Vad menar vi när vi pratar om den nordiska välfärdsmodellen? Ja, det avhandlades i början av förra veckan när nordiska (s)- och LO-toppar möttes för att diskutera framtidens politik.
I sitt inledningsanförande talade Norges statsminister, Arbeiderpartiets ordförande Jens Stoltenberg, om den nordiska välfärdsmodellen som ideologi.
-Det finns inte en nordisk välfärdsmodell, utan flera, anpassade efter vart och ett lands förutsättningar. Den nordiska välfärdsmodellen går inte att kopiera, men man kan gärna inspireras av den, sa Stoltenberg, som med glädje konstaterade att det numera finns en stor förståelse för offentlig sektor och välfärdsbygget på den konservativa och borgerliga sidan i mellan-Europa.
När den socialdemokratiska nordiska välfärdsmodellen skall definieras pekade Stoltenberg på tre huvudområden:
Ekonomi och rättvis fördelning
-Vi måste påminna om att kraven på sänkta skatter innebär mindre pengar till välfärden. Vi socialdemokrater är också för s k motkonjunkturpolitik - staten måste bygga upp resurser i goda tider för att kunna ta ett ansvar för ekonomi och välfärd i kristider.
Stoltenberg uttryckte sin förvåning över hur borgerliga regeringar i Norden kan säga att "vi har klarat oss gott genom finanskrisen" med en arbetslöshet på åtta procent eller mer.
Trygg arbetsmarknad
Arbetsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Det är en marknad där människor skall känna trygghet. Vi skall vara arbetarnas parti och då måste vi värna om arbetsmarknadslagstifningen och ett välorganiserat arbetsliv.
Jämlikhet
Föräldraledighet, barnomsorgstjänster och pappaledighet är reformer som socialdemokraterna kämpat för - från högersidan skall man enligt argumentationen helst klara sig själv. Vi satsar på utbyggd och bibehållen service istället för pengar åt enskilda. Och vi tror på att utjämnade löneskillnader är bra för människors drivkraft, inte ökade klasskillnader. För att få produktiva och dynamiska samhällen krävs en tro på en trygg och jämställd politik.
Gröna Jobb
Socialdemokraterna måste definiera vad som är gröna jobb.
- Och vi måste ta ned diskussionen på en vardagsnivå, som folk kan ta till sig, sa Sveriges avgående (s)-ordförande Mona Sahlin.
- Och vinsten för samhällsekonomin måste framhållas.
Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot i Finland, ansåg att knäckfrågan är vem som skall betala för klimatomställningen. En höjd energibeskattning drabbar alla, rika som fattiga.
- Man måste våga tänka visionärt för att få ett hållbart samhälle. För vem skall betala om vi inte gör något, frågade jag och lyfte fram Ålands beroende av kommunikationer och möjligheten att konkurrera med miljövänliga transporter och hållbar turism.
- Konsumenterna/turisterna är väldigt medvetna idag: färjerederier och flygbolag, alla tävlar om vem som är miljövänligast.
I regioner som är beroende av tung energikrävande industri finns en oro för problemen med att den globala konkurrensen om vi i Norden klimatanpassar oss och våra energipriser går i taket, samtidigt som företag i andra delar av världen inte gör det. Det är viktigt att se att hela klimatanpassningen av industrin är ett arbete som måste göras internationellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar