Har vi nå´n Palme som kan starta en åländsk politikvecka?

Så här i Almedalstider lanserar Nya Åland en åländsk variant av den gotländska politikerveckan.

Jag håller med om att tanken är möjlig. Som partisekreterare för Ålands socialdemokrater vet jag att det finns ett intresse inom våra systerpartier för Åland och för idén.

Men det finns några men. Nummer ett är, det får vi vara ärliga med, att mediaintresset för åländsk politik utanför Åland inte lär vara så speciellt stort, hur vi än gör. Vi måste alltså locka hit de stora "elefanterna". Framför allt från Sverige. För är det inte rätt ointressant för finska politiker att sitta här och debattera? Och hur stor åländsk publik skulle det locka? Och då kommer men nummer två; Vi har ju Almedalen att konkurrera med. Så tidpunkten kan knappast vara i juni eller juli.

Nya Åland tycker att vi komma på ett gemensamt övergripande tema och bara köra. Jag håller med, det skulle vara kul att testa. Det föreslogs t ex språk- och minoritetsfrågor som tema och det låter ju intressant.

Vill vi skapa lite uppmärksamhet tycker jag att vi kunde ta tag i främlingsfientligheten i norden/Europa. Samla alla krafter som vill bekämpa utbredningen av rasismen inom våra demokratier.

"Börja i liten skala, med utvalda intresserade personer och partier. Det var ju så utvecklingen tog fart i Almedalen, med sossar som höll tal från lastbilsflak" skriver Nyan. Jo, "sossar" i all ära, men det var ju faktiskt OLOF PALME som stod på flaket. Vem med samma lyskraft har vi som har har sommarstuga på Åland?

Jag vill inte vara negativ till den här idén, men Nya Ålands ledare är lite naiv. Det finns inga pengar i överflöd inom de åländska partierna för att satsa på detta. Men jag är gärna med i diskussionen framöver.

Laddad för match ikväll :)

Ikväll är det match!

Jag vaknade tidigt. Resfeber.

Kom och tänka på alla bortamatcher jag har varit på och funderade (redan igår kväll) på varför det är så speciellt. Jo, man är ju nästan alltid "David mot Goliat" då. Man är en sammanhållen grupp med ett stort gemensamt intresse: Att det egna laget ska vinna. Det är en massupplevelse att få sjunga samma sånger, klä sig i liknande kläder, glädjas åt samma finter och mål.

Jag är egentligen inte någon människa som gillar att gå i flock. Men det finns nog ett grundläggande behov hos oss alla att höra till. Jag gillar den grönvita stilen. Det är glatt, humoristiskt och sångvänligt.

Alltså, nu pratar jag om publiken. Jag gillar den grönvita fotbollsfilosofin också, speciellt i år. Det är glad anfallsfotboll (fast försvaret har läckt lite väl mycket). Men hellre många mål både framåt och bakåt än tilltäppta händelsefattiga 1-0-matcher.

Jag tänker på min pappa när jag åker på bortamatch - det gjorde han och jag många gånger. Med GAIS-klacken har vi varit i Borås, Hässleholm, Karlstad, Skövde, Ljungskile, Myresjö, Hisingen, Gunnilse och Frölunda. På senare år har jag tagit mig från Åland till Gävle, Norrköping, Stockholm och Väsby. Det handlar om GAIS det, lag nummer 1 i mitt hjärta.

Men Mariehamn kommer på en klar andra plats. Ikväll är vi i Åbo. De gröna och vita ska vinna mot Inter, vi ska prata fotboll, äta och dricka gott och fira vinsten på båten hem. Det blir verkligen kul!

Starka kvinnor utesluter inte starka män

För en tid sedan gjorde Nya Åland en analys av partiernas styrkor och svagheter i samband med sin halvtidspejling av väljarnas sympatier. På minussidan för socialdemokraterna efterfrågades en starkare manlig representation och det påstods att vi har en brist på yngre män.

Tidningen nämnde våra äldsta manliga lagtingsledamöter, Karl-Johan Fogelström och Christian Beijar, men bortsåg i detta sammanhang från röstmagneten Igge Holmberg och Göte Winé.

I lagtingsvalet fick vårt parti in 3 kvinnor och 3 män i lagtinget. Våra två ersättare är en man och en kvinna. Vår ordförande är kvinna, vår vice ordförande och partisekreterare är män, vår andra vice ordförande är kvinna. Vår styrelse har en jämn könsfördelning. Vi har en jämställdhetsgrupp med lika många kvinnor som män i. Vi har lockat till oss nya, yngre män i medlemsledet.

Det är bra att tidningen lyfter fram våra starka kvinnliga ledare. Lantrådet Camilla Gunell och social- och miljöminster Carina Aaltonen har precis som Nya Åland skriver fått välförtjänt beröm. Det intressanta är att ett parti som företräds av starka kvinnor men som samtidigt satsat medvetet på jämn representation upplevs som kvinnodominerat. Skulle motsvarande ha skrivits om vi haft en manlig partiordförande?

Vårt problem är snarare att de andra partierna har så skev könsfördelning. Socialdemokraternas starka kvinnliga representation ger våra kvinnor möjlighet att få plats i utskott, kommittéer, styrelser etc, men det blir svårare för våra män att få plats i beredande arbete eftersom de andra partierna ofta lanserar manliga kandidater.

Under hösten kommer vårt parti att lansera en kampanj för att lyfta fram jämställdhetsfrågorna på den politiska agendan och inom vårt eget parti. Vi är övertygade om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och att en jämnare könsfördelning i alla förtroendeorgan är en viktig framtidsfråga.

Ålands socialdemokraters jämställdhetsgrupp

Mia Hanström

Anders Hallbäck

Jessica Sundberg

Karl-Johan Nyholm

----------------------------

Tidningens chefredaktör Jonas Bladh svarar att det i deras artikel påtalades att lantrådet Gunell, tillsammans med minister Aaltonen och Barbro Sundback totalt dominerar bilden av socialdemokraterna utåt. Det är väl delvis sant och det har ju att göra med deras topp-positioner inom politiken, men att män skulle skrämmas bort från partiet på grund av detta verkar inte vara speciellt förankrat i verkligheten (se ovan). Inte heller att vi inte har några yngre män. Att socialdemokraterna drar till sig fler kvinnor än andra partier tror jag dessutom beror på att vi för en politik som inte bara koncentrerar sig kring traditionellt manliga områden. Vård, skola och omsorg säger sig alla värna om, men när frågorna ska debatteras är det ofta kvinnorna som är mest engagerade + de socialdemokratiska männen :)

Offentlig sektor bidrar visst till BNP

En infekterad debatt om jordbruket pågår mellan lantbrukarna och näringsministern. Utan att lägga mig i sakfrågorna desto närmare så handlar en del om Fredrik Karlströms uttalande i radion om att böderna "kunde bli ordentliga skattebetalare i framtiden".

I dagens Ålandstidning finns dock ett debattinlägg som jag inte kan låta bli att kommentera. Det är VDn för Tomtens Mjölk AB Leif Hagberg som menar att landskapets förvaltning ska klara av att om omorganisera sig och effektivisera. Och så slutklämmen: "Offentlig sektor bidrar ej till BNP, det gör det privata näringslivet".

Vad Hagberg inte tänker på är att samspelet mellan offentlig och privat sektor är viktigt. Utgifterna för kommunerna och landskapet inkluderar konsumtion av varor och tjänster, investeringar, transfereringar och räntor.

Precis som jordbrukarna är trötta på att stämplas som "tärande" så är jag trött på att offentligt anställda anses vara onödigt dyra. De gör viktiga insatser inom skola, vård och omsorg, samhällsplanering, trafik och miljöarbete, samt mycket annat.

Det är onödigt att i debatter sänka sig till den nivå som man kritiserar andra för att göra.

Vi accepterar inte nedskärningarna

Som ni kanske har läst i tidningarna föreslår stadsstyrelsen en besparing på 2 miljoner euro inför nästa års budget för Mariehamns stad. Jag och Barbro Sundback reserverade oss mot beslutet. På tisdag ska fullmäktige diskutera det här:

§ 175 Reservation i ärendet "Specificering av budgetramarna för 2014"

Mariehamns stad befinner sig i en allvarlig ekonomisk situation. Framför allt samfundsskatterna har minskat vilket har gjort att inkomsterna har blivit lägre än stadsledningens prognoser. Skuldbördan har ökat. Under ett flertal år har intäktssidan försummats eftersom det har funnits en ovilja att diskutera en justering av skatteöret. Istället har majoriteten i fullmäktige drivit igenom det man kallar effektivering, kraftiga nedskärningar vilka i fjol drabbade många verksamheter, först och främst inom bildningsnämndens område.

Under ärendets behandling föreslog vi att bildningsnämndens och socialnämndens ramar i planen för 2014 bibehålls på den nivå som redan beslutats, alltså 15 414 000 för bildningssektorn och 29 029 000 euro för sociala sektorn. Detta gör en skillnad gentemot stadsdirektörens förslag på 1 113 000. Jämfört med det som nu stadsstyrelen föreslår är det en lindrigare besparing på 1 363 000 euro, eftersom nu också infrastruktursektorn enligt detta förslag ska spara ytterligare 250.000 euro.

Vi konstaterar att det saknas konsekvensbedömningar av de föreslagna nedskärningarna. Inom bildningssektorn är vi oroliga för att det är timresurserna inom grundskolan som blir föremål för besparingarna. Vi anser inte att stadens skolbarn ska få sämre förutsättningar än i andra åländska kommuner. Vi vill inte pruta på något så oerhört viktigt som våra barns framtid.

Inom socialnämndens område är det äldreomsorgen som kommer att få ta större delen av sparbetinget. Om en besparing på 649 000 euro ska genomföras går det ut över personaltätheten – summan motsvarar ca 13 tjänster. Stadsfullmäktige har sagt sig vilja satsa på hemtjänst och hemrehabilitering och god personaltäthet på Trobergshemmet. Vi vill att staden ska erbjuda en god kvalitet i äldreomsorgen och kan därför inte acceptera en nedskärning av anslaget till socialvården av denna omfattning.

Det sägs i beredningen att ”minskade kommunbidrag förutsätter aktiva och kreativa åtgärder”. Nedskärningarna ska piska fram ett smartare sätt att arbeta. Vi tror inte att detta är möjligt inom äldreomsorgen och i skolan i den omfattning som föreslås.

Naturligtvis kräver den ekonomiska situationen krafttag. Även i vårt förslag justeras budgetramarna så att kostnaderna minskas med 637 000 jämfört med den tidigare planen för 2014. Det behövs ett åtgärdspaket som alla partier står bakom för att komma till rätta med stadens ekonomiska problem. Ovanstående besparingar inom välfärdens kärnområden, utan konsekvensanalys, är inte rätt väg att gå. Ansvaret för att sanera stadens ekonomi ska inte läggas på barn, unga och äldre som behöver allmänna insatser för att leva ett gott vardagsliv.

Mariehamn 7 juni 2013

Barbro Sundback

Anders Hallbäck