiken!". Och jo, den finns ju kvar än. "Översvämmade potatisåkrar i Lemland". Och så min första direktsändning när jag i misstag kallade köpmannaföreningens ordförande Rolf Nordlund för Roger Nordlund (nuvarande finansministern). Jag vågar gissa att jag åtminstone har intervjuat tusen ålänningar. Det sitter i folks medvetande, för fortfarande tror en och annan att man jobbar kvar ;-) Här listar jag mina höjdpunkter på radion: 1994: Redan andra året på radion tilldelas jag journalistpriset för en uppfräschning av eftermiddagsprogrammet Mix. Bland annat använde vi sändningsbussen mycket och sände från Kökar, Brändö, Kumlinge, Vårdö osv. Ofta med hjälp av eminente teknikern Mikael Ahlskog. 1995: Lagtings- och kommunval. Jag återvänder till radion efter en kort sejour i Göteborg igen. Maj 1996: Det självstyrda Ålands Radios första sändningsdag. Jag gjorde caféprogram med P-O Svarvar och vi var båda klädda i likadana vinröda kavajer. 1999: Sänder Janne Holméns försök att nå kvalgränsen till OS i Sydney på 10.000 meter från Lahtis. 2000: Övertygar redaktionschefen att jag ska få göra sommarprogrammen "Fångad av en schlager" och får därför bevaka Eurovision Song Contest i Stockholm. Sommaren 2001: Jag och Camilla Karlsson gör minnesvärda öspelssändningar från Isle of Man. 2004: IFK Mariehamn vinner kvalet till Tipsligan mot Jazz i Björneborg: Jag refererar matchen tillsammans med Ralf-Åke Mattsson. Enligt uppgift satt folk i grupper hemma runt radion (som förrivärlden). 2007: Direktsändning från Senatstorget i Helsingfors där Ålandsdagar firas med mängder av aktiviteter Ja, det finns förstås massor med andra sändningar. Sämre idéer, som t ex "Andersböle T/R", och bättre som J-åländsk journal, där politiker fick utstå dräpande satir. Bäst av allt med nästan 11 år på radion är nog i alla fall människorna man jobbat med. Ingen nämnd, ingen glömd. För dem som är kvar: Jag kommer och äter tårta och snackar minnen på lördag!

Sjätte juni betyder ingenting

6 juni är nationaldag i gamla hemlandet men för mig betyder den ingenting. Den har aldrig firats nämnvärt där jag har bott och befunnit mig. Och inte stör det mig heller. Här på Åland är det däremot lite av en högtidsdag för prominenta ålänningar. Tyvärr räknas jag varken som ålänning eller prominent, trots vissa meriter. Som aktualitetsproducent på Ålands Radio och svensk medborgare tycker jag nog att jag kunde ha fått en inbjudan till festligheterna på svenska konsulatet, likaså nu som partisekreterare. Men jag är inte bitter, som speedwayföraren Tony Richardsson skulle ha sagt. Nä, faktiskt kan jag vara utan mingelkalas på konsulatet. Där har jag ändå varit i många andra sammanhang - senast träffade jag före detta statsminister Göran Persson där och det var högintressant. Som journalist har jag varit inbjuden för att träffa Jan Eliasson och Pär-Arne Jigenius, båda kända Göteborgare. Nä, jag kan med gott samvete bara lyckönska alla prominenta ålänningar som får mingla med generalkonsulinnan idag. Själv firar jag med....thaigryta? Ska fundera på det innan jag handlar. Nä, jag är inte bitter. Och på lördag är det ju självstyrelsedag och inte minst firande av femtio år med radiosändningar på Åland. DET är värt att jubilera!