Politik är roligt och intressant!

Idag är det valdag.

Det har varit roligt att jobba med riksdagsvalet.

Sara Kemetter, socialdemokraternas kandidat, har jobbat in i det sista med att övertyga väljare på gator och torg.

Debatterna har avlöst varandra och jag tänker inte göra nå´n Jörgen-Pettersson-variant och recensera dem med metoden att förminska alla andra kandidater. Men så mycket kan jag säga att sådan "negativa kampanj" inte stärker något förtroende för seriositeten hos de (center-)politiker som sysslar med den.

Sanningen att säga finns det flera kunniga och bra kandidater i detta val, som kommer att klara uppdraget i Helsingfors bra. Som är utbildade, kunniga, trevliga och har kontakter.

Men jag röstar ideologiskt. Jag röstar inte höger. Det har jag inte gjort i något val någonsin och den här valrörelsen ger mig ingen anledning att göra undantag.

I slutet av februari tillbringade jag en dag med Sara i Stockholm. Vi förde intressanta diskussioner på en lunch med svenska riksdagens viceordförande i försvarsutskottet, Åsa Lindestam från Gävleborg (se bilden). Utrikes- och säkerhetspolitiken har genomgående varit omdebatterad i valrörelsen denna gång. Överlag har debatten på Åland breddats och berört politik för hela landet och inte bara handlat om Åland. Det tycker jag är bra.

Samma eftermiddag fick vi möjlighet att träffa Sveriges utrikesminister Margot Wallström, en av de mest lysande svenska politikerna just nu.

Jag har ett roligt jobb. Politik kan kanske verka svår att förstå, men den handlar om att ha en idé om hur man vill att samhället ska fungera. Det har Margot när hon kritiserar diktaturen i Saudiarabien. Det har Sara Kemetter när hon precis som Åsa Lindestam varnar för kärnvapenmakten Nato.

– Om Finland mår bra så mår Åland bra. Nycklarna till framgång är arbete, jämlikhet, trygghet och ömsesidigt förtroende. Det som behövs är en hållbar ekonomisk tillväxt!. Vem som sa det? Jo, Sara, i min intervju med henne i Arbetarbladet. Läs den - och gå sen och rösta. Jag rekommenderar nr 3.

Miljön och sociala behov ska styra ekonomin – inte tvärtom

”Det är ekonomin som styr”. ”Vi måste hålla oss innanför ramarna”. I nästan all politisk debatt upprepas detta som ett mantra, något som ska sitta i ryggmärgen på alla oss som ska fatta beslut. Vi ska förstå att man först ska titta på vilken pengapott man har och sen rätta verksamheten efter det. Helst ska det gå att göra allt effektivare också. Gång på gång på gång. Men någon gång måste det tankesättet nå vägs ände.

Det går att ha andra utgångspunkter, t ex ”Det är miljön som styr”, ”Vi måste hålla oss innanför det socialt hållbara”. Då skulle debatten bli annorlunda.

Ta till exempel systemet för skärgårdstrafik som debatterats flitigt. Hur många gånger har vi inte hört att målet är att det måste bli billigare och gå snabbare? Tänk om utgångspunkten istället var: Hur ska vi behålla den känsliga och unika miljön? Är det en hållbar politik att transportera tusentals fordon på stora färjor fram och tillbaka mellan små öar? (det finns skärgårdar där man inte gör det).

Landskapsregeringen vill nu samordna busstrafiken på Åland och har utsett arbetsgrupper med både tjänstemän och politiker för att få till stånd ett så bra system som möjligt där landskapets och stadens trafik knyts samman och där bättre möjligheter för pendlande kan skapas. Man kan ju frestas att tänka att vi nu ska slå ihop de 2 miljoner landsbygdstrafiken kostar med de drygt 500.000 som stadsbusstrafiken kostar och sen utgå från att vi har 2,5 miljoner till kollektivtrafik, eller helst mindre, eftersom vi nu ska effektivisera genom samordning.

Som medlem i en av grupperna har jag andra utgångspunkter: Hur ska vi få fler att resa kollektivt? Vilka miljökrav ska vi ställa på fordonen? Hur medverkar vi till att ålänningar som bor centralt runt Mariehamn på sikt ändrar attityd till onödigt bilåkande?

Vi måste också inkludera social hållbarhet i vårt tänkande och beslutsfattande. Här är en käpphäst för mig att fråga sig om det är hållbart att vi arbetar så mycket och stressar sönder oss för att konsumera mer och mer och därmed ständigt öka tillväxten? Samhällets mål borde i första hand istället vara att alla ska ha ett meningsfullt liv, lagom mycket fritid och att vi håller oss friska vilket gör att vi är så lyckliga som möjligt. Vi tjänar alla, även ekonomiskt, på att andra har det bra. Många studier har visat att människor i jämlika samhällen mår bäst.

I en rapport som lagtinget fick på sitt bord i början av året har arbetsgruppen ”Omställning Åland” med en definition av ett socialt hållbart samhälle av den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef. Det "... karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig: 1) fysiska behov, 2) trygghet/beskydd, 3) delaktighet, 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse, 7) kreativitet, 8) identitet/mening, 9) frihet."

Om man tillämpar flera av dessa målsättningar på samordningen av sociala tjänster för fysiskt och psykiskt funktionshindrade, missbrukare och barn som behöver skydd, som landskapsregeringen och kommunerna nu ska genomföra, inser man att skapandet av Kommunernas Socialtjänst är en riktig reform.

Socialdemokraterna har under detta år jobbat mycket med hållbarhetsfrågor och vi tänker naturligtvis fortsätta förkovra oss. Jag vill att vi och alla andra politiskt aktiva börjar tänka längre och att vi utgår från hållbara miljöfaktorer och från människors behov, inte pengarna. Vi vill alla förstås värna om en stark ekonomi - för rättvisa och gröna ideal kräver starka finanser. Men pengarna ska inte styra, det bör vara miljön och det sociala som sätter ramarna.

Ställ inte tandvårdspatienter mot varandra!

ObS Jessy Hartvik angriper socialdemokraternas tandvårdsreform och oroar sig för kostsamma akuta besök. Det kallar vi skrämseltaktik. Hon ställer grupper mot varandra och tycker att de som har råd och möjlighet ska gå till privat tandläkare.

Socialdemokraterna är inte motståndare till privat tandvård – det är ett missförstånd. Precis som i resten av landet kommer fortfarande en del av kostnaden för privatbesök att ersättas av FPA om vi får bestämma. Vi är övertygade om att många är nöjda med den privata tandvård de får idag.

Den viktiga förebyggande tandvården för barn och unga ska förstås prioriteras . Den kan ske genom årliga besök till profylaxtandskötare eller tandhygienist, som sen kan ge tid till tandläkare om de upptäcker karies (hål i tänderna) eller annan problematik i munhålan. Men framför allt ska man betona det egna ansvaret för munhygienen och att man sköter om sina tänder.

Allmän tandvård är en rättvisereform och viktig hälsopolitik för de i vårt samhälle som har små inkomster. Men om vi skulle resonera som de obundna skulle vi även inom övriga vården bestämma att bara vissa utvalda grupper skulle ha rätt att besöka centralsjukhuset eller hälsocentralen, eftersom andra ”har råd” att gå till privat läkare. Vi tror inte att motivationen då ökar för att betala skatt och bidra till den generella välfärden.

lagtingskandidaterna
nr 9 Ann Eriksson (S), tandskötare
nr 19 Anders Hallbäck (S), partisekreterare

Språket och välfärden tema i Helsingfors

Arbetsveckan avslutades med ett möte i Helsingfors med nordiska (S)-partisekreterare. Stämningen är god i (S)-familjen efter ett gott kommunval i Norge och ett regeringsskifte i Danmark.

Men tänk vad "lustigt" - av de fem nordiska länderna är det nu bara i Sverige (!) som socialdemokraterna inte är med i regeringen....Sverige, som ändå har varit ett av världens mest socialdemokratiska länder....

Den nordiska socialdemokratin tar nu krafttag för att möta utmaningarna som välfärdssamhället står inför. Och samtidigt satsar vi på forskning - ett stort gemensamt (S)-projekt är i startgroparna som du kan läsa om mer här.

På mötet konstaterade jag hur värdefullt det är för Ålands socialdemokrater att få vara med i de här nordiska sammanhangen. Jag passade för övrigt också på att diskutera hotet mot svenskan och den svensktalande befolkningen i Finland med SDPs partisekreterare Mikael Jungner.

Han är en av de SDP-politiker som hårdast bekämpat Sannfinländarna, så han förstod precis vad jag talade om när jag beskrev den oro som många ålänningar känner när det gäller den politiska utvecklingen på fastlandet.

Maktskifte är en bra början

Maktskiftet är en bra början. Det har varit val i Danmark och vänsterblocket har segrat. Helle Thorning-Schmidt blir statsminister.
Det är inte märkligt med vänstervågen som drar över Europa. I kristider litar fler på socialdemokraterna, verkar det. Så är det på Island, så har det varit ett bra tag nu i Norge, i Finland gjorde SDP ett bra val och nu blev det seger i Danmark. Next stop: Åland? Hoppas.

Här hemma diskuteras de borgerliga partiernas envisa försvar för nedskärningar inom sociala sektorn i Mariehamn. För dig som missade debatten (Argument) i förra veckan i Ålands Radio: Ta chansen att lyssna på den i efterhand på nätet.
Barbro Sundback, (S) stadsstyrelseledamot, är mycket tydlig med att säga att vi inte accepterar en sådan försämring av välfärden som föreslås. Och notera att Sune Alén (Lib) så småningom håller med om att en skattehöjning nog blir nödvändig om Mariehamn skall klara budgeten.

Ansvarsfullt?

Ska man summera hur debatten har gått kan man säga att Moderaterna anser att det är att vara ekonomiskt ansvarsfull när man skär i verksamheterna, medan socialdemokraterna anser att det är ekonomiskt ansvarsfullt att se till att inkomsterna räcker för att betala utgifterna.

Det måste bli en ändring på den förda stadspolitiken.

Maktskifte är en bra början.

Framgångsvåg i Norden för (S)

Väl hemma från Palaver på Torget, det politiska jippo i Mariehamn som alla partier ordnar tillsammans.

Min viktigaste uppgift, förutom att organisera folk vid valstugan och prata med väljare och kandidater, var att leda allsång och hålla koll på "The Party Band" som vi plockade ihop speciellt för evenemanget.

I ärlighetens namn missade jag en hel del av vad som sas i blixtdebatterna. Men Jenny Jonstoij hörde jag debattera kultur och hon klarade sig galant! Kul att (S) har så starka unga representanter i årets val.

Väl uppvaknad efter en välbehövlig eftermiddagsvila läser jag i DN om det danska valet. Där går socialdemokraterna framåt - och det är ju speciellt glädjande med tanke på att det invandrarfientliga Danske Folkeparti haft allt för mycket att säga till om allt för länge. Dessutom ser man nu en trend: Norges Arbeiderparti står starkt, SDP i Finland är med i regeringen och fick finansministerposten och i Danmark ser det ljust ut. Och på Åland kunde vi nyss läsa att en glädjande opinionsmätning talar för en rejäl framgång för Ålands socialdemokrater....

Förklaringen till framgången för (S) i Danmark? Jo, allt fler väljare är trötta på att välfärden raseras och förstår att skattesänkningar har ett mänskligt pris och är kortsiktig politik....den borgerliga regeringen går till val på att försämra för förtidspensionerade och arbetslösa. Ja, det känner man ju igen....

Eriksson (ÅF) borde kolla fakta

Ålands Framtids ordförande Anders Eriksson vill odla myten att socialdemokraterna och Nya Ålands ledarskribent Nina Fellman har ett nära samarbete (NÅ 8.6). Orsaken är att Fellman helt rätt påstått att (S) har lyckats bra med att ragga kandidater inför höstens val.

ÅF-basen kritiserar Fellman för att inte ha koll på hur många kandidater partiet har och konstaterar att de 29 ÅF-are som är klara ”kanske rent av är fler” än vad sossarna har.

Eriksson gör därmed precis det han kritiserar Fellman för: Struntar i att kolla fakta. Per dags dato har (S) femtio (50) klara kandidater, fördelade i 10 kommuner. Alltså precis som Fellman skrev ”en närapå full kandidatlista” med bra spridning.

Även Liberalernas ordförande, Viveka Eriksson, passar på att odla samma myt när hon skriver på sin blogg, om samma ledare, att ”den här gången förefaller det trots allt inte vara enbart sossarnas partiordförande som var bollplanket”. Man skall alltså förstå att det annars är så, men påståendet är taget ur luften.

Det är tvärtom så att Fellman inte tar ställning för (S) oftare än för något annat parti. Men konstigt vore ju om hon inte höll med oss ibland, precis som även kollegan Niklas Lampi gör titt som tätt i tidningen Åland. Att flera politiska partier är lite missnöjda med Nina Fellman tyder snarast på att hon gör ett bra jobb och håller sig oberoende.

"Jobba mindre" - funkar det som politiskt budskap?

Det är så självklart egentligen - och ändå känns det som en extremt utvecklingsfientlig åsikt att motarbeta ekonomisk tillväxt.

Efter Christer Sannes föreläsning i lagtinget ikväll är det trots alla goda tankar lätt att bli pessimist, märker jag.

Samtidigt som vi matas med budskapet att vi skall skona vår natur är tillväxtbudskapet lika tydligt: Producera mera, konsumera mera!

Ingen ökad lycka

Detta trots att ännu mer ökad tillväxt enligt många studier INTE ökar vår lycka (då pratar vi om våra redan rika länder), INTE leder till ökad offentlig välfärd (eftersom det är den privata konsumtionen som ökar) och INTE ökar jämlikheten (skillnaden mellan rik och fattig har tvärtom ökat lavinartat de senaste trettio åren).

Ändå tjatas det om den ökade tillväxten som ett mått på lyckad politik. Och ändå ligger det mycket mer sanning i Christer Sannes budskap: Vi förbrukar för mycket resurser p g a för stor konsumtion p g a för stor produktion p g a att vi arbetar för mycket.

Hans slutsats: Jobba mindre och Rädda Världen! För att finansiera välfärden: Höj skatten. Offentlig konsumtion är inte bara bättre rent demokratiskt, den står för bara 10 % av utsläppen, mot den privata konsumtionens 90 %.

Varför så svårt?

Varför är jag då så pessimistisk? Ja, föreställ dig ett politiskt budskap, på Åland, med följande paroller:

Minska den privata konsumtionen! (På Åland hyllas ju privat sektor, vi lever på transporter och konsumtion i överflöd....)

Höj skatten! (På Åland hyllas ju privat sektor och det blir ett ramaskri när (s) föreslår att eventuellt höja skatten i Mariehamn med 0,5 %)

Minska bilismen! (i ett samhälle där många älskar bilen, vägarna, bilfärjorna och där kollektivtrafik bara är för de fattiga och de utan körkort)

Jobba mindre! (tja, kanske det här är det mest realistiska budskapet att försöka trumma in först - många i min generation har upplevt hur konsumtionshetsen leder till en karriärshets som i sin tur leder till personlig överbelastning och mänskligt lidande).

Men ändå? Hur vänder man på en så´n här skuta? Arbetar oförtrutet vidare?! Själv tror jag att det är i de etablerade politiska partierna man måste försöka förändra. Det finns många kloka människor i de politiska föreningarna och det är ändå i dem makthavarna är med.

Proteströrelser i all ära, men de stora förändringarna blir knappast av så länge de som talar för hållbar utveckling upplevs som "extremister". Det är därför miljöpartier behövs och finns de inte, som t ex här på Åland, måste de etablerade partierna bli miljöpartier på allvar. Eftersom kapitalism och miljöförstöring i mångt och mycket går hand i hand, måste SOCIALDEMORKATERNA gå i bräschen för detta nytänkande.

Ombytta roller för FS och lib i retoriken

I gårdagens Nya Åland presenterades kandidaterna på FS-lib-listan inför riksdagsvalet. När man läser deras svar förstår man att de frisinnade är på väg att bli de nya moderaterna och liberalerna ska bli....de gamla frisinnade?

FS-ordföranden talar om välfärdstjänster till alla medborgare och att minska arbetslösheten, allt i god Reinfeldt-anda. Betyder det samma som i Sverige, så betyder det egentligen ökade klyftor, mer privatisering och att jobben skall uppstå tack vare att man försämrar villkoren för arbetslösa.

Men var Johan Ehns retorik kommer ifrån är ju lätt att lista ut.

Liberalerna går motsatt väg. De båda riksdagskandidaterna vill t ex ha högerledaren Jyrki Katainen som statsminister. Båda nämner att en av de viktigaste frågorna i valet handlar om att effektivisera offentlig serviceproduktion. Det tycker ju FS förstås också, men det är intressant med ordvalen här:
Ehns "möjligheter att även framledes erbjuda välfärdstjänster" låter ju onekligen mer positivt än Ekström-Andersens "den offentliga sektorn behöver effektiviseras" (läs: nedskärningar)

Skillnaden i ordval beror sannolikt på att Ehn trots att han är yngst i gänget är betydligt mer slipad än de andra på listan.

Men det finns förstås ljus i mörkret för oss sossar: Tony Asumaa tycker att det är bäst för Åland att socialdemokraterna finns med i regeringen. Lustigt nog nämner denne liberal inte Svenska Folkpartiet.

Nä, som jag ser det så gäller det nog att heja på Beijar i det här valet. Då vet man vad man får: En person som tror på den nordiska, socialdemokratiska välfärdsmodellen, som ser att det finns ett samband mellan skattesänkningar och nedskärningar och som vill kämpa mot den utbredda fattigdomen.

Ny hem(s)ida!

Socialdemokraternas nya hemsida finns nu ute på nätet. Förnyelsen av vår webbplats har varit ett intressant och spännande arbete tillsammans med Mats Lundberg och Maria Jonsson. Det är mycket man skall tänka på när man skall modernisera sig på webben som är i ständig utveckling.

Vad har vi då förändrat (förhoppningsvis förbättrat)? Ja, först och främst utseendet: Vår gamla sida var mer lik kvällstidningarnas - nu är utseendet mera stilrent och seriöst, tycker jag. Vi har inspirerats av många bra politiska hemsidor, inte minst norska Arbeiderpartiets. Och i Norge går det ju alldeles utmärkt för socialdemokraterna :-)

Länkarna till våra produktiva och aktivaste bloggare, t ex Mia Hanström, Göte Winé och Carina Aaltonen, har precis som videoklippen från den s k "sossetuben" har fått en framträdande plats på förstasidan.
Vi har förbättrat sökmöjligheterna med hjälp av Googles sökverktyg och det finns också ett bättre nyhetsarkiv.
Och så skall det förstås vara lättare att hitta kontaktuppgifter och våra aktuella politiska program.

Men viktigast av allt är ju att vara aktuell. Ingen återkommer till hemsidor som uppdateras för sällan. Så det gäller att arbeta på här på partikansliet, i sitt "anletes svett", som det så vackert heter.

Kom gärna med synpunkter på hemsidan!

Långt till rättvisa i tandvårdsfrågan

Jan-Erik Mattsson (c), ordförande i finansutskottet, berörde idag kort tandvårdsfrågan i presentationen av utskottets betänkande om landskapsbudgeten för 2011.
Vilka grupper som skall prioriteras, alltså få allmän tandvård på Åland, bör enligt utskottet utredas. Om man kan införa tandvårdschecker enligt modell från Sverige, bör utredas.
Eller som det står i betänkandet:
"Ett system med tandvårdscheckar bör utredas och i första hand riktas till någon av de prioriterade grupperna".
Det är alltså bara vissa grupper som skall få allmän tandvård - skillnaden blir bara att det kan bli andra grupper än de som prioriteras idag.

Det låter otroligt långt ifrån den allmänna tandvård som (s) vill införa.

Och en utredning har ju redan gjorts. Som jag tidigare har påpekat så gjordes inte några ekonomiska beräkningar i den, vilket betyder att det är svårt att ta ställning till vad en tandvårdsreform skulle kosta. Och nu låter det som om nästa utredning inte heller kommer att välja en inriktning mot en rättvis tandvård på Åland.

Enda positiva i sammanhanget: Utskottet tycker att det är önskvärt med en ambulerande tandvårdsvagn i skärgården, om "ÅHS bedömer det möjligt". Skärgårdsbornas problem med att inte behöva ta ledigt hela dagar från jobbet för att åka på tandläkarbesök på fasta Åland var ju något som Sven Sjöblom (s) lyfte upp på agendan nyligen. Hoppas att ÅHS bedömer att möjligheten finns.

Öppenhet att föredra så att folk kan reagera

Vad jag har förstått så har öppenheten i media varit uppe till debatt när det gäller besluten i stadens högsta organ om valet av stadsdirektör.
Jag tycker att det är mest renhårigt av politiker att säga vad de tycker på förhand. Tidningarna har skött sig bra och försökt få veta på förhand vad fullmäktigegrupperna tycker och vem som tyckte vad i stadsstyrelsen. Barbro Sundback (s) gick ut samma dag i tidningarna med en insändare som klargjorde vad hon tyckte.

En sak som dock blev oklart före var om den nu föreslagne blivande stadsdirektören krävde att få en bonus. Det säger han i Ålands Radio idag att han inte gjorde. Det var alltså någon annan som kom på den idén. Stadsstyrelsens ordförande? Ja, i alla fall var han (Johan Ehn) den som tydligast talade för bonusen i tidningsartiklarna inför fullmäktiges debatt.

Har man nu en beslutsprocess som innebär att stadsfullmäktige skall välja vem som förordas som stadens högsta tjänsteman, så får man räkna med att
1) Det kan råda delade meningar
2) Att om man är kandidat till jobbet, så får man räkna med offentlighet kring de lönekrav man har ställt (här är det intressant vad motkandidaten hade för lönekrav....?)
3) Att ens kompetens för arbetet diskuteras inför och på fullmäktigemötet.

Öppenhet är en viktig ingrediens i demokratin. Skall medborgarna/skattebetalarna ha en chans att reagera innan besluten tas, måste viktiga frågor upp på bordet. Som att stadsdirektören erbjudits en bonus om han "lägger manken till" och uppnår resultat. Det röstades bort av en majoritet av fullmäktige, på förslag från socialdemokraterna.

Upp till bevis om stadsbussen i lagtinget

Insändare 12.11.2010

Ett stort tack till majoriteten i stadsfullmäktige som i onsdags röstade emot införandet av avgifter för stadsbussen. Ni har uppenbarligen förstått värdet av att stadsbor väljer att resa kollektivt istället för med var sin bil och vilket miljöpolitiskt PR-värde det ger staden att vi erbjuder fri buss.

Glädjande är det också att (s) förslag om att staden skall begära ett ekonomiskt stöd av landskapet för trafiken röstades igenom enhälligt. Det är ju inte mer än rätt att landskapet stöder stadsbussen precis som görs när det gäller landsbygdstrafiken.

Socialdemokraterna lämnar nu in en finansmotion till lagtinget där vi kräver att den regionala rättvisan beaktas, så att stödet till kollektivtrafik i fortsättningen inte bara gäller linjetrafiken på landet och den avgiftsfria ”matartrafiken” som tillhandahålls av kommunerna på landet, men som till 80 % finansieras av landskapet.

Två regeringsledamöter sitter i stadsfullmäktige, Britt Lundberg (centern) och Katrin Sjögren (liberalerna). Sjögren är ju dessutom miljöminister och bör därmed arbeta för att stimulera ålänningarnas resande med kollektivtrafiken. Nu gäller de för dem att övertyga sina respektive lagtingsgrupper om att stadsborna inte skall förfördelas i den här frågan. Upp till bevis!

Väljarna vill ha tydlig politik

”I Sverige är vi alla mer eller mindre socialdemokrater” sa TV-profilen Robert Aschberg i en intervju i Åbo Underrättelser nyligen. Det ligger mycket i konstaterandet. Under Almedalsveckan som just avslutats har partierna tävlat i att hylla det svenska välfärdssamhället, till och med statsminister Fredrik Reinfeldt som inledde förra veckans politiska mastodontjippo med att förklara att det inte skulle bli mer skattesänkningar som kunde hota den generella välfärden.

I förra valet påstod moderaterna att de var bättre på att driva socialdemokratiska hjärtefrågor än socialdemokraterna. Att den förda regeringspolitiken lett till ett ökat klassamhälle och större skillnad mellan fattig och rik talar Reinfeldt nu tyst om eller förnekar.

Den nordiska välfärdsmodellen – den rättvisa fördelningen och den starka offentliga sektorn - har ett starkt stöd hos den svenska befolkningen.

Det svenska opinionsinstitutet Novus gör intressanta mätningar av vad folk uppfattar är de frågor där partierna är starkast. Vid sidan av Moderaterna låg Miljöpartiet i ”medvetande-topp” i den senaste – få har missat att mp kämpar mest av alla för att förändra det gråa industri- och slöserisamhället till ett grönt framtidssamhälle. De gröna har lyckats att vara tydligast med vad de vill till skillnad från otydliga Centern, som varit osynligast under mandatperioden om man få tro Novus undersökningar.

För mig var det förstås intressant att få veta hur (s) uppfattas och så här säger vår svenska grannbefolkning (inom parantes jämför jag den svenska opinionen och den åländska s- politiken):

Socialdemokraterna värnar de sociala trygghetssystemen och den generella välfärden. (Här är det lätt att erinra sig debatten om garantilagen, där (s) ensamt hävdat ”minst samma sociala rättigheter på Åland som i riket”)
Rättvisa är ett socialdemokratiskt nyckelord. (Vi sparar inte på gamla och sjuka och kämpar för ett starkt ÅHS, vi behöver en tandvård som alla har råd med, skärgårdsbor har rätt till likvärdig hälsovård och polisbevakning)
Socialdemokraterna förknippas med offensiv arbetsmarknadspolitik. (Vill satsa på utbildning och mer resurser till kampen mot ungdomsarbetslösheten som är förödande för våra åländska ungdomar).

Själv skall jag delta i en arbetsgrupp som skall se över socialdemokraternas miljöpolitik inför lagtingsvalet 2011. Det skall bli intressant att fördjupa sig i globala ödesfrågor sett ur ett lokalt åländskt perspektiv. Miljöfrågorna har sannerligen inte dominerat agendan under den lib/center-ledda regeringsperioden så här behöver (s) aktivt sätta frågorna i fokus.

Utredaren Arne Modig på Novus förklarade att ett val vinns av den som är tydlig i sina kärnfrågor och som lyckas mobilisera sina sympatisörer.
Ålands socialdemokrater har som ambition att driva en tydlig politik. Ibland är det förknippat med obehag att vara tydlig, för det kommer ofta anonyma mothugg som andas ett märkligt sosseförakt. Debatt på saklig grund tar vi gärna, men anonyma nedvärderande sms och nätkommentarer tillför inte åländsk politik mycket av värde.
Jag är övertygad om att många ålänningar vill ha trygga system, generell välfärd, rättvisa och en offensiv miljöpolitik. Därför behövs vi rödgröna socialdemokrater i åländsk politik.

Novus presentation på Almedalsveckan finns att ladda ner från www.novusgroup.se.