Minskar skattefusket om man sänker skatten för de rika?

Det kunde varit ett inlägg i någon högerradikal ungdomstidskrift från Moderata ungdomsförbundet eller kanske Samlingspartiets ungdom. Men det var det inte. Det var i en ledare i Ålands största tidning som Fredrik Rosenqvist förfäktade tanken att inte lägga för mycket kraft på att jaga skattesmitare, utan att istället satsa på att sänka marginalskatter och öka avdragsmöjligheterna för rika som behöver få en del praktiska saker utförda av t ex byggare, kockar och städare (....det är de yrken han nämner).

"I stället för att spendera pengar på att jaga fuskare borde staten införa ännu större avdrag i dessa branscher", anser Rosenqvist. Han skriver också att "det som ofta glöms bort är att det inte bara är skattefusket som kostar samhället massor med pengar. Även skatterna och själva jakten på fusket har enorma kostnader".

Hur skattefusk skulle minska genom att man slutar jaga skattesmitare, förklarar inte ledarskribenten. Är det fritt fram finns väl risken att fusket ökar?? Då får vi in ännu mindre skatt, plus att vi dessutom ska beskatta höginkomstagare mindre än tidigare. Dessa höginkomsttagare, eller som Rosenqvist i sina exempel kallar "advokater och andra högproduktiva människor" borde inte ägna sig åt t ex städning i hemmet, eftersom det finns "andra människor som faktiskt är kvalificerade för uppgiften".

Ja, man tar sig för pannan. Har ledarskribenten hört talas om jämlikhet och fördelningspolitik? Om att solidariskt betala skatt? Om att var och en betalar skatt efter förmåga, vilket betyder att den välbärgade får hög skatt på marginalen (hur mycket kan förstås alltid diskuteras)?

Och för skoj skull: Tänk er att städning var det som samhället värderade högst, att det var städarna som ansågs vara "högproduktiva". Tror ni att vi då skulle få se extremliberalen Rosenqvist förfäkta att städaren borde få dra av sina kostnader för advokattjänster i beskattningen?