Hur Ålands Radio & TV ska finansieras skall finansieras har varit en het potatis i veckan som gått. Ett mediapolitiskt program har presenterats och en ny s k medieavgift har lanserats: Räkningen skickas ut till alla hushåll och de som inte har TV får anmäla det, annars skall man betala. Den "omvända bevisföringen", att du får en räkning som du måste bestrida om du inte "köpt varan", har kritiserats, men i praktiken lär det inte beröra många.
Protesterna handlar i stora drag mest om att "jag lyssnar aldrig på Ålands Radio, dit merparten av pengarna går", alltså samma argument som används tidigare för att smita från TV-licensen.
Problematiken, såsom jag ser den är ju att:
- Det bor så få människor på Åland att licenspengarna/medieavgiften inte räcker till den kvalitets-heldagsradio som politikerna vill ha. Speciellt inte om tusentals hushåll inte betalar.
- Att så liten andel av avgiften går till SVT, SR mm beror ju på att vi delar kostnaderna med 9 miljoner svenskar.
Jag är förstås partisk i sammanhanget som före detta anställd, men jag tycker att Ålands Radio gör utmärkt public service-radio i förhållande till bolagets resurser och att jag som licensbetalare får ovanligt mycket för pengarna: SVTs alla kanaler, SRs alla kanaler (både i radion och på nätet), YLEs kanaler i radio och TV och TV4.
SVT Play borde förstås ingå i paketet, men annars är jag nöjd.
För övrigt anser jag att jag fick utmärkt valuta för licensen i fredags: Father Mckenzie, med ålänningen Jochum Juslin, tog sig till final i finska Eurovisionsuttagningen. Familjen lade 5 euro extra på att rösta på deras bidrag. Något för Ålands Radios ledning att fundera mer på: Hur får man in mer pengar än licensen/medieavgiften från lyssnarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar