Politik är roligt och intressant!

Idag är det valdag.

Det har varit roligt att jobba med riksdagsvalet.

Sara Kemetter, socialdemokraternas kandidat, har jobbat in i det sista med att övertyga väljare på gator och torg.

Debatterna har avlöst varandra och jag tänker inte göra nå´n Jörgen-Pettersson-variant och recensera dem med metoden att förminska alla andra kandidater. Men så mycket kan jag säga att sådan "negativa kampanj" inte stärker något förtroende för seriositeten hos de (center-)politiker som sysslar med den.

Sanningen att säga finns det flera kunniga och bra kandidater i detta val, som kommer att klara uppdraget i Helsingfors bra. Som är utbildade, kunniga, trevliga och har kontakter.

Men jag röstar ideologiskt. Jag röstar inte höger. Det har jag inte gjort i något val någonsin och den här valrörelsen ger mig ingen anledning att göra undantag.

I slutet av februari tillbringade jag en dag med Sara i Stockholm. Vi förde intressanta diskussioner på en lunch med svenska riksdagens viceordförande i försvarsutskottet, Åsa Lindestam från Gävleborg (se bilden). Utrikes- och säkerhetspolitiken har genomgående varit omdebatterad i valrörelsen denna gång. Överlag har debatten på Åland breddats och berört politik för hela landet och inte bara handlat om Åland. Det tycker jag är bra.

Samma eftermiddag fick vi möjlighet att träffa Sveriges utrikesminister Margot Wallström, en av de mest lysande svenska politikerna just nu.

Jag har ett roligt jobb. Politik kan kanske verka svår att förstå, men den handlar om att ha en idé om hur man vill att samhället ska fungera. Det har Margot när hon kritiserar diktaturen i Saudiarabien. Det har Sara Kemetter när hon precis som Åsa Lindestam varnar för kärnvapenmakten Nato.

– Om Finland mår bra så mår Åland bra. Nycklarna till framgång är arbete, jämlikhet, trygghet och ömsesidigt förtroende. Det som behövs är en hållbar ekonomisk tillväxt!. Vem som sa det? Jo, Sara, i min intervju med henne i Arbetarbladet. Läs den - och gå sen och rösta. Jag rekommenderar nr 3.

Rusta inte ned public service

Debatten om Ålands Radios resurser och kvalitet blossar med jämna mellanrum upp och Jörgen Pettersson (C) är en av dem som vid ett flertal tillfällen tidigare velat begränsa radions resurser. I samband med debatten om att omorganisera chefsskapet passar han på att framställa det som att radions journalistik är utan hunger och driv. Detta skyller han på ”ledningen”, vilket man då får anta är redaktionschefen och de som alternerar som nyhetschefer och producenter. Petterssons påstående att radions nyhetsbevakning och journalistik ligger femton år efter tidningarnas är rent löjeväckande, men ligger i linje med hans otroliga förmåga att förhärliga sig själv och den tidning han jobbade på i många år.

Vi har arbetat med aktualiteter, nyheter och debatt på Ålands Radio i cirka 15 år vardera. Därför vet vi att påståendet om att nyhetsbevakningen där skulle ligga efter är taget ur luften. Under Petterssons tid som redaktör var det däremot inte helt ovanligt att Ålandstidningen låtsades att radion inte haft nyheter, som tidningen sedan presenterade som sina egna några dagar senare.

Radion är ett speciellt lämpligt medium för samhällsdebatt och på vår tid uppmuntrade ledningen redaktionen att göra satsningar på politisk debatt. Så sker även nu. Jämfört med andra lokalradiostationer ligger Ålands Radio snarare hästlängder före. Självstyrelsepolitiken bevakas mycket mer noggrant än politiken i stora städer och regioner och det är förstås bra för närdemokratin och medborgarna.

Radions nyhetsbevakning har hög trovärdighet. I hela Norden visar undersökningar att allmänheten har mycket högt förtroende för public service. Vi har nu en situation där tidningarnas ekonomi är hotad av att allt färre prenumererar, att så mycket nyheter på internet är gratis och att annonsörerna har många andra plattformar och kanaler att marknadsföra sig på. Ur demokratisk synvinkel blir då public service ställning ännu viktigare än tidigare. Det skulle inte förvåna oss om Åland på sikt bara har en tidning. Andratidningar dör tyvärr ut överallt runt omkring oss. Om radions redaktion då inte har tillräckliga förutsättningar finns en uppenbar risk för monopolisering av nyhetsbevakningen.

Pettersson tycker att det är en bagatell att radions styrelse vill att vd och redaktionschef ska vara samma person samtidigt som han skriver att det är ”kitsligare” och ”svårare” för motsvarande chefer på tidningarna. Vi förstår det som att Pettersson i alla fall har insett risken på tidningarna med att beroendet av annonsörer kan påverka journalistiken.

Ålands Radio står tack och lov fri från den problematiken vilket är ett viktigt skäl till att lyssnarna litar på det som rapporteras. Det är vår bestämda uppfattning att trovärdigheten också hänger ihop med att radiojournalistiken står fri från politisk inblandning. På lilla Åland är det nära mellan beslutsfattarna och redaktörerna, vilket gör detta ännu viktigare än i större regioner att styrelsen inte har något inflytande över det journalistiska arbetet, varken direkt eller indirekt. Att rusta ned public service är inte förnyelse, Jörgen Pettersson. Radion har redan tvingats spara, speciellt på den tekniska sidan. Nu vill styrelsen försvaga redaktionsledningen. Det kallar vi försämring.

Anders Hallbäck (S)

Tony Wikström (S)

Röstar man på Kemetter vet man vad man får

”Röstar man på en liberal så vet man var man får”. Det sa liberalernas riksdagskandidat Mats Perämaa i valdebatten i Åland 24 nyligen.

I samma debatt pratade han om att det behövs ett målmedvetet arbete för att sänka skatterna på arbete och energi och att lönehöjningarna ska hållas låga. Han vill föra en politik där förmåner till människor ska ses över för att statens kostnader ska sänkas. Han sa att rikspolitikerna måste överväga att de inte ska indexjusteras.

Julia Birney, också liberal kandidat, sa att partiet ”ser det som mest ärligt mot väljarna att man vet vad man får – röstar man på den liberala listan så får man en liberal med liberala värderingar”. Hon ville däremot inte ta ställning till några nedskärningar, men sa bestämt nej till att spara på skola, vård och omsorg. Hon kunde däremot tänka sig att resurser ”omfördelas”.

Tala om olika budskap! Vad vill egentligen liberalerna? Sänka förmånerna, för vem? Sjuka, arbetslösa? Vad leder de föreslagna skattesänkningarna till för slags nedskärningar? Eller ska resurserna bara omfördelas?

Liberalerna berättar gärna om sina goda kontakter till Svenska Folkpartiet, som vill sänka skatten för höginkomsttagare, medan Perämaa talar om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagarna.

När jag nyfiket fyllde i Rundradions valkompass för att stämma av mina egna värderingar mot kandidaternas fick jag veta att mina åsikter till 76 % stämde överens med Julia Birneys men bara till 56 % med Mats Perämaas. Båda säger sig ha ”liberala värderingar”, men de verkar vara väldigt olika.

Men flest liknande svar hade jag och Sara Kemetter (S). I debatten lyfte hon fram hur viktigt det är med rättvisa löner, starka åtgärder mot arbetslösheten och att staten satsar på offentliga investeringar för att få fart på sysselsättningen: Minskas arbetslösheten med 1 % förbättras statens ekonomi med en miljard euro. Röstar man på en socialdemokrat så vet man vad man får.