torsdag 29 december 2011

Offentlig sektor försörjer den privata - och vice versa

I facebookgruppen Åland EKONOMI, som startats av några liberaler, pågår debatter om stort och smått.
Häromdagen handlade en "tråd" om hur stor andel av ålänningarna som jobbar i offentlig sektor. Färsk statistik från ÅSUB säger att det är 32 % av oss.
Flera av debattörerna reagerar med ryggmärgen: "Offentlig sektor är för stor" eller "två personer i den privata sektorn försörjer en i offentlig tjänst".

Det där med försörjning är ju dubbelt.

Det offentliga Åland försörjer också den privata sektorn. Utbildningsväsendet försörjer företagen med kompetent arbetskraft. Vägnätet försörjer företag som är beroende av bra transport. Sjukvården ser till att sjuka arbetstagare frisknar till så att de kan jobba igen. Barndagvården gör att fler (speciellt kvinnor) står till arbetsmarknadens förfogande. Lägg därtill offentliga investeringar som ger företagen uppdrag och entreprenader. Osv osv....

Röd Ungdoms Olov Hansson skriver det bra: "Nyckelordet är produktion, något som sker inom både det privata och det offentliga".

Ta t ex det landskapsägda spelbolaget PAF. De anställda där är någonstans mittemellan offentlig och privat sektor, men företaget drivs ju av det offentliga. Ett framgångsrikt PAF genererar ju massor med pengar till Åland - dessutom är de mesta speltjänsterna de säljer ju en exportvara, vilket är det allra bästa sett ur åländsk synvinkel. Posten är ett annat sådant exempel.

Så länge produktionen går med vinst (och inte konkurrerar med en privat aktör) brukar inte marknadsliberalerna klaga på dessa offentliganställda.

Nä, jag är riktigt trött på de här ständiga jämförelserna där vissa är tärande och vissa närande. Då ser man inte helheten i ett bra samhälle.

För övrigt anser jag att gruppen på facebook borde heta Ålands ekonomi. Det är viktigt att värna det svenska språket :-)

måndag 19 december 2011

Skattepengar räcker till mycket

En måttlig höjning av kommunalskatten i Mariehamn har varit uppe till debatt efter valet.
Vi socialdemokrater har motsatt oss besparingarna inom äldreomsorgen, där tjänster dras in, och inom barnomsorgen, där ett av de mindre daghemmen stängs, inga satsningar görs, samtidigt som maxtaxan höjs och möjligheten att ha en 80%-ig plats på dagis försvinner.

Det skulle räcka med en halv procents skattehöjning så skulle inga av dessa försämringar behöva göras. Stadens inkomster skulle öka med en miljon euro per år, har våra ledamöter i stadsstyrelsen räknat ut. Läs mer här.

I den intressanta rödgröna debattboken ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras” finns en del motsvarande intressanta beräkningar.
Redaktörerna för tidskriften Tvärdrag, Felix Antman Debels och Daniel Suhonen, skriver om den moderatledda svenska regeringens skattesänkningar förra året på 96 miljarder kronor.

Vad skulle de pengarna ha räckt till? 10 miljarder skulle behövas för att återställa ersättningsnivåerna för den som blivit arbetslös eller sjukskriven en längre tid. Gratis kollektivtrafik i hela landet skulle kosta 15 miljarder. Att anställa 250.000 personer inom offentlig sektor för att minska arbetslösheten skulle kosta 60 miljarder, men då har man inte räknat in hur mycket som kommer tillbaka till den offentliga kassan i form av ökade skatteintäkter, minskade socialbidrag och minskade bidrag till arbetslösa.

Någon ska ta smällen när skatterna ska hållas nere. Ju högre lön du har ju mer tjänar du på skattesänkningar. Men välfärden och den andel av befolkningen som har det svårast får ta smällarna.

fredag 2 december 2011

Demokratiskt att låta valets vinnare styra

Efter höstens kommunval i Mariehamn blev socialdemokraterna störst, med drygt 30 procent av väljarkåren bakom sig. Det är ingen ”liten minoritet”, som chefredaktör Niklas Lampi hävdar i sin ledare 1.12.

Faktiskt är det så att om man räknar i procent så stöds (S) och (Lib), som Lampi tar som exempel, av över 52 procent av väljarkåren i Mariehamn, även om utdelningen i mandat räknad bara blev 13 av 27.

I kommunpolitiken såväl som i landskapspolitiken hävdar man med rätta att det är demokratiskt att det skall visa sig i de styrande organen vem som vunnit valet och gått framåt mest. Efter valet i Mariehamn för fyra år sedan blev t ex moderaterna (som då hette FS) störst och det var naturligt att partiet då tog hand om ordförandeposten i stadsstyrelsen. Därför hävdar vi socialdemokrater att detsamma borde gälla nu när (S) blev störst.

Niklas Lampi har i flera ledare genom åren konstaterat att det inte finns några givna allianser i stadspolitiken. Partierna har hittat varandra i olika konstellationer beroende på vilka frågor man har kunnat komma överens om.

Det finns inte, och bör inte finnas, blockpolitik i staden. Samarbete och konsensuspolitik för stadens bästa bör vara ledstjärnan. Det är t ex inte otänkbart att en majoritet av stadsfullmäktige kommer att förstå behovet av att höja kommunalskatten, som (S) tydligt markerat att vi anser är nödvändigt för att stoppa nedmonteringen inom barn- och äldreomsorgen. Att (S) säger det nu och sa det redan före valet är inte ”kaxighet” utan tydlighet.

PS
Efter den här insändaren har Barbro Sundback skrivit en tydlig och klar förklaring till varför vi i (S) hävdar vår rätt i den här frågan. Läs här.