Välfärd = sänkt skatt och högre avgifter?

Sänk skatten! Så ”stannar pengarna ute i samhället och hjulen snurrar på”. Det är receptet som Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi bjuder på i en ledare om näringspolitik 8.7.
Det är tydligen kommunalskatten som ska sänkas så att företagare har råd att vara företagare. Åtminstone borde detta utredas, menar chefredaktören.

Det verkar ha undgått Lampi att många kommuner kämpar med ekonomin. Om kommunernas inkomster minskar så minskar utrymmet för den nordiska välfärd som de flesta av oss hyllar (t ex liberalernas socialminister Katrin Sjögren i samma tidning).

Och också Lampi, faktiskt. I en ledare i slutet av januari prisar han den nordiska välfärden: ”.... det är mot Norden blickarna nu riktas. Folkhemmet som både Finland och Åland importerat från Sverige har inte stått i vägen. Det har i stället visat sig förändringsbenäget och slagit många högljudda kritiker på fingrarna”.

Lampi hyllar svenska moderater och menar att de lyckats med konststycket att sänka skatterna och behålla välfärden. Många försämringar inom t ex skolväsendet och för arbetstagare, arbetslösa och långtidssjuka talar om det motsatta.´

Förstås måste man fråga sig vad högerpolitiker och debattörer menar med välfärd. Att företagen ska gå med så mycket vinst som möjligt?

Bidrag, som numera är ett skällsord, är inte per definition något felaktigt – det är ett sätt att fördela om resurser. Barnbidrag, handikappbidrag, hemvårdsstöd, arbetslöshetsunderstöd, bostadsbidrag, starta-eget-bidrag, avdrag för hushållsnära tjänster (också ett slags bidrag)....visst kan man fundera på om allt är nödvändigt och om nivåerna är rätta och rättvisa. Men många bidrag och sociala reformer kan vi med rätta vara riktigt stolta över! De är en del av den välfärd som också svenska moderater skryter om när de är utomlands!

Lampi har helt rätt i att bidragspolitiken skall ifrågasättas. Används skattemedlen som landskapets näringsavdelning förvaltar på rätt sätt? Det är jättebra att Ålandstidningen ligger på och ställer den frågan, om och om igen. Den som följer åländsk politik vet att socialdemokraterna, med Barbro Sundback och numera Camilla Gunell i spetsen, har drivit linjen om att förändra strukturen på näringsavdelningen hårt under många, många år.

Men sänka kommunalskatten? Det kan inte vara den enda saliggörande lösningen för att få ”pengarna ska stanna i samhället”. Här måste man ju också fråga sig: Vad är samhället? Är inte kommunen lika med alla vi medborgare i samhället, Niklas Lampi?
Och med minskade inkomster till kommunerna måste också fler följdfrågor komma: Vilken service ska försämras? Vilka avgifter skall höjas och vem drabbas av det? Vilka investeringar skall vi skjuta på? Vad av allt vårt gemensamma ska säljas ut?

Jag har skrivit det på min blogg förr, men exemplet tål att upprepas: Svenska riksdagens utredningstjänst räknade ut att den sänkta restaurangmomsen i Sverige sannolikt skapade 3.000 nya jobb. Med tanke på hur mycket mindre inkomster det gav till samhället, kostade varje nytt arbetstillfälle 1,5 miljon kronor. För den summan hade man kunnat anställa FYRA undersköterskor inom äldreomsorgen.

Politiken går alltså ut på att 1 jobb i privat sektor är bättre 4 jobb i offentlig sektor. Pengarna kanske stannar i Niklas Lampis s k ”samhälle”, men säg inte att den gemensamma välfärden gynnas.