Miljön och sociala behov ska styra ekonomin – inte tvärtom

”Det är ekonomin som styr”. ”Vi måste hålla oss innanför ramarna”. I nästan all politisk debatt upprepas detta som ett mantra, något som ska sitta i ryggmärgen på alla oss som ska fatta beslut. Vi ska förstå att man först ska titta på vilken pengapott man har och sen rätta verksamheten efter det. Helst ska det gå att göra allt effektivare också. Gång på gång på gång. Men någon gång måste det tankesättet nå vägs ände.

Det går att ha andra utgångspunkter, t ex ”Det är miljön som styr”, ”Vi måste hålla oss innanför det socialt hållbara”. Då skulle debatten bli annorlunda.

Ta till exempel systemet för skärgårdstrafik som debatterats flitigt. Hur många gånger har vi inte hört att målet är att det måste bli billigare och gå snabbare? Tänk om utgångspunkten istället var: Hur ska vi behålla den känsliga och unika miljön? Är det en hållbar politik att transportera tusentals fordon på stora färjor fram och tillbaka mellan små öar? (det finns skärgårdar där man inte gör det).

Landskapsregeringen vill nu samordna busstrafiken på Åland och har utsett arbetsgrupper med både tjänstemän och politiker för att få till stånd ett så bra system som möjligt där landskapets och stadens trafik knyts samman och där bättre möjligheter för pendlande kan skapas. Man kan ju frestas att tänka att vi nu ska slå ihop de 2 miljoner landsbygdstrafiken kostar med de drygt 500.000 som stadsbusstrafiken kostar och sen utgå från att vi har 2,5 miljoner till kollektivtrafik, eller helst mindre, eftersom vi nu ska effektivisera genom samordning.

Som medlem i en av grupperna har jag andra utgångspunkter: Hur ska vi få fler att resa kollektivt? Vilka miljökrav ska vi ställa på fordonen? Hur medverkar vi till att ålänningar som bor centralt runt Mariehamn på sikt ändrar attityd till onödigt bilåkande?

Vi måste också inkludera social hållbarhet i vårt tänkande och beslutsfattande. Här är en käpphäst för mig att fråga sig om det är hållbart att vi arbetar så mycket och stressar sönder oss för att konsumera mer och mer och därmed ständigt öka tillväxten? Samhällets mål borde i första hand istället vara att alla ska ha ett meningsfullt liv, lagom mycket fritid och att vi håller oss friska vilket gör att vi är så lyckliga som möjligt. Vi tjänar alla, även ekonomiskt, på att andra har det bra. Många studier har visat att människor i jämlika samhällen mår bäst.

I en rapport som lagtinget fick på sitt bord i början av året har arbetsgruppen ”Omställning Åland” med en definition av ett socialt hållbart samhälle av den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef. Det "... karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig: 1) fysiska behov, 2) trygghet/beskydd, 3) delaktighet, 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse, 7) kreativitet, 8) identitet/mening, 9) frihet."

Om man tillämpar flera av dessa målsättningar på samordningen av sociala tjänster för fysiskt och psykiskt funktionshindrade, missbrukare och barn som behöver skydd, som landskapsregeringen och kommunerna nu ska genomföra, inser man att skapandet av Kommunernas Socialtjänst är en riktig reform.

Socialdemokraterna har under detta år jobbat mycket med hållbarhetsfrågor och vi tänker naturligtvis fortsätta förkovra oss. Jag vill att vi och alla andra politiskt aktiva börjar tänka längre och att vi utgår från hållbara miljöfaktorer och från människors behov, inte pengarna. Vi vill alla förstås värna om en stark ekonomi - för rättvisa och gröna ideal kräver starka finanser. Men pengarna ska inte styra, det bör vara miljön och det sociala som sätter ramarna.

Avgörande beslut för framtiden

Idag ska lagtinget debattera landskapsregeringens strategi för hållbar utveckling. Jag har följt arbetet från sidan och hört och läst hur arbetsgruppen Omställning Åland har tänkt sig hur landskapet ska jobba med framtidens avgörande frågor.

Mycket av det som sägs om hållbar utveckling kan kännas abstrakt. Det som däremot är konkret och lätt att förstå är att koldioxidutsläppen måste minska:

"Vid bl a förbränning av fossila bränslen sker ett tillskott av CO2 till atmosfären och detta tillskott påverkar klimatet negativt. I ett koldioxidneutralt samhälle balanserar utsläpp och upptag varandra", står det i landskapsregeringens meddelande och det är ju ingen nyhet. Dessa utsläpp har diskuterats länge och det har satts olika utsläppsmål runt om i världen.

Så långt är jag med, men social hållbarhet t ex, vad är det?

"Ett socialt hållbart samhälle karakteriseras av att det tillgodoser dessa mänskliga behov för alla människor, var de än befinner sig 1) fysiska behov 2) trygghet/beskydd 3) delaktighet 4) avkoppling 5) tillgivenhet 6) förståelse 7) kreativitet 8) identitet/mening 9) frihet", definierar den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef.

Aha, nu blev det genast betydligt större, det här med hållbar utveckling. Om alla världens människor ska känna sig fria och kreativa så har vi en del att jobba med....

Det känns svårt att greppa de här frågorna och det är lätt att hålla med landskapsregeringen om att vi måste lära oss mer om den här samhällsomdaningen och att det är en avgörande faktor för hela strategin.

Under tiden som vi lär oss ska vi förstås ta kloka miljöbeslut och det är inte alltid det lättaste. Jag tänker på när vi stadspolitiker skulle ta beslut nyligen om stadsbussen i Mariehamn. Vi socialdemokrater ville att bussen även i fortsättningen skulle vara avgiftsfri för att sporra fler att ställa bilen hemma. Det är en fråga jag har varit med och drivit, men som vi förlorade.

Svårare var frågan om bränslet som Röde Orm använde, dieseln som görs på fiskrens. "I det närmaste koldioxidneutral" sa tillverkaren och bussbolaget. "Det är inte bevisat vilka utsläpp som kommer från bussarna", sa kritikerna.

När jag sitter och skriver det här hör jag på de svenska radionyheterna att EU:s upphandlingsregler troligen kommer att förändras. Nu kommer det att bli möjligt att väga in andra politiska faktorer än lägsta pris. Miljöaspekterna måste bli ännu viktigare när vi tar beslut i framtiden. Det är ett som är säkert.

Läs mer om EUs upphandlingsregler (från svenska regeringens hemsida)

Grön tillväxt är framtiden

Det är glädjande att lantrådet Camilla Gunell lyfte fram hållbar tillväxt så tydligt igår när EU-prioriteringar diskuterades i lagtinget.

Tidningen Miljö & Utveckling skriver om hur detta diskuteras internationellt. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, konstaterar att det inte finns något naturligt system som kan växa i alla evighet utan att kollapsa.

Många är överens om att BNP är ett förlegat mått på välstånd. Det visar bara hur pengar snurrar runt i systemet och inte på livskvalitet.

I det tillväxtråd som landskapsregeringen ska tillsätta är det viktigt att miljöfrågorna blir beaktade, så att vi stödjer rätt sorts tillväxt, som inte skadar förutsättningarna för livskvalitet i framtiden. Det kan låta som "miljöflum", men jag är övertygad om att grön tillväxt kan vara minst lika ekonomiskt framgångsrik som övrig tillväxt.

Det ska bli spännande att följa vad tillväxtrådet gör.

"Jobba mindre" - funkar det som politiskt budskap?

Det är så självklart egentligen - och ändå känns det som en extremt utvecklingsfientlig åsikt att motarbeta ekonomisk tillväxt.

Efter Christer Sannes föreläsning i lagtinget ikväll är det trots alla goda tankar lätt att bli pessimist, märker jag.

Samtidigt som vi matas med budskapet att vi skall skona vår natur är tillväxtbudskapet lika tydligt: Producera mera, konsumera mera!

Ingen ökad lycka

Detta trots att ännu mer ökad tillväxt enligt många studier INTE ökar vår lycka (då pratar vi om våra redan rika länder), INTE leder till ökad offentlig välfärd (eftersom det är den privata konsumtionen som ökar) och INTE ökar jämlikheten (skillnaden mellan rik och fattig har tvärtom ökat lavinartat de senaste trettio åren).

Ändå tjatas det om den ökade tillväxten som ett mått på lyckad politik. Och ändå ligger det mycket mer sanning i Christer Sannes budskap: Vi förbrukar för mycket resurser p g a för stor konsumtion p g a för stor produktion p g a att vi arbetar för mycket.

Hans slutsats: Jobba mindre och Rädda Världen! För att finansiera välfärden: Höj skatten. Offentlig konsumtion är inte bara bättre rent demokratiskt, den står för bara 10 % av utsläppen, mot den privata konsumtionens 90 %.

Varför så svårt?

Varför är jag då så pessimistisk? Ja, föreställ dig ett politiskt budskap, på Åland, med följande paroller:

Minska den privata konsumtionen! (På Åland hyllas ju privat sektor, vi lever på transporter och konsumtion i överflöd....)

Höj skatten! (På Åland hyllas ju privat sektor och det blir ett ramaskri när (s) föreslår att eventuellt höja skatten i Mariehamn med 0,5 %)

Minska bilismen! (i ett samhälle där många älskar bilen, vägarna, bilfärjorna och där kollektivtrafik bara är för de fattiga och de utan körkort)

Jobba mindre! (tja, kanske det här är det mest realistiska budskapet att försöka trumma in först - många i min generation har upplevt hur konsumtionshetsen leder till en karriärshets som i sin tur leder till personlig överbelastning och mänskligt lidande).

Men ändå? Hur vänder man på en så´n här skuta? Arbetar oförtrutet vidare?! Själv tror jag att det är i de etablerade politiska partierna man måste försöka förändra. Det finns många kloka människor i de politiska föreningarna och det är ändå i dem makthavarna är med.

Proteströrelser i all ära, men de stora förändringarna blir knappast av så länge de som talar för hållbar utveckling upplevs som "extremister". Det är därför miljöpartier behövs och finns de inte, som t ex här på Åland, måste de etablerade partierna bli miljöpartier på allvar. Eftersom kapitalism och miljöförstöring i mångt och mycket går hand i hand, måste SOCIALDEMORKATERNA gå i bräschen för detta nytänkande.