Utbildning är bra - men kompetens är viktigare

Realkompetens tycker jag är ett bra ord. Det betyder ungefär "det man kan på riktigt".
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.

I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.

Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.

Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.

Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.

Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)