Åländsk politik chockvaknar inför valet, skriver Niklas Lampi i en ledare i Ålandstidningen 20.8.
Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.
Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).
Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?
För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?
Jag tycker i alla fall att lönen räcker.
Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.
Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar