Återinför avgiftsfri buss

Insändare skriven tillsammans med Arash Ghasemi och Elena Lundqvist:

Ett internationellt nätverk av städer och kommuner som har avgiftsfri kollektivtrafik har vuxit fram och i veckan kommer Avesta kommun i Dalarna stå värd för en konferens för kommunaltjänstemän, politiker och trafikbolag på temat ”Avgiftsfri kollektivtrafik som tillväxtfaktor”. Fokus ligger på befolkningsutveckling, hållbarhet och jämlikhet.

De städer som infört avgiftsfri kollektivtrafik får mycket uppmärksamhet för sina satsningar. I just Avesta har resandet ökat med flera hundra procent, likadant har det blivit i Kiruna. I Tallinn åker alla stadsbor utan att betala och i Göteborg har nolltaxan införts för pensionärer.

Mariehamn kunde fortfarande ha varit med i dessa sammanhang. Även här ökade resandet med flera hundra procent när avgiften togs bort i början av 2000-talet. Främst gynnade satsningen ungdomar, äldre och andra som har svårt att köra bil.

För några år sedan skars budgeten för stadsbussen ner till mindre än hälften, turerna blev färre och avgift infördes. Socialdemokraterna var enda parti som var emot.

Resandet har minskat drastiskt sedan dess. Vi vill se ett hållbart samhälle och i ett sådant kan unga ta sig från och till skolor och aktiviteter. De äldre kan handla, få service och träffas. De som arbetar ska smidigt kunna ta sig till och från jobb.

En kollektivtrafik som är helt skattefinansierad är lösningen. Tjänar du lite så betalar du mindre och tjänar du mycket så betalar du lite mer i skatt. Med skattefinansierad, avgiftsfri, kollektivtrafik så betalar var och en efter förmåga.

I stadsstyrelsen diskuterades en skattesänkning i förra veckan. När stadens ekonomi nu visar bättre resultat än på länge tycker vi att man istället kan göra satsningar där man tidigare stramat åt för att ”vi inte har råd”.

Vi går därför till val på att återinföra den avgiftsfria stadsbussen och att turerna blir minst lika många som före 2013!

Slöseri att ha 16 kommundirektörer

”Hela den offentliga sektorn måste förändras. Man måste minska kostnaderna för administration”. Så skriver vi i (S) valprogram.

Kommunstrukturen på Åland kommer att förnyas – jag anser att det är oundvikligt.

För mig är det viktigt att vi lever i ett så jämlikt samhälle som möjligt. Alla människor är lika värda. Det låter kanske som en klyscha, men med så stor skillnad mellan fattig och rik kommun som vi har på Åland, så blir det skillnad på folk och folk.

Nya Åland lyfter upp ett konkret exempel i ledaren 20.9: att biblioteksservicen är så olika beroende på vilken kommun du bor i. En större fråga är äldreomsorgen, där servicenivån kan vara ganska olika.

Ett argument mot en kommunreform är att den nära servicen skulle försvinna. Frågan är bara vad som är nära och vad som är service. Att ha nära till en bra skola är naturligtvis en viktig prioritering. Men att behålla nuvarande kommuner är ingen garanti för att skolor ska få finnas kvar. Under senare år har flera små skolor ändå fått stänga, i Emkarby, på Enklinge och Lappo.

Med färre men starkare kommuner kunde ändå besluten fattas så nära som möjligt. I många större kommuner, t ex i Sverige, har man infört så kallade kommundelsnämnder. Ett utmärkt sätt att förankra själva utförandet av service lokalt – och som förhindrar toppstyrning.

Jag tror att centrala frågor som ekonomistyrning, långsiktig planering och stads- och markplanering blir bättre om det finns en samlad kompetens. Vi behöver inte 16 kommundirektörer på Åland – det är slöseri med resurser!

Vad menar M med jämlikhet?

Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.

Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.

Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).

Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).

Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.

Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.

På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.

Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?

Sänkt skatt - mindre pengar till välfärd

Vad menar vi när vi pratar om den nordiska välfärdsmodellen? Ja, det avhandlades i början av förra veckan när nordiska (s)- och LO-toppar möttes för att diskutera framtidens politik.

I sitt inledningsanförande talade Norges statsminister, Arbeiderpartiets ordförande Jens Stoltenberg, om den nordiska välfärdsmodellen som ideologi.

-Det finns inte en nordisk välfärdsmodell, utan flera, anpassade efter vart och ett lands förutsättningar. Den nordiska välfärdsmodellen går inte att kopiera, men man kan gärna inspireras av den, sa Stoltenberg, som med glädje konstaterade att det numera finns en stor förståelse för offentlig sektor och välfärdsbygget på den konservativa och borgerliga sidan i mellan-Europa.

När den socialdemokratiska nordiska välfärdsmodellen skall definieras pekade Stoltenberg på tre huvudområden:

Ekonomi och rättvis fördelning

-Vi måste påminna om att kraven på sänkta skatter innebär mindre pengar till välfärden. Vi socialdemokrater är också för s k motkonjunkturpolitik - staten måste bygga upp resurser i goda tider för att kunna ta ett ansvar för ekonomi och välfärd i kristider.
Stoltenberg uttryckte sin förvåning över hur borgerliga regeringar i Norden kan säga att "vi har klarat oss gott genom finanskrisen" med en arbetslöshet på åtta procent eller mer.

Trygg arbetsmarknad

Arbetsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Det är en marknad där människor skall känna trygghet. Vi skall vara arbetarnas parti och då måste vi värna om arbetsmarknadslagstifningen och ett välorganiserat arbetsliv.

Jämlikhet

Föräldraledighet, barnomsorgstjänster och pappaledighet är reformer som socialdemokraterna kämpat för - från högersidan skall man enligt argumentationen helst klara sig själv. Vi satsar på utbyggd och bibehållen service istället för pengar åt enskilda. Och vi tror på att utjämnade löneskillnader är bra för människors drivkraft, inte ökade klasskillnader. För att få produktiva och dynamiska samhällen krävs en tro på en trygg och jämställd politik.

Gröna Jobb

Socialdemokraterna måste definiera vad som är gröna jobb.
- Och vi måste ta ned diskussionen på en vardagsnivå, som folk kan ta till sig, sa Sveriges avgående (s)-ordförande Mona Sahlin.
- Och vinsten för samhällsekonomin måste framhållas.


Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot i Finland, ansåg att knäckfrågan är vem som skall betala för klimatomställningen. En höjd energibeskattning drabbar alla, rika som fattiga.


- Man måste våga tänka visionärt för att få ett hållbart samhälle. För vem skall betala om vi inte gör något, frågade jag och lyfte fram Ålands beroende av kommunikationer och möjligheten att konkurrera med miljövänliga transporter och hållbar turism.
- Konsumenterna/turisterna är väldigt medvetna idag: färjerederier och flygbolag, alla tävlar om vem som är miljövänligast.

I regioner som är beroende av tung energikrävande industri finns en oro för problemen med att den globala konkurrensen om vi i Norden klimatanpassar oss och våra energipriser går i taket, samtidigt som företag i andra delar av världen inte gör det. Det är viktigt att se att hela klimatanpassningen av industrin är ett arbete som måste göras internationellt.