fredag 12 september 2014

Pengar, pengar, bara pengar...

Tack, Ove Andersson, Ålands Framtid, för repliken kring ÅFs politik och skillnaden mellan den och socialdemokraternas. Det blev nu ännu mera tydligt hur långt till höger er partigrupp står. Media beskriver ÅF ibland som ett mittenparti, men det är för mig obegripligt.

Tydlighet är bra i politiken. I min insändare ifrågasatte jag en politik som man skulle kunna kalla ”siffrorna först”. Jag efterlyste ett medborgarperspektiv.

När reformer ska göras tänker jag mig att politiker ska utgå från 1) vad vill och behöver ålänningarna? 2) hur finansierar vi det? I politiska beslut ska man också ta hänsyn till fördelningspolitik – d v s vilka svaga grupper som behöver stöd och vilka starka grupper som kan betala mer? (T ex – vem behöver bidrag, vem ska få göra avdrag? Och hur ser avgiftssystem ut?). De här frågorna är grundläggande för socialdemokraterna. Det finns också en regional rättviseaspekt som är viktig på Åland, som har relativt många människor i glesbygd.

Anderssons svar utgår från pengar, pengar, pengar. Det är därför utbyggd tandvård beskrivs av ÅF som ”kostnadsdrivande”, medan S anser att det är en viktig hälsofråga, speciellt för de som inte har råd med tandläkarbesök i privat sektor. Än har jag inte hört ÅF problematisera frågan om varför tandvård inte jämställs med övrig sjukvård. Vad är svaret? Varför ska man, egentligen, ha allmän vård överhuvudtaget, blir ju frågan om man ställer den på sin spets. Den är väl också kostnadsdrivande?

Ett annat bra exempel är stadsbusstrafik. ÅF i staden föreslog för inte så länge sedan att Mariehamn inte alls ska betala för stadsbuss. Unga, körkortslösa, sjuka och gamla, som inte kan köra bil, ska i ÅFs samhälle inte erbjudas samhällsfinansierad kollektiv transport. Politiska mål som miljö- och sociala aspekter räknas tydligen bort. Inget perspektiv finns utifrån behov och rättvisa, bara utifrån en budget.

KST, som är en reform för att förbättra social service och göra den mera likvärdig för alla ålänningar, är däremot en del av välfärden som ÅF tydligen ömmar för (till skillnad från folks tandhälsa eller behov av transporter till en rimlig kostnad). Om jag förstår rätt vill ÅF att landskapet ska driva myndigheten, alltså både utföra och övervaka verksamheten. Landskapet ska alltså ta över kommunal verksamhet, vilket knappast gör den billigare i sig och samtidigt säger Ålands Framtid att landskapsförvaltningens utgifter ska minskas med fem procent.

Det går inte ihop för mig. Men ÅF har kanske någon finurlig lösning även här. Lösningen brukar heta nedskärningar, som man har förstått är det huvudsakliga politiska målet för partiet.

tisdag 9 september 2014

Skära med osthyvel – eller göra reformer?

”Många ålänningar är oroliga för språket och ekonomin”, säger Ålands Framtids partiordförande Axel Jonsson i en intervju i Ålandstidningen.

Det skrämmer honom att ekonomin inte är ”i skick” och det är enligt honom Socialdemokraternas fel, om man får tro artikeln. Receptet är att skära ner i den offentliga konsumtionen med fem procent. Jonsson talar om att näringslivet ska stimuleras genom att befolkningen får ökad köpkraft.

Att offentlig sektor ska bantas och att det ska gynna företagen är ett mantra från partiet. Det är lätt att kasta ut en sådan floskel utan ”bevis”, men då missar man för det första att den offentliga konsumtionen har stor betydelse för näringslivet och för det andra att arbetslösheten riskerar att stiga om bantandet blir för omfattande. För det tredje talar man inte om vad som då försämras i den allmänna servicen och hur det kan påverka näringslivet..

(S) har tillsammans med de andra två regeringspartierna lagt krutet på reformer som strukturellt förbättrar: En sammanhållen socialtjänst, utökad tandvård, driftsprivatiserad skärgårdstrafik och digital agenda. Fokus har legat på bättre service och mer samarbete, men förstås också på ekonomi både för medborgare och landskap.

Tittar bara på siffror

Det politiska ÅF-målet är att skära med osthyveln. Här finns bara en enda överskuggande reform: Att lämna Finland därhän. Var är medborgarperspektivet på de föreslagna nedskärningarna? ÅF kastar bara fram en siffra på hur mycket som borde sparas utan vidare analys om vad som skulle hända. (Detta upprepar sig från stadspolitiken). Om det vore så enkelt att bara titta på röda och svarta siffror, utan att behöva ta ansvar för vilka funktioner ett samhälle behöver och om det är realistiskt att de skulle fungera om man lade mindre resurser till dem!

Men i Ålands Framtid verkar ingen tänka så. Nej, man koncentrerar sin energi på att lantrådet har varit på en tillställning där det pratades finska....

Inget problem

Jag har faktiskt full respekt för ÅFs visioner för självständighet. Åland utvecklas ju sakta men säkert och får större självbestämmande. Det har jag inga problem med i sig. Att ta över behörigheter i rätt takt, när medborgarna vill, är något som Socialdemokraterna också är för.

Men precis som journalisten Kerstin Österman skriver i sin kolumn i anslutning till artikeln är det sannolikt att förvaltningen växer i takt med självständighetsivern. Det är ju inte svårt att göra det antagandet. Ekvationen som inte går ihop i Jonssons politik är att vi ska ta hand om en massa mer själva men samtidigt skära ned med fem procent. Det låter alltså som om det finns massor med onödiga funktioner i landskapets verksamhet? Det vore mycket intressant att få ta del av Ålands Framtids specifikation över vad som ska vara borta från landskapsförvaltningen när deras självständighetsvision blivit verklighet.