De fem bästa bidragen i kvällens semifinal

För dig som händelsevis inte känner till det, så har jag ett brinnande engagemang för Eurovision Song Contest. Det är alltså högtider som väntar ikväll, på torsdag kväll och förstås på lördag kväll. Förra året befann jag mig på en färja när finalen avgjordes, i år kommer jag att vara på utflykt med vår kör. Det är alltid så mycket som händer i maj (intensivaste månaden på året?). Men i år har jag i alla fall tagit mig tid att tippa tävlingen, vilket inte är det lättaste. Jag brukar ha fel ;-) Nå, i alla fall, enligt mitt tycke och smak borde följande låtar ha chans ikväll: Toppkvintetten är.... Schweiz, med en skön Billy Idol-rocklåt där refrängen fastnar OMGÅENDE, vilket ju är mått på något som slår. Island, med sitt svulstiga och dramatiska musikalnummer i 6/8-takt. Ryssland, med sina charmtroll till tanter, som dock inte vinner alls på det musikaliska och så Finland, för det vackra vemod som slår an hos mig (och förstås för den vackra finlandssvenskan). Outsider för mig blir Rumänien, som tydligen många gillar. Är inte så förtjust i denna mischmasch av pop-marsch-latino. Men dragspelet och säckpipan höjer det hela, språket är vackert och sångerskan är snygg ;-) De här fem länderna bör gå vidare ikväll, men jag kan samtidigt avslöja att tre av tävlingens fem bästa låtar finns i den andra semifinalen. Och en är direktkvalificerad till final. Så från kvällens program är det bara Schweiz som kommer att nå topp-5-placering. Om jag får bestämma.

Lipponen talar för ökat samarbete med Sverige

Kontakterna med Sverige får en allt större betydelse för Åland och ålänningarna. Därför är det glädjande att presidentkandidaten Paavo Lipponen så tydligt lyft fram Sveriges historiska betydelse för Finlands ekonomiska, politiska och kulturella utveckling.

När Lipponen gästade Åland i höstas betonade han att svenskheten och svenska språket är det som knyter ihop Finland med övriga Norden, vilket är viktigt för vår gemensamma framgång i en värld med stor global konkurrens.

Att Lipponen talar för både ett ökat samarbete med Sverige och samtidigt att man ska värna om Ålands och Finlands samhörighet är något som rimmar väl med den nya landskapsregeringens tankar kring en Ålandshavskommission för att utveckla samarbetet i våra regioner och mellan våra två länder.

Lipponen har dessutom tydligt tagit ställning mot Sannfinländarnas populism och fientlighet emot den svenskspråkiga minoriteten. Han har tagit upp kampen mot inskränktheten. Han har god kunskap om de nordiska ländernas gemensamma historia. Paavo Lipponen är internationalist och det behöver man vara om man ska vara en framgångsrik president.

Därför röstar jag på Lipponen i valet nästa söndag.

Svar till John om "gratis" tandvård

Hej, John! Tack för dina synpunkter.
(försökte svara på din kommentar direkt under förrförra inlägget, men det vill inte fungera, så därför blir det ett nytt inlägg istället).

Först och främst: Gratis och allmän tandvård är inte samma sak. Jag har aldrig sagt eller förespråkat att vi skall erbjuda gratis tandvård.

Grundavgiften per besök för kommunal tandvård på hälsovårdscentral i resten av Finland är
- högst 7,50 euro när vården ges av en munhygienist
- högst 9,60 euro när vården ges av en tandläkare
- högst 13,90 euro när vården ges av en specialisttandläkare

Utöver grundavgiften debiteras separata avgifter får behandlingar och undersökningar. Avgifterna varierar mellan 6,20 euro (till exempel grundundersökning av tänder) till över 100 euro (proteser).

Jag förespråkar en tandvårdstaxa som motsvarar den i Finland, eftersom jag anser att det är orättvist att vi skattebetalare på Åland får så mycket sämre service än på fastlandet. Det är det som vi i (S) kallar "minst samma välfärd som i riket".

Det fiffiga med skatter är att de som har mycket pengar hjälper till mer än de som är fattiga. När var och en betalar vad sådana här välfärdstjänster kostar blir det väldigt ojämlikt i samhället. Men det är mycket inom den gemensamma sektorn, som kunde göras annorlunda. Läs här nedan (i mitt nya inlägg, vad jag hellre prioriterar bort).

Bra kontakt till finansministern

Den åländska externpolitiken handlar om att lära känna sina vänner och utan att överdriva speciellt mycket är det ju i riket och i Helsingfors man skall ha dem.

Jag är rätt ny i politiken, som de flesta vet, men vid ett flertal tillfällen har jag fått förmånen att åka på möten med den Nordiska Samarbetskommittén inom socialdemokratin, SAMAK. Det har varit mycket givande att möta t ex Norges statsminister Jens Stoltenberg och topparna inom svenska socialdemokraterna.

När den finländska regeringen blev klar nu i helgen slog det mig: Jag träffade blivande finansminister Urpilainen tre gånger på ett år (senast i vintras på ett Ålandsseminarium i Åbo). Förra sommaren var Jutta här och gick på språkkurs på Medis (!) och hemma hos Barbro Sundback hade delar av Ålands socialdemokraters styrelse en intressant middag med politiska diskussioner, inte minst om självstyrelsens utveckling, med henne.

Ålands socialdemokrater har en bra kontakt till en av de mest centrala personerna i den nya regeringen. Vi har samma grundsyn på samhällsutvecklingen som henne: Bekämpa fattigdomen! Skapa jobb - skapa välfärd!

Riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta är sedan gammalt väl insatt i åländska frågor och bekant med många av oss sossar på Åland.
Och i helgen blev jag också kompis med utrikesminister Tuomioja (hoppas stavningen blev rätt nu :-)) på facebook. Ålands socialdemokrater har dessutom en väl utvecklad kontakt med Skärgårdens socialdemokrater i Väståboland.

Det blir väldigt intressant att följa SAMAKs fortsatta arbete: Inte minst med att definiera framtidens nordiska välfärdsmodell.

Det finns klassklyftor på Åland, i Finland och definitivt i USA

I samband med debatten om Matbanken har åsikten att det inte finns några fattiga på Åland faktiskt uttryckts på fullaste allvar. Det rimmar illa med den utredning som gjordes för några år sedan om att tretton procent av Ålands befolkning lever under den s k fattigdomsgränsen.

Magnus Marsdal, journalist från Norge, har i en intressant artikel i tidskriften Tvärdrag, SSUs debattpublikation, tagit upp det här med fattigdom i rika länder.
Han jämför högskatteländer (t ex Sverige, Finland och Norge) med lågskatteländer (t ex USA och Storbritanien).
Barnfattigdomen är fem gånger så hög i lågskatteländerna.
Spädbarnsdödligheten är nästan dubbelt så hög.
Produktiviteten, räknad i BNP/arbetad timme, är högre i högskatteländerna!

Och så det här med fattiga och rika:
I rika lågskatteländer, alltså t ex USA, är de 10 % rikaste TOLV GÅNGER så rika som den fattigaste andelen av befolkningen.
I våra länder är de "bara" SEX GÅNGER så rika.
Så säg inte att det inte finns klassklyftor. Och tänk på ovanstående när du hör flummet om att sänkta skatter och välfärd för alla kan gå ihop.

Jag tycker för övrigt att Ålands landskapsregering borde ge ÅSUB i uppdrag att kartlägga hur förhållandet mellan de rikaste och de fattigaste är på Åland. Så får vi veta hur verkligheten egentligen är.

Sänkt skatt - mindre pengar till välfärd

Vad menar vi när vi pratar om den nordiska välfärdsmodellen? Ja, det avhandlades i början av förra veckan när nordiska (s)- och LO-toppar möttes för att diskutera framtidens politik.

I sitt inledningsanförande talade Norges statsminister, Arbeiderpartiets ordförande Jens Stoltenberg, om den nordiska välfärdsmodellen som ideologi.

-Det finns inte en nordisk välfärdsmodell, utan flera, anpassade efter vart och ett lands förutsättningar. Den nordiska välfärdsmodellen går inte att kopiera, men man kan gärna inspireras av den, sa Stoltenberg, som med glädje konstaterade att det numera finns en stor förståelse för offentlig sektor och välfärdsbygget på den konservativa och borgerliga sidan i mellan-Europa.

När den socialdemokratiska nordiska välfärdsmodellen skall definieras pekade Stoltenberg på tre huvudområden:

Ekonomi och rättvis fördelning

-Vi måste påminna om att kraven på sänkta skatter innebär mindre pengar till välfärden. Vi socialdemokrater är också för s k motkonjunkturpolitik - staten måste bygga upp resurser i goda tider för att kunna ta ett ansvar för ekonomi och välfärd i kristider.
Stoltenberg uttryckte sin förvåning över hur borgerliga regeringar i Norden kan säga att "vi har klarat oss gott genom finanskrisen" med en arbetslöshet på åtta procent eller mer.

Trygg arbetsmarknad

Arbetsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Det är en marknad där människor skall känna trygghet. Vi skall vara arbetarnas parti och då måste vi värna om arbetsmarknadslagstifningen och ett välorganiserat arbetsliv.

Jämlikhet

Föräldraledighet, barnomsorgstjänster och pappaledighet är reformer som socialdemokraterna kämpat för - från högersidan skall man enligt argumentationen helst klara sig själv. Vi satsar på utbyggd och bibehållen service istället för pengar åt enskilda. Och vi tror på att utjämnade löneskillnader är bra för människors drivkraft, inte ökade klasskillnader. För att få produktiva och dynamiska samhällen krävs en tro på en trygg och jämställd politik.

Gröna Jobb

Socialdemokraterna måste definiera vad som är gröna jobb.
- Och vi måste ta ned diskussionen på en vardagsnivå, som folk kan ta till sig, sa Sveriges avgående (s)-ordförande Mona Sahlin.
- Och vinsten för samhällsekonomin måste framhållas.


Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot i Finland, ansåg att knäckfrågan är vem som skall betala för klimatomställningen. En höjd energibeskattning drabbar alla, rika som fattiga.


- Man måste våga tänka visionärt för att få ett hållbart samhälle. För vem skall betala om vi inte gör något, frågade jag och lyfte fram Ålands beroende av kommunikationer och möjligheten att konkurrera med miljövänliga transporter och hållbar turism.
- Konsumenterna/turisterna är väldigt medvetna idag: färjerederier och flygbolag, alla tävlar om vem som är miljövänligast.

I regioner som är beroende av tung energikrävande industri finns en oro för problemen med att den globala konkurrensen om vi i Norden klimatanpassar oss och våra energipriser går i taket, samtidigt som företag i andra delar av världen inte gör det. Det är viktigt att se att hela klimatanpassningen av industrin är ett arbete som måste göras internationellt.