Det tycker uppenbarligen inte de resenärer som slutat åka. Och det är merparten: Ålands Radio rapporterade häromdagen om en minskning av antalet resor från över 270.000 (2012) till runt 60.000 under tidsperioden juni 2013 till och med maj 2014. Kombinationen av att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten har varit förödande.
En första åtgärd som kunde bromsa den negativa utvecklingen är att återinföra att det under rusningstid, när folk vill pendla från och till jobb och skola, går bussar som går åt båda håll längs den s k ”åtta” som bussarna kör. Det tar orimligt lång tid för boende i de yttre stadsdelarna att ta sig till centrum (eller från, beroende på var man bor).
Roger Jansson sa i radions nyhetsinslag att han inte märkt av något ökat bilåkande. Han tror emellertid att fler går och cyklar. Om detta kan vi bara gissa, men troligen är det både och. Några cyklar mer, men definitivt har skjutsandet av ungdomar till olika aktiviteter ökat, det vet jag som själv har flera barn och som hör vad andra föräldrar berättar.
Jansson erkände däremot att rörelsehindrade och äldre blivit förlorare efter nedrustningen av busstrafiken. ”Men vi har ju ett system med färdtjänst och sådant” menar Jansson. Det som jag inte förstår är varför det är bättre för stadens skattebetalare att kostnaden hamnar under socialnämndens budget istället för under infrastrukturnämndens?
Det är dags för Mariehamn att komma igång med en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå - utanför deras hem. Detta har (S) motionerat om vid ett flertal tillfällen. Servicelinjer fungerar utmärkt i många kommuner utanför Åland. De sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och de ”belastar” inte färdtjänstbudgeten. Och livskvaliteten höjs för Mariehamnare som betalat skatt i många år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar