Vinklad bild av (S) som ”stadsparti”

I Niklas Lampis ledare 28.1, som egentligen handlar om stadsdirektörens beredning kring fastighetsskattelagsstiftning, passar chefredaktören på att stämpla socialdemokraterna som ett stadsparti. Det är enligt min mening en falsk beskrivning.

Lampi talar om ”kommunalt navelskåderi” när han beskriver det förslag från stadsdirektören om lagstadgad lägstanivå på fastighetsskatt som ingen av oss i stadsstyrelsen ville gå in för utan vidare. Liberalernas Katrin Sjögren lade mycket riktigt förslaget om att landskapsregeringen måste komma med ett bättre faktaunderlag och beräkningsmodeller och det var något som vi socialdemokrater snabbt stödde. En enig stadsstyrelse föreslog en arbetsgrupp där staden och kommunförbundet kunde ingå. Vi hade alltså alla en horisont som ”sträcker sig bortom rondellerna” - för att använda Lampis uttryck.

Det parti som jag tillhör känner jag inte igen som ett parti som bara tänker på Mariehamns bästa. Tvärtom har vi till exempel varit drivande i frågan om den sammanhållna socialservicen. Av central betydelse för den reformen har varit en likvärdig och jämlik service för medborgare på hela Åland, alltså inte att ”dra hemåt” till staden. Jag och min partikamrat Sara Kemetter reserverade oss mot den del av stadens utlåtande om reformen som handlade om att staden skulle kunna tänkas vara värdkommun för den allåländska socialtjänsten eftersom vi värnar om alla kommuners inflytande.

Förslaget till renhållningsplan för hela landskapet, som Ålands miljöservice utfört, är en annan kommunöverskridande fråga som just nu är ute på remiss. Även här anser jag att det behövs mer samarbete. Det kan inte vara vettigt att som idag ha elva (!) renhållningsmyndigheter på lilla Åland (bara sex kommuner är med i Mise). Skulle man tänka enbart ur ett Mariehamnsperspektiv kunde man säkert anse att vi i staden kunde sköta avfallshanteringen för oss själva och strunta i glesbygden, men det är inte miljöpolitiskt hållbart. Åter ett exempel på när vi socialdemokrater tänker längre och utanför stadsgränsen.

Slutligen till raljerandet om att (S) inte har ”speciellt mycket emot nya skatter”. Skatt tar en kommun in för att finansiera den gemensamma sektorn, viktiga samhällsfunktioner såsom skola, omsorg och infrastruktur. Det är inget självändamål att överbeskatta medborgarna, men jag har en övertygelse om att många stadsbor vill hålla den höga servicenivå som staden har på sin offentliga verksamhet och därmed kan acceptera att det var nödvändigt med en måttlig skattehöjning inför 2014.

Det skulle vara intressant att läsa i en kommande ledare av Niklas Lampi vilka offentliga verksamheter han tycker att vi ska skära ner på för att hålla nere kommunalskatten. Är det större klasser i skolan han önskar sig? Sämre äldreomsorg? Mindre underhåll av gator? Ännu sämre kollektivtrafik?

Även i avfallsfrågan ska Åland ses som en helhet

Avfallshanteringen på Åland är en snårig historia. Idag finns det elva myndigheter som ansvarar för renhållningen, tio kommuner + Ålands miljöservice, Mise. Det säger ju sig självt att det är för mycket på lilla Åland.

Nu är Mise-styrelsens förslag till renhållningsplan för 2014-2024 ute på remiss. Socialdemokraterna hade ett medlemsmöte om planen i tisdags och fick en bra presentation av projektledaren Ingrid Johansson.

Det här är en del av samhällsservicereformen och samordningen av infrastruktursektorn på hela Åland. Landskapet måste göra ett nytt försök att samordna avfallshanteringen. När Ålands miljöservice bildades gick elva kommuner med, men sedan har sex kommuner lämnat samarbetet (och en gått med). Utvecklingen har gått helt åt fel håll.

Eftersom de två största kommunerna, Mariehamn och Jomala, är Mise-medlemmar, är det den organisationen som har renhållningsansvaret för 63 % av Ålands befolkning. Vi brukare är ganska nöjda, enligt en undersökning 2012 över 70 %. Mest missnöje finns kring avgifterna.

På mötet häromdagen påpekades det från Mises håll att myndigheten saknar kontroll över avfallsflödena, eftersom avfallet är i privat ägo. Det vill man ändra på i förslaget till renhållningsplan. Med kommunal kontroll över infrastrukturen så vet entreprenörer och transportörer vad som gäller och det blir lättare för samhället att uppfylla miljömål.

Mariehamns stad ska ge ett utlåtande om den här planen inom kort. Jag kommer att stödja det mesta som står i planen, så att avfallshanteringen blir bättre organiserad. I denna fråga, som i många andra, kan man inte bara se sig själv som bara stadspolitiker utan man måste tänka på Åland som helhet.

Avgörande beslut för framtiden

Idag ska lagtinget debattera landskapsregeringens strategi för hållbar utveckling. Jag har följt arbetet från sidan och hört och läst hur arbetsgruppen Omställning Åland har tänkt sig hur landskapet ska jobba med framtidens avgörande frågor.

Mycket av det som sägs om hållbar utveckling kan kännas abstrakt. Det som däremot är konkret och lätt att förstå är att koldioxidutsläppen måste minska:

"Vid bl a förbränning av fossila bränslen sker ett tillskott av CO2 till atmosfären och detta tillskott påverkar klimatet negativt. I ett koldioxidneutralt samhälle balanserar utsläpp och upptag varandra", står det i landskapsregeringens meddelande och det är ju ingen nyhet. Dessa utsläpp har diskuterats länge och det har satts olika utsläppsmål runt om i världen.

Så långt är jag med, men social hållbarhet t ex, vad är det?

"Ett socialt hållbart samhälle karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig 1) fysiska behov 2) trygghet/beskydd 3) delaktighet 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse 7) kreativitet 8) identitet/mening 9) frihet", definierar den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef.

Aha, nu blev det genast betydligt större, det här med hållbar utveckling. Om alla världens människor ska känna sig fria och kreativa så har vi en del att jobba med....

Det känns svårt att greppa de här frågorna och det är lätt att hålla med landskapsregeringen om att vi måste lära oss mer om den här samhällsomdaningen och att det är en avgörande faktor för hela strategin.

Under tiden som vi lär oss ska vi förstås ta kloka miljöbeslut och det är inte alltid det lättaste. Jag tänker på när vi stadspolitiker skulle ta beslut nyligen om stadsbussen i Mariehamn. Vi socialdemokrater ville att bussen även i fortsättningen skulle vara avgiftsfri för att sporra fler att ställa bilen hemma. Det är en fråga jag har varit med och drivit, men som vi förlorade.

Svårare var frågan om bränslet som Röde Orm använde, dieseln som görs på fiskrens. "I det närmaste koldioxidneutral" sa tillverkaren och bussbolaget. "Det är inte bevisat vilka utsläpp som kommer från bussarna", sa kritikerna.

När jag sitter och skriver det här hör jag på de svenska radionyheterna att EU:s upphandlingsregler troligen kommer att förändras. Nu kommer det att bli möjligt att väga in andra politiska faktorer än lägsta pris. Miljöaspekterna måste bli ännu viktigare när vi tar beslut i framtiden. Det är ett som är säkert.

Läs mer om EUs upphandlingsregler (från svenska regeringens hemsida)