Den åländska externpolitiken handlar om att lära känna sina vänner och utan att överdriva speciellt mycket är det ju i riket och i Helsingfors man skall ha dem.
Jag är rätt ny i politiken, som de flesta vet, men vid ett flertal tillfällen har jag fått förmånen att åka på möten med den Nordiska Samarbetskommittén inom socialdemokratin, SAMAK. Det har varit mycket givande att möta t ex Norges statsminister Jens Stoltenberg och topparna inom svenska socialdemokraterna.
När den finländska regeringen blev klar nu i helgen slog det mig: Jag träffade blivande finansminister Urpilainen tre gånger på ett år (senast i vintras på ett Ålandsseminarium i Åbo). Förra sommaren var Jutta här och gick på språkkurs på Medis (!) och hemma hos Barbro Sundback hade delar av Ålands socialdemokraters styrelse en intressant middag med politiska diskussioner, inte minst om självstyrelsens utveckling, med henne.
Ålands socialdemokrater har en bra kontakt till en av de mest centrala personerna i den nya regeringen. Vi har samma grundsyn på samhällsutvecklingen som henne: Bekämpa fattigdomen! Skapa jobb - skapa välfärd!
Riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta är sedan gammalt väl insatt i åländska frågor och bekant med många av oss sossar på Åland.
Och i helgen blev jag också kompis med utrikesminister Tuomioja (hoppas stavningen blev rätt nu :-)) på facebook. Ålands socialdemokrater har dessutom en väl utvecklad kontakt med Skärgårdens socialdemokrater i Väståboland.
Det blir väldigt intressant att följa SAMAKs fortsatta arbete: Inte minst med att definiera framtidens nordiska välfärdsmodell.
Anders Hallbäck, musiker, gospel- och badfantast
Visar inlägg med etikett socialdemokrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialdemokrati. Visa alla inlägg
söndag 19 juni 2011
tisdag 15 mars 2011
Vilsen chefredaktör blickar västerut
Ålandstidningens ledare 15.3 ägnas åt förändringen och förnyelsen av den svenska socialdemokratin.
Förslaget att Håkan Juholt skall bli nästa partiledare kommenteras med rubriken ”Vilsna sossar blickar bakåt”.
Niklas Lampi vill få oss att förstå att samhället och människors värderingar har förändrats och att socialdemokratin inte har hunnit med.
Juholt har tydligen sagt att han ”är så satans trött på dessa närmast religiösa utrop på förnyelse”.
Men förnyelse är ett relativt begrepp. Den borgerliga politiken i Sverige har gått ut på att sänka skatter, försämra för arbetslösa och privatisera offentlig verksamhet. Det är en förnyelse, jovisst, för den som tjänar på den politiken. En försämring för den som förlorar. Svenska moderaterna har förnyat retoriken men inte politiken, för den handlar precis som förr om att tillväxt går före människors lika möjligheter.
För mig som socialdemokrat är detta en återgång till ett sämre samhälle med större skillnad mellan fattig och rik. Moderaterna är måhända inte vilsna, men de blickar bakåt. Att förnya politiken kan alltså för en borgerlig debattör som Lampi betyda att det är fräscht att öka klassklyftorna. Den som vill reformera, demokratisera och arbeta för jämlikhet kallas bakåtsträvare.
Det är tragiskt om det är så enkelt att man bara byter namn från moderaterna till nya moderaterna och därmed får folk att tro att politiken förändrats.
Men allt går i cykler. Låt mig sväva ut och göra en parallell: I början av 80-talet fanns bara tidningen Åland. Så kom Nya Åland och många tyckte att det var en riktig förnyelse. Nyan blev det fräscha alternativet och tidningen Åland började kallas för Gamlan. Men nu, många år senare, är inte Nyan så ny längre och Ålandstidningen vinner terräng igen, med piggare journalistik än på många år.
Här är pudelns kärna: Precis som i tidningsvärlden gäller det för ett politiskt parti att vara piggt, alert, framåt, välgenomtänkt och attraktivt. Och, som Lampi noterar, en gnutta humor skadar definitivt inte.
Förslaget att Håkan Juholt skall bli nästa partiledare kommenteras med rubriken ”Vilsna sossar blickar bakåt”.
Niklas Lampi vill få oss att förstå att samhället och människors värderingar har förändrats och att socialdemokratin inte har hunnit med.
Juholt har tydligen sagt att han ”är så satans trött på dessa närmast religiösa utrop på förnyelse”.
Men förnyelse är ett relativt begrepp. Den borgerliga politiken i Sverige har gått ut på att sänka skatter, försämra för arbetslösa och privatisera offentlig verksamhet. Det är en förnyelse, jovisst, för den som tjänar på den politiken. En försämring för den som förlorar. Svenska moderaterna har förnyat retoriken men inte politiken, för den handlar precis som förr om att tillväxt går före människors lika möjligheter.
För mig som socialdemokrat är detta en återgång till ett sämre samhälle med större skillnad mellan fattig och rik. Moderaterna är måhända inte vilsna, men de blickar bakåt. Att förnya politiken kan alltså för en borgerlig debattör som Lampi betyda att det är fräscht att öka klassklyftorna. Den som vill reformera, demokratisera och arbeta för jämlikhet kallas bakåtsträvare.
Det är tragiskt om det är så enkelt att man bara byter namn från moderaterna till nya moderaterna och därmed får folk att tro att politiken förändrats.
Men allt går i cykler. Låt mig sväva ut och göra en parallell: I början av 80-talet fanns bara tidningen Åland. Så kom Nya Åland och många tyckte att det var en riktig förnyelse. Nyan blev det fräscha alternativet och tidningen Åland började kallas för Gamlan. Men nu, många år senare, är inte Nyan så ny längre och Ålandstidningen vinner terräng igen, med piggare journalistik än på många år.
Här är pudelns kärna: Precis som i tidningsvärlden gäller det för ett politiskt parti att vara piggt, alert, framåt, välgenomtänkt och attraktivt. Och, som Lampi noterar, en gnutta humor skadar definitivt inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)