"Den socialdemokratiska mardrömmen"

Johan Ehn (M) uppmanade ikväll stadsfullmäktiges ledamöter att "vägra bli en del av den socialdemokratiska mardrömmen". Ehn menade att (S) inte skall sätta hårt mot hårt i stadspolitiken, d v s vara tydliga med vilka försämringar som väntar nu när fullmäktige specificerat budgetramarna för nästa år. (-2,3 miljoner euro). Han anklagade (S) för att vara konservativa medan (M) är för utveckling. Problemet är att staden "utvecklas" åt fel håll. Och ändå ska (S) tydligen inte sätta ner foten. Det ska vara konsensuspolitik, men samförståndet ska uppenbarligen gå ut på att (S) ska förstå att (M) har rätt. Någon utsträckt hand ifråga om budgetprognostiseringen för nästa år har vi inte sett röken av. "Det är inte ens fel att två träter" fick man lära sig redan som liten. Men här är det tydligen ett partis fel. Jag kan hålla med om en sak: retoriken kan bli övertydlig ibland. "Slakt" låter värre än "försämringar" och själv föredrar jag det senare ordet, som jag använde på det stadsstyrelsemöte där jag röstade emot nedskärningarna. Två andra uttalanden på fullmäktige etsar sig fast i minnet: Rauli Lehtinen (lib) som undrade "varför (S) inte ville kompromissa i stadsstyrelsen och komma halvvägs emot?". Skillnaden mellan (S) förslag och stadsdirektörens var 2,3 miljoner. Mellan (S) och (lib)s förslag var skillnaden ca 2 miljoner. Hälften av 2,3 miljoner är inte 300.000, käre Rauli. Och så var det Britt Lundberg (C) som sa: "Ingen som är anställd av Mariehamns stad kommer att bli av med sitt jobb". Hoppas nu att tjänstemännen och nämnderna kan trolla så att detta blir sant. Så att jag slipper drömma mardrömmar.