Röstar man på Kemetter vet man vad man får

”Röstar man på en liberal så vet man var man får”. Det sa liberalernas riksdagskandidat Mats Perämaa i valdebatten i Åland 24 nyligen.

I samma debatt pratade han om att det behövs ett målmedvetet arbete för att sänka skatterna på arbete och energi och att lönehöjningarna ska hållas låga. Han vill föra en politik där förmåner till människor ska ses över för att statens kostnader ska sänkas. Han sa att rikspolitikerna måste överväga att de inte ska indexjusteras.

Julia Birney, också liberal kandidat, sa att partiet ”ser det som mest ärligt mot väljarna att man vet vad man får – röstar man på den liberala listan så får man en liberal med liberala värderingar”. Hon ville däremot inte ta ställning till några nedskärningar, men sa bestämt nej till att spara på skola, vård och omsorg. Hon kunde däremot tänka sig att resurser ”omfördelas”.

Tala om olika budskap! Vad vill egentligen liberalerna? Sänka förmånerna, för vem? Sjuka, arbetslösa? Vad leder de föreslagna skattesänkningarna till för slags nedskärningar? Eller ska resurserna bara omfördelas?

Liberalerna berättar gärna om sina goda kontakter till Svenska Folkpartiet, som vill sänka skatten för höginkomsttagare, medan Perämaa talar om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagarna.

När jag nyfiket fyllde i Rundradions valkompass för att stämma av mina egna värderingar mot kandidaternas fick jag veta att mina åsikter till 76 % stämde överens med Julia Birneys men bara till 56 % med Mats Perämaas. Båda säger sig ha ”liberala värderingar”, men de verkar vara väldigt olika.

Men flest liknande svar hade jag och Sara Kemetter (S). I debatten lyfte hon fram hur viktigt det är med rättvisa löner, starka åtgärder mot arbetslösheten och att staten satsar på offentliga investeringar för att få fart på sysselsättningen: Minskas arbetslösheten med 1 % förbättras statens ekonomi med en miljard euro. Röstar man på en socialdemokrat så vet man vad man får.

Vi accepterar inte nedskärningarna

Som ni kanske har läst i tidningarna föreslår stadsstyrelsen en besparing på 2 miljoner euro inför nästa års budget för Mariehamns stad. Jag och Barbro Sundback reserverade oss mot beslutet. På tisdag ska fullmäktige diskutera det här:

§ 175 Reservation i ärendet "Specificering av budgetramarna för 2014"

Mariehamns stad befinner sig i en allvarlig ekonomisk situation. Framför allt samfundsskatterna har minskat vilket har gjort att inkomsterna har blivit lägre än stadsledningens prognoser. Skuldbördan har ökat. Under ett flertal år har intäktssidan försummats eftersom det har funnits en ovilja att diskutera en justering av skatteöret. Istället har majoriteten i fullmäktige drivit igenom det man kallar effektivering, kraftiga nedskärningar vilka i fjol drabbade många verksamheter, först och främst inom bildningsnämndens område.

Under ärendets behandling föreslog vi att bildningsnämndens och socialnämndens ramar i planen för 2014 bibehålls på den nivå som redan beslutats, alltså 15 414 000 för bildningssektorn och 29 029 000 euro för sociala sektorn. Detta gör en skillnad gentemot stadsdirektörens förslag på 1 113 000. Jämfört med det som nu stadsstyrelen föreslår är det en lindrigare besparing på 1 363 000 euro, eftersom nu också infrastruktursektorn enligt detta förslag ska spara ytterligare 250.000 euro.

Vi konstaterar att det saknas konsekvensbedömningar av de föreslagna nedskärningarna. Inom bildningssektorn är vi oroliga för att det är timresurserna inom grundskolan som blir föremål för besparingarna. Vi anser inte att stadens skolbarn ska få sämre förutsättningar än i andra åländska kommuner. Vi vill inte pruta på något så oerhört viktigt som våra barns framtid.

Inom socialnämndens område är det äldreomsorgen som kommer att få ta större delen av sparbetinget. Om en besparing på 649 000 euro ska genomföras går det ut över personaltätheten – summan motsvarar ca 13 tjänster. Stadsfullmäktige har sagt sig vilja satsa på hemtjänst och hemrehabilitering och god personaltäthet på Trobergshemmet. Vi vill att staden ska erbjuda en god kvalitet i äldreomsorgen och kan därför inte acceptera en nedskärning av anslaget till socialvården av denna omfattning.

Det sägs i beredningen att ”minskade kommunbidrag förutsätter aktiva och kreativa åtgärder”. Nedskärningarna ska piska fram ett smartare sätt att arbeta. Vi tror inte att detta är möjligt inom äldreomsorgen och i skolan i den omfattning som föreslås.

Naturligtvis kräver den ekonomiska situationen krafttag. Även i vårt förslag justeras budgetramarna så att kostnaderna minskas med 637 000 jämfört med den tidigare planen för 2014. Det behövs ett åtgärdspaket som alla partier står bakom för att komma till rätta med stadens ekonomiska problem. Ovanstående besparingar inom välfärdens kärnområden, utan konsekvensanalys, är inte rätt väg att gå. Ansvaret för att sanera stadens ekonomi ska inte läggas på barn, unga och äldre som behöver allmänna insatser för att leva ett gott vardagsliv.

Mariehamn 7 juni 2013

Barbro Sundback

Anders Hallbäck

Kreativitet och ansvar=försämrad service

Mariehamnsliberalen Folke Sjölund förespråkar ansvarstagande för staden. Hans partigrupp vill ”säkra den välfärd vi har idag”. Båda våra tidningar har på ett tydligt sätt beskrivit hur nedskärningarna i budgetramarna kommer att slå: Inbesparingarna kommer med största sannolikhet drabba Medis, kortare öppettider på biblioteket och på fritidsanläggningarna och inte minst kollektivtrafiken. Även skolan är i skottgluggen, även om ledande liberaler konstaterat att den inte borde få röras. I årets budget, som majoriteten hela tiden hänvisar till när besparingarna för nästa år ska motiveras, står följande: ”Att effektivera skiljer sig dramatiskt från att göra nedskärningar i verksamheterna”. För mig är det en gåta hur minskade lektioner på Medis, dramatiskt försämrad busstrafik och minskade öppettider på till exempel Mariebad, inte skulle vara en nedskärning. För mig är texten ovan, mot bakgrund av verkligheten, bara en tom fras. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna inför nästa år handlar om ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Vi ska vara ansvarsfulla, skriver Sjölund. Jag vill vara med och ta ansvar för servicen och är emot dessa s k ”kreativa” försämringar. Därför röstade jag emot dem vid förra veckans stadsstyrelsemöte.

Har vi det för bra i Mariehamn?

Så har jag varit med om att förlora en viktig omröstning för första gången i stadsstyrelsen. Visst, vi har röstat några andra gånger i vår, t ex om jävsregler och studentbostäder, men nu handlade det om större saker: Nedskärningar på 2,3 miljoner euro i budgetramarna för nästa år. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna, som de ställer sig bakom, handlar om effektivisering och ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Det hade varit tydligare att säga vad det handlar om: försämringar. Det finns inga färdiga förslag på hur infrastrukturnämnden och bildningsnämnden skall lyckas spara ca 300.000 respektive ca 750.000 euro. Men visst har bildningsnämndens ordförande Christian Nordas (lib) rätt (i Ålandstidningen 15.5): Det kommer att bli ett ramaskri.

Maktskifte är en bra början

Maktskiftet är en bra början. Det har varit val i Danmark och vänsterblocket har segrat. Helle Thorning-Schmidt blir statsminister.
Det är inte märkligt med vänstervågen som drar över Europa. I kristider litar fler på socialdemokraterna, verkar det. Så är det på Island, så har det varit ett bra tag nu i Norge, i Finland gjorde SDP ett bra val och nu blev det seger i Danmark. Next stop: Åland? Hoppas.

Här hemma diskuteras de borgerliga partiernas envisa försvar för nedskärningar inom sociala sektorn i Mariehamn. För dig som missade debatten (Argument) i förra veckan i Ålands Radio: Ta chansen att lyssna på den i efterhand på nätet.
Barbro Sundback, (S) stadsstyrelseledamot, är mycket tydlig med att säga att vi inte accepterar en sådan försämring av välfärden som föreslås. Och notera att Sune Alén (Lib) så småningom håller med om att en skattehöjning nog blir nödvändig om Mariehamn skall klara budgeten.

Ansvarsfullt?

Ska man summera hur debatten har gått kan man säga att Moderaterna anser att det är att vara ekonomiskt ansvarsfull när man skär i verksamheterna, medan socialdemokraterna anser att det är ekonomiskt ansvarsfullt att se till att inkomsterna räcker för att betala utgifterna.

Det måste bli en ändring på den förda stadspolitiken.

Maktskifte är en bra början.

Om jag får väljarnas förtroende....

Niklas Lampi efterlyser tydligare politik i sin ledare i Ålandstidningen 9.9.

Om jag får väljarnas förtroende vill jag jobba för följande:

Välfärden skall komma alla till del. Vi betalar skatt för att få bra service i Mariehamn: i skolan och på fritiden, inom omsorgen, på dagis, för äldre och handikappade. Därför vill jag inte att vi skär ned i dessa viktiga verksamheter. Om det i sämre tider behövs en måttlig höjning av kommunalskatten, så är det vettigare än att göra nedskärningar och skylla på att ”ramarna” har blivit mindre.

Mariehamn (och Åland) behöver fler invånare. Vi lockar hit folk med god service och ett tryggt, öppet och demokratiskt samhälle. För att utveckla och få bättre kvalitet på de kommunala verksamheterna, anser jag att kommunsammanslagningar skulle gynna medborgarna.

Miljöfrågorna är viktiga i Mariehamn. Vi måste ta ansvar för den hållbara utvecklingen. Cykla mer, ta den avgiftsfria stadsbussen, sortera sopor och spara på samhällets energianvändning. Det går om vi vill!

För övrigt anser jag att allmän tandvård bör införas på Åland.

Liberal realpolitik

Han kallades "realpolitiskt ansvarstagande" i Nina Fellmans ledare i förra veckan, finansminister Mats Perämaa (lib).

Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.

Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.

Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.

Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.

Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.

Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?

Sämre tandvård kostar också

Ålands socialdemokrater har krävt att landskapet gör en ordentlig utredning för att vi ska få veta vad en tandvårdsreform skulle kosta.
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.

I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.

I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."

I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.

För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.

Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.

Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).

Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.

"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?

Ombytta roller för FS och lib i retoriken

I gårdagens Nya Åland presenterades kandidaterna på FS-lib-listan inför riksdagsvalet. När man läser deras svar förstår man att de frisinnade är på väg att bli de nya moderaterna och liberalerna ska bli....de gamla frisinnade?

FS-ordföranden talar om välfärdstjänster till alla medborgare och att minska arbetslösheten, allt i god Reinfeldt-anda. Betyder det samma som i Sverige, så betyder det egentligen ökade klyftor, mer privatisering och att jobben skall uppstå tack vare att man försämrar villkoren för arbetslösa.

Men var Johan Ehns retorik kommer ifrån är ju lätt att lista ut.

Liberalerna går motsatt väg. De båda riksdagskandidaterna vill t ex ha högerledaren Jyrki Katainen som statsminister. Båda nämner att en av de viktigaste frågorna i valet handlar om att effektivisera offentlig serviceproduktion. Det tycker ju FS förstås också, men det är intressant med ordvalen här:
Ehns "möjligheter att även framledes erbjuda välfärdstjänster" låter ju onekligen mer positivt än Ekström-Andersens "den offentliga sektorn behöver effektiviseras" (läs: nedskärningar)

Skillnaden i ordval beror sannolikt på att Ehn trots att han är yngst i gänget är betydligt mer slipad än de andra på listan.

Men det finns förstås ljus i mörkret för oss sossar: Tony Asumaa tycker att det är bäst för Åland att socialdemokraterna finns med i regeringen. Lustigt nog nämner denne liberal inte Svenska Folkpartiet.

Nä, som jag ser det så gäller det nog att heja på Beijar i det här valet. Då vet man vad man får: En person som tror på den nordiska, socialdemokratiska välfärdsmodellen, som ser att det finns ett samband mellan skattesänkningar och nedskärningar och som vill kämpa mot den utbredda fattigdomen.