God Jul! Jag tror att det kommer att vända.

Det politiska året 2012 har skilt sig väsentligt från 2011. Det beror på att vi har en ny regering på Åland. Den har haft ett styvt jobb med ekonomin, men förstås också med att jämka samman fyra lagtingsgrupper, men från min horisont tycker jag att samarbetet överlag går bra. Framför allt tar regeringen ett fast grepp om budgeten, något som den gamla regeringen inte lyckades med.

Trots Ålandstidningens kampanj här på slutet av året mot förbättringarna inom tandvården blev det som vi socialdemokrater ville. Jag ser utökningen av tandvårdsservicen som steg ett i den tandvårdsreform som vi lovat kämpa för. "Steg för steg" har vi sagt hela tiden och tack vare idogt arbete har vi nu tagit steg.

Det går dock inte att låta bli att känna oro för världsekonomin och hur den ska påverka oss. Häromdagen presenterade Sveriges finansminister en konjunkturrapport som visar att det bli magert framöver.

"Dags att investera när vi behöver arbetstillfällen och räntorna är låga" sa en samlad panel i SVTs Gomorron Sverige igår.

"Det är mycket farligt när både det privata och offentliga sparar så här mycket....det inverkar mycket negativt på BNP" sa DNs politiske redaktör Peter Wolodarski.

Här har landskapsregeringen den stora utmaningen. Att spendera pengar på sysselsättningsfrämjande projekt blir viktigt även hos oss. Lantrådet Camilla Gunell har flaggat för gröna investeringar - bra!

I stadspolitiken är det gnetandet och försämrandet som vunnit gehör hos majoriteten i fullmäktige. Allra mest ledsam är nedmonteringen av kollektivtrafiken, det har ni kanske noterat att jag tycker. Så här vintertid är det bara att åka buss så förstår man hur många människor den här frågan berör.

Jag tror att det kommer att vända i staden. Redan i årets budgetdebatt flaggade liberalerna för skattehöjning redan till 2014. Även vissa moderater har varit inne på att en sådan behövs. Många Mariehamnare vill ha hög standard på den kommunala servicen, då spelar den där extra procentenheten inte lika stor roll. Att kalla en skattehöjning på en procentenhet för en sexprocentig skattehöjning, som Moderaterna gör, är skrämselpropaganda för att få dig att tro att det handlar om jättemycket pengar för dig, men så blir det inte för de allra flesta.

Nu lägger sig julfriden över Åland så får vi ta nya tag i januari. Själv ska jag klä gran, griljera skinka, skotta snö, spela soul, leka med barnen, se den rafflande upplösningen på SVTs julkalender som är väldigt rolig och förstås förbereda för att Tomten ska komma :D

För dig som vill göra en humanitär insats rekommenderar jag den årliga Amnestykonserten 28 december i St Görans ka, som jag deltar i för jagvetintehurmångte året. Mitt största bidrag till att göra världen lite bättre.

God Jul och Gott Nytt År!

En mur passar inte intill vattnet....

I förra veckan behandlade stadsstyrelsen förslaget till stadsplan och tomtindelning på den s k Apalängen öster om Svibyviken, där det enligt planerna ska byggas ett med Mariehamnsmått gigantiskt flerbostadshus. Idag är området betesmark - miljön är mycket vacker och det gränsar till ett skyddat naturområde med värdefull våtmark.

Vid ett samrådsmöte har grannarna öster om Apalängen konstaterat att det planerade lägenhetskomplexet kommer att upplevas som en lång mur, eftersom det inte finns någon luft mellan de fyra huskroppar som nu ska byggas på rad (om än med en viss vinkling i södra ändan).

Vi anser att bebyggelsen blir alldeles för kompakt för att passa in i detta natursköna område. Därför föreslog vi vid förra veckans möte att stadsplanen ändras för att ett mer småskaligt projekt skulle kunna förverkligas.

Vi har full förståelse för att området är attraktivt för byggande av bostäder och det är förstås positivt att det finns efterfrågan på studentboende i Mariehamn. Vi har dock velat se ett sådant boende närmare skolorna. Vi har dessutom hävdat att efterfrågan på studentbostäder inte är så stort att det behövs så här många lägenheter.

Anders Hallbäck(S)

Sara Kemetter (S)

Rättvis samhällsstruktur är målet

Socialdemokraternas höstmöte hade samhällsservicereformen som tema. Det är ett långt ord som jag tidigare haft lite svårt att omfatta, men när man funderar mer kring ämnet så är det inte så dumt.

Ålands kommuner behöver samarbeta. Många kommuner bär inte sin ekonomi och kan därmed inte erbjuda service till den grad som invånarna är värda. Detta är en välfärdsfråga. Det handlar om solidaritet från de rika kommunernas sida gentemot de fattiga och framför allt de svaga i dessa kommuner.

En kommunreform är alltså en rättvisefråga i första hand, en ekonomisk fråga i andra. Det gäller att utnyttja alla resurser så smart som möjligt.

Det är förstås, som någon sa på mötet, inte så att skulderna försvinner för att man slås ihop. Det är förstås inte heller så att servicen automatiskt blir bra. En garantilag för att trygga att alla ålänningar får del av välfärden oavsett var de bor blir viktig. Detta oberoende av hur många kommuner det blir framöver.

Lagtingets budgetdebatt, dag 2

16.37 S har duktiga utbildningspolitiker. Göte Winé och Sara Kemetter håller debatten levande om hur ungdomar mår, om mobbning, vilka stödinsatser som behövs i skolan, att kreativa ämnen måste prioriteras. Slut för idag! Imorgon är jag ledig så då får jag hänvisa Er, kära vänner, till Ålands Radio sändningar eller livesändningen på www.lagtinget.ax. Ha det gott!

16.24 Dagens roligaste uttalande: "Fru talman, jag gör som lagtingsledamot Kemetter vill" (Petri Carlsson, M)

15.48 Göte Winé plockar ut en viktig mening i budgetförslaget: Landskapet strävar efter att kunna erbjuda en studieplats åt alla. Det kan låta självklart att det ska vara så. Göte är också mycket nöjd med att ungdomar kan läsa upp grundskolebetyget på Ålands folkhögskola och att Katapultungdomar kan göra detsamma på Ålands gymnasium.

15.31 Bra ledarskap i skolan behövs: Våra skolledare behöver arbeta med mer pedagogik och mindre med administration, säger Sara Kemetter. Hon pratar också om att kreativa ämnen leder till bättre studieresultat. Elever presterar mycket bättre i teoretiska ämnen om man satsar på att utveckla ämnena bild och musik, påpekar hon. Läser på www.norden.org att den internationella uppmärksamheten kring de konstnärliga ämnenas betydelse i undervisningen har ökat, inte minst till följd av att UNESCO har satt upp Arts in Education på dagordningen. EU-kommissionen gjorde 2009 till kreativitetens år och England har satt igång en storstilad satsning, ”Every primary School to become a musical school”, som har fått 332 miljoner pund i anslag.

15.15 Regeringen vill förhindra utanförskap. Det börjar med att tillhandahålla resurser redan i grundskolan. Det ska finnas resurser till stödundervisning, Yrkesstarten, Katapult etc och dessutom ska regeringen följa hur man arbetar med ungdomsgaranti i Finland. Det är så härligt när den moderate utbildningsministern (Johan Ehn) talar som en socialdemokrat ;)

15.08 Bra, Sara Kemetter!: "Vi har stora möjligheter att utveckla kollektivtrafiken bara vi är envisa". Ja, här krävs nog en oherrans envishet på Åland, bilismens paradis. Danne Sundman, som tydligen i tiderna varit för avgiftsfri buss, säger nu att avgifter kan "hjälpa upp trafiken". Hur fattar inte jag. Men positivt att han talar sig varm för miljövänligare resande.

13.24 Debatten har varit igång ett tag efter lunchen och det är trafikens område som nu diskuteras. Viveka Eriksson (lib) varnar för en "Master Plan" (eller övergripande plan, som jag föredrar att kalla den på det enspråkigt svenska Åland) när det gäller skärgårdstrafiken. Liberalerna vill sätta igång direkt med att dra Kökarstrafiken över Föglö. Men om man inte vet hur hela systemet ska bli, hur vet man då att den förändringen blir bra i ett senare skede?

11.43 Det behövs IT-expertis för att den digitala agendan ska bli bra, påpekar centermännen Roger Nordlund och Harry Jansson. Förhoppningsvis finns den på Åland. Den digitala agendan ska inte bara gälla offentlig sektorn, den ska gynna även privata sektorn, påminner Nordlund. Tony Asumaa (lib) påpekar att kommunerna har kommit längre i utvecklingen, medan landskapets IT-system har stora brister. Desto viktigare då med en agenda och en samordning. Landskapet kan väl lära av de kommuner som har kommit längre?

11.23 Samhällsservicereform, samhällsservicereform, samhällsservicereform....

10.58 Samordning och likvärdig service är ledord i de arbetsgrupper som arbetar med samhällsservicereformen, "det största demokratiprojeket som satts igång på Åland", enligt kansliminister Gun-Mari Lindholm (ob). Vart är vi på väg? undrar liberalerna. De vill veta vad det ska bli, inte hur processen ska gå till. Gun-Maris partikamrat Danne Sundman konstaterar, mycket riktigt, att sättet att jobba kräver kreativitet i kommunerna - det kommer inte direktiv uppifrån från lagtingsnivå. Det är ju demokratiskt.

10.22 Är Ålands Framtid att montera ned offentlig sektor? Den rubriken har jag haft på ett blogginlägg tidigare. Ja, när Brage Eklund nu jämför med den engelska regeringens tuffaste budget på decennier i förra månaden (de offentliga utgifterna ska ned med 25 procent), så verkar svaret på frågan vara ja från det hållet. Med ÅF vid rodret skulle vi gå en mycket mörk framtid till mötes. Det är intressant ibland att lyssna till högerpolitiker. De verkar delta i en tävling i vem som är bäst på att nedrusta det gemensamma.

10.02 Harry Jansson (C) pratar om en egen plats i EU-parlamentet. Inget nytt under den solen :) Alla håller väl med om det? Nåväl, medan han pratar vidare kan man ju läsa hela lantrådets tal från igår.

10.00 Läser Nyans ledare. Nina Fellman vill att alla ska tycka lika, det blir tydligen mycket bättre då. Har hon inte förstått att debatten i stadshuset blir mer ideologisk för att man där har skatteinstrumentet i sin hand? Håller med om att lagtingsdebatten är lugnare och att alliansbygge är viktigt, men det är också viktigt att hålla sina vallöften.

9.39 Wille Valve (M) inledde dagen med att även han prata om samhällsservicereformen och tar minsta kommunen Sottunga som exempel. Är det vettigt att driva en kommun enbart med ideella krafter? frågar sig Valve. Ålänningarna är värda bättre än så! Så rätt.

8.51 Ibland är man tidigt ute. Budgetdebatten fortsätter först 9.30 - jag som hade trott att det var kl 9. Nåja, tydligen ska lagtingets kör ha övning inför julfesten en halvtimme före. Kan ju vara roligt att sjunga upp sig inför dagens mödor, så jag tror att jag hakar på :)

Debatt om landskapets budget för 2013 i lagtinget - 19 november 2012.

Tisdag 08.54 Har skapat ett nytt blogginlägg inför dagens fortsatta debatt. Precis som under måndagen uppdaterar jag enligt fotbollsmatchprincipen, d v s senaste inlägget kommer överst.

16.24 Den förra regeringen lyckades med att öka verksamhetskostnaderna med över tio procent år 2011. "Inte särskilt framgångsrikt", menar Karl-Johan Fogelström, som också frågar sig om klumpsummesystemet är något vi ska leva med även framöver. Nuvarande system är ytterst osäkert på inkomstsidan, vilket gör det svårt för åländska politiker att styra i den ekonomiska politiken. Ett inspel för mer ekonomisk självstyrelse alltså som känns motiverat när landskapet tvingas sanera. Med det har jag bloggat klart för idag. Imorgon är jag tillbaka igen när debatten i lagtinget om landskapsbudgeten för nästa år fortsätter.

16.08 Det har blivit ett mantra att landskapsbudgeten ska vara i balans, säger förra lantrådet Viveka Eriksson (lib). Hon upprepar i princip det Mats Perämaa tidigare sa, att kommunerna får vara med och spara för mycket. Hur man med liberalernas politik då får ihop landskapets ekonomi utan ökade underskott har hon däremot inget svar på. "Under några års sikt" ska man "gå in i systemet" och arbeta med den totala samhällsekonomin. Utreda, vänta och se, alltså....

16.02 Notis i Ålands Radio: Landskapet ska inte finansiera bildningsförbundens verksamhet, som åtminstone delvis har en partipolitisk anknytning. Det skriver liberalerna i en av sina 35 budgetmotioner som lämnades till lagtinget i dag. Intressant utspel samma dag som ABF firar 30-årsjubileum. Detta blir det säkert debatt om senare i lagtinget och ikväll på Alandica....

15.51 "Det är oerhört svårt att lägga väl underbyggda förslag" (Anders Eriksson, ÅF)

15.45 På begäran tog jag mig till kansliet för att lägga ut Barbro Sundbacks gruppanförande på nätet. Läs hela talet på socialdemokraternas hemsida! Många kloka ord. Häremellan har Roger Jansson (M), Mika Nordberg (Ob) och Anders Eriksson (ÅF) hållit sina gruppanföranden.

14.52 "De bästa samhällena är de där alla har det ekonomiskt tryggt och bra", säger Sundback. En god fördelningspolitik är bra för tillväxten. Låginkomsttagarnas köpkraft är viktiga för konsumtionen. "Pengar är som gödsel, de gör nytta endast om de sprids" (Francis Bacon, brittisk filosof, 1561-1626).

14.52 Det borde finnas ett lyckoindex i budgeten, säger Barbro Sundback. Så sant. Vad värderar vi mest? Frisk natur, mindre stress? Ja, det kan man verkligen fråga sig. I budgettider handlar det mesta om euron och cent, men det är bra att vidga perspektiven. (Förresten är danskarna lyckligast i världen....)

14.48 Barbro Sundback betonar hur viktigt det är med regeringen Gunells ledord: Budget i balans. Strategin är att kortsiktigt spara på utgifterna, stimulera ekonomin för medborgarnas och företagens skull och samtidigt omstrukturera den offentliga förvaltningen. Vissa av inbesparingarna/förändringarna möter av naturliga skäl stort motstånd - därför är det viktigt att förslagen är väl förankrade. Som exempel på förankring nämner hon det demokratiska i att kommunerna deltar i arbetet med samhällsservicereformen. Hon påpekar att arbetet går framåt på ett konstruktivt sätt.

14.24 Mats Perämaa vill ha mer pengar till kommunerna och kritiserar att medborgarna får betala totalt 750.000 när sjukdomskostnadsavdraget halveras. Han menar att ett minskat avdrag är en skattehöjning (!). Kreativt sätt att tänka.... Den liberale ex-finansministern talar om en "viss" besparing i antalet anställda (Den största minskningen någonsin?). Man kan inte låta bli att undra hur många landskapsanställda som skulle bli av med jobbet med liberalernas ekonomiska politik.

14.14 "Man sparar inte pengar genom att slå ihop kommuner, man centraliserar", säger centerns Runar Karlsson. Personligen tycker jag inte att samhällsservicereformen först och främst handlar om ekonomi. Det handlar just om det som reformens namn antyder: samhällsservicen. Det är stor skillnad på servicenivån i olika kommuner, likaså skillnad på rika och fattiga kommuner. Det är det som gör reformen nödvändig.

13.49 Vikten av att hålla igång kommunernas investeringar som håller igång sysselsättningen debatteras nu. Det gäller att hålla hjulen rullande, något som inte minst vi socialdemokrater diskuterade när vi hade vår kongress "Arbete och kunskap bygger Åland" nyligen.

13.41 "En arbetsbudget som ska stimulera till tillväxt", sa finansministern och menade att humankapitalet är viktigast. "Där människorna växer växer också samhället". Snygg avslutning på en bra sammanfattning av budgetförslaget.

13.29 Finansminister Roger Nordlund presenterar huvuddragen i budgeten. Den stora förändringen kommer att ske inom skärgårdstrafiken. Med ökade bränsleutgifter måste trafiken med skärgårdsfärjorna organiseras om. "Trafiken kan inte äta upp större och större del av vår gemensamma kaka", säger han och det ligger ju mycket i det.

13.15 Camilla Gunell poängterar att en budget inte bara handlar om pengar, pengarna är medel för att nå politiska mål. Vi vill ju ha ett växande utvecklat samhälle. Det unika med självstyrelsen ska värnas. Hon betonade hur viktigt det är med ett samarbete mellan näringslivet, tredje sektorn och politiken.

13.10 Efter namnupprop inleder lantrådet Camilla Gunell med ett anförande. Hon betonar vikten av hårt arbete, omställning, regeringens mål om ekonomi i balans och om stimulansåtgärder. Landskapsregeringen vill se ett välmående samhälle där alla är med och tar ett socialt ansvar. Skola, vård och omsorger står i fokus i budgeten. I budgeten finns också en storsatsning på integration för att välkomna nyinflyttade till den allt större åländska "familjen" ;)

Stadsfullmäktiges budgetdebatt 2012

23.18 Debatten lär fortsätta ett bra tag till. Vår vän Igge Holmberg har fyra inlägg kvar (!), Henrik Löthman lika många, Maria Antman, Linda Söderström finns även de på talarlistan. Är det rimligt att ha en kollektivtrafik i Mariehamn på nuvarande nivå, när vi ska se på kostnaderna på alla andra områden, undrar Johan Ehn (M) nu. Innan jag stänger ned för ikväll kan jag inte låta bli att svara på den frågan. Svaret är ja, Johan. Det är ju inte så att Mariehamns busstrafik, men en buss varje halvtimme under dagtid och med gles kvälls- och helgtrafik, är så väldigt välutvecklad. Men den funkar! Med sämre trafik blir det däremot inte lätt för folk att åka kollektivt. Den raseras. Det blir en moderat mardröm i ekostaden.

23.02 Nicolas Panisse talade sig varm för satsningar som får unga i jobb.

22.50 Bättre med en solidarisk skattefinansiering än att avgifter ska höjas, t ex för barnomsorgen! Det säger Linda Söderström. Bildningssektorn drabbas hårt och Linda varnar för vilka risker det finns för att besparingarna drabbar barnen i skolan och på deras fritid.

22.23 Det var full fart i debatten när Igge för några timmar sedan höll sitt första anförande: "Vi tror på att man ska bygga ett samhälle tillsammans. Vi tror på att de som har lite mer, betalar lite mer i skatt. Vi tror på att man om man gemensamt tar ansvar för varandra så blir det ett bättre samhälle där alla mår bättre", sa Igge. Det låter inte som en mardröm i mina öron ;)

22.16 Henrik Löthman talar om personalpolitiken i staden. Det är viktigt att ta hand om den kunskap som de som avgår med pension har och därför lämnar han in ett ändringsförslag.

21.30 Ulla Andersson talar om de äldres situation och vikten av att underlätta för dem att kunna bo kvar hemma. En servicelinje är ett bra komplement till kollektivtrafiken. De äldres livskvalitet är något det talas för lite om, menar Ulla. Äldre är värda att respekteras!

20.58 Rauli Lehtinen (lib) påpekar att han även i fortsättningen är för en avgiftsfri kollektivtrafik. Bra!

20.53 Igge Holmberg får fart på antalet repliker. Servicen har större betydelse för inflyttningen än en procentenhets skattehöjning. Han pekar på vad nedskärningarna leder till: sämre kulturliv, sämre kollektivtrafik. Johan Ehn (M) pratar (återigen, senast var i slutet av maj) om den socialdemokratiska mardrömmen. Klicka på länken och läs hur det var förra gången.

20.45 Man ska inte oja sig eller bekymra sig, inleder Axel Jonsson (ÅF). Han ger en eloge åt (S), som tydligt presenterar sitt alternativ. "Men som borgerlig politiker väljer man förstås det andra alternativet...." ;) "Strukturella förändringar" är det ÅF vill ha. Men vad leder det till för försämringar av servicen?

20.30 Bert Häggblom (Ob) talar sig varm för fastighetsskatt. "Ingen här i fullmäktige kommer att gå emot ungdomsorkestern eller Bastun, allt är inte fotboll". Det senare får man ju hoppas att det stämmer.

20.14 Situationen inom näringslivet är ytterst allvarlig, minskade intäkter till landskapet, minskade skattintäkter, inkomsterna räcker inte till utgifterna. Det är Britt Lundbergs (c) syn på läget. Hon vill spara in lite på verksamheterna och jobba för att få ner kostnaderna och menar att det är positivt med begränsningar: Det får en att tänka nytt. (Ett sätt att tänka nytt skulle ju vara att tänka att om inkomsterna inte räcker, så måste inkomsterna ökas, min anm.)

20.02 Lennart Isaksson har hållit (M):s gruppanförande och nu är det Rauli Lehtinens (Lib)s tur. Liberalerna är ett mittenparti, säger han. Han pratar om den ansträngda ekonomiska situationen. Han varnar för desperation och pessimism. Verksamheterna ska analyseras och effektiveras. Det är så liberalerna ska få ekvationen och budgeten att gå ihop. Mariehamnsliberalerna har beredskap att höja skatten om lågkonjunkturen håller i sig, men inte för 2013.

19.49 Är vi på väg mot ännu mer skattehöjningar? Det verkar Tage Silander (M) vara rädd för. Apropå att "måla allt i svart".

19.43 Britt Lundberg (C) svarar direkt: Centern vill inte höja skatten. Socialdemokraterna målar allting i svart och skrämmer invånarna, anser Johan Ehn (M).

19.38 "Många vet inte ens om att Mariehamn har en låg skatteprocent", menar Maria. Det är servicenivån som skapar en attraktiv stad. Anseende är en viktig faktor för en kommun. Framtidsinriktning och hållbar utveckling är ingredienser. Men högt anseende inger staden förtroende.

19.32 Maria Antman håller (S) gruppanförande. Hon betonar allas vår omtanke om varandra och god service. (S)-gruppen är beredda på en höjning av kommunalskatten med 1 procent för att hålla budgeten i balans. Då har staden råd med investeringar som t ex att börja med nybygget vid Övernäs skola redan nästa år och att bygga om Ålandsvägen. Vi har också råd att bibehålla t ex kollektivtrafiken på rätt nivå. Hon passar över frågan om nivån på kommunalskatten till centern och liberalerna, som under året "indikerat" att de kan tänka sig en skattehöjning.

19.25 Stadsdirektör Edgar Wickström talar om personalens arbetsglädje med går strax in på huvudämnet: stadens ekonomi: "Det är viktigt med en djup analys av vad vi menar vad vi menar med nettoskuldbörda"...."alla förtroendevalda måste ha förståelse för balansräkningen". Vi behöver kunna mer om ekonomi, alltså.

19.17 En minskad takt på sparandet (enligt ÅSUB inte bra för tillväxten), en offensiv satsning på inflyttning, en offensiv utveckling i centrum. Det är något som Petri Carlsson (M) betonar i sitt anförande som varande stadsstyrelseordförande.

19.12 Stadsstyrelsens ordförande inleder nu debatten. Maria Antman är den som ska hålla (S) gruppanförande. Du vet väl att du hör henne direkt i Ålands radio om du vill?

19.03 Det går inte att ta miste på att det finns intresse för debatten. Mer folk än vanligt på åhörarplats, men framför allt full mediatäckning: Ålands radio, Åland 24, Ålandstidningen och Nyan, alla är på plats. Så vad som sägs och beslutas lär vi inte gå miste om.

18.54 Debatten ska strax börja. Jag kommer att blogga under kvällen och kör enligt fotbollsmatchmodell, d v s senaste inlägget överst. Har du något du funderar på kan du alltid skicka ett mejl eller poppa upp på facebookchatten. :)

Dags för budgetdebatt i sta´n

Ikväll är det budgetdebatt i Mariehamn. Jag tror att det kommer att bli intressant. Det finns mycket att tala om.

I grunden handlar diskussionen om kommunalskatten om huruvida Mariehamns stad kan gneta sig fram mera, om det går att nagga servicen i kanten mera, om vi "har gjort hemläxan" som bl a Moderaterna i Mariehamn påstår att vi inte har.

Än så länge har jag inte riktigt förstått vilken läxa som vi i staden påstås inte ha gjort. Kanske får jag det klart för mig ikväll.

Besparingar är aldrig kul att behöva ta till, det visar den "arbetsbudget" som landskapsregeringen lagt fram. Medborgarna har krav på service - ålänningar vill ha en fungerande offentlig service: bra sjukvård, vägar och skolor. Därför blir det en hel del höjda röster om att "politikerna bara skär ned och försämrar".

Den stora skillnaden mellan landskapspolitiken och den kommunala politiken är dock att man kommunalt kan styra mer över inkomstsidan. Det går att bedriva skattepolitik.

Man kan välja ett större skatteuttag för att kunna producera det medborgarna/väljarna vill att samhället ska kunna erbjuda. Man kan också välja det motsatta. Det finns politiker i Mariehamn som är övertygade om att skatten går att sänka.

Alla företräder vi olika väljare. Den stora frågan är kanske inte vad Bert Häggbloms eller Jörgen Petterssons väljare anser - de har säkert röstat på dessa herrar med vetskap om att de ligger till höger bland de borgerliga ledamöterna i stadsfullmäktige.

Nej - frågan är vad liberalernas väljare anser om den försämrade välfärden. Frågan är vad miljövänner som röstat "grönt" anser om att kollektivtrafiken kan komma att nedmonteras. Frågan är vad moderater som vill bibehålla standarden inom bildningssektorn tycker.

Ikväll kan du följa budgetdebatten via den här bloggen. Hoppas på en spännande debatt. Jag vet att socialdemokraternas fullmäktigegrupp är taggade med mycket goda argument.

Som man säger i Norge: Ha det!

Marknadsför kollektivt resande och utöka det

På måndagsmorgonen valde jag att ta stadsbussen till jobbet. Det var halt och bilen var igenfrusen. Röde Orms avgiftsfria fiskrensbuss kom, någon minut försenad, till min hållplats. Förseningen föreföll högst naturlig när jag såg hur fullt det var ombord. Under min ca tio minuter långa resa till centrum räknade jag till 59 passagerare: äldre som skulle till sjukhuset, gymnasieungdomar, pappor som åkte med barn till dagis, tjänstemän som gick av vid arbetsplatser vid Itiden och förstås några som mig som skulle till arbeten i centrum.

I debatten om stadsbussen sägs ibland att bussarna går tomma, men den fråga jag ställde mig i måndags morse är snarast: Hur många bilar skulle varit alternativet för att transportera alla dessa människor?

Det finns risk för att trafiken med personbil kommer att öka med nya bostadsområden och etablering av handel utanför staden. Detta måste lyftas fram när vi stadspolitiker ska diskutera budgeten för nästa år. Busstrafiken bör förbättras och staden måste ta initiativ till ett utvecklat samarbete med grannkommunerna för att erbjuda alternativ till bilåkandet. Jag anser att kollektivtrafikens omfattning inte ska minskas eller avgiftsbeläggas utan snarare marknadsföras mera, något som rimmar väl med det mätbara mål om hållbar utveckling som fullmäktige antagit under året.

Detta ska ses som ett komplement till att bygga ut ännu bättre leder för den lätta trafiken. Jag cyklar helst till jobbet, men inte gärna i det här vinterväglaget. Jag är ledsen, fullmäktigeledamot Axel Jonsson (ÅF), men den skaderisken är jag inte villig att ta.

Styrka att ändra sig - men otydligt för väljarna

Det blev en intressant diskussion - den i Ålands radio mellan Erica Scott, Kjell Nilsson och mig.

Det handlade om ramar och besparingar, med betoning på bildningssektorn. - Det är meningslöst att lägga ett förslag till nämnden som de sedan säger "aldrig i livet" till, förklarade Kjell Nilsson på frågan varför han inte "lyckades" spara in 746.000 euro jämfört med gällande plan.

- Verkligheten har förändrats, menade Erica Scott, och tillade att om nämnden hade vetat i juni vad man visste i augusti så hade man kunnat gå till fullmäktige och begära en ny ram.

För konsekvenserna blir inte kul när det ska skäras i skolmat, kultur och Mediskurser, samt höjd hyra för Pub Bastun och plats på fritids. Men i bildningsnämnden röstade Erica Scott och Annelie Karlberg för Axel Jonssons förslag att ge bildningsnämnden bakläxa, det skulle sparas enligt ram.

Märk väl vad jag kursiverat här ovan: "....jämfört med gällande plan." I stadsstyrelsen och stadsfullmäktige har vi socialdemokrater hävdat att en plan är en plan tills den har blivit en fastslagen budget. Så de ramar som diskuteras i nämnderna går att justera.

Nu vill ju uppenbarligen Scott och Jonsson, enligt vad de säger nu, åtminstone se till att Pub Bastun räddas, har jag förstått. Det handlar visserligen om en liten struntsumma i en stor budget, men utgående från omröstningen i bildningsnämnden, får man förstå att de nu alltså ändrat sig, vilket ju är bra i sig.

Det var tydligt i debatten att Erica Scott ser på nämndarbetet på ett helt annat sätt än jag. Jag sitter ju inte i någon nämnd, utan bara i stadsstyrelen. Jag förväntar mig att det är där som grovjobbet görs, när jag (eller Kalle Fogelström, som jag är ersättare för) ska ta budgetbeslut. Som stadsstyrelseledamot vill jag veta hur nämnden ser på situationen och vad den "gällande planen" får för konsekvenser.

Det kommer att bli en intressant budgetdebatt i stadsfullmäktige. Då får vi se hur försämringsvilliga de olika partierna egentligen är. Själv är jag för en måttlig skattehöjning för att bibehålla en hög service. Det är klokast för att Mariehamn ska vara den bästa staden att leva i.

Jag använder aldrig innebandyhallen, Axel. Hur gör vi med den?

Men snälla Axel.... ....Jonsson från ÅF, i debatten i radion om stadsbussen (som du vill avveckla!) säger du att det är orättvist att satsa pengar på något som bara 600 Mariehamnare använder per dag (din siffra).

Med samma logik kan vi ju inte ha en ungdomsorkester? Den berör ju INTE så många. Inte Pub Bastun heller. Inte barnskyddet, missbrukar- eller demensvården heller.

Det är den här högerpolitiken som är så tröttsam. "Om inte JAG åker stadsbuss vill inte jag vara med och betala". Jaha, men om inte jag vill betala asfalt och parkeringsplatser? Eller en innebandyhall (som knappast används av 600 personer om dagen)?

Hur gör vi då, Axel? Har du nå´t smart system? Ska vi alla vara självständiga kanske och skippa det här med ett gemensamt samhälle?

Ska alla GÅ eller?

Slopa stadsbussen! Det går Ålands Framtid i Mariehamn ut med (se notis på radions hemsida). Partiets ordförande är stadsfullmäktige- och lagtingsledamot Axel Jonsson som skrev så här på sin hemsida www.axel.ax i november ifjol:

"Enligt Världsnaturfondens rapport ”Living Planet Report 2010” förbrukar jordens befolkning resurser motsvarande 3,3 planeter.Inför hösten 2011 startades en kampanj ”1 Åland – 1 Planet” med representanter från samtliga lagtingspartier. En av huvudmålsättningarna var att Lagtinget senast den 1 december 2013 fastställer ramar för hur vårt samhälle ser ut och fungerar när vi förbrukar resurser motsvarande en planet. Eftersom arbetet med hållbar utveckling bör prägla samtliga delar av samhället och är av omfattande karaktär, fordras ett stort parlamentariskt samförstånd och samarbete över partigränserna. Därför föreslår motionärerna att målsättningarna slås fast i form av en parlamentarisk kommitté."

Det här skrev ÅF i en budgetmotion i lagtinget. I staden föreslår man nu att kollektivtrafiken ska skrotas. 300.000 resenärer per år ska förflytta sig på annat sätt.

Intressant sätt att se på miljöpolitik. Men alla kanske ska GÅ runt i staden?

Klassamhället

Man brukar tala om att vissa människor gör en klassresa. Någon börjar i fattigdom och slutar stenrikt, men för andra blir det tvärtom. Så var det för den egenföretagare i Ohio vars företag gick i konkurs och som SVTs Korrespondenterna porträtterade häromdagen. Hur det gick? Han blev av med sina tre bilar, sitt hus och sin värdighet och går numera och handlar sin och hustruns ranson mat hos frälsningsarmén. Detta i ett demokratiskt styrt land. Undrar hur socialförsäkringarna kommer att se ut om republikanen Mitt Romney blir president?

Högerpolitiken har inte varit lyckad. Kanske inte vänsterpolitiken heller? I belgiska Vallonien, som jag fick förmånen att besöka i början på förra veckan, är arbetslösheten 13,3 procent, vilket är lägsta procenten i landet, som de styrande socialisterna var noga med att påpeka. Man talade om att en grön Marshallplan ska ställa om det belgiska näringslivet och skapa arbetstillfällen.

Så till Sverige. I Göteborgspostens fredagstidning läser jag om att Göteborgs Universitet arrangerar en klassresa genom staden. Den börjar i f d arbetarstadsdelen Haga, som numera byggts om till centralt medelklassområde, via den invandrartäta förorten Hammarkullen och sedan via fina Linnéstaden och Kvillebäck tillbaka till centrum.

Som uppvuxen i en av överklassens starkaste fästen, Lerum, måste jag erkänna att livet i fattigförorterna är rätt okänt för mig. Men när jag läser att femtio procent av alla barn i Bergsjön, enligt Rädda Barnen, lever i fattigdom och att lika många av dem lämnar den kommunala grundskolan med så skrala betyg att de inte är behöriga för gymnasiet, ja, då förstår jag vad underklass är. En man lever förresten i genomsnitt sju år längre i en fin västförort än en man i problemförorten, visar statistiken.

Detta är Reinfeldts – och före honom Perssons – verk. Vem ska man annars skylla på? Inte lyckades de svenska socialdemokraterna att motverka segregeringen i storstäderna när de regerade, men Reinfeldts 2/3-delspolitik, där det ska ”löna sig att arbeta”, är lite svår att applicera på ungdomarna som inte ens kommer in på gymnasiet. Hur ska de få ett vettigt arbete?

Den borgerliga regeringen säger att det går så bra för Sverige. Allt är relativt. Medel- och höginkomsttagarna har inte haft det så bra på många år. Enligt TT tjänar medelklassfamiljen 2900 kronor mer idag jämfört med när Reinfeldt tog över makten. Lika mycket mindre har en arbetslös att röra sig med.

I lördagens Göteborgsposten läser jag en bra insändare: De borgerliga stirrar sig blinda på nettolönen, skriver insändarskribenten, som menar att det är bruttolönen som är det intressanta. Om man bara funderar på nettolön, vill man ju först och främst se skattelättnader, men då uppstår problemet: hur ska man då ha råd med välfärden? Precis den fråga som vi politiker i Mariehamn ska ställa oss nu och svaret från den borgerliga sidan är alltid: Nej, det har vi inte. ”Det är i de privata plånböckerna som pengarna gör mest nytta”, som fullmäktigeledamoten Jörgen Pettersson (C), sa vid senaste fullmäktige.

Pettersson tänker nog knappast på att det finns ett klassamhälle anno 2012. Tänker han på konsekvenserna av att skära i skola, vuxenutbildning och fritidsverksamhet? Klassamhället är förstås inte lika tydligt på Åland som i Sverige, Belgien eller USA, men det finns. Det finns folk som är beroende av den stadsbuss som de borgerliga vill avgiftsbelägga och nedrusta. Det finns folk som inte har råd att gå till tandläkaren. Det finns arbetslösa på Åland och de blir fler även här.

Ute i vida världen måste väl underklassen resa sig någon gång igen, slå näven i bordet och förklara att klassamhället inte är förenligt med den demokratiska och kristna värdering som talar om att alla människor är lika värda. Bergsjöbarnen bor också i det så framgångsrika moderata Sverige, precis som barnen i Rosengård och Rinkeby. Varför ska allt handla om maximerade vinster, bonusar och sänkta skatter när så många människor lever fattigt och massor med unga aldrig får en riktig chans? Det tycker jag att socialdemokratiska politiker måste ifrågasätta.

När jag en gång var ute och åt lunch med Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi frågade han vad jag tyckte att var viktiga politiska frågor. Jag svarade: ”Att motverka klassamhället”. Jag riktigt såg hur han gnuggade händerna. Han tänkte förmodligen: ”En ulv i fårakläder, en kommunist! Det kan jag ha nytta av i debatten”. Och mycket riktigt. Som ett brev på posten kom en ledare nu i höst om att jag hörde till den vilda vänsterfalangen inom Ålands socialdemokrater.

Om det är för vänster att vilja utjämna klasskillnader så kan jag inte vara socialdemokrat. Men kommunist är jag inte. Socialist är jag däremot. Och demokrat. Och fortfarande emot det växande klassamhället….

Tragiskt med den utbredda arbetslösheten och bristen på lösningar

Lagtinget är i Bryssel och jag har fått förmånen att komma med. Att åländska politiker utbildas utanför holmen har tydligen kritiserats hemma. Måste säga att den kritiken är obefogad. Det är ju oerhört värdefullt för åländska lagstiftare att få kontakter i EU-parlamentet och i kommissionen, speciellt när vi nu inte har någon egen parlamentsplats. Så att få träffa Nils Torvalds, den finlandssvenska MEP:en (Member of Parliament), är bara det en anledning att åka hit. Detsamma gäller alla de tjänstemän vi pratat med på Finlandskontoret här och andra ledamöter från framför allt Sverige.

Nog diskuterat om den saken. Det var speciellt en sak som fastnade av allt som diskuterades igår. Det var faktiskt inte framtiden för snusandet i Finland och Danmark som brydde mig, inte heller hur strukturfonderna ska se ut i framtiden. Jag är absolut medveten om att detta är viktiga frågor för Åland i likhet med diskussionerna i kommissionen om spelmonopolens framtid.

Men ändå var det den folkpartistiske svenske parlamentsledamoten Olle Schmidts svar på frågan hur man här i Bryssel kan tackla ungdomsarbetslösheten som etsade sig fast. Frågan kom efter att Schmidt deklarerat att EU kunde ha en finansminister. Schmidts lösning: Lägre löner och sämre arbetsrättslösningar.

Ja, den politiken har vi hört förr i svensk debatt. Det är den rådande i det borgerliga Sverige. Har den löst ungdomsarbetslöshetsproblemen? Som svar på den frågan är det bara att titta på statistiken och konstatera att välfärdslandet Sverige ligger väldigt risigt till i jämförelse.

Arbetsmarknadspolitik kommer att bli tema på höstens s-kongress om några veckor i Mariehamn. En av gästtalarna är förra LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin. Hon skulle suckat om hon hört Schmidts uttalande och sagt att ett rikt land som Sverige inte ska behöva bli ett låglöneland. Det gynnar inte välfärden som vi vill fortsätta att bygga på och bevara en hög standard på.

EU är en koloss av byråkrati som jobbar med detaljer men också med helheter. Jag anser inte nödvändigtvis att det är här som arbetslöshetsproblemen ska lösas. Jag tror tyvärr att högerdominansen är för stark för att de socialdemokratiska lösningarna ska få gehör.

Men jag tycker att det är tragiskt att det finns så stor arbetslöshet i Europa. Det största hotet mot jämlikhet i denna världsdel.

Det om detta. Idag ska lagtinget vidare för att studera Valloniens regionala styre, något som jg tror att blir resans höjdpunkt.

Enspråkigt svenskt?

Blev och tänka på en sak idag efter att jag hade varit och handlat på Citylivs i Magazin.

Jag sätter mig med min dotter, som går i tredje klass och just börjat läsa engelska, på stadsbussen. Vi passerar först Alandia Trade Center, bussen svänger vid Music Shop för att sedan fortsätta in på Strandgatan, där Video Corner ligger.

Strax därpå stannar bussen vid hållplatsen norr om Station One, bensinmacken som konkurrerar med Shell, ni vet. Och Teboil. Då kommer jag att tänka på att det är ikväll som The Three Jazz Divas ska uppträda på Joker Darts. Kanske man borde gå dit och dricka en shot? Eller ska man välja Spiny Normans på Dino´s en timme tidigare?

Nåväl, ser förresten på reklamskyltarna på bussen att Minimarket har öppet på lördagar. Jag hann aldrig se när butiken, för att använda bank-vdn Peter Wiklöfs ord, closar för idag. Men det är trots allt bra med generösa öppettider om man nu ändå far in till staden för att klippa sig på Salon Locky eller om man ska på fotboll på Wiklöf Holding Arena och vill handla efteråt.

Hoppsan, nu är visst stadsbussen (Red Snake?) framme i Dalbo.

Det känns faktiskt bra att vi också passerade Stadsbiblioteket, Byggvaruhuset och Sjukhuskiosken så att man verkligen känner att man bor på det enspråkigt svenska Åland ;)

Ikväll är det X-Factor på TV! Nej, förresten, det kommer imorgon. Ikväll är det det lite svenskare Körslaget. Det kommer säkert några hits då också. Äsch, nu glömde vi köpa snacks till ungarna. Duger det med popcorn? Annars måste jag skicka ett mess till frun innan hon far hem från city där hon fortfarande är och shoppar.

Missar vi förresten nå´t på TV ikväll och väljer att lyssna på Divas live på dartklubben kan vi kanske se programmet på TV4Play via Internet en annan dag. Coolt att vi har en sådan possibility med svenska TV-program, men nog kunde väl Ålands Radio fixa en deal så att vi får se även utlandsproducerade program från svensk TV.

Inte för att det berör mig så mycket. Jag föredrar btw ändå att kolla in läckra klipp på Youtube t ex från The Voice Sverige, som jag hoppas kommer igen. Det är ju kul att följa med sångprogram när man själv är så aktiv i gospelkören Good News.

Nu har jag förresten tänkt lägga ut en länk till det här blogginlägget på facebook.

That´s all for today, folks. Nu ska jag ta en power nap och sluta tänka på anglifieringen. Problemet är säkert väldigt överdrivet.

Vart tog demokratin vägen?

Biblioteket behöver en chef! Det har vi socialdemokrater i stadsstyrelsen och nu ikväll i stadsfullmäktige föreslagit. De övriga partiernas ledamöter har, med några få undantag, skruvat på sig och sett uttråkade ut när (S) argumenterat för, som Igge Holmberg så väl uttryckte det ikväll, kulturens flaggskepp: stadsbiblioteket.

I den omorganisation som vi politiker skulle ta ställning till är flera tjänster borttagna inom kultursektorn. En "kulturledare" ska vara chef över både bibliotek och annan kultur. Det kanske kommer att fungera, det vet vi förstås inte. Men med samma argument behöver kanske inte badhuset en chef? Éller dagisen föreståndare?

Nåväl, det mest intressanta i debatten är demokratidiskussionen som kommit igång i samband med omorganisationen. I den nya förvaltningsstadga som antogs i slutet av förra året står att: "Förvaltningschef respektive affärsverkschef beslutar om indelning av stab eller sektor i avdelningar. Respektive förvaltningschef eller i förekommande fall avdelningschef beslutar om ytterligare indelning av verksamhet och personal i enheter samt om arbetsledning och verksamhetsansvar inom sådan enhet."

Det är detta som bildningschefen har att följa och följdaktligen följer i fallet med kulturen och biblioteket. Han gör inte tjänstefel när han först förhandlar med de anställda som berörs, både de som degraderas och de som flyttas upp i hierarkin. Sen kommer hela omorganisationen i ett stort paket för både stadsledning, infrastruktur och bildning till oss i stadsstyrelsen och till stadsfullmäktige.

Om vi, som ska vara folkets röst och högsta beslutsfattare i staden, har något att invända ska vi....inte invända. För det är inte vårt ansvarsområde. (Fast ändå är det det, för vid inrättande av indragande av tjänster är det fullmäktiges ord som gäller, så här finns en s k logisk kullerbytta).

När stadsdirektören fick mycket kritik i våras för "politisk agenda" och tjänstemannastyre sas det från framför allt moderat håll att det var fel att skjuta in sig på tjänstemän, man skulle debattera politiker sinsemellan.

Men betyder inte förvaltningsstadgan just att det nu är bildningsdirektören som får stå till svars för om inte biblioteket kommer att fungera optimalt? Inte kan väl medborgarna kräva ansvar av politiker som enligt stadgan och tolkningen av den inte ska lägga sig i?

Effektivt är det kanske, men vart tog demokratin vägen?

Konservativt att värna om skolan?

Det är att vara populist att vara emot försämringar i stadens service. Så tolkar jag i alla fall den insändare som moderate stadsstyrelseordföranden Petri Carlsson har i dagens tidningar. Socialdemokraterna borde "dela den verklighetsbeskrivning som alla andra har" - d v s att det ser dystert ut och att det måste till en minskning av servicenivån.

Nej, Petri, alla delar inte verklighetsbeskrivningen. Alla anser inte att man ska minska timresurserna i skolan, dra ner resurser för eftis och minska öppettiderna, sänka standarden på skolmaten, höja dagisavgifterna och börja ta betalt för förskola, minska bildningsmöjligheterna på Medis, rasera busstrafiken, ja, listan kunde göras väldigt lång. Det är inte populism utan realism att tala om för medborgarna vad de föreslagna budgetramarna kommer att betyda i verkliga beslut. Nu blir detta allt mer konkret.

Det finns överoptimistiska tankar i stadspolitiken. Men de handlar oftast om det motsatta mot det Petri menar. Det handlar om att man optimistiskt säger att "vi ska göra saker på ett nytt sätt", när det i verkligheten handlar om rena rama osthyvels-försämringar, alltså inte om några nya sätt att jobba.

Om det är att vara "konservativ" och mot förändring att värna om dagis, skola och vuxen bildning - ja, då är jag väl konservativ, då.

"Sanningar" som skapar pessimism är farliga för Åland

Att göra prognoser för framtidens ekonomiska utveckling är svårt, speciellt på Åland. Det är kontentan i torsdagens ledare (13.9) i Ålandstidningen, signerad Fredrik Rosenqvist. Han menar att ÅSUBs senaste konjunkturbarometer är missvisande: Det går mycket sämre nu än vad ekonomerna/statistikerna trodde, verkligheten är förskönad. Arbetslösheten är förmodligen större än vad den verkar. Ålandstidningen ”gissar” att vi går mot sämre tider.

Den här gången är det alltså ÅSUB, vars resurser för att göra prognoser har skurits ned, som får ta kritiken – annars har linjen i tidningen överlag varit att helst ge Ålands socialdemokrater skulden för att sprida desinformation. Överdrifterna har varit många, som t ex när Niklas Lampi skrev (14.8) att ”tunga röster inom partiet låtsas som om det regnar hundraeurossedlar över Slemmern och som om inga åtgärder behövs”. Ett påstående som saknar all relevans.

En av de tunga rösterna var jag, men jag känner inte igen mig. Vad jag skrev, som Lampi reagerade på, var att det faktiskt kommer att uppstå en hel del lediga arbetstillfällen och att det råder och kommer att råda arbetskraftsbrist för vissa grupper. Men så optimistiskt lagd ska man tydligen inte vara.

Ledarskribenternas linje är för det mesta tydlig: Lågkonjunkturen håller på att fördjupas och speciellt illa är det ställt på Åland. Som Lampi uttrycker det: ”Stormen är här, och den kommer troligen att förvärras innan det blir bättre igen”. Rosenqvist är mera försiktig: ”Den bästa gissningen är, trots den officiella statistik som finns, att vi går mot sämre tider”.

Vi åländska socialdemokrater kommer aldrig att säga att det är bra som det är, att inget behöver förändras eller att det inte krävs åtgärder för att hålla budgeten i skick. Vi blundar inte alls för att det just nu finns orosmoln. Men att bara strama åt och snåla sig genom sämre tider är inte vår modell.

Niklas Lampi vill höra de obekväma sanningarna. Frågan är om han är nöjd över att kollegan Rosenqvist förde fram sanningen om att det är bättre att sänka skatterna för höginkomsttagare än att jaga de som smiter från skatten, eftersom det är så dyrt. För själv har chefredaktören förfäktat att det krävs folk som betalar skatt och system som gör att det inte går att smita undan.

De båda högerliberala herrarna borde läsa kollegan Tone Nordlings ledare i slutet av augusti så att de också kan känna ett uns av optimism. Det är nämligen mycket viktigt i ett samhälle för att skapa kreativitet och tillväxt. ”....Utan framtidstro är ett samhälle kört, precis som människan blir när hon tappar sin tro: deprimerad, kraftlös, vilsen....” skriver Nordling och fortsätter: ”....frånvaron på tro, cynismen, tycks å andra sidan stirra sig blind på negativa erfarenheter och ignorera de möjligheter som finns så att allt stannar av”. Så bra skrivet!

Minskar skattefusket om man sänker skatten för de rika?

Det kunde varit ett inlägg i någon högerradikal ungdomstidskrift från Moderata ungdomsförbundet eller kanske Samlingspartiets ungdom. Men det var det inte. Det var i en ledare i Ålands största tidning som Fredrik Rosenqvist förfäktade tanken att inte lägga för mycket kraft på att jaga skattesmitare, utan att istället satsa på att sänka marginalskatter och öka avdragsmöjligheterna för rika som behöver få en del praktiska saker utförda av t ex byggare, kockar och städare (....det är de yrken han nämner).

"I stället för att spendera pengar på att jaga fuskare borde staten införa ännu större avdrag i dessa branscher", anser Rosenqvist. Han skriver också att "det som ofta glöms bort är att det inte bara är skattefusket som kostar samhället massor med pengar. Även skatterna och själva jakten på fusket har enorma kostnader".

Hur skattefusk skulle minska genom att man slutar jaga skattesmitare, förklarar inte ledarskribenten. Är det fritt fram finns väl risken att fusket ökar?? Då får vi in ännu mindre skatt, plus att vi dessutom ska beskatta höginkomstagare mindre än tidigare. Dessa höginkomsttagare, eller som Rosenqvist i sina exempel kallar "advokater och andra högproduktiva människor" borde inte ägna sig åt t ex städning i hemmet, eftersom det finns "andra människor som faktiskt är kvalificerade för uppgiften".

Ja, man tar sig för pannan. Har ledarskribenten hört talas om jämlikhet och fördelningspolitik? Om att solidariskt betala skatt? Om att var och en betalar skatt efter förmåga, vilket betyder att den välbärgade får hög skatt på marginalen (hur mycket kan förstås alltid diskuteras)?

Och för skoj skull: Tänk er att städning var det som samhället värderade högst, att det var städarna som ansågs vara "högproduktiva". Tror ni att vi då skulle få se extremliberalen Rosenqvist förfäkta att städaren borde få dra av sina kostnader för advokattjänster i beskattningen?

(S) bromsar inte reform

Hur många val ska vi ha om samhällsreformen, frågar sig chefredaktör Lampi i Ålandstidningen.

Frågan är kanske berättigad. Det är och har varit en långsam process. Vi socialdemokrater har däremot varit tydliga och knappast varit den bromsande länken.

(S) har efterlyst en kommunreform för att utjämna skillnaderna som finns i service beroende på i vilken kommun man bor. Som Mariehamnspolitiker ser jag också tydligt hur de mindre kommunerna redan idag är beroende av stadens service, vilket med dagens situation blir ett problem när stadens ekonomi sviktar.

En annan sak jag upptäckt när jag blivit mer insatt i strukturerna är den enorma förvaltning som krävs i alla kommunförbund som måste bildas för att samarbetet ska fungera; t ex i Mise, omsorgsförbundet och i diverse flerkommunala samarbeten, som t ex högstadiedistrikten på landet.

Mina argument för färre kommuner är följande: - Alla måste ta ansvar för varandra. Vi måste vara solidariska med fattigare kommuner. - Kommungränser är gammaldags. Folk jobbar på ett ställe, bor på ett annat. För bästa service är det inte alltid i den egna kommunen man skulle vilja ha dagis, eller för den sakens skull äldrevård. Färre kommuner ger mer valfrihet. - Byråkratin minskar troligtvis. - Kompetens kan samlas, t ex i svåra sociala frågor, eller för den sakens skull i den tekniska sektorn.

Det finns många skäl att göra förvaltningen mer effektiv. Det har (S) tyckt länge. Lampi behöver inte oroa sig över att (S) kommer att bromsa.

Lampi vill inte se ljuspunkter

Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi tycker att jag är onödigt optimistisk i ett blogginlägg häromveckan. Det handlade om utsikterna på arbetsmarknaden det kommande året.

Jag hade just läst statistik- och utredningsbyråns arbetsmarknadsbarometer som förutspår en måttlig positiv tillväxt och tyckte att det var dags att skriva om det glädjande faktum att vi, trots att arbetslösheten är låg, ändå har behov av mer arbetskraft, speciellt inom handeln, inom sjöfarten, "personliga tjänster", men också faktiskt inom byggbranschen (trots konjunkturkänsligheten).

Man kan beskriva verkligheten på många sätt. Man kan förstås basunera ut att läget är ”genuint alarmerande” för viktiga åländska företag. Om situationen försvåras behöver regeringen fokusera ännu mera på tillväxtfrågor och sysselsättning. Men vi måste också se till de ljuspunkter som finns: Att Ålands befolkning stadigt ökar och att arbetstillfällen skapas. Detta är inte att se en ”rosenskimrande verklighet”, det är en del av helhetsbilden. Men så nyanserat vill tydligen inte Lampi beskriva läget.

Vi socialdemokrater stödjer landskapsregeringens politik för en budget i balans och förstår att besparingar behöver göras. Vi har inte gjort några utspel som talar om motsatsen – så soloåkningar får Lampi leta efter någon annanstans.

I stadspolitiken för vi också en ansvarsfull ekonomisk linje. Vi har inte tänkt skapa några budgetunderskott. Visar sig de negativa profetiorna stämma är vi beredda att göra en måttlig skattehöjning – det har vi varit raka och tydliga med.

Att jag skrev att det målas upp en negativ bild av den ekonomiska situationen blir tydligt bekräftat i Niklas Lampis ledare. En sådan ensidig bild av verkligheten kan vara farlig och leda till brist på framtidstro. Att bara måla mörka moln om hot och oro gör människor rädda och osäkra. Då är samhället med och krymper ekonomin istället för att stimulera den.

Vad vore Åland utan sossar?

Ibland har jag tänkt på vad Åland skulle ha varit utan socialdemokrater. Åland är ett borgerligt samhälle, där socialliberalismen kanske kan sägas vara den starkaste ideologin, men även värdekonservatismen. Ändå säger många att det bor en socialdemokrat i nästan alla nordbor, även i merparten av alla ålänningar.

Vi har ett välfungerande välfärdssamhälle, med en modell som ser någorlunda ut i hela Norden (eller såg ut skulle vissa hävda, för mycket har förändrats de senaste tjugo åren).

I en landskapsregering med tre borgerliga partier, med politiker från mitten och långt ut åt höger, behövs verkligen en Barbro, en Igge och en Christian (och alla "mina" övriga parlamentariker som finns här på (S)-kansliet förstås). M, C och Ob behöver liksom en "kyrkstöt" från vänster, som påminner om den nordiska modellen. Kan låta kaxigt det här, men kom ihåg att 20 % av den åländska befolkningen (över 30 % i Mariehamn) har röstat så i senaste val. Trevlig sensommar, förresten! Anders

Den ljusnande framtid är vår

"Den ljusnande framtid är vår". Det är en fras jag kommer att tänka på när jag läser rapporten om åländsk arbetsmarknad ett år framåt.

I media målas en negativ bild av den ekonomiska situationen upp (även om Nya Åland idag hade en artikel om Finlands något ökande BNP framöver).

En myt ska jag börja med att slå ihjäl: Att offentlig sektor växer sig överstor på den privata sektorns bekostnad. I statistik- och utredningsbyråns "barometer" visar framtidsutsikterna att flertalet av de kommande lediga tjänsterna på Åland kommer att finnas inom privat sektor. Gott så! Fast det har ju också att göra med kommunernas och landskapets sparsamhetsstrategier, förstås.

Läget ser någorlunda ljust ut. Vi har ju extremt låg arbetslöshet, men behov kommer ändå att finnas av arbetskraft, speciellt inom handeln, inom sjöfarten, "personliga tjänster", men också faktiskt inom byggbranschen (trots konjunkturkänsligheten).

Det här talar för en åländsk optimism på arbetsmarknaden och talar också för ökat behov av inflyttning, eller invandring, kalla det vad man vill. För mig förefaller det verkligen inte som om det skulle vara jättesvårt att vara ung och vilja få ett jobb på Åland. Jo, jag vet att ungdomsarbetslösheten är något högre än för övriga grupper, men med en utbildning i bagaget kommer man långt på Åland, även om arbetsmarknaden förstås är begränsad till vissa dominerande branscher.

Det ser alltså ljust ut. Kom ihåg det när du läser rubrikerna om några krisande företag....

Om cykelsemester Eckerö T/R

Semestern inleddes i blandat väder, som dock var väldigt passande för cykelsemestern som familjen Hallbäck, d v s mor, far, fyra barn och två hundar gjorde fredag-söndag. Tänkte inte berätta om alla strapatserna utan istället delge några reflektioner när man turistat på hemmaplan. Vi var nämligen inte ensamma cyklister längs vägen Mariehamn-Eckerö, så det här är vad fler än vi upplever:

Bristen på cykelbanor. Sträckan mellan Mariehamn och gränsen till Hammarlands kommun är hemsk. Tunga lastbilar och bussar susar förbi i hög fart och vinddraget är inte kul, inte att ha vingliga barn på cykel på vägrenen heller....

Tack och lov för den betydligt mindre vägen via Hammarland Torp upp till Kattby! Se upp dock, populär väg även för motorcyklister (som dock skötte sig väl). Kan avslöja att det redan finns kantareller längs sträckan.

För en cyklist är det en stor brist att det inte finns EN ENDA KIOSK mellan Mariehamn och Hammarbo!

Det finns inte heller ett enda ställe att lagligt slänga sopor! (Försökte i Kattby, men inte ens vid återvinningsstationen fanns någon container som hette ”brännbart”). Jo, det fanns en papperskorg vid rastplatsen vid Marsund, dock helt överfull, vilket inte förvånar det minsta.

Eckerö är en föregångarkommun. Cykelbana direkt vid kommungränsen mot Hammarland.

Leklandet. Vilket smart sätt att använda en tom fotbollshall på sommaren. Och med årets sommarväder en helt nödvändig attraktion på Åland.

Slutligen: Ramsholmen! Borde det göras mer reklam för. Vilket härligt ställe att äta frukost eller ta en eftermiddagsfika på. Där trivs en cykelsemestrare :-)

Konsekvenser av sparförslag saknas

Mariehamnscentern anklagar socialdemokraterna och menar att vi vill ”slippa ta ansvar” ifråga om stadens användning av lokaler. Vi anser att vi är det enda parti som läst beredningen kritiskt. Innan stadsstyrelsen ger nämnderna i uppdrag att ta ställning till att flytta om verksamheter tycker vi att man behöver veta vilka ekonomiska effekter omflyttningarna får. Vi saknar uppgifter på vad det kostar att göra omfattande ombyggnader av stadens lokaler, varav den största är förflyttningen av barnomsorgen och den sociala servicen till stadshuset. Även konsekvenserna för servicenivån inom de berörda förvaltningarna saknas i beredningen. Vilka konsekvenser har en flytt av ovan nämnda verksamheter till stadshuset för tillgängligheten, klienternas integritet samt personalens säkerhet? Det anser vi kunde ha utretts före stadsstyrelsen tar ställning till att skicka ärendet vidare till berörd nämnd. Socialdemokraterna agerar ansvarsfullt. Därför vill vi inte sätta igång en process där Nyfahlers verksamhet flyttar till stadshuset, stadsarkitektkontoret flyttas till tekniska verken, Trobergshemmet byggs om för att skapa kontor och Medis utrymmen i Böndernas hus byggs om – när vi bara får veta vilka inkomster i form av hyror vi kan få, men inte vad det kostar att flytta om en så stor del av förvaltningen. Slutligen: Vår målsättning är fortsättningsvis att det är viktigare att bibehålla en hög nivå på servicen snarare än att sänka skatten. Därför är vi glada för att centern röstade med oss i fullmäktige och emot förslaget att staden skulle ha ”lägsta skatteprocenten på Åland” som mål fram till 2015. (insändare från mig och Sara Kemetter i Nya Åland 25 juni)

Bladh går i liberala ledband....

I Nyans ledare 11.6 påstår Jonas Bladh att socialdemokraterna är det parti som fått ge avkall på mest i regeringssamarbetet. Det håller inte jag med om. Nyligen kunde social- och miljöminister Carina Aaltonen presentera LR:s förslag på höjt utkomststöd, en typisk hjärtefråga för (S). Det tas också nu konkreta steg för att göra en samhällsservicereform. Nytt i regeringsprogrammet är en garantilag som säkrar en jämlik kommunal service för alla ålänningar, oavsett vilken kommun de bor i, något som rimmar väl med (S) värderingar. Vi socialdemokrater gläds också åt den strikta lagstiftning om genmodifierade grödor som antagits i år. Vad gäller tandvårdsreformen går chefredaktör Bladh i liberalernas ledband och hävdar att det inte blir någon reform. Sanningen är att den redan är påbörjad, med en förbättrad service för nya grupper, t ex skärgårdsbor. Bra jobbat av LR på bara ett drygt halvår! Med liberalerna vid makten gjordes bara en utredning. Inget mer hände i tandvårdsfrågan under fyra års regerande. De flesta förstår att en fullt genomförd tandvårdsreform inte görs över en natt och därför blir påståendet om misslyckande löjligt. När det gäller stadspolitiken är jag den förste att beklaga att (S) uppfattas vara i ”stenhård opposition”. Tyvärr har vi inte lyckats övertyga den borgerliga majoriteten om att stadsborna vill ha en bibehållen hög kommunal service, inte försämringar. Jag hoppas på klokare politiska beslut i staden och att de andra partierna vill kompromissa. Det är inte ett partis fel när flera träter.

Tony Wikström - du är min favorit!

Efter lite direktkommentarer om mitt radionostalgiska inlägg kommer här en fortsättning. Ska man ranka sina favoritarbetskamrater, ja, då blir det genast mycket svårare och det finns ju risk att nån känner sig bortglömd. Men ändock. Som nostalgiker gjorde jag årskrönikor och det var dem som jag gjorde i par som blev bäst. Där vinner samarbetet med Fred Forsell knappt mot första årskrönikarbetet med Wiktor Nummelin. Favoritteknikern nämnde jag ju redan förra gången, Micke Ahlskog och där glömmer vi förmodligen aldrig radioteaterprojektet med Ami Hedenborg, där jag var både producent och skådespelare. Favoritnyhetschef? ja det blir nog min gamle gode vän, handledare och sångarbroder Ove Andersson, alltså den första chef jag hade. Hans favorituttryck när man skulle ut och intervjua politiker var "Pressa den djäveln", förstås bara halvt på skämt, men jag brukar tänka på det fortfarande, inte minst i höstas när både jag och Ove var parti-/pressekreterare för var sitt politiska parti! Men herregud, det här var ju svårt! Till favoritkompisar utanför jobbet väljer jag Mika Koskelainen, ordvitsarnas mästare, och Anna Geiden, den roligaste kvinna jag känner (?). Favoritmassör på radion går nästan inte att välja: Smolander, Björkman och Påvall har så olika stilar och alla gillar jag. Favoritreportrar då? Har jag många, men ska ta några ur rockfickan så är det i nyhetssamanhang Eva Ringbom-Fonsell och Liv Örneryd som båda är lika tydliga, trevliga och nyfikna. På morgonen vill jag definitivt vakna till Kjell Brändströms röst och sedan hade jag velat höra ett genomarbetat ljudmässigt reportage av Nicklas Jakobsson (numera Malmberg) i nämnda program, helst ett om dagen, vilket hade varit en omöjlighet eftersom Nicklas alltid ville ha mer tid på sig....;-). Sist men inte minst: Programledare för eftermiddagens aktualiteter. Här har vi haft många bra och en hel del olika stilar. Oblygt rankar jag mig själv som högplacerad bland favoriterna, eftersom det här var det roligaste att jobba med: debatter, politik, paneldiskussioner, nyhetsuppföljningar. Det man tycker att är roligt att jobba med gör man bra, så är det ju ofta. Bland programledarna här hittar ni favoritradiokollegan nr 1: Tony Wikström. Han är oftast mycket väl påläst men om han inte är det så verkar han vara det, han har ett flyt i interjuver och en känsla för mediet, han har en oerhört bred allmänbildning, han bjuder gärna på sig själv. Att arbeta med Tony är mycket kreativt och det är sällan några klagomål och mycket egna idéer. Grattis Tony, du vann favoritradiokollegeklassen! Jag förstod ju att du var bitter efter mitt förra blogginlägg och så tätt ihop som vi har jobbat, så hade jag ju också varit förundrad om inte du hade skrivit något om mig i stil med att "....flyt i intervjuer...känsla för mediet.....bred allmänbidning....mycket kreativ" ;-) Go, Tony!

Har kanske intervjuat 1000 ålänningar....

På lördag firar Ålands Radio att det var femtio år sedan den första lokala radiosändningen gjordes här på holmarna. Det är inte utan att man blir lite radionostalgisk. Jag har många roliga radiominnen! En augustidag 1993 gjorde jag mitt första radioreportage här, alltså för snart nitton år sedan. Exakt vad det första inslaget jag gjorde handlade om minns jag inte, men bland den första höstens reportagen märks: "Rädda Kvarnbobutiken!". Och jo, den finns ju kvar än. "Översvämmade potatisåkrar i Lemland". Och så min första direktsändning när jag i misstag kallade köpmannaföreningens ordförande Rolf Nordlund för Roger Nordlund (nuvarande finansministern). Jag vågar gissa att jag åtminstone har intervjuat tusen ålänningar. Det sitter i folks medvetande, för fortfarande tror en och annan att man jobbar kvar ;-) Här listar jag mina höjdpunkter på radion: 1994: Redan andra året på radion tilldelas jag journalistpriset för en uppfräschning av eftermiddagsprogrammet Mix. Bland annat använde vi sändningsbussen mycket och sände från Kökar, Brändö, Kumlinge, Vårdö osv. Ofta med hjälp av eminente teknikern Mikael Ahlskog. 1995: Lagtings- och kommunval. Jag återvänder till radion efter en kort sejour i Göteborg igen. Maj 1996: Det självstyrda Ålands Radios första sändningsdag. Jag gjorde caféprogram med P-O Svarvar och vi var båda klädda i likadana vinröda kavajer. 1999: Sänder Janne Holméns försök att nå kvalgränsen till OS i Sydney på 10.000 meter från Lahtis. 2000: Övertygar redaktionschefen att jag ska få göra sommarprogrammen "Fångad av en schlager" och får därför bevaka Eurovision Song Contest i Stockholm. Sommaren 2001: Jag och Camilla Karlsson gör minnesvärda öspelssändningar från Isle of Man. 2004: IFK Mariehamn vinner kvalet till Tipsligan mot Jazz i Björneborg: Jag refererar matchen tillsammans med Ralf-Åke Mattsson. Enligt uppgift satt folk i grupper hemma runt radion (som förrivärlden). 2007: Direktsändning från Senatstorget i Helsingfors där Ålandsdagar firas med mängder av aktiviteter Ja, det finns förstås massor med andra sändningar. Sämre idéer, som t ex "Andersböle T/R", och bättre som J-åländsk journal, där politiker fick utstå dräpande satir. Bäst av allt med nästan 11 år på radion är nog i alla fall människorna man jobbat med. Ingen nämnd, ingen glömd. För dem som är kvar: Jag kommer och äter tårta och snackar minnen på lördag!

Sjätte juni betyder ingenting

6 juni är nationaldag i gamla hemlandet men för mig betyder den ingenting. Den har aldrig firats nämnvärt där jag har bott och befunnit mig. Och inte stör det mig heller. Här på Åland är det däremot lite av en högtidsdag för prominenta ålänningar. Tyvärr räknas jag varken som ålänning eller prominent, trots vissa meriter. Som aktualitetsproducent på Ålands Radio och svensk medborgare tycker jag nog att jag kunde ha fått en inbjudan till festligheterna på svenska konsulatet, likaså nu som partisekreterare. Men jag är inte bitter, som speedwayföraren Tony Richardsson skulle ha sagt. Nä, faktiskt kan jag vara utan mingelkalas på konsulatet. Där har jag ändå varit i många andra sammanhang - senast träffade jag före detta statsminister Göran Persson där och det var högintressant. Som journalist har jag varit inbjuden för att träffa Jan Eliasson och Pär-Arne Jigenius, båda kända Göteborgare. Nä, jag kan med gott samvete bara lyckönska alla prominenta ålänningar som får mingla med generalkonsulinnan idag. Själv firar jag med....thaigryta? Ska fundera på det innan jag handlar. Nä, jag är inte bitter. Och på lördag är det ju självstyrelsedag och inte minst firande av femtio år med radiosändningar på Åland. DET är värt att jubilera!

Årets modeord är slakt

Slakten av välfärden fortsätter. Det är liberalerna som siktar in sig på slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. (Helt väntat för övrigt). Slakt är ett hårt ord, det har jag kommenterat tidigare här på hallbackspojken.com. Retoriken är överdriven. I riket har t ex sjukdomskostnadsavdraget tagits bort för länge, länge sen. Däremot har man gjort en tandvårdsreform, för tandvård är något som kostar skjortan och som ålänningar kunnat dra av i beskattningen. I en värld där det finns hur mycket pengar som helst skulle man väl gärna bjuda på avdrag, eller varför inte lägre skatt, men så ser inte samhällsekonomin ut. Landskapsregeringen måste fatta impopulära beslut. Att ta bort en förmån som har funnits är naturligtvis impopulärt, men inte någon slakt. När Igge Holmberg talade om slakt i stadspolitiken så håller jag med honom på en punkt: Stadsbussen kommer att slaktas om inte (S) får gehör. Är det då välfärd med kollektivtrafik? Ja, det tycker jag. Intressant är att busstrafiken kostar ungefär så mycket som sjukdomskostnadsavdraget kommer att kosta Mariehamn om det får finnas kvar. Med liberal politik skulle infrastrukturdirektör Kai Söderlund få slita sitt hår ännu mer för att få budgeten att gå ihop.

Spara 600.000 till, stadsliberaler?

Nu omstartar debatten om regeringens omställningsbudget. Blir intressant att höra vad den spretiga oppositionen, Ålands framtid och liberalerna, har att säga. De lär bli nedröstade av regeringsmajoriteten. Intressantast blir förmodligen debatten om sjukdomskostnadsavdraget, ett unikt avdrag på Åland. Den liberala linjen här är svår att greppa. Man protesterar mot slopandet av avdraget, men vill inte kompensera kommunerna. Konsekvensen är att kommunernas skatteinkomster minskar, vilket leder till nedskärningar eller skattehöjningar. Ett slopande av avdraget kommer enligt beräkningarna ge kommunerna ett tillskott på 1,5 miljoner euro, något som är mycket betydelsefullt. Ta bara debatten i Mariehamn och tänk ut vilka problem vi skulle få med ett sparbeting på ytterligare 600.000 euro, att lägga till de 2,3 miljoner euro som majoriteten var för igår kväll. Vad skulle de oroliga liberaler, som redan nu är nervösa över nedskärningarna i bildningssektorn, göra då? Skattehöjning ligger nära till hands. Faktum är ju att skillnaden mellan avdrag och bidrag är hårfin. Problemet med sådana här generella avdrag är att de slår väldigt snett fördelningspolitiskt. Statistiken visar att högavlönade har tjänat mest på sjukdomskostnadsavdraget. Vår lösning är att skydda låginkomsttagare och sjuka med andra åtgärder. Det är landskapets ansvar och ska inte drabba kommunerna.

"Den socialdemokratiska mardrömmen"

Johan Ehn (M) uppmanade ikväll stadsfullmäktiges ledamöter att "vägra bli en del av den socialdemokratiska mardrömmen". Ehn menade att (S) inte skall sätta hårt mot hårt i stadspolitiken, d v s vara tydliga med vilka försämringar som väntar nu när fullmäktige specificerat budgetramarna för nästa år. (-2,3 miljoner euro). Han anklagade (S) för att vara konservativa medan (M) är för utveckling. Problemet är att staden "utvecklas" åt fel håll. Och ändå ska (S) tydligen inte sätta ner foten. Det ska vara konsensuspolitik, men samförståndet ska uppenbarligen gå ut på att (S) ska förstå att (M) har rätt. Någon utsträckt hand ifråga om budgetprognostiseringen för nästa år har vi inte sett röken av. "Det är inte ens fel att två träter" fick man lära sig redan som liten. Men här är det tydligen ett partis fel. Jag kan hålla med om en sak: retoriken kan bli övertydlig ibland. "Slakt" låter värre än "försämringar" och själv föredrar jag det senare ordet, som jag använde på det stadsstyrelsemöte där jag röstade emot nedskärningarna. Två andra uttalanden på fullmäktige etsar sig fast i minnet: Rauli Lehtinen (lib) som undrade "varför (S) inte ville kompromissa i stadsstyrelsen och komma halvvägs emot?". Skillnaden mellan (S) förslag och stadsdirektörens var 2,3 miljoner. Mellan (S) och (lib)s förslag var skillnaden ca 2 miljoner. Hälften av 2,3 miljoner är inte 300.000, käre Rauli. Och så var det Britt Lundberg (C) som sa: "Ingen som är anställd av Mariehamns stad kommer att bli av med sitt jobb". Hoppas nu att tjänstemännen och nämnderna kan trolla så att detta blir sant. Så att jag slipper drömma mardrömmar.

Jag är mycket nöjd :-)

Dags att jämföra mina listor med resultatet i Eurovision song contest. Så här såg min tippning ut: 1) Party For Everybody - Buranovskiye Babushki, Ryssland - blev 2:a 2) Euphoria, Loreen, Sverige - vann! 3) Stay, Tooji, Norge - kom sist! 4) La La Love, Iva Adamou, Cypern, 15:e plats 5) Love Me Back, Can Bonomo, Turkiet - kom 7:a 6) L´amore E´ Femmina, Nina Zili, Italien - kom 9:a 7) Nije Ljubav Stvar, Zeljko Joksimovic, Serbien - kom 3:a 8) Lautar, Pasha Parfeny, Moldavien, 11:e plats 9) Zaleilah, Mandinga, Rumänien, 13:e plats 10) Be My Guest, Gaitana, Ukraina, 16:e plats. Med andra ord, inte någon större utdelning.... Men sen hade jag ju en lista som visade hur jag ville att det skulle gå: Där prickade jag in Loreens vinst för Sverige och Zeljkos tredjeplats till Serbien. Så jag är mycket nöjd :-)

Så går det i Eurovision Song Contest

Eftersom jag ska vara med i radio idag och diskutera årets Eurovision song contest, ESC, så kände jag mig manad att göra en förväntad topplista: 1) Party For Everybody - Buranovskiye Babushki, Ryssland, 2) Euphoria, Loreen, Sverige, 3) Stay, Tooji, Norge, 4) La La Love, Iva Adamou, Cypern, 5) Love Me Back, Can Bonomo, Turkiet, 6) L´amore E´ Femmina, Nina Zili, Italien, 7) Nije Ljubav Stvar, Zeljko Joksimovic, Serbien, 8) Lautar, Pasha Parfeny, Moldavien, 9)Zaleilah, Mandinga, Rumänien, 10) Be My Guest, Gaitana, Ukraina. Det här är som jag tippar med hjärnan. Med hjärtat skulle det bli 1) Loreen, Sverige 2) Anggun, Frankrike, 3) Zeljko, Serbien, 4) Ott Lepland, Estland 5) Iva Adamou, Cypern Hoppas att hjärtat vinner över hjärnan!

Kreativitet och ansvar=försämrad service

Mariehamnsliberalen Folke Sjölund förespråkar ansvarstagande för staden. Hans partigrupp vill ”säkra den välfärd vi har idag”. Båda våra tidningar har på ett tydligt sätt beskrivit hur nedskärningarna i budgetramarna kommer att slå: Inbesparingarna kommer med största sannolikhet drabba Medis, kortare öppettider på biblioteket och på fritidsanläggningarna och inte minst kollektivtrafiken. Även skolan är i skottgluggen, även om ledande liberaler konstaterat att den inte borde få röras. I årets budget, som majoriteten hela tiden hänvisar till när besparingarna för nästa år ska motiveras, står följande: ”Att effektivera skiljer sig dramatiskt från att göra nedskärningar i verksamheterna”. För mig är det en gåta hur minskade lektioner på Medis, dramatiskt försämrad busstrafik och minskade öppettider på till exempel Mariebad, inte skulle vara en nedskärning. För mig är texten ovan, mot bakgrund av verkligheten, bara en tom fras. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna inför nästa år handlar om ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Vi ska vara ansvarsfulla, skriver Sjölund. Jag vill vara med och ta ansvar för servicen och är emot dessa s k ”kreativa” försämringar. Därför röstade jag emot dem vid förra veckans stadsstyrelsemöte.

Om verklighetsförankring

Tillbaka till stadspolitiken, efter några inlägg om schlageryran i Europa. Lennart Isaksson (M) skriver idag om hur Mariehamn som Ålands "huvudstad" ska klara konkurrens med Jomala. Ja, inte tror jag att det är genom att bygga köpcentrum här också. Jomala har andra förutsättningar för köpcentrum och följer en modell som finns i snart sett varenda stad i Norden. Skillnaden mot hur det är på andra håll är att stormarknaderna utanför städerna ligger i samma kommun som städerna. Här går gränsen strax norr om Dalbo och väster om Svibyviken. Det är det som är det dumma. Om skatteintäktsberäkningarna inför nästa år skriver Isaksson: "Det går inför budgetdebatten också att göra en mer verklighetsförankrad prognos över skatteintäkterna"....vilket då kan tolkas som att den prognos som finns inte är verklighetsförankrad. Precis som (S) har hävdat. Det är inte lätt att följa logiken....

Loreen, du är bäst

Det gick, som vanligt, inte riktigt som jag hade tänkt i Eurovisionssemifinal 1 igår kväll, men tre av mina fem favoriter gick vidare. Finland och Schweiz klarade det inte och i Pernilla Karlssons fall berodde det på ett svagt live-framträdande, tyvärr. Nervositeten tog överhanden. De bidrag som överträffade mina förväntningar var i tur och ordning: Cypern, Island och Moldavien, tre länders sånger som fungerade väl på scen. Nå, huvudintrycket från den här showen blir följande: 1) Programledare med timing som i en sämre amatörteaterpjäs. 2) Bra ljud! Måste man skriva för det har inte alltid varit fallet. 3) Gina med G. Måste säga att jag tycker att både humorn och Sundsvallsdialekten är sköna. 4) Ryska tanter. Hör till storfavoriterna. 5) Österrike hade kanske den sämsta låten i Eurovision song contest genom tiderna. Vad har vi då att se fram emot imorgon kväll? Mina topp-fem-låtar imorgon är: Sverige, förstås. Loreen är en full fempoängare som artist och låten är uppbyggd på ett gångbart sätt. Det finns bättre låtar, men som helhet är hon min vinnare även på lördag. Hon får dock hård konkurrens av Ukraina, jo, jag är svag för trallvänliga fotbolls-EM-låtar och Gaitanas har den "svartaste" rösten i tävlingen (behöver jag tillägga att jag gillar det?). Vore tråkigt om ännu ett diktaturland vinner, så därför vill jag slå ett slag för en annan sångerska med pipa: Anggun från Frankrike, men förresten, hon är ju direktkvalificerad till final, så det hör inte till tipsen inför torsdagskvällen. Serbien skickar ännu en stark balkanballad och får finalpass av mig, likaså Donny Montell från Litauen. Sen tror jag nog att Norge får chansen på lördag, trots att Tooji sjunger ungefär lika halvrisigt som Eric Saade. Låten har nämligen årets bästa intro.

De fem bästa bidragen i kvällens semifinal

För dig som händelsevis inte känner till det, så har jag ett brinnande engagemang för Eurovision Song Contest. Det är alltså högtider som väntar ikväll, på torsdag kväll och förstås på lördag kväll. Förra året befann jag mig på en färja när finalen avgjordes, i år kommer jag att vara på utflykt med vår kör. Det är alltid så mycket som händer i maj (intensivaste månaden på året?). Men i år har jag i alla fall tagit mig tid att tippa tävlingen, vilket inte är det lättaste. Jag brukar ha fel ;-) Nå, i alla fall, enligt mitt tycke och smak borde följande låtar ha chans ikväll: Toppkvintetten är.... Schweiz, med en skön Billy Idol-rocklåt där refrängen fastnar OMGÅENDE, vilket ju är mått på något som slår. Island, med sitt svulstiga och dramatiska musikalnummer i 6/8-takt. Ryssland, med sina charmtroll till tanter, som dock inte vinner alls på det musikaliska och så Finland, för det vackra vemod som slår an hos mig (och förstås för den vackra finlandssvenskan). Outsider för mig blir Rumänien, som tydligen många gillar. Är inte så förtjust i denna mischmasch av pop-marsch-latino. Men dragspelet och säckpipan höjer det hela, språket är vackert och sångerskan är snygg ;-) De här fem länderna bör gå vidare ikväll, men jag kan samtidigt avslöja att tre av tävlingens fem bästa låtar finns i den andra semifinalen. Och en är direktkvalificerad till final. Så från kvällens program är det bara Schweiz som kommer att nå topp-5-placering. Om jag får bestämma.

Har vi det för bra i Mariehamn?

Så har jag varit med om att förlora en viktig omröstning för första gången i stadsstyrelsen. Visst, vi har röstat några andra gånger i vår, t ex om jävsregler och studentbostäder, men nu handlade det om större saker: Nedskärningar på 2,3 miljoner euro i budgetramarna för nästa år. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna, som de ställer sig bakom, handlar om effektivisering och ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Det hade varit tydligare att säga vad det handlar om: försämringar. Det finns inga färdiga förslag på hur infrastrukturnämnden och bildningsnämnden skall lyckas spara ca 300.000 respektive ca 750.000 euro. Men visst har bildningsnämndens ordförande Christian Nordas (lib) rätt (i Ålandstidningen 15.5): Det kommer att bli ett ramaskri.

Det lönar sig att stärka föreningar

Hur sätter man upp mål för hur bra kultur- och idrottsutbud Mariehamn ska ha? Ja, det var en av många frågor som diskuterades igår eftermiddag när stadens politiker träffades. Det talas allt mer om tredje sektorns betydelse i samhället, men hur den ska stödjas och vad det får kosta är den springande punkten. Jag tog upp det faktum att många föreningar i Mariehamn står och faller med en eller ett fåtal eldsjälar. Det är svårt för många att få tid och ork att räcka till. Om tredje sektorn ska ges större "ansvar" för delar av samhällets service, så tycker jag att stöden ska gå till att stärka föreningarnas professionalitet. Med andra ord: stöd föreningar ekonomiskt så att de har råd att ha ledare. Det är klart att ideella föreningar till sin natur först och främst ska vara just ideella. Men det är ett tungt administrativt arbete att driva en förening. Samtidigt vet vi att föreningslivet har en stor betydelse för människors psykiska välbefinnande och hälsa. Det lönar sig därför att satsa pengar på kultur och idrott, en sektor som av många beskrivs som "tärande". Att tänka så är för kortsiktigt. Förresten: Mariehamn har enligt uppgift över 430 föreningar!!!! I söndags skrev jag på stiftelseurkunden för ännu än: En supporterklubb till IFK. Hoppas att föreningen kan få fart på publiken på matcherna! ("Vi har ingen vinnartradition, vi har stolthet, hjärta och passion....")

Toppchefer får kritik och det är en del av jobbet

Det råder intensiva diskussioner om budgetramarna i staden inför nästa år. Som (S) har påpekat borde de prognoser för hur mycket skatteintäkter som kommer att flyta in göras om. Att säga det innebär förstås att man samtidigt säger att stadens högsta tjänsteman inte gjort sitt jobb rätt. Det ska man inte göra, tycker Moderaternas och Liberalernas företrädare. Det är en hederskodex att inte ge sig på tjänstemän, tycker t ex Katrin Sjögren. Men det finns ju massor med exempel på när chefer på toppnivå får ta emot offentlig kritik, även från politiker. Politiker och tjänstemän kan ju vara oense. Läsare/lyssnare/skattebetalare vill veta vad politikerna anser om toppchefernas agerande. Ett aktuellt exempel var ju när Ålands radios VD gav tillstånd för sosse-TV, något som kritiserades ordentligt från liberalt håll. Hälso- och sjukvårdsdirektörens uttalanden i media har också varit föremål för debatt liksom landskapsregeringens förvaltningschefs förmåga att vara en bra chef och ändå jobba deltid. För att inte tala om MISE....en av liberalernas mest kända politiker har ju gått ut hårt i kritiken mot myndighetens sätt att arbeta. Jag förstår att det är obehagligt att ta hård kritik. Åsikterna i de här frågorna har gått kraftigt isär och de aktuella tjänstemännen har förstås fått stöd också från olika håll. Men att det kan blåsa kring högre tjänstemäns beslut och sätt att arbeta är en del av jobbet. Det är därför de har höga löner.

Tre vettiga partier

Jag ägnade söndagskvällen åt svensk partiledardebatt. Den var underhållande och klargörande. Det var förstås intressant att se hur nye S-ledaren Stefan Löfven skulle klara sig och ska jag vara ärlig så tycker jag att han behöver tala tydligare och med mer variation i replikerna. Men det politiska budskapet var ändå klart och det blev ändå väldigt uppenbart hur alternativet till den nuvarande regeringens politik ser ut på den rödgröna sidan. För där är ingen NÖJD med den skyhöga arbetslösheten, inte minst bland ungdomar. Som "amen i kyrkan" kommer de borgerliga partierna att försöka hitta splittring mellan S, V och Mp. Visst är partierna olika och de har ingen allians att marknadsföra för tillfället. Men för mig är det faktiskt positivt att det finns 3 vettiga partier i Sverige - det skapar en bredd på vänsterkanten. Här på Åland är ju Socialdemokraterna ensamt vänsterparti vilket ibland kan kännas aningen frustrerande.... Svenska Moderaternas nye partisekreterare gjorde inte någon lysande debut när han under pågående debatt hånade Stefan Löfven på twitter. Sådana barnsligheter straffar sig, hoppas jag. Visst har vi en del av den typen av hån i åländsk politik också, speciellt i anonyma sms i tidningarna, men det är förstås skillnad på folk och folk. En partisekreterare är partiets talesman och då skriver man inte att "det går så sakta för Löfven att man somnar".

Den ljusnande framtid är vår

Här ser du en bild på Sossekören från 1-majfirandet, en bild som pryder Nya Ålands ledarsida idag, där Nina Fellman konstaterar att de åländska socialdemokraterna just nu är på topp. Visst har det gått bra för oss, men nöjda är vi inte. Jag tror att vi kan nå högre toppar. Själv kommer jag att fortsätta använda allsången som politisk förmedling (nu när vi dessutom har fått arrangemang från S-kören vid Sveriges riksdag så höjer vi nivån ytterligare). Men det är klart - det räcker inte med allsång. I stadspolitiken ska vi fortsätta kämpa för att få stopp för nedskärningar i viktiga verksamheter. Vi ser ljust på stadens ekonomiska framtid och stämmer inte in någon negativ "kör" som trummar på med att det är kris. Effektiv serviceproduktion, javisst, men inte försämrad service. Det är och ska vara vårt klara budskap.

Släpp 1 maj fri - från sura ledarskribenter!

I en (som vanligt) surmagad ledare påstår Ålandstidningens Benita Mattsson-Eklund att 1 maj-traditionen (alltså arbetarrörelsens firande) är på utdöende. Slutsatsen är, om jag förstått henne rätt, att vi skulle lägga ner hela evenemanget och sälla oss till dem som bara firar vårens ankomst under den här helgen. "Demonstrationerna krymper och de unga uteblir", skriver hon. Jag vet inte om hon har varit på det åländska 1 maj-firandet de senaste åren. Talarna och publiken har bestått av båda gamla och unga (jo, (S) har lyckats väl med föryngringen), DunderDans har förgyllt tillställningen med ungdomlig glädje och fart, ärtsoppan tar alltid slut (för tidigt....). 1 maj på Åland har inte alls tappat i popularitet. Det är det i särklass största politiska utomhusevenemanget på Åland varje år (och inomhus är det väl bara valvakan som lockar fler....?). Sedan några år tillbaka har vi också en sossekör som i år vill visa solidaritet med det norska folket och delta på vårt lilla sätt i manifestationen för mångfalden. Därför beslöt vi oss för att öva in den amerikanska folksången "The rainbow race" som vi hoppas att folk ska stämma in i imorgon. Det har jag informerat båda tidningarna om. Nya Åland publicerade hela texten i en "klipp-ut-ruta" för dig som vill delta i sången. Ålandstidningen skrev inte en rad, inte ens i evenemangskalendern.... Sällan har det varit så tydligt hur sossefientlig vår blåa tidning är. Men det är ju bra att det finns mångfald även medialt på vår holme ;-) PS - för dig som vill sjunga med imorgon på 1 maj: Se videoklippet från Oslo här (först sjungs sången på norska och sedan på engelska)

Gemensamt ansvar för soporna

Det har blivit aktuellt igen med sophanteringsfrågorna i Mariehamnspolitiken. Organisationen, med MISE, ÅPAB, Proans och Svinryggens deponi, är inte helt enkel att förstå sig på. Det har skapats ett komplext system som resultatat av en lång process för att skapa en vettig sophantering på Åland.

Först och främst måste man ställa sig frågan: Ska vi vara kvar i MISE? Tycker vi att det är bra att vi är med i ett kommunalt samarbete om sophanteringen? Jag anser att svaret är ja. Tanken med MISE är att skapa en gemensam renhållningsmyndighet.
Man kan hävda att det skulle bli billigare för Mariehamn att vara ensam om renhållningsansvaret. Varför inte gå ut ur MISE när vi kunde gå ut ur kommunförbundet?

För att svar på den frågan måste man först fundera på vad man tror om de åländska kommunerna i framtiden. Jag är övertygad om att kommunerna nödvändigtvis kommer att behöva slås samman, att vi måste samarbeta mer inom sådana här frågor som är gränsöverskridande.

Det kan säkert stämma att Mariehamn nu får bära kostnader för de andra kommunerna i det här samarbetet, men det kan det vara värt ur miljömässig synvinkel om man ser till hela Åland.

MISE-kunderna är överlag nöjda. Det finns absolut förbättringar som kan göras, taxorna kanske kan sänkas och avgiftssystemen kan säkert göras mer rättvisa.

Så har vi dotterbolaget Ålands Problemavfall. ÅPAB går numera med vinst och har byggt upp moderna lösningar för att ta hand om en mängd olika sorters problemavfall med modern teknik. ÅPAB ägs alltså av kommunerna via MISE och av en del andra kommuner än MISE-kommuner. Enligt ÅPABs vd Fredrik Karlsson behövs bolaget för att hålla konkurrensen och priserna nere i förhållande till den privata entreprenören.

Frågan är om ÅPAB ska skiljas från MISE eller till och med säljas eller läggas ner. Det är en fråga för MISE, men som största medlemskommun har vi förstås inflytande. Det avgörande för mig i den frågan är kundernas (alltså hushållens) behov och kostnader. Är det billigare för oss som kunder att behålla det samhällsägda bolaget för att förhindra ett privat monopol, så är det inte svårt för mig att förespråka att ÅPAB ska få bli kvar och utvecklas ännu mer.

Jämnstarka partier som vill framåt

Regeringen Gunell, den första landskapsregeringen ledd av en socialdemokrat, har kommit med en omställningsbudget. Fyra partiers olika viljor har jämkats samman. Man skulle kunna tro att det skulle vara näst in till omöjligt att komma framåt med så olika syn på saker och ting, men så är uppenbarligen inte fallet. Jag tror att valresultatet istället bäddade för en konstruktiv framtid: När inget parti är för dominerande är alla deltagande regeringspartier beredda på att man måste ge och ta.

På valdagen skrev liberalen Olof Erland: ”För nästa regering gäller: “tillsammans” med minst 18 mandat, omedelbar beredning av samhällsreformer och trafiklösningar, en mycket mera fokuserad närings- och utbildningspolitik, konkreta, realistiska steg för miljöutveckling, lag om skattefinansierad public-servicemedia, samlad sjöfartsutbildning, fortsatt stark social- och välfärdspolitik….”

För mig är samhällsservicereformen den avgörande faktorn i hela politiken. Det är runt den allt de andra frågorna ”snurrar”. Vi vet att näringslivet vill ha starka kommuner (eller kanske snarare en stark kommun), så näringspolitiken gynnas av en sådan utveckling. Trafikfrågorna i skärgården är sannerligen en välfärds- och överlevnadsfråga för alla skärgårdsbor – också i detta fall är det a och o med reformen. Stark social- och välfärdspolitik? Ja, för att det skall bli verklighet krävs....just det, starka kommuner som har muskler nog att ta hand om vården och omsorgen.

Och så har vi demokratiaspekten, som är mycket viktig: Med svaga primärkommuner och snåriga modeller med kommunförbund och bolagiseringar blir det komplicerat för medborgarna att kunna påverka. Man vet inte vem som bestämmer och hur det går till. Detta leder till demokratibrist och tjänstemannastyre.

De som jobbar med samhällsservicereformen lär enligt vad jag hört arbeta med liv och lust med denna stora förändring. Det ska bli oerhört intressant att se vilka modeller de kommer fram till. För förändringen kommer att påverka varenda ålänning, mer eller mindre.

Positiva siffror för stadens ekonomi

Den politiska debatten har gått het kring mycket i Mariehamn just nu: Hur mycket man egentligen behöver spara och sälja ut och vad man ska prioritera. Från borgerligt håll talas om "uppslitande debatter" och "fulspel" när socialdemokraterna vill skapa opinion eller ifrågasätter "sanningar" om hur det ska vara.

Rekommenderar att du läser Karl-Johan Fogelströms insändare om hur stadens ekonomi ser ut. Det går bra för vårt samhälle nu!

Den konsekventa politik (s) för är att servicenivån inte ska försämras, att lånebördan inte ska öka och att budgeten ska visa ett överskott.

I nästa vecka presenteras landskapsregeringens omställningsbudget. Även där handlar det om att ha stabil ekonomi och samtidigt lösa problem för framtiden. Det kommer att kräva förändringar, men konjunkturen talar för oss just nu. Det är i godare tider man ska göra strukturomvandlingar, så att man inte sitter på pottkanten när det kommer ekonomiska kriser.

Helt rätt att stödja Emmaus

Emmaus framtid och förslaget om att sälja ÅCA-huset är en het fråga i den åländska debatten just nu.
Igår var jag med på ett studiebesök och blev imponerad av den omfattande sociala verksamhet som föreningen bedriver. Det finns 14 anställda bara på Köpmansgatan och ett hundratal frivilliga som arbetar med återvinningsarbete och solidariskt internationellt arbete.

Nu är ÅCA-huset föremål för utredning om försäljning. Emmaus vill köpa huset men har inte råd att göra det till marknadsvärde utan har lagt ett bud på 400.000 euro. Att som i Rundradions nyhetsinslag i TV säga att "den lösningen inte verkar vara aktuell" är att gå händelserna i förväg och bara lyssna till stadsstyrelsens ordförande, Petri Carlsson (M), som säger att fastigheten är väldigt attraktiv och viktig för utvecklingen av centrum.

I ett sms i dagens Ålandstidning ifrågasätts att Emmaus skulle få köpa huset till ett rabatterat pris, eftersom detta i princip skulle vara att ge föreningen ett stort bidrag.

Jag tycker att det är rätt av staden att stödja på detta sätt eftersom Emmaus ger så mycket tillbaka till samhället. 14 personer sysselsätts och många av dem i form av s k stödarbete. Återvinningsarbetet sparar pengar och miljö. Det internationella arbetet ger människor i fattigare länder en chans att få det bättre.

En jämförelse när det gäller samhällsstöd. 2004, när IFK just gått upp i finska fotbollsligan, beviljade landskapsregeringen Mariehamns stad ett stöd på 1,6 miljoner euro för en utbyggnad av Idrottsparken. Stödet var "angeläget för att nå positiva samhällseffekter", stod det i beslutet. För stadens del innebar upprustningen bara första året (2005) en utgift på 250.000 euro.

Även här kan man alltså tala om en samhällsnytta och attraktivitet. Jag tror på nyttan av idrott och är mycket nöjd med WHA och glad över IFKs framgångar genom åren. I jämförelse tycker jag dock att ett samhällsstöd till Emmaus i denna kritiska situation är minst lika motiverat.

Stora och små självstyrelsefrågor

Lagtingsdebatterna handlar om stort och smått. Igår var det debatt om vilken tidszon Åland borde höra till. Personligen är jag inte negativ till svensk tid på Åland och i Finland. Jag hör till den skara småbarnsföräldrar som vill att barnprogrammen skall sluta i rimlig tid (men med dagens enorma utbud får man ändå sätta stopp på annat sätt - så det räcker inte att bara byta till svensk tid).

Annars har självstyrelsepolitiska symbolfrågor varit uppe till debatt i våra tidningar. Vår (S)-ordförande, lantrådet Camilla Gunell, var tydlig i dagens Ålandstidning: Åland heter Åland i vårt enspråkigt svenska landskap, men vi ska betjäna turister på flera språk. Drar mig till minnes en debatt om huruvida det skulle få stå välkommen på finska på en skylt i Eckeröhallen när den var ny. Det tycker jag är rimligt. Precis som att det står Welcome för våra engelskspråkiga gäster.

Självstyrelsepolitik var annars tema för socialdemokraternas möten under helgen. Då diskuterades tunga juridiska frågor om reformeringen av självstyrelselagstiftningen, något som inte är lika enkelt att sätta sig in i som namn på kartor. Däremot är arbetet med självstyrelsens framtid ack så viktigt för att Åland ska utvecklas. Här kan du läsa mer om vad jag har skrivit om helgens möten om ramlagen och kommunreformer.

Leva på en halv lön?

Sedan ett par år tillbaka har jag rehabiliterat efter att ha drabbats av flera sjukdomar. Sakta men säkert har jag kunnat återvända till arbetslivet och succesivt ökat antalet arbetstimmar. Idag bedömer läkaren att jag är arbetsförmögen till 60 %.

Här i Finland blir jag bedömd varje halvår och sedan skickas läkarintyget för granskning till s k försäkringsläkare, som i mitt fall konstaterat att läkarens bedömning rimmar med verkligheten. För den del jag är arbetsoförmögen får jag ett rehabiliteringsstöd, som i pengar motsvarar sjukpension. Tanken med rehabilitering är ju att man ska kunna bli helt frisk igen, så själva termen "rehabiliteringsstöd" är klart mer positiv.

Men nu till saken: Eftersom jag har jobbat en del i Sverige prövas mitt ärende också av Försäkringskassan. I Sverige har som bekant sjukförsäkringen försämrats rejält. För varje nytt läkarintyg får jag samma nekande svar: Min arbetsoförmåga måste prövas mot hela arbetsmarknaden och detta gäller alla som har minst 1/4 nedsatt arbetsförmåga.

SVTs Aktuellt sände nyligen ett reportage om en kvinna vars Parkinson-sjukdom förvärrats de senaste åren. Hennes läkare bedömde att hon klarar av att jobba halvtid (som fritidspedagog). Men någon sjukersättning får hon inte. Även hennes oförmåga att jobba mer ska prövas mot hela arbetsmarknaden. I intervjun berättade hon om hur trött hon blivit av sjukdomen och att hon stupar i säng efter arbetsdagarna. Med sviterna efter min borreliasjukdom som ledde till utmattning känner jag väl igen den otroliga trötthet som kvinnan berättade om. I hennes fall är det säkert så att medicinerna också tröttar.

Frågorna man ställer sig är: Ska en utbildad fritidspedagog tvingas söka ett annat jobb för att hon blivit sjuk? Nej, anser jag.
Har inte Sverige råd längre att se till att sjuka har det drägligt? Jo, anser jag. Ska folk förväntas klara av att leva på en halv lön (....och en fritidspedagog tjänar ju knappast jättemycket....)? Nej.

Varför har Sverige ett så mycket sämre skydd för sina medborgare än Finland?