Busstrafik för alla stadsbor

I tisdagens tidning skriver boende på Odalgården om hur svårt det är för dem att kunna åka med stadsbussen eftersom den sedan ett par år tillbaka inte längre går längs med (gamla) Godbyvägen. Visserligen stannar bussarna till och från Godby vid er närmaste hållplats, men turtätheten är rätt gles och det är ett långt uppehåll mitt på dagen.

Detta är förstås mycket olyckligt. Inom mitt parti, socialdemokraterna, har vi arbetat hårt för en bättre busstrafik, men tyvärr inte fått gehör. Ert exempel visar att det var bra med avgiftsfri buss eftersom stadsbussen då hann med en längre rutt med fler hållplatser på samma tid (ingen tidsåtgång för att ta betalt).

En vettig kollektivtrafik i Mariehamn måste få kosta mer än idag, för som ni skriver, man ska tänka på er som är gamla. Jag bor själv på Godbyvägen så jag förstår ert problem med att ta er med rullator till en busshållplats som är flera hundra meter bort, inte minst vintertid.

De äldre på Åland, inte bara i staden, skulle behöva få tillgång till en servicelinje, en anropsstyrd mindre buss som är anpassad för människor som har någon form av funktionshinder. Detta talade jag för i en av landskapsregeringen utsedd referensgrupp för kollektivtrafik som jag satt i under förra mandatperioden.

Jag tänker inte ge mig när det gäller detta. Som ledamot i infrastrukturnämnden och förste ersättare i socialdemokraternas stadsfullmäktigegrupp ska jag göra vad jag kan för att argumentera för er sak och lägga förslag på förbättringar så fort som möjligt. Busstrafiken ska vara till för alla Mariehamnare.

Vi accepterar inte nedskärningarna

Som ni kanske har läst i tidningarna föreslår stadsstyrelsen en besparing på 2 miljoner euro inför nästa års budget för Mariehamns stad. Jag och Barbro Sundback reserverade oss mot beslutet. På tisdag ska fullmäktige diskutera det här:

§ 175 Reservation i ärendet "Specificering av budgetramarna för 2014"

Mariehamns stad befinner sig i en allvarlig ekonomisk situation. Framför allt samfundsskatterna har minskat vilket har gjort att inkomsterna har blivit lägre än stadsledningens prognoser. Skuldbördan har ökat. Under ett flertal år har intäktssidan försummats eftersom det har funnits en ovilja att diskutera en justering av skatteöret. Istället har majoriteten i fullmäktige drivit igenom det man kallar effektivering, kraftiga nedskärningar vilka i fjol drabbade många verksamheter, först och främst inom bildningsnämndens område.

Under ärendets behandling föreslog vi att bildningsnämndens och socialnämndens ramar i planen för 2014 bibehålls på den nivå som redan beslutats, alltså 15 414 000 för bildningssektorn och 29 029 000 euro för sociala sektorn. Detta gör en skillnad gentemot stadsdirektörens förslag på 1 113 000. Jämfört med det som nu stadsstyrelen föreslår är det en lindrigare besparing på 1 363 000 euro, eftersom nu också infrastruktursektorn enligt detta förslag ska spara ytterligare 250.000 euro.

Vi konstaterar att det saknas konsekvensbedömningar av de föreslagna nedskärningarna. Inom bildningssektorn är vi oroliga för att det är timresurserna inom grundskolan som blir föremål för besparingarna. Vi anser inte att stadens skolbarn ska få sämre förutsättningar än i andra åländska kommuner. Vi vill inte pruta på något så oerhört viktigt som våra barns framtid.

Inom socialnämndens område är det äldreomsorgen som kommer att få ta större delen av sparbetinget. Om en besparing på 649 000 euro ska genomföras går det ut över personaltätheten – summan motsvarar ca 13 tjänster. Stadsfullmäktige har sagt sig vilja satsa på hemtjänst och hemrehabilitering och god personaltäthet på Trobergshemmet. Vi vill att staden ska erbjuda en god kvalitet i äldreomsorgen och kan därför inte acceptera en nedskärning av anslaget till socialvården av denna omfattning.

Det sägs i beredningen att ”minskade kommunbidrag förutsätter aktiva och kreativa åtgärder”. Nedskärningarna ska piska fram ett smartare sätt att arbeta. Vi tror inte att detta är möjligt inom äldreomsorgen och i skolan i den omfattning som föreslås.

Naturligtvis kräver den ekonomiska situationen krafttag. Även i vårt förslag justeras budgetramarna så att kostnaderna minskas med 637 000 jämfört med den tidigare planen för 2014. Det behövs ett åtgärdspaket som alla partier står bakom för att komma till rätta med stadens ekonomiska problem. Ovanstående besparingar inom välfärdens kärnområden, utan konsekvensanalys, är inte rätt väg att gå. Ansvaret för att sanera stadens ekonomi ska inte läggas på barn, unga och äldre som behöver allmänna insatser för att leva ett gott vardagsliv.

Mariehamn 7 juni 2013

Barbro Sundback

Anders Hallbäck

Slöseri att ha 16 kommundirektörer

”Hela den offentliga sektorn måste förändras. Man måste minska kostnaderna för administration”. Så skriver vi i (S) valprogram.

Kommunstrukturen på Åland kommer att förnyas – jag anser att det är oundvikligt.

För mig är det viktigt att vi lever i ett så jämlikt samhälle som möjligt. Alla människor är lika värda. Det låter kanske som en klyscha, men med så stor skillnad mellan fattig och rik kommun som vi har på Åland, så blir det skillnad på folk och folk.

Nya Åland lyfter upp ett konkret exempel i ledaren 20.9: att biblioteksservicen är så olika beroende på vilken kommun du bor i. En större fråga är äldreomsorgen, där servicenivån kan vara ganska olika.

Ett argument mot en kommunreform är att den nära servicen skulle försvinna. Frågan är bara vad som är nära och vad som är service. Att ha nära till en bra skola är naturligtvis en viktig prioritering. Men att behålla nuvarande kommuner är ingen garanti för att skolor ska få finnas kvar. Under senare år har flera små skolor ändå fått stänga, i Emkarby, på Enklinge och Lappo.

Med färre men starkare kommuner kunde ändå besluten fattas så nära som möjligt. I många större kommuner, t ex i Sverige, har man infört så kallade kommundelsnämnder. Ett utmärkt sätt att förankra själva utförandet av service lokalt – och som förhindrar toppstyrning.

Jag tror att centrala frågor som ekonomistyrning, långsiktig planering och stads- och markplanering blir bättre om det finns en samlad kompetens. Vi behöver inte 16 kommundirektörer på Åland – det är slöseri med resurser!

1 jobb i privat sektor bättre än 4 i offentliga?

Att låta privata entreprenörer sköta samhällets uppgifter är något som hyllas av borgerliga politiker. Men tänk så fel det kan bli....

Läser i den utmärkta tidskriften Tvärdrag om hur arbetslösa tvingas gå meningslösa kurser som anordnas av bemannings- och coachföretag - en av Sveriges snabbast växande branscher. Där ska de arbetslösa lära sig hitta egna projekt - och skulle de mot förmodan lyckas (de flesta får mest sitta och fördriva tiden) så tycker coachföretagen att de skall få del av intäkterna och rätten till de idéer som den arbetslöse eventuellt kommer på.

Politiken går alltså ut på att ge den arbetslöse sänkt ersättning, tvinga in honom eller henne i en åtgärd som upplevs som meningslös av många, och ersätta privata företag som sysslar med jobbcoachning med enorma summor. Pengarna hamnar i fickorna på rika företagare som visserligen förstått sig på att utnyttja systemet. Men för samhället blir det inte mycket vinst.

"Sänkta skatter ger fler jobb", upprepar högerpolitiker som ett mantra. Men Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, kommer med besvärande fakta i samma tidskrift (Tvärdrag): Riksdagens utredningstjänst har räknat ut att den sänkta restaurangmomsen i Sverige sannolikt skapade 3.000 nya jobb. Med tanke på hur mycket mindre inkomster det gav till samhället, kostade varje nytt arbetstillfälle 1,5 miljon kronor. För den summan hade man kunnat anställa FYRA undersköterskor inom äldreomsorgen.

Politiken går alltså ut på att 1 jobb i privat sektor är bättre 4 jobb i offentlig sektor. Restaurangägarna är säkert nöjda, kanske en och annan restauranggäst också, men samhället förlorar ju enormt på detta.

Helkorkat!