God Jul! Jag tror att det kommer att vända.

Det politiska året 2012 har skilt sig väsentligt från 2011. Det beror på att vi har en ny regering på Åland. Den har haft ett styvt jobb med ekonomin, men förstås också med att jämka samman fyra lagtingsgrupper, men från min horisont tycker jag att samarbetet överlag går bra. Framför allt tar regeringen ett fast grepp om budgeten, något som den gamla regeringen inte lyckades med.

Trots Ålandstidningens kampanj här på slutet av året mot förbättringarna inom tandvården blev det som vi socialdemokrater ville. Jag ser utökningen av tandvårdsservicen som steg ett i den tandvårdsreform som vi lovat kämpa för. "Steg för steg" har vi sagt hela tiden och tack vare idogt arbete har vi nu tagit steg.

Det går dock inte att låta bli att känna oro för världsekonomin och hur den ska påverka oss. Häromdagen presenterade Sveriges finansminister en konjunkturrapport som visar att det bli magert framöver.

"Dags att investera när vi behöver arbetstillfällen och räntorna är låga" sa en samlad panel i SVTs Gomorron Sverige igår.

"Det är mycket farligt när både det privata och offentliga sparar så här mycket....det inverkar mycket negativt på BNP" sa DNs politiske redaktör Peter Wolodarski.

Här har landskapsregeringen den stora utmaningen. Att spendera pengar på sysselsättningsfrämjande projekt blir viktigt även hos oss. Lantrådet Camilla Gunell har flaggat för gröna investeringar - bra!

I stadspolitiken är det gnetandet och försämrandet som vunnit gehör hos majoriteten i fullmäktige. Allra mest ledsam är nedmonteringen av kollektivtrafiken, det har ni kanske noterat att jag tycker. Så här vintertid är det bara att åka buss så förstår man hur många människor den här frågan berör.

Jag tror att det kommer att vända i staden. Redan i årets budgetdebatt flaggade liberalerna för skattehöjning redan till 2014. Även vissa moderater har varit inne på att en sådan behövs. Många Mariehamnare vill ha hög standard på den kommunala servicen, då spelar den där extra procentenheten inte lika stor roll. Att kalla en skattehöjning på en procentenhet för en sexprocentig skattehöjning, som Moderaterna gör, är skrämselpropaganda för att få dig att tro att det handlar om jättemycket pengar för dig, men så blir det inte för de allra flesta.

Nu lägger sig julfriden över Åland så får vi ta nya tag i januari. Själv ska jag klä gran, griljera skinka, skotta snö, spela soul, leka med barnen, se den rafflande upplösningen på SVTs julkalender som är väldigt rolig och förstås förbereda för att Tomten ska komma :D

För dig som vill göra en humanitär insats rekommenderar jag den årliga Amnestykonserten 28 december i St Görans ka, som jag deltar i för jagvetintehurmångte året. Mitt största bidrag till att göra världen lite bättre.

God Jul och Gott Nytt År!

De vanligaste samtalsämnena i valrörelsen - Hallbackspojken.com har hela listan ;-)

Det är mötena som är de roliga med valkampanjer. Och då talar jag inte om styrelsemöten.
Nej möten mellan väljare och kandidat.

Ett av de bättre samtalen hade jag en kväll i Godby. Egentligen pratade vi mest om en annan kommun än den vi var i eller den jag ställer upp som kandidat i. Men ett rätt långt och kul samtal hade vi, cafébiträdet och jag.
Jag har pratat politik med mammor på dagis och inlagda på Gullåsen, med fotbollssupportrar och körsångare, med Ålands rikaste man, med sjukpensionärer, utlandsfödda och t o m med sju-åringar :-)

En modern politiker måste vara lyhörd. Att man som åländsk politiker måste vara ute på stan eller i byn och prata med folk, det vet nog de flesta. Den stora frågan är om man lyssnar och tar till sig.

Ibland är det svårt, det måste medges. Om man är så fast i sin övertygelse i en viss fråga och den man pratar med tycker tvärtom, då ska man vara skicklig.

Vad har då de väljare jag pratat med velat diskutera? Här kommer listan i turordning (vanligaste samtalsämnet först).
1) Allmän tandvård
2) Att det är dyrt på Åland och svårt att vara låginkomsttagare
3) Antalet kommuner på Åland
4) Sophantering
5) Stadsbussen och avgifter eller inte
6) Besparingar som drabbar kulturen

Jag hoppas att jag har lyssnat tillräckligt bra. Jag hoppas att du som läser detta går och röstar imorgon. För mig är det en självklarhet att nyttja sin demokratiska rätt. Den som inte röstar kan inte klaga på den förda politiken sen.

Trevlig söndag! För den som ska på valvaka så sitter jag (förstås) med socialdemokraterna och är på Alandica tillsammans med min fru Siv från kl 18.30.

Ingen högoddsare att tro på (S)-framgång

Hur ska det gå på söndag? Ja, det är ju det många grunnar på nu, inte bara politiker utan många väljare.
Att tro på en socialdemokratisk framgång är inte nå´n högoddsare. Vi har haft vinden i ryggen länge. Våra politiska motståndare berömmer vår kampanj. Att vi har varit aktiva har synts i pressen och hörts i radio och TV.

Vi har haft en tydlig valkampanj. Vi har konkreta valfrågor: Jobb- och näringspolitiken, miljöpolitiken och den sociala rättvisan, t ex i tandvårdsfrågan.

I morse träffade jag center-kandidaten Erica Sjöström på Nygatan. Vi konstaterade att folk har varit ovanligt intresserade av att PRATA politik i den här valrörelsen. Vi kände inte alls igen oss i beskrivningen som funnits i medierna att valarbetet har varit lamt.

Och så har högerliberalen Olof Erland vaknat till så här i valspurten. Han har ju annars varit osynlig hittills. Men avogheten mot (S) måste han ju få utlopp för lite då och då.

Om tandvårdsdebatten igår, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, skriver han:
"Tack vare bland andra Obundna lagtingskandidaten Jessy Hartvik insikt i sakfrågan sprack sosssarnas ballong om ”allmän tandvård”. Problemet är knappast att åläningarna saknar tandvård eller att tandstatusen är sämre än på annat håll."

Ålänningar (jo, det stavas med två n) saknar tydligen inte tandvård, enligt Erland. Nähä. Då måste alla de pensionärer/ensamstående/låginkomstagare som vi socialdemokrater pratat med i stort sett varje dag under valrörelsen ha fel då. För de säger att de inte har råd att gå till tandläkare.

Två lästips så här i sluttampen av valrörelsen:

Camilla Gunells blogg där hon utmanar Harry Jansson och Viveka Eriksson

Intervjun med Camilla Gunell i Arbetarbladet

Den riktade välfärden

Olof Erland, höger-liberalen, pratade ikväll om den "riktade välfärd" han förespråkar. Debatten handlade om tandvårdsfrågan. Erland är emot allmän tandvård. Han tycker att vi vuxna kan gå till privat tandläkare (av egen "fri vilja").
Problemet är att det inte är ett fritt val.
Den som är vuxen och inte hör till en utvald grupp som prioriterats får inte gå till den offentliga tandvården.
Det här tycker vi socialdemokrater är fel. Erland tycker att det är bra system.

Som Erland mycket riktigt påpekade - vi i (S) tror på generell välfärd.
Det är därför vi är för allmän sjukvård, barnbidrag till alla barn, kollektivtrafik, lika skola för alla.
Man undrar vad nästa steg blir för höger-liberalerna? Barnbidrag bara till fattiga föräldrars barn? Privata skolor för de rikas barn? Bussavgift för vissa men inte för andra?

Det allra intressantaste i tandvårdsdebatten på lycéet ikväll, var att socialminister Katrin Sjögren ju inte alls verkade hålla med Olof Erland. Hon lutar mer åt (S) i den här frågan, så som jag uppfattade det, men sa det inte rakt ut. Med så olika liberala uppfattningar om den generella välfärden är det inte lätt att vara väljare och rösta liberalt.

Då är det bättre med ett säkert välfärdsalternativ: Socialdemokraterna. Väljs jag in i lagtinget lovar jag att argumentera, sida vid sida med Barbro Sundback (som var utmärkt och tydlig i debatten ikväll) FÖR generell välfärd som inte gör skillnad på fattig och rik.

Ställ inte tandvårdspatienter mot varandra!

ObS Jessy Hartvik angriper socialdemokraternas tandvårdsreform och oroar sig för kostsamma akuta besök. Det kallar vi skrämseltaktik. Hon ställer grupper mot varandra och tycker att de som har råd och möjlighet ska gå till privat tandläkare.

Socialdemokraterna är inte motståndare till privat tandvård – det är ett missförstånd. Precis som i resten av landet kommer fortfarande en del av kostnaden för privatbesök att ersättas av FPA om vi får bestämma. Vi är övertygade om att många är nöjda med den privata tandvård de får idag.

Den viktiga förebyggande tandvården för barn och unga ska förstås prioriteras . Den kan ske genom årliga besök till profylaxtandskötare eller tandhygienist, som sen kan ge tid till tandläkare om de upptäcker karies (hål i tänderna) eller annan problematik i munhålan. Men framför allt ska man betona det egna ansvaret för munhygienen och att man sköter om sina tänder.

Allmän tandvård är en rättvisereform och viktig hälsopolitik för de i vårt samhälle som har små inkomster. Men om vi skulle resonera som de obundna skulle vi även inom övriga vården bestämma att bara vissa utvalda grupper skulle ha rätt att besöka centralsjukhuset eller hälsocentralen, eftersom andra ”har råd” att gå till privat läkare. Vi tror inte att motivationen då ökar för att betala skatt och bidra till den generella välfärden.

lagtingskandidaterna
nr 9 Ann Eriksson (S), tandskötare
nr 19 Anders Hallbäck (S), partisekreterare

Om jag får väljarnas förtroende....

Niklas Lampi efterlyser tydligare politik i sin ledare i Ålandstidningen 9.9.

Om jag får väljarnas förtroende vill jag jobba för följande:

Välfärden skall komma alla till del. Vi betalar skatt för att få bra service i Mariehamn: i skolan och på fritiden, inom omsorgen, på dagis, för äldre och handikappade. Därför vill jag inte att vi skär ned i dessa viktiga verksamheter. Om det i sämre tider behövs en måttlig höjning av kommunalskatten, så är det vettigare än att göra nedskärningar och skylla på att ”ramarna” har blivit mindre.

Mariehamn (och Åland) behöver fler invånare. Vi lockar hit folk med god service och ett tryggt, öppet och demokratiskt samhälle. För att utveckla och få bättre kvalitet på de kommunala verksamheterna, anser jag att kommunsammanslagningar skulle gynna medborgarna.

Miljöfrågorna är viktiga i Mariehamn. Vi måste ta ansvar för den hållbara utvecklingen. Cykla mer, ta den avgiftsfria stadsbussen, sortera sopor och spara på samhällets energianvändning. Det går om vi vill!

För övrigt anser jag att allmän tandvård bör införas på Åland.

Tandvård hör till välfärden

”Visste du att man kan bli dement om man inte sköter sina tänder?”. Det undrade min dotter en dag när hon kom hem från skolan.

Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.

Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.

Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).

Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.

Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?

Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.

Vad menar M med jämlikhet?

Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.

Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.

Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).

Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).

Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.

Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.

På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.

Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?

Sämre tandvård kostar också

Ålands socialdemokrater har krävt att landskapet gör en ordentlig utredning för att vi ska få veta vad en tandvårdsreform skulle kosta.
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.

I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.

I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."

I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.

För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.

Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.

Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).

Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.

"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?

Skrattretande att hävda ålänningarnas rätt?

Erik Schütten (ÅF) skrattar när han läser socialdemokraternas välfärdsprogram "Minst samma välfärd som i riket". När jag läser hans analys får jag skrattet i halsen.

Att hävda ålänningarnas rätt till t ex samma nivå på tandvård som resten av Finlands medborgare är tydligen skrattretande. Schütten skriver att detta bara är "köttben" och "valfläsk".

Här får vi klara och tydliga besked från ett av ÅFs språkrör: Självständighet/självstyrelse betyder alltså rätten att välja sämre service för medborgarna.

Schütten menar att det inte finns pengar för att nå samma välfärdsnivå som i resten av landet? Åland är alltså så fattigt? Och samtidigt ska vi sikta in oss på att bli en egen mikrostat?

Det som möjligtvis är aningen skrattretande är Schüttens oförmåga att vilja satsa skattemedel på tandvård och välfärdstjänster, generella förbättringar av folks liv, för att istället vilja lägga pengarna på självständighetsbyråkrater. De flesta förstår att självständighet kostar. T o m inom ÅF, vars styrelse skriver så här i en insändare (som egentligen handlar om kommunreformfrågan):

"I din insändare jämför du antalet offentliganställda i Sverige, Finland och på Åland. Men jämförelsen haltar då Åland, genom självstyrelseapparaten, har ett system som inte går att jämföra på det här sättet. Åland har verksamheter, t.ex. ÅHS, som alltid kommer att kräva betydligt mer resurser än i grannregionerna. För att få motsvarande siffror måste vi montera ned viktig samhällsservice. Särskilt inom vårdsektorn. Är det vad ni Moderater vill göra?" (Nya Åland 26 juli, svar till Lennart Isaksson (M))

Självstyrelse är alltså ett dyrt system och litenheten ett problem, precis som jag har påpekat tidigare, t ex i debatten om övertagande av beskattningen.

I samband med senaste budgetbehandlingen hade (S) ett antal sparförslag: Investeringsbidrag för golfbana: 1,5 miljoner euro. Sänkning av jordbruksanslag: ca 1,9 miljoner euro. (S) lagtingsgrupp krävde också i en finansmotion att "år 2011 kommer landskapsregeringen att i stöd av självstyrelselagen kräva att en justering görs av avräkningsgrunden och avräkningsbeloppet som beaktar den åländska befolkningsutvecklingen sedan 1993 och andra omständigheter som kan tänkas påverka avräkningsgrunden och beloppet."

Att Schütten tycker att storleken på klumpsumman är ointressant är anmärkningsvärt.

De små partierna, t ex ÅF och S, har inte, som i större sammanhang, resurser att göra en "skuggbudget". Det vore oerhört intressant om sådana gick att genomföra. Då skulle man se vad partierna i själva verket vill satsa våra gemensamma resurser på och vilken helhet de förespråkar.

(S) har det goda livet för alla som ledstjärna, ÅF har....självständighet från Finland, till varje pris?

Långt till rättvisa i tandvårdsfrågan

Jan-Erik Mattsson (c), ordförande i finansutskottet, berörde idag kort tandvårdsfrågan i presentationen av utskottets betänkande om landskapsbudgeten för 2011.
Vilka grupper som skall prioriteras, alltså få allmän tandvård på Åland, bör enligt utskottet utredas. Om man kan införa tandvårdschecker enligt modell från Sverige, bör utredas.
Eller som det står i betänkandet:
"Ett system med tandvårdscheckar bör utredas och i första hand riktas till någon av de prioriterade grupperna".
Det är alltså bara vissa grupper som skall få allmän tandvård - skillnaden blir bara att det kan bli andra grupper än de som prioriteras idag.

Det låter otroligt långt ifrån den allmänna tandvård som (s) vill införa.

Och en utredning har ju redan gjorts. Som jag tidigare har påpekat så gjordes inte några ekonomiska beräkningar i den, vilket betyder att det är svårt att ta ställning till vad en tandvårdsreform skulle kosta. Och nu låter det som om nästa utredning inte heller kommer att välja en inriktning mot en rättvis tandvård på Åland.

Enda positiva i sammanhanget: Utskottet tycker att det är önskvärt med en ambulerande tandvårdsvagn i skärgården, om "ÅHS bedömer det möjligt". Skärgårdsbornas problem med att inte behöva ta ledigt hela dagar från jobbet för att åka på tandläkarbesök på fasta Åland var ju något som Sven Sjöblom (s) lyfte upp på agendan nyligen. Hoppas att ÅHS bedömer att möjligheten finns.

Vilken välfärd är onödig?

Gun Carlson (c) tog upp välfärden i dagens budgetdebatt i lagtinget. Om jag förstod poängen rätt, så var det att välfärden kostar för mycket för kommunerna och att välfärdssystemet blivit för utvecklat, vilket gör att folk inte tar "egna initiativ". Åtminstone fyllde Danne Sundman (ob) på med en kommentar som innebar något liknande.
Visst skall välfärdssystemet granskas. Det finns säkert "onödig" välfärd. Men vad det är som Gun Carlson tycker är onödigt fick jag inte klart för mig.

Socialdemokraterna har ett nyantaget välfärdsprogram: "Minst samma välfärd som i riket". Där pekar vi på bristerna i den åländska välfärdspolitiken: Att det saknas lagstiftning för att garantera att ålänningar har samma rättigheter som övriga finländare.

Det är mer angeläget att ålänningar når upp till samma standard på välfärd som i övriga landet (t ex vad gäller tandvård och vårdgaranti) än att diskutera hur man kan försämra välfärden så att kommunerna klarar av sina åtaganden. Och gör de inte det, så är det bara ytterligare ett bevis på att det behövs en kommunref....förlåt, samhällsreform var det ju det hette....

Vi måste ställa krav även på självstyrelsen

En av socialdemokraternas valfrågor är att vi vill kämpa för att allmän tandvård införs på Åland. Reaktionen som vi får emot oss är att det blir för dyrt. Det anser t ex den sittande landskapsregeringen.

När landskapet ställer krav på staten att ålänningar skall ha samma rättigheter som övriga finländare, som exempel kan nämnas stödet för vindkraftssatsningar som nu är aktuellt, då frågar ingen ledarskribent eller ledande politiker ”hur skall staten finansiera det?”.

När landskapet kräver att ålänningar och andra svensktalande har språkliga rättigheter, att det är självklart att alla skall ha rätt att göra sig förstådda på svenska gentemot myndigheter och fackförbund – då hävdar alla åländska politiker med alla rätt att ålänningar skall ha samma service som alla andra medborgare i Finland. Ingen frågar ”hur skall staten finansiera det?”.

Men när vi på Åland har sämre sociala rättigheter, till exempel saknar rätt till allmän tandvård, då hummar landskapsregeringen och säger att vi har "brist på resurser" när vi uppenbarligen har sämre social service än i riket därför att lagstiftningen är bristfällig.

Vi betalar ju samma skatter som övriga i Finland, och så länge vi gör det, bör vi ha rätt till samma välfärd som övriga finländare.

Landskapet Åland ställer rättmätiga krav på staten om att ålänningar har rätt att behandlas lika. Men vi måste också ställa krav på självstyrelsen. Annars måste ju frågan ställas: Kostar själva självstyrelsen så mycket i administration att vi inte har råd att låta medborgarna få det minst lika bra här som i övriga landet? Landskapets politiker måste visa att de klarar av det Åland har behörighet att sköta själv.

Tandvård för alla - en rättvisefråga!

insändare 7 oktober 2010

Vi socialdemokrater anser att rätten till välfärd skall vara generell, alltså gälla alla medborgare. Alla skall behandlas lika i välfärdssystemet. Därför är det synnerligen orättvist att skattebetalarna på Åland på många områden har sämre förmåner och rättigheter än medborgare i övriga Finland.

Ett tydligt exempel på när ålänningar har det sämre än i riket är att vi saknar rätt till allmän tandvård.

Denna rättighet tillförsäkras alla övriga finländare i en folkhälsolag som saknar motsvarighet på Åland. Enligt denna lag är kommunerna skyldiga att se till att det finns tandvård för alla. Detta gäller undersökningar och behandlingar av munsjukdomar samt förebyggande vård hos tandhygienister.

Grupper prioriteras

På Åland finns en begränsad offentlig tandvård som är tillgänglig för barn och ungdomar upp till 26 år och för medborgare i alla åldrar som behöver akutvård. Utöver det tas en del prioriterade grupper emot, som till exempel gravida, diabetiker, reumapatienter och personer med neurologiska sjukdomar. Det har också funnits en praxis att en del av de anställda inom Ålands hälso- och sjukvård haft tillgång till den offentliga tandvården, något som socialdemokraterna tidigare påpekat är en mycket märklig prioritering gentemot andra grupper i samhället, framför allt mot dem som måste välja bort dyra privattandläkarbesök helt enkelt för att de inte har råd.


Bristande resurser

Landskapsregeringens förklaring till att ÅHS inte erbjuder tandvård till alla, utan bara till prioriterade grupper, är att det råder resursbrist, att befolkningen har vuxit och att landskapet därför ”rationellt utnyttjar begränsade resurser”.

Socialdemokraterna anser att denna organisering av tandvården är diskriminerande och att den står i strid med principen om att alla ålänningar skall ha minst samma sociala förmåner som i riket. Här krävs lagstiftning för att garantera rätten till allmän tandvård. Att munsjukdomar bagatelliseras och att ÅHS prioriterat ned just denna del av den allmänna vården är oförsvarligt.

Vårt krav

Därför kräver vi att allmän tandvård införs på Åland, så att alla ålänningar oavsett ålder och boendeort får samma rätt till undersökningar, behandling och förebyggande vård som medborgarna i riket. Privat tandvård kan fortsätta att fungera som förut och komplettera den offentliga tandvården i och med att en del av kostnaderna för den privata vården ersätts via sjukförsäkringen.

Anders Hallbäck

Camilla Gunell

Henrik Löthman

Eva Ringwall

Barbro Sundback

Rolf Söderlund

Kalle Fogelström

Hillevi Ahlbeck

Carina Aaltonen

Martin Nilsson

Mia Hanström