Ledarskribenten Benita Mattsson-Eklund har rätt i sin ledare 25.8 när hon lyfter fram kulturens betydelse för Åland, inte bara för att ålänningar tycker om att bli underhållna utan för att det skapar jämlikhet, mångfalt friskare människor och inte minst samhörighet och gemenskap. Det är en fråga som socialdemokraterna länge har drivit. Vi har också, t ex i lagtinget genom exempelvis Karl-Johan Fogelström, pekat på vilka ekonomiska vinster det finns för ett samhälle med en rik kulturaktivitet.
Det är häpnadsväckande att Mattsson-Eklund anser att det inte FINNS framträdande politiker som är män inom åländskt kulturliv. Om körsångaren och talmannen Britt Lundberg (C) är det goda exemplet kan många politiskt aktiva män räknas upp på samma sätt som hon. Det är bara att kolla i Mariehamnskvartetten, Ålands Projektkör, för att inte tala om i Ålands sång- och musikförbund.
Inom (S)-leden finns många kulturentreprenörer och framträdande kulturutövare. Några som har varit aktuella nu är Isabella Sarling och Anders Hallbäck (En värld full av liv), Sara Kemetter (körkampen), Linda Söderström (sångfesten), Barbro Sundback (Katrinafestivalen), Tony Wikström (Soundway, A tribute to Queen) och Annica Sjölund (A tribute to Queen), Helena Flöjt-Josefsson (vissångerska), för att nämna några. De jobbar inte ensamma, utan stöds i många fall av jämställda styrelser.
Inom körsången, som är vårt gebit, finns många män och kvinnor som berikar kulturlivet, några politiskt aktiva, några inte. Det hade Mattsson-Eklund kunnat skriva om hon hade haft de glasögonen på. (insändare inskickad tillsammans med Sara Kemetter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar