Busstrafik för alla stadsbor

I tisdagens tidning skriver boende på Odalgården om hur svårt det är för dem att kunna åka med stadsbussen eftersom den sedan ett par år tillbaka inte längre går längs med (gamla) Godbyvägen. Visserligen stannar bussarna till och från Godby vid er närmaste hållplats, men turtätheten är rätt gles och det är ett långt uppehåll mitt på dagen.

Detta är förstås mycket olyckligt. Inom mitt parti, socialdemokraterna, har vi arbetat hårt för en bättre busstrafik, men tyvärr inte fått gehör. Ert exempel visar att det var bra med avgiftsfri buss eftersom stadsbussen då hann med en längre rutt med fler hållplatser på samma tid (ingen tidsåtgång för att ta betalt).

En vettig kollektivtrafik i Mariehamn måste få kosta mer än idag, för som ni skriver, man ska tänka på er som är gamla. Jag bor själv på Godbyvägen så jag förstår ert problem med att ta er med rullator till en busshållplats som är flera hundra meter bort, inte minst vintertid.

De äldre på Åland, inte bara i staden, skulle behöva få tillgång till en servicelinje, en anropsstyrd mindre buss som är anpassad för människor som har någon form av funktionshinder. Detta talade jag för i en av landskapsregeringen utsedd referensgrupp för kollektivtrafik som jag satt i under förra mandatperioden.

Jag tänker inte ge mig när det gäller detta. Som ledamot i infrastrukturnämnden och förste ersättare i socialdemokraternas stadsfullmäktigegrupp ska jag göra vad jag kan för att argumentera för er sak och lägga förslag på förbättringar så fort som möjligt. Busstrafiken ska vara till för alla Mariehamnare.

Vad valet borde handla om

Det är spännande tider. Om en månad (knappt) vet vi hur ålänningarna har röstat. Spekulationerna går vilda, inte minst med tanke på de opinionsundersökningar som tidningarna gjort. I den ena gick det riktigt bra för socialdemokraterna, i den andra såg det sämre ut.

Jag tycker att valet borde handla om:

Kommunernas framtid. Att kommunstrukturen måste förändras på Åland för att människor ska få likvärdig service och rättigheter.

Kollektivtrafiken. Vi måste göra något åt att så få väljer att resa tillsammans, i synnherhet när de ska till och från jobbet. Och ungdomar och äldre ska ha samma möjlighet som bilister att komma dit de behöver!

Demokratin. Bolagisering av offentlig verksamhet kräver att man tänker till på hur dessa bolag styrs och vilken öppenhet de har gentemot ägarna. Målsättningen ska dessutom vara bästa möjliga service till avgifter som är så låga som möjligt!

Vill du läsa mer om de här valfrågorna? Här är några tidigare blogginlägg att rekommendera:

Slöseri att ha 16 kommundirektörer (september 2011)

Återinför den avgiftsfria stadsbussen (oktober 2013)

Kommunala bolag ska styras av folkvalda (september 2015)

Återinför avgiftsfri buss

Insändare skriven tillsammans med Arash Ghasemi och Elena Lundqvist:

Ett internationellt nätverk av städer och kommuner som har avgiftsfri kollektivtrafik har vuxit fram och i veckan kommer Avesta kommun i Dalarna stå värd för en konferens för kommunaltjänstemän, politiker och trafikbolag på temat ”Avgiftsfri kollektivtrafik som tillväxtfaktor”. Fokus ligger på befolkningsutveckling, hållbarhet och jämlikhet.

De städer som infört avgiftsfri kollektivtrafik får mycket uppmärksamhet för sina satsningar. I just Avesta har resandet ökat med flera hundra procent, likadant har det blivit i Kiruna. I Tallinn åker alla stadsbor utan att betala och i Göteborg har nolltaxan införts för pensionärer.

Mariehamn kunde fortfarande ha varit med i dessa sammanhang. Även här ökade resandet med flera hundra procent när avgiften togs bort i början av 2000-talet. Främst gynnade satsningen ungdomar, äldre och andra som har svårt att köra bil.

För några år sedan skars budgeten för stadsbussen ner till mindre än hälften, turerna blev färre och avgift infördes. Socialdemokraterna var enda parti som var emot.

Resandet har minskat drastiskt sedan dess. Vi vill se ett hållbart samhälle och i ett sådant kan unga ta sig från och till skolor och aktiviteter. De äldre kan handla, få service och träffas. De som arbetar ska smidigt kunna ta sig till och från jobb.

En kollektivtrafik som är helt skattefinansierad är lösningen. Tjänar du lite så betalar du mindre och tjänar du mycket så betalar du lite mer i skatt. Med skattefinansierad, avgiftsfri, kollektivtrafik så betalar var och en efter förmåga.

I stadsstyrelsen diskuterades en skattesänkning i förra veckan. När stadens ekonomi nu visar bättre resultat än på länge tycker vi att man istället kan göra satsningar där man tidigare stramat åt för att ”vi inte har råd”.

Vi går därför till val på att återinföra den avgiftsfria stadsbussen och att turerna blir minst lika många som före 2013!

Busstrafiken är en valfråga

Kommunstrukturen kommer att bli en valfråga, men det finns fler frågor som berör många ålänningar och där systemen är onödigt krångliga och även orättvisa. Det gäller inte minst kollektivtrafiken på fasta Åland.

Jag och min (S)-kollega Sara Kemetter har tillsammans verkat för en utbyggd kollektivtrafik i den politiska referensgrupp som arbetat med dessa frågor. Som grund för ett nytt system finns en välgjord kollektivtrafikutredning. Den är gjord i samarbete mellan alla nuvarande regeringspartier.

Jag ser framför mig att stadens och landsbygdens busstrafik är helt integrerad/ihopslagen. Vi behöver inte mer än en huvudman. Ett trafikförsörjningsprogram ska skapas för att landskapet, alltså vi skattebetalare, ska veta var satsningar på nya förbindelser bör ske. Trafiken ska anpassas bättre till stora arbetsplatser och köpcentra.

Arbetsgivare bör uppmuntra anställda som väljer att resa kollektivt när de ska på jobb. De offentliga arbetsplatserna, t ex landskapet och kommunerna, bör vara föregångare och subventionera sådana resor som personalförmån.

Ungdomar är de som idag reser mest med buss. Socialdemokraterna stöder tanken på avgiftsfritt och fritt resande för dem. Det är viktigt att skapa hållbara och miljövänliga vanor. Men utan en utbyggd trafik, t ex på kvällstid, blir denna satsning inte tillräckligt bra.

I staden behöver turtätheten öka. Trafiken är för dålig idag, inte minst med tanke på att bussarna bara går åt ett håll under ”rusningstid”. Restiden åt ena hållet blir för lång för att bussen ska bli konkurrenskraftig gentemot bilen.

Slutligen, en hjärtefråga: Servicelinjer för äldre och funktionsnedsatta. Det handlar om rättvisa. Systemet med små bussar som hämtar upp den som har svårt att gå där de bor finns på många håll, även på små orter. I Mariehamn, med sin begränsade yta, skulle detta komplettera de rundor som de stora bussarna kör. På landsbygden kunde den redan existerande matartrafiken med taxi utvecklas till servicetrafik som går t ex till den lokala matbutiken och andra serviceinrättningar.

Nästa lagting och landskapsregering måste ta ställning till ett mer hållbart sätt för oss ålänningar att transportera oss. Det är orimligt att tro att det går att bygga ut busstrafiken på fasta Åland utan att vi använder mer ekonomiska resurser.

Visst, många klarar sig inte utan bilen, p g a obekväma arbetstider eller orimlig tidsåtgång, t ex vid hämtning av barn på dagis. Men det är min fasta övertygelse att ett bättre kollektivtrafikutbud skulle öka resandet.

Ohållbar moderat trafikpolitik

Det är inte lätt att förstå den moderata politiken när det gäller kollektivtrafiken. I en insändare ifrågasätter stadsfullmäktigeledamot Lennart Isaksson om det är hållbart med kollektivt resande.

Sedan moderaterna fick igenom att skära ned trafiken 2013 har resandet med stadsbussen minskat drastiskt. Att kombinera att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten var förödande. Majoriteten slutade åka.

Det är naturligtvis inte hållbar politik att köra tomma bussar i Mariehamn, men Isaksson drar då till med att ”stadstrafik inte är någon självklar företeelse” i mindre städer. En antydan att partiet vill skrota trafiken helt? Ja, skär man ned trafiken först kan man ju sedan argumentera med nedläggning med hänvisning till den dåliga resandestatistiken. Under vissa tider på dygnet når man säkert inte upp till Isakssons beräknade tio personer per buss, som skulle krävas för att bussen blev ett miljövänligare alternativ än bilen, sett till utsläppsmängd.

Lennart Isaksson borde studera exemplet Kiruna, i svenska Lappland, som hade samma negativa utveckling som Åland ser nu, men som för några år sedan ökade resandet med flera hundra procent. Kommunen satsade nämligen ekonomiskt på kollektivtrafikåkandet och har därför beslutat att kommunmedborgarna kan resa kostnadsfritt inom kommungränsen genom att använda ett Kirunakort, som kostar 100 kronor (12 euro) varje år, alltså i princip nolltaxa. Den fria kollektivtrafiken gäller dock inte för turister och andra tillfälliga besökare.

Försök med nolltaxa har gjorts i flera andra mindre kommuner, däribland Avesta, Ockelbo och Kristinehamn.

Fossilfri trafik är också på tapeten. Min gamla hemkommun Lerum, moderat styrd sedan ”urminnes tider” men som nu leds av ett antal mittenpartier med (S) i spetsen, deltar som en av sju svenska kommuner i ett försök i samarbete med Blekinge tekniska högskola, där elbussar testas i linjetrafik.

Under hela förra året har en kollektivtrafikgrupp, tillsatt av landskapsregeringen, arbetat med framtidens kollektivtrafik. Vi har i offentligheten, vid ett flertal tillfällen, pekat på många av de förändringar som Isaksson efterlyser: en samordning av trafiken på landsbygden och i staden och förstås en analys kring mellan vilka stora arbetsplatser, skolor och affärscentrum som den största efterfrågan av trafik finns. En slutrapport kommer att överlämnas om ett par veckor.

En av socialdemokraternas hjärtefrågor är en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå – utanför deras hem. Detta är vanligt i många små och stora kommuner i Sverige. Servicebussarna sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och budgeten för färdtjänst och äldreomsorg kan hållas lägre. Moderaterna har varit emot sådan servicetrafik, vilket är varken ekonomiskt, miljömässigt eller socialt hållbart.

(S) väljer samarbete – inte katastrofscenarier

Regeringspartierna lider av makthunger och självgod hybris. Det leder till en katastrof för Åland som undergräver ålänningarnas tilltro till politiker. Så beskriver Ålands Framtids sekreterare Ove Andersson Åland 2015.

Jag ville, i ett svar på hans första insändare, ge en mer positiv bild. Visst stödjer jag landskapsregeringen, något annat vore konstigt. Det finns naturligtvis saker som (S) skulle se att hade gått snabbare, som t ex tandvårdsreformen och byggandet av en ny Vårdöbro. Men vi ser realistiskt på politiskt samarbete – man får ge och ta.

Andersson fortsätter att måla upp bilden av ett Åland som inte mår bra och som har en oduglig regering. I opposition ska man visa på alternativ. Vad är alternativet till Ålands digitala agenda? Att inte göra något alls vilket leder till bristande e-utveckling. Vad är alternativet till bred demokrati? Höjda politikerarvoden men färre ledamöter. Vad är alternativet till en ny Vårdöbro? En renoverad bro med osäker hållbarhetstid.

Reformer tar tid, olika lång förstås beroende på komplexitet och finansiering. Men ett påbörjat arbete är inte detsamma som att man inte gjort någonting alls. Här kan nämnas t ex samhällsservicereformen inom socialtjänsten och arbetet för mer jämställda löner. Snart kommer också förslag på ny lagstiftning för kollektivtrafiken, som är mycket gammalmodigt organiserad.

Ove Andersson skriver om tunnelseende. Läsarna får bedöma vem som ser mest nyanserat på den åländska politiken, han eller jag.

Åtgärder behövs för att öka bussresandet igen

Inför nedrustningen av busstrafiken i Mariehamn ifjol sa fullmäktigeledamoten och infrastrukturnämndens ordförande Roger Jansson (MSÅ) att staden ändå skulle komma att få en bra kollektivtrafik.

Det tycker uppenbarligen inte de resenärer som slutat åka. Och det är merparten: Ålands Radio rapporterade häromdagen om en minskning av antalet resor från över 270.000 (2012) till runt 60.000 under tidsperioden juni 2013 till och med maj 2014. Kombinationen av att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten har varit förödande.

En första åtgärd som kunde bromsa den negativa utvecklingen är att återinföra att det under rusningstid, när folk vill pendla från och till jobb och skola, går bussar som går åt båda håll längs den s k ”åtta” som bussarna kör. Det tar orimligt lång tid för boende i de yttre stadsdelarna att ta sig till centrum (eller från, beroende på var man bor).

Roger Jansson sa i radions nyhetsinslag att han inte märkt av något ökat bilåkande. Han tror emellertid att fler går och cyklar. Om detta kan vi bara gissa, men troligen är det både och. Några cyklar mer, men definitivt har skjutsandet av ungdomar till olika aktiviteter ökat, det vet jag som själv har flera barn och som hör vad andra föräldrar berättar.

Jansson erkände däremot att rörelsehindrade och äldre blivit förlorare efter nedrustningen av busstrafiken. ”Men vi har ju ett system med färdtjänst och sådant” menar Jansson. Det som jag inte förstår är varför det är bättre för stadens skattebetalare att kostnaden hamnar under socialnämndens budget istället för under infrastrukturnämndens?

Det är dags för Mariehamn att komma igång med en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå - utanför deras hem. Detta har (S) motionerat om vid ett flertal tillfällen. Servicelinjer fungerar utmärkt i många kommuner utanför Åland. De sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och de ”belastar” inte färdtjänstbudgeten. Och livskvaliteten höjs för Mariehamnare som betalat skatt i många år.

Kvinno- och invandrarfrågor dominerade stort i Almedalen

Twitterfighter, statsminister Özz Nujen, rasismdiskussioner, köer och kallt vatten. Ja, till och med gospel. Så minns jag mitt besök på Almedalsveckan.

Vad hände i Almedalen i år då? Ja, ställ den frågan till någon av oss 25.000 besökare så får du säkert några olika svar; vi hade ju 3.300 evenemang att välja på - och dessutom hände det ju saker på sta´n – demonstrationer och motdemonstrationer - som inte står i den tjocka programboken.

Ståupparen Özz Nujens show inför 6.000 på Gutavallen - på Sverigedemokraternas dag - var en höjdpunkt. En mycket underhållande timme med mångfald och öppenhet som tema. Ett guldkorn var när han jämförde hur det är att vara invandrad amerikan i Sverige med att vara invandrad arab. En amerikan som inte lärt sig svenska på trettio år blir knappast fientligt bemött....ett annat plus får Özz för att han hade självdistansen att skämta även om sin egen kurdiska (ojämlika) kultur. Det vinner trovärdighet i mina öron och står i bjärt kontrast mot den korkade nationalism som presenterades samtidigt av Sverigedemokrater en kilometer därifrån.

Sverigedemokraterna, ja. Tillsammans med feministerna var de på allas läppar under den här veckan. Visst försökte medierna emellanåt koncentrera sig på de ”storas kamp”, alltså sossar vs moderater, emellan varven. Men det bestående minnet av dagarna är ändå att valrörelsen hittills handlat om kvinnofrågor, främlingsfientlighet och rasism. Och inte mig emot – det är viktiga demokratifrågor som behöver finnas på dagordningen i Sverige.

Tyvärr lyftes inte miljöfrågorna upp speciellt starkt, trots att vart och vartannat seminarium hade hållbarhet som tema. Men här ska flikas in att de debatter/diskussioner med miljötema som jag deltog i var välbesökta, så det jag talar om nu är det som gav medial synlighet.

Därför ska jag berätta om ett seminarium som inspirerade mig mycket. Det handlade om kollektivtrafiken i några av Sveriges mest offensiva regioner: Skåne och Västra Götaland. Där ökar resandet starkt. Båda har satt mål att öka det till det dubbla. Det som imponerade på mig är hur vetenskapligt man studerat utbyggnaden och satsningarna i t ex Västsverige. Det finns studier på hur en bättre kollektivtrafik minskar arbetslösheten, ökar städers och bostadsområdens attraktivitet, påverkar människornas hälsa, minskar städernas markanvändning....

Frågan om varför man ska öka det kollektiva resandet får därmed inte ett så entydigt svar. Det är inte så enkelt att det bara är av luftmiljöskäl, tänkte i alla fall jag när seminariet var slut. En fråga som ställdes, som etsade sig fast i mitt minne, var i alla fall: Varför kallar man en utbyggnad för biltrafiken för ”investering” samtidigt som kollektivtrafiken kallas för ”subventionerad”?

Slutligen. Jag har börjat twittra. Du kan följa mig på @gaisare ;-) Har inte riktigt blivit varm i kläderna ännu, men det kanske kommer. Mitt första intryck av twittrande om politik är att det inte är så jätteintressant. Med 140 tecken hinner inte så mycket sägas. Men som informationskanal har det definitivt en betydelse och även som kontaktskapande ”verktyg”. Så vi ses, om inte annat, på nätet!

Samordna busstrafiken på hela Åland

Nedrustningen av kollektivtrafiken i Mariehamn är ett sorgligt kapitel. Busstrafiken i staden har fungerat alldeles utmärkt och beaktat mångas behov. Mariehamnarna har enkelt kunnat ta sig till jobbet, ungdomar har kunnat ta sig till och från skolan och på sina fritidsaktiviteter på kvällarna och pensionärer och andra icke-bilburna har haft bra möjligheter att ta sig till centrum för att handla. De smidiga tidtabellerna och rutterna i kombination med att chaufförerna har sluppit att ta upp avgifter har gjort att punktligheten har varit mycket god. Den avgiftsfria bussen har dessutom varit viktig som profilering av staden som miljöstad och givit mycket PR för Mariehamn i vår omvärld.

Hur mycket staden får in på att börja ta avgifter vet ingen. Resandet kommer troligen att minska rejält. Avgiftssystemet kommer att kosta i underhåll och administration och resenärerna kommer att göra reseavdrag vilket kommer att minska skatteintäkterna. Den nuvarande entreprenören har räknat med att det ekonomiska utfallet kunde bli så litet som 30.000 euro. Tänk om var tionde resenär istället lade 1 euro i en frivilligkassa ombord på bussen! Nu har den politiska majoriteten bestämt att vi inte ska ha det så här bra. Snart ska trafiken upphandlas på nytt och aktuellt är en försämrad kapacitet under rusningstid, kortare rutter vilket försämrar tillgängligheten, att lördags- och kvällstrafik ska tas bort och eventuellt att även sommartrafiken helt ska försvinna.

Det kan hända att det inte riktigt slutar så här illa. Det beror på de anbud som lämnas in. Men att flera av dessa försämringar kommer att bli verklighet är klart när kostnadsramen ska minskas med cirka 300.000 per år.

Samtidigt som staden rustar ned sin trafik pågår ett arbete med att konkretisera hur infrastrukturen på Åland ska samordnas i samband med samhällsservicereformen.

Det är mycket märkligt att stadsbusstrafiken inte alls är samordnad med landsortstrafiken. Det är ju i staden det är mest naturligt att man åker kollektivt och det är ungefär lika många (ca 300.000 per år) som åker buss i staden som på landsbygden. Landsortstrafiken bekostas av landskapet till cirka 90 %, medan stadens skattebetalare får betala hela stadsbusstrafiken. Flera landskapsregeringar har vid upprepade tillfällen, senast på sin kommunrunda i Mariehamn, fått ta del av stadspolitikernas missnöje med att så är fallet.

Åland borde naturligtvis ha en enda gemensam busstrafik. Ett förslag är att den kunde utgå från centralorten Mariehamn och att man, om man överhuvudtaget ska ta upp avgifter, inför ett system med zoner beroende på hur lång sträcka man ska fara. En stor fördel med en sådan samordning är att man kunde skapa ”snabblinjer” för boende i norra staden in till arbetsplatserna i centrum. Ju snabbare man kan resa ju mer attraktivt blir det att välja att resa kollektivt!

Det finns skrivningar i regeringsprogrammet om att Mariehamn kan få landskapsstöd för stadsbusstrafiken om vi utvidgar den så att den samordnas med behov i t ex Jomala. Men Jomala kommun har varit avvisande, vilket är mycket tråkigt.

Samtidigt som detta händer går framsynta köpmän i det blivande köpcentret Maxinge ihop för att finansiera en buss från staden, som enligt planerna ska bli gratis att åka med. De förstår att det inte är bara är bilburna kunder som är attraktiva. Kanske är det dags för stadens köpmän att satsa på något liknande för att locka kunder till centrum? Näringsidkarna kunde mycket väl tjäna på att vara med och delfinansiera kollektivtrafik som går in till staden. Den försämrade busstrafiken blir annars ännu en konkurrensnackdel.

Årets modeord är slakt

Slakten av välfärden fortsätter. Det är liberalerna som siktar in sig på slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. (Helt väntat för övrigt). Slakt är ett hårt ord, det har jag kommenterat tidigare här på hallbackspojken.com. Retoriken är överdriven. I riket har t ex sjukdomskostnadsavdraget tagits bort för länge, länge sen. Däremot har man gjort en tandvårdsreform, för tandvård är något som kostar skjortan och som ålänningar kunnat dra av i beskattningen. I en värld där det finns hur mycket pengar som helst skulle man väl gärna bjuda på avdrag, eller varför inte lägre skatt, men så ser inte samhällsekonomin ut. Landskapsregeringen måste fatta impopulära beslut. Att ta bort en förmån som har funnits är naturligtvis impopulärt, men inte någon slakt. När Igge Holmberg talade om slakt i stadspolitiken så håller jag med honom på en punkt: Stadsbussen kommer att slaktas om inte (S) får gehör. Är det då välfärd med kollektivtrafik? Ja, det tycker jag. Intressant är att busstrafiken kostar ungefär så mycket som sjukdomskostnadsavdraget kommer att kosta Mariehamn om det får finnas kvar. Med liberal politik skulle infrastrukturdirektör Kai Söderlund få slita sitt hår ännu mer för att få budgeten att gå ihop.

Kreativitet och ansvar=försämrad service

Mariehamnsliberalen Folke Sjölund förespråkar ansvarstagande för staden. Hans partigrupp vill ”säkra den välfärd vi har idag”. Båda våra tidningar har på ett tydligt sätt beskrivit hur nedskärningarna i budgetramarna kommer att slå: Inbesparingarna kommer med största sannolikhet drabba Medis, kortare öppettider på biblioteket och på fritidsanläggningarna och inte minst kollektivtrafiken. Även skolan är i skottgluggen, även om ledande liberaler konstaterat att den inte borde få röras. I årets budget, som majoriteten hela tiden hänvisar till när besparingarna för nästa år ska motiveras, står följande: ”Att effektivera skiljer sig dramatiskt från att göra nedskärningar i verksamheterna”. För mig är det en gåta hur minskade lektioner på Medis, dramatiskt försämrad busstrafik och minskade öppettider på till exempel Mariebad, inte skulle vara en nedskärning. För mig är texten ovan, mot bakgrund av verkligheten, bara en tom fras. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna inför nästa år handlar om ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Vi ska vara ansvarsfulla, skriver Sjölund. Jag vill vara med och ta ansvar för servicen och är emot dessa s k ”kreativa” försämringar. Därför röstade jag emot dem vid förra veckans stadsstyrelsemöte.

Den riktade välfärden

Olof Erland, höger-liberalen, pratade ikväll om den "riktade välfärd" han förespråkar. Debatten handlade om tandvårdsfrågan. Erland är emot allmän tandvård. Han tycker att vi vuxna kan gå till privat tandläkare (av egen "fri vilja").
Problemet är att det inte är ett fritt val.
Den som är vuxen och inte hör till en utvald grupp som prioriterats får inte gå till den offentliga tandvården.
Det här tycker vi socialdemokrater är fel. Erland tycker att det är bra system.

Som Erland mycket riktigt påpekade - vi i (S) tror på generell välfärd.
Det är därför vi är för allmän sjukvård, barnbidrag till alla barn, kollektivtrafik, lika skola för alla.
Man undrar vad nästa steg blir för höger-liberalerna? Barnbidrag bara till fattiga föräldrars barn? Privata skolor för de rikas barn? Bussavgift för vissa men inte för andra?

Det allra intressantaste i tandvårdsdebatten på lycéet ikväll, var att socialminister Katrin Sjögren ju inte alls verkade hålla med Olof Erland. Hon lutar mer åt (S) i den här frågan, så som jag uppfattade det, men sa det inte rakt ut. Med så olika liberala uppfattningar om den generella välfärden är det inte lätt att vara väljare och rösta liberalt.

Då är det bättre med ett säkert välfärdsalternativ: Socialdemokraterna. Väljs jag in i lagtinget lovar jag att argumentera, sida vid sida med Barbro Sundback (som var utmärkt och tydlig i debatten ikväll) FÖR generell välfärd som inte gör skillnad på fattig och rik.

Avgiftsfri kollektivtrafik på hela Åland?

Det är inte lätt att motivera ålänningar att resa kollektivt. Och inte blir det lättare när systemen som finns inte fungerar. Trafikminister Veronica Thörnroos (c) sa i dag i lagtingets budgetdebatt att turlistorna för skärgårdstrafiken ändrats fem gånger på kort tid vilket förstås skapar problem för skärgårdsbor som vill ta bussen vidare från färjorna. För busstiderna har tydligen inte följt med färjetidtabellerna. Man frågar sig varför stora bussar skall avgå från hamnar dit anslutande skärgårdsfärja inte har anlänt....

Kollektivtrafiken engagerar mig. Jag hoppas verkligen att lagtinget funderar över (s)-motionen om att landskapet bör stödja även stadsbussen, vilket är rimligt sett ur rättvisesynpunkt. Många har blandat ihop denna fråga med att stadsbussen är avgiftsfri, vilket ju är en fråga först och främst för stadspolitikerna.

Men tänk så här:
En pensionär vill åka från sitt hem på Simskäla till sta´n. Matartrafiken som hon tar till Vårdöby, där Ålandstrafikens buss går, är avgiftsfri och bekostas till 80 procent av landskapet.
En annan pensionär vill åka från sitt hem i Östernäs till Vårdöby. Hon kan ta stadsbussen, som inte stöds alls av landskapet, till bussplan för vidare färd norrut. En stadsbuss som en del dessutom vill sätta avgift på. Vem missgynnas? Mariehamns stad! (och i fall man tar avgift på stadsbussen, pensionären i Östernäs).

Det riktigt radikala vore ju att låta även landsbygdens kollektivtrafik vara avgiftsfri. Det skulle sporra resandet och ge ett miljö-PR-värde för hela Åland som heter duga. Att resa med skärgårdsfärjorna som passagerare har ju varit gratis och bör ju så förbli (även om det nu finns en diskussion om att införa avgifter). Och skärgårdstrafiken är ju hästlängder mycket dyrare än busstrafiken för landskapet.

Färjorna är ju skärgårdsbornas "buss", så jämförelsen är ju hållbar.

Som före detta Vårdöbo måste jag hålla med de som tycker att en bro mellan Prästö och Töftö verkar vettigt. Töftöfärjan är om jag inte är felunderrättad den mest trafikerade färjan som landskapet har. Att pendla med buss från Vårdö till staden är fullt tänkbart (jag har själv gjort det). Slipper man färjpasset blir pendlingstiden ännu kortare.

-----

För övrigt måste man ha missat något igår när den 180-åriga champagnen provsmakades. TV4:s vinexpert Bengt Frithiofsson konstaterade (enligt Nya Åland) att smaken var som "en vacker flicka i högklackat som hoppar på stäpper". Tänk att få smaka på en sådan (champagne)! :-)

Upp till bevis om stadsbussen i lagtinget

Insändare 12.11.2010

Ett stort tack till majoriteten i stadsfullmäktige som i onsdags röstade emot införandet av avgifter för stadsbussen. Ni har uppenbarligen förstått värdet av att stadsbor väljer att resa kollektivt istället för med var sin bil och vilket miljöpolitiskt PR-värde det ger staden att vi erbjuder fri buss.

Glädjande är det också att (s) förslag om att staden skall begära ett ekonomiskt stöd av landskapet för trafiken röstades igenom enhälligt. Det är ju inte mer än rätt att landskapet stöder stadsbussen precis som görs när det gäller landsbygdstrafiken.

Socialdemokraterna lämnar nu in en finansmotion till lagtinget där vi kräver att den regionala rättvisan beaktas, så att stödet till kollektivtrafik i fortsättningen inte bara gäller linjetrafiken på landet och den avgiftsfria ”matartrafiken” som tillhandahålls av kommunerna på landet, men som till 80 % finansieras av landskapet.

Två regeringsledamöter sitter i stadsfullmäktige, Britt Lundberg (centern) och Katrin Sjögren (liberalerna). Sjögren är ju dessutom miljöminister och bör därmed arbeta för att stimulera ålänningarnas resande med kollektivtrafiken. Nu gäller de för dem att övertyga sina respektive lagtingsgrupper om att stadsborna inte skall förfördelas i den här frågan. Upp till bevis!

Hur går det med miljömålet att minska utsläpp från bilar?

Det är helt klart svårt att hinna med att blogga. Men här kommer ett nytt inlägg, som spinner vidare på bilism-debatten. Noterade förresten att Annika Orre hakade på det här med biltullar och föreslog sådana för att hålla centrum bilfritt. Skulle kanske vara lättare att genomföra praktiskt än tullar vid utfarterna....

Hur går det med miljömålet att minska utsläpp från bilar?

I landskapets miljöhandlingsprogram 2005-2008 står följande: ”Utsläppen från väg- och småbåtstrafiken minskar sammanlagt med 20 % till år 2010 jämfört med 2001 års nivåer.
Det är snart 2010. Har landskapsregeringen för avsikt att följa miljöhandlingsprogrammet? Och i så fall, HUR skall utsläppen minska med 20 %?

I samma program står att kollektivtrafiken skall stödjas för att minimera utsläppen från biltrafiken. Hur går det med den minimeringen nu när landskapet skall spara på kollektivtrafiken? Att som trafikminister Veronica Thörnroos konstatera i Ålands Radio att ”folk ändå kör bil” är att kapitulera. Det rimmar inte med en offensiv åländsk klimatpolitik, som jag anser att borde föras.

Social- och miljöutskottet har för länge sedan konstaterat att miljövänliga bränslen för biltrafik inte finns allmänt tillgängliga i landskapet. ”För att stimulera en utveckling på detta område behövs särskilda åtgärder i syfte att främja handeln med alternativa bränslen och fordon som är anpassade för sådana bränslen.” Hur arbetar landskapsregeringen med sådana stimulansåtgärder?