Rädda public service!

insändare skriven tillsammans med Tony Wikström

Public service-radio/TV är mycket viktigt i ett demokratiskt samhälle. Vem ska granska makten och företagen på ett oberoende och opartiskt sätt annars?

M och C hymlar inte med att de tycker att Ålands Radio/TV är som vilket mediahus som helst, där journalistisk sed och integritet ska räcka som ledstjärna.

Men det är lyssnarna som ska lita till 100% på att innehållet är helt oberoende. Hur hårt vågar man kritisera sina ägare och annonsörer när det kommer till kritan?

Tidigare har lib förstått detta, men i ett facebook-inlägg stöder nu partiets kandidat, Ålands Radios tekniska chef Elvis Ahlgren, en kommersialisering!

Står då socialdemokraterna ensamma kvar för att försvara public service? Vi vill att distribution och produktion skiljs åt, att en politisk styrelse ska föra regeringens linje – inte sin egen agenda. Vi vill se en rättvis, progressiv mediaskatt så att mer resurser når ÅRTV som behöver utvecklas, både tekniskt, på nätet och innehållsmässigt.

Rusta inte ned public service

Debatten om Ålands Radios resurser och kvalitet blossar med jämna mellanrum upp och Jörgen Pettersson (C) är en av dem som vid ett flertal tillfällen tidigare velat begränsa radions resurser. I samband med debatten om att omorganisera chefsskapet passar han på att framställa det som att radions journalistik är utan hunger och driv. Detta skyller han på ”ledningen”, vilket man då får anta är redaktionschefen och de som alternerar som nyhetschefer och producenter. Petterssons påstående att radions nyhetsbevakning och journalistik ligger femton år efter tidningarnas är rent löjeväckande, men ligger i linje med hans otroliga förmåga att förhärliga sig själv och den tidning han jobbade på i många år.

Vi har arbetat med aktualiteter, nyheter och debatt på Ålands Radio i cirka 15 år vardera. Därför vet vi att påståendet om att nyhetsbevakningen där skulle ligga efter är taget ur luften. Under Petterssons tid som redaktör var det däremot inte helt ovanligt att Ålandstidningen låtsades att radion inte haft nyheter, som tidningen sedan presenterade som sina egna några dagar senare.

Radion är ett speciellt lämpligt medium för samhällsdebatt och på vår tid uppmuntrade ledningen redaktionen att göra satsningar på politisk debatt. Så sker även nu. Jämfört med andra lokalradiostationer ligger Ålands Radio snarare hästlängder före. Självstyrelsepolitiken bevakas mycket mer noggrant än politiken i stora städer och regioner och det är förstås bra för närdemokratin och medborgarna.

Radions nyhetsbevakning har hög trovärdighet. I hela Norden visar undersökningar att allmänheten har mycket högt förtroende för public service. Vi har nu en situation där tidningarnas ekonomi är hotad av att allt färre prenumererar, att så mycket nyheter på internet är gratis och att annonsörerna har många andra plattformar och kanaler att marknadsföra sig på. Ur demokratisk synvinkel blir då public service ställning ännu viktigare än tidigare. Det skulle inte förvåna oss om Åland på sikt bara har en tidning. Andratidningar dör tyvärr ut överallt runt omkring oss. Om radions redaktion då inte har tillräckliga förutsättningar finns en uppenbar risk för monopolisering av nyhetsbevakningen.

Pettersson tycker att det är en bagatell att radions styrelse vill att vd och redaktionschef ska vara samma person samtidigt som han skriver att det är ”kitsligare” och ”svårare” för motsvarande chefer på tidningarna. Vi förstår det som att Pettersson i alla fall har insett risken på tidningarna med att beroendet av annonsörer kan påverka journalistiken.

Ålands Radio står tack och lov fri från den problematiken vilket är ett viktigt skäl till att lyssnarna litar på det som rapporteras. Det är vår bestämda uppfattning att trovärdigheten också hänger ihop med att radiojournalistiken står fri från politisk inblandning. På lilla Åland är det nära mellan beslutsfattarna och redaktörerna, vilket gör detta ännu viktigare än i större regioner att styrelsen inte har något inflytande över det journalistiska arbetet, varken direkt eller indirekt. Att rusta ned public service är inte förnyelse, Jörgen Pettersson. Radion har redan tvingats spara, speciellt på den tekniska sidan. Nu vill styrelsen försvaga redaktionsledningen. Det kallar vi försämring.

Anders Hallbäck (S)

Tony Wikström (S)

Tony Wikström - du är min favorit!

Efter lite direktkommentarer om mitt radionostalgiska inlägg kommer här en fortsättning. Ska man ranka sina favoritarbetskamrater, ja, då blir det genast mycket svårare och det finns ju risk att nån känner sig bortglömd. Men ändock. Som nostalgiker gjorde jag årskrönikor och det var dem som jag gjorde i par som blev bäst. Där vinner samarbetet med Fred Forsell knappt mot första årskrönikarbetet med Wiktor Nummelin. Favoritteknikern nämnde jag ju redan förra gången, Micke Ahlskog och där glömmer vi förmodligen aldrig radioteaterprojektet med Ami Hedenborg, där jag var både producent och skådespelare. Favoritnyhetschef? ja det blir nog min gamle gode vän, handledare och sångarbroder Ove Andersson, alltså den första chef jag hade. Hans favorituttryck när man skulle ut och intervjua politiker var "Pressa den djäveln", förstås bara halvt på skämt, men jag brukar tänka på det fortfarande, inte minst i höstas när både jag och Ove var parti-/pressekreterare för var sitt politiska parti! Men herregud, det här var ju svårt! Till favoritkompisar utanför jobbet väljer jag Mika Koskelainen, ordvitsarnas mästare, och Anna Geiden, den roligaste kvinna jag känner (?). Favoritmassör på radion går nästan inte att välja: Smolander, Björkman och Påvall har så olika stilar och alla gillar jag. Favoritreportrar då? Har jag många, men ska ta några ur rockfickan så är det i nyhetssamanhang Eva Ringbom-Fonsell och Liv Örneryd som båda är lika tydliga, trevliga och nyfikna. På morgonen vill jag definitivt vakna till Kjell Brändströms röst och sedan hade jag velat höra ett genomarbetat ljudmässigt reportage av Nicklas Jakobsson (numera Malmberg) i nämnda program, helst ett om dagen, vilket hade varit en omöjlighet eftersom Nicklas alltid ville ha mer tid på sig....;-). Sist men inte minst: Programledare för eftermiddagens aktualiteter. Här har vi haft många bra och en hel del olika stilar. Oblygt rankar jag mig själv som högplacerad bland favoriterna, eftersom det här var det roligaste att jobba med: debatter, politik, paneldiskussioner, nyhetsuppföljningar. Det man tycker att är roligt att jobba med gör man bra, så är det ju ofta. Bland programledarna här hittar ni favoritradiokollegan nr 1: Tony Wikström. Han är oftast mycket väl påläst men om han inte är det så verkar han vara det, han har ett flyt i interjuver och en känsla för mediet, han har en oerhört bred allmänbildning, han bjuder gärna på sig själv. Att arbeta med Tony är mycket kreativt och det är sällan några klagomål och mycket egna idéer. Grattis Tony, du vann favoritradiokollegeklassen! Jag förstod ju att du var bitter efter mitt förra blogginlägg och så tätt ihop som vi har jobbat, så hade jag ju också varit förundrad om inte du hade skrivit något om mig i stil med att "....flyt i intervjuer...känsla för mediet.....bred allmänbidning....mycket kreativ" ;-) Go, Tony!

Har kanske intervjuat 1000 ålänningar....

På lördag firar Ålands Radio att det var femtio år sedan den första lokala radiosändningen gjordes här på holmarna. Det är inte utan att man blir lite radionostalgisk. Jag har många roliga radiominnen! En augustidag 1993 gjorde jag mitt första radioreportage här, alltså för snart nitton år sedan. Exakt vad det första inslaget jag gjorde handlade om minns jag inte, men bland den första höstens reportagen märks: "Rädda Kvarnbobutiken!". Och jo, den finns ju kvar än. "Översvämmade potatisåkrar i Lemland". Och så min första direktsändning när jag i misstag kallade köpmannaföreningens ordförande Rolf Nordlund för Roger Nordlund (nuvarande finansministern). Jag vågar gissa att jag åtminstone har intervjuat tusen ålänningar. Det sitter i folks medvetande, för fortfarande tror en och annan att man jobbar kvar ;-) Här listar jag mina höjdpunkter på radion: 1994: Redan andra året på radion tilldelas jag journalistpriset för en uppfräschning av eftermiddagsprogrammet Mix. Bland annat använde vi sändningsbussen mycket och sände från Kökar, Brändö, Kumlinge, Vårdö osv. Ofta med hjälp av eminente teknikern Mikael Ahlskog. 1995: Lagtings- och kommunval. Jag återvänder till radion efter en kort sejour i Göteborg igen. Maj 1996: Det självstyrda Ålands Radios första sändningsdag. Jag gjorde caféprogram med P-O Svarvar och vi var båda klädda i likadana vinröda kavajer. 1999: Sänder Janne Holméns försök att nå kvalgränsen till OS i Sydney på 10.000 meter från Lahtis. 2000: Övertygar redaktionschefen att jag ska få göra sommarprogrammen "Fångad av en schlager" och får därför bevaka Eurovision Song Contest i Stockholm. Sommaren 2001: Jag och Camilla Karlsson gör minnesvärda öspelssändningar från Isle of Man. 2004: IFK Mariehamn vinner kvalet till Tipsligan mot Jazz i Björneborg: Jag refererar matchen tillsammans med Ralf-Åke Mattsson. Enligt uppgift satt folk i grupper hemma runt radion (som förrivärlden). 2007: Direktsändning från Senatstorget i Helsingfors där Ålandsdagar firas med mängder av aktiviteter Ja, det finns förstås massor med andra sändningar. Sämre idéer, som t ex "Andersböle T/R", och bättre som J-åländsk journal, där politiker fick utstå dräpande satir. Bäst av allt med nästan 11 år på radion är nog i alla fall människorna man jobbat med. Ingen nämnd, ingen glömd. För dem som är kvar: Jag kommer och äter tårta och snackar minnen på lördag!

En programledare ska vara opartisk

"Vi har det för bra" med "en gigantisk offentlig sektor". Det var inte någon högerpolitiker som sa detta i Ålands Radio, utan programledaren (min gamle gode vän och kollega Tony Wikström). Tony, du är en alldeles utmärkt programledare och diskussionen med ungdomspolitikerna var bra, men just där lät du inte opartisk.

Har alla det bra? Är offentlig sektor generellt för stor? Det är jag inte alls säker på. Eller rättare sagt, så är det inte. Den offentliga sektorn behöver förändras och förbättras, men att den är gigantisk är ett påfund från marknadsliberaler som vill montera ned den gemensamma välfärden.

Skulle en programledare på Ålands Radio kunna säga "Vi betalar alldeles för lite i skatt" eller "Landskapet borde överta privata företag". Nej, knappast. Fast det skulle kunna vara lite fräscht som omväxling :-)

Program utan idéer

Det är inga små krav som ställs på Ålands Radio & TV i det massmediepolitiska program som centern och liberalerna tagit fram.
"Utifrån tillgängliga ekonomiska resurser" skall högkvalitativa program produceras som beaktar (alla?) olika ålders- och intressekategorier.

Idag finns det ett enormt radioutbud. Själv gillar jag radio på internet. Först och främst har vi Sveriges Radio, med ett tjugotal olika kanaler på webben samt 25 lokala P4-kanaler, + förstås (och inte minst) en massa arkiverade program och direktsänd sport som sänds bara på nätet.
Egentligen räcker det med Sveriges Radio för att förstå hur lätt det är att svika Ålands Radio för att det finns mycket annat att välja på.
Lägg därtill hur många kommersiella stationer som helst på nätet + de tre vi har här på hemmaplan + Rundradions kanaler österifrån.

I ett sådant läge måste man välja vad man vill konkurrera med. Det är inte musikprogram, knappast barnprogram, inte kultur-, sport- eller underhållningsprogram som är Ålands Radios starka sida. Det är förstås lokala nyheter och aktualiteter.

I utredningen föreslås att den dagliga sändningstiden för radio minskas. Det skall vara kvalitet istället för kvantitet.
Här saknar jag samtidigt en målsättning och framför allt en idé hur detta skall bli bra.

Säg att ÅR skulle sända bara på eftermiddagarna, vilket var fullt realistiskt för 18 år sedan när jag började jobba där. Hur många lyssnare blir det kvar till ÅR om det är tyst/alternativt bara spelas pausmusik i kanalen under större delen av dygnet? Hur beaktas då alla intressen? Vi har olika tider som passar oss bäst för radiolyssnande.

Det absolut vettigaste för att få bra lokal radiojournalistik med de resurser man har, är definitivt att slå ihop Ålands Radio med större aktörer. Varför inte satsa på Ålands Radio-program i två kanaler, som övriga tider sänder P4 eller P3 respektive Vega eller Extrem?

Sätt igång och förhandla fram en sådan lösning, vd Rothberg-Olofsson.

Lägg sedan ut i princip alla nyheter och reportage på webben. Som det är nu är det mycket som saknas där. Man skall inte behöva söka i en tablå eller än mindre sitta och vänta vid radioapparaten för att få veta vad man kan förvänta sig för reportage just idag. Så var det förr, inte nu.

Medieavgift för radio & TV en het potatis

Hur Ålands Radio & TV ska finansieras skall finansieras har varit en het potatis i veckan som gått. Ett mediapolitiskt program har presenterats och en ny s k medieavgift har lanserats: Räkningen skickas ut till alla hushåll och de som inte har TV får anmäla det, annars skall man betala. Den "omvända bevisföringen", att du får en räkning som du måste bestrida om du inte "köpt varan", har kritiserats, men i praktiken lär det inte beröra många.

Protesterna handlar i stora drag mest om att "jag lyssnar aldrig på Ålands Radio, dit merparten av pengarna går", alltså samma argument som används tidigare för att smita från TV-licensen.
Problematiken, såsom jag ser den är ju att:
- Det bor så få människor på Åland att licenspengarna/medieavgiften inte räcker till den kvalitets-heldagsradio som politikerna vill ha. Speciellt inte om tusentals hushåll inte betalar.
- Att så liten andel av avgiften går till SVT, SR mm beror ju på att vi delar kostnaderna med 9 miljoner svenskar.

Jag är förstås partisk i sammanhanget som före detta anställd, men jag tycker att Ålands Radio gör utmärkt public service-radio i förhållande till bolagets resurser och att jag som licensbetalare får ovanligt mycket för pengarna: SVTs alla kanaler, SRs alla kanaler (både i radion och på nätet), YLEs kanaler i radio och TV och TV4.
SVT Play borde förstås ingå i paketet, men annars är jag nöjd.

För övrigt anser jag att jag fick utmärkt valuta för licensen i fredags: Father Mckenzie, med ålänningen Jochum Juslin, tog sig till final i finska Eurovisionsuttagningen. Familjen lade 5 euro extra på att rösta på deras bidrag. Något för Ålands Radios ledning att fundera mer på: Hur får man in mer pengar än licensen/medieavgiften från lyssnarna?