Röstar man på Kemetter vet man vad man får

”Röstar man på en liberal så vet man var man får”. Det sa liberalernas riksdagskandidat Mats Perämaa i valdebatten i Åland 24 nyligen.

I samma debatt pratade han om att det behövs ett målmedvetet arbete för att sänka skatterna på arbete och energi och att lönehöjningarna ska hållas låga. Han vill föra en politik där förmåner till människor ska ses över för att statens kostnader ska sänkas. Han sa att rikspolitikerna måste överväga att de inte ska indexjusteras.

Julia Birney, också liberal kandidat, sa att partiet ”ser det som mest ärligt mot väljarna att man vet vad man får – röstar man på den liberala listan så får man en liberal med liberala värderingar”. Hon ville däremot inte ta ställning till några nedskärningar, men sa bestämt nej till att spara på skola, vård och omsorg. Hon kunde däremot tänka sig att resurser ”omfördelas”.

Tala om olika budskap! Vad vill egentligen liberalerna? Sänka förmånerna, för vem? Sjuka, arbetslösa? Vad leder de föreslagna skattesänkningarna till för slags nedskärningar? Eller ska resurserna bara omfördelas?

Liberalerna berättar gärna om sina goda kontakter till Svenska Folkpartiet, som vill sänka skatten för höginkomsttagare, medan Perämaa talar om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagarna.

När jag nyfiket fyllde i Rundradions valkompass för att stämma av mina egna värderingar mot kandidaternas fick jag veta att mina åsikter till 76 % stämde överens med Julia Birneys men bara till 56 % med Mats Perämaas. Båda säger sig ha ”liberala värderingar”, men de verkar vara väldigt olika.

Men flest liknande svar hade jag och Sara Kemetter (S). I debatten lyfte hon fram hur viktigt det är med rättvisa löner, starka åtgärder mot arbetslösheten och att staten satsar på offentliga investeringar för att få fart på sysselsättningen: Minskas arbetslösheten med 1 % förbättras statens ekonomi med en miljard euro. Röstar man på en socialdemokrat så vet man vad man får.

God Jul! Jag tror att det kommer att vända.

Det politiska året 2012 har skilt sig väsentligt från 2011. Det beror på att vi har en ny regering på Åland. Den har haft ett styvt jobb med ekonomin, men förstås också med att jämka samman fyra lagtingsgrupper, men från min horisont tycker jag att samarbetet överlag går bra. Framför allt tar regeringen ett fast grepp om budgeten, något som den gamla regeringen inte lyckades med.

Trots Ålandstidningens kampanj här på slutet av året mot förbättringarna inom tandvården blev det som vi socialdemokrater ville. Jag ser utökningen av tandvårdsservicen som steg ett i den tandvårdsreform som vi lovat kämpa för. "Steg för steg" har vi sagt hela tiden och tack vare idogt arbete har vi nu tagit steg.

Det går dock inte att låta bli att känna oro för världsekonomin och hur den ska påverka oss. Häromdagen presenterade Sveriges finansminister en konjunkturrapport som visar att det bli magert framöver.

"Dags att investera när vi behöver arbetstillfällen och räntorna är låga" sa en samlad panel i SVTs Gomorron Sverige igår.

"Det är mycket farligt när både det privata och offentliga sparar så här mycket....det inverkar mycket negativt på BNP" sa DNs politiske redaktör Peter Wolodarski.

Här har landskapsregeringen den stora utmaningen. Att spendera pengar på sysselsättningsfrämjande projekt blir viktigt även hos oss. Lantrådet Camilla Gunell har flaggat för gröna investeringar - bra!

I stadspolitiken är det gnetandet och försämrandet som vunnit gehör hos majoriteten i fullmäktige. Allra mest ledsam är nedmonteringen av kollektivtrafiken, det har ni kanske noterat att jag tycker. Så här vintertid är det bara att åka buss så förstår man hur många människor den här frågan berör.

Jag tror att det kommer att vända i staden. Redan i årets budgetdebatt flaggade liberalerna för skattehöjning redan till 2014. Även vissa moderater har varit inne på att en sådan behövs. Många Mariehamnare vill ha hög standard på den kommunala servicen, då spelar den där extra procentenheten inte lika stor roll. Att kalla en skattehöjning på en procentenhet för en sexprocentig skattehöjning, som Moderaterna gör, är skrämselpropaganda för att få dig att tro att det handlar om jättemycket pengar för dig, men så blir det inte för de allra flesta.

Nu lägger sig julfriden över Åland så får vi ta nya tag i januari. Själv ska jag klä gran, griljera skinka, skotta snö, spela soul, leka med barnen, se den rafflande upplösningen på SVTs julkalender som är väldigt rolig och förstås förbereda för att Tomten ska komma :D

För dig som vill göra en humanitär insats rekommenderar jag den årliga Amnestykonserten 28 december i St Görans ka, som jag deltar i för jagvetintehurmångte året. Mitt största bidrag till att göra världen lite bättre.

God Jul och Gott Nytt År!

Lampi vill inte se ljuspunkter

Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi tycker att jag är onödigt optimistisk i ett blogginlägg häromveckan. Det handlade om utsikterna på arbetsmarknaden det kommande året.

Jag hade just läst statistik- och utredningsbyråns arbetsmarknadsbarometer som förutspår en måttlig positiv tillväxt och tyckte att det var dags att skriva om det glädjande faktum att vi, trots att arbetslösheten är låg, ändå har behov av mer arbetskraft, speciellt inom handeln, inom sjöfarten, "personliga tjänster", men också faktiskt inom byggbranschen (trots konjunkturkänsligheten).

Man kan beskriva verkligheten på många sätt. Man kan förstås basunera ut att läget är ”genuint alarmerande” för viktiga åländska företag. Om situationen försvåras behöver regeringen fokusera ännu mera på tillväxtfrågor och sysselsättning. Men vi måste också se till de ljuspunkter som finns: Att Ålands befolkning stadigt ökar och att arbetstillfällen skapas. Detta är inte att se en ”rosenskimrande verklighet”, det är en del av helhetsbilden. Men så nyanserat vill tydligen inte Lampi beskriva läget.

Vi socialdemokrater stödjer landskapsregeringens politik för en budget i balans och förstår att besparingar behöver göras. Vi har inte gjort några utspel som talar om motsatsen – så soloåkningar får Lampi leta efter någon annanstans.

I stadspolitiken för vi också en ansvarsfull ekonomisk linje. Vi har inte tänkt skapa några budgetunderskott. Visar sig de negativa profetiorna stämma är vi beredda att göra en måttlig skattehöjning – det har vi varit raka och tydliga med.

Att jag skrev att det målas upp en negativ bild av den ekonomiska situationen blir tydligt bekräftat i Niklas Lampis ledare. En sådan ensidig bild av verkligheten kan vara farlig och leda till brist på framtidstro. Att bara måla mörka moln om hot och oro gör människor rädda och osäkra. Då är samhället med och krymper ekonomin istället för att stimulera den.