Åtgärder behövs för att öka bussresandet igen

Inför nedrustningen av busstrafiken i Mariehamn ifjol sa fullmäktigeledamoten och infrastrukturnämndens ordförande Roger Jansson (MSÅ) att staden ändå skulle komma att få en bra kollektivtrafik.

Det tycker uppenbarligen inte de resenärer som slutat åka. Och det är merparten: Ålands Radio rapporterade häromdagen om en minskning av antalet resor från över 270.000 (2012) till runt 60.000 under tidsperioden juni 2013 till och med maj 2014. Kombinationen av att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten har varit förödande.

En första åtgärd som kunde bromsa den negativa utvecklingen är att återinföra att det under rusningstid, när folk vill pendla från och till jobb och skola, går bussar som går åt båda håll längs den s k ”åtta” som bussarna kör. Det tar orimligt lång tid för boende i de yttre stadsdelarna att ta sig till centrum (eller från, beroende på var man bor).

Roger Jansson sa i radions nyhetsinslag att han inte märkt av något ökat bilåkande. Han tror emellertid att fler går och cyklar. Om detta kan vi bara gissa, men troligen är det både och. Några cyklar mer, men definitivt har skjutsandet av ungdomar till olika aktiviteter ökat, det vet jag som själv har flera barn och som hör vad andra föräldrar berättar.

Jansson erkände däremot att rörelsehindrade och äldre blivit förlorare efter nedrustningen av busstrafiken. ”Men vi har ju ett system med färdtjänst och sådant” menar Jansson. Det som jag inte förstår är varför det är bättre för stadens skattebetalare att kostnaden hamnar under socialnämndens budget istället för under infrastrukturnämndens?

Det är dags för Mariehamn att komma igång med en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå - utanför deras hem. Detta har (S) motionerat om vid ett flertal tillfällen. Servicelinjer fungerar utmärkt i många kommuner utanför Åland. De sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och de ”belastar” inte färdtjänstbudgeten. Och livskvaliteten höjs för Mariehamnare som betalat skatt i många år.

"Jobba mindre" - funkar det som politiskt budskap?

Det är så självklart egentligen - och ändå känns det som en extremt utvecklingsfientlig åsikt att motarbeta ekonomisk tillväxt.

Efter Christer Sannes föreläsning i lagtinget ikväll är det trots alla goda tankar lätt att bli pessimist, märker jag.

Samtidigt som vi matas med budskapet att vi skall skona vår natur är tillväxtbudskapet lika tydligt: Producera mera, konsumera mera!

Ingen ökad lycka

Detta trots att ännu mer ökad tillväxt enligt många studier INTE ökar vår lycka (då pratar vi om våra redan rika länder), INTE leder till ökad offentlig välfärd (eftersom det är den privata konsumtionen som ökar) och INTE ökar jämlikheten (skillnaden mellan rik och fattig har tvärtom ökat lavinartat de senaste trettio åren).

Ändå tjatas det om den ökade tillväxten som ett mått på lyckad politik. Och ändå ligger det mycket mer sanning i Christer Sannes budskap: Vi förbrukar för mycket resurser p g a för stor konsumtion p g a för stor produktion p g a att vi arbetar för mycket.

Hans slutsats: Jobba mindre och Rädda Världen! För att finansiera välfärden: Höj skatten. Offentlig konsumtion är inte bara bättre rent demokratiskt, den står för bara 10 % av utsläppen, mot den privata konsumtionens 90 %.

Varför så svårt?

Varför är jag då så pessimistisk? Ja, föreställ dig ett politiskt budskap, på Åland, med följande paroller:

Minska den privata konsumtionen! (På Åland hyllas ju privat sektor, vi lever på transporter och konsumtion i överflöd....)

Höj skatten! (På Åland hyllas ju privat sektor och det blir ett ramaskri när (s) föreslår att eventuellt höja skatten i Mariehamn med 0,5 %)

Minska bilismen! (i ett samhälle där många älskar bilen, vägarna, bilfärjorna och där kollektivtrafik bara är för de fattiga och de utan körkort)

Jobba mindre! (tja, kanske det här är det mest realistiska budskapet att försöka trumma in först - många i min generation har upplevt hur konsumtionshetsen leder till en karriärshets som i sin tur leder till personlig överbelastning och mänskligt lidande).

Men ändå? Hur vänder man på en så´n här skuta? Arbetar oförtrutet vidare?! Själv tror jag att det är i de etablerade politiska partierna man måste försöka förändra. Det finns många kloka människor i de politiska föreningarna och det är ändå i dem makthavarna är med.

Proteströrelser i all ära, men de stora förändringarna blir knappast av så länge de som talar för hållbar utveckling upplevs som "extremister". Det är därför miljöpartier behövs och finns de inte, som t ex här på Åland, måste de etablerade partierna bli miljöpartier på allvar. Eftersom kapitalism och miljöförstöring i mångt och mycket går hand i hand, måste SOCIALDEMORKATERNA gå i bräschen för detta nytänkande.

Hur går det med miljömålet att minska utsläpp från bilar?

Det är helt klart svårt att hinna med att blogga. Men här kommer ett nytt inlägg, som spinner vidare på bilism-debatten. Noterade förresten att Annika Orre hakade på det här med biltullar och föreslog sådana för att hålla centrum bilfritt. Skulle kanske vara lättare att genomföra praktiskt än tullar vid utfarterna....

Hur går det med miljömålet att minska utsläpp från bilar?

I landskapets miljöhandlingsprogram 2005-2008 står följande: ”Utsläppen från väg- och småbåtstrafiken minskar sammanlagt med 20 % till år 2010 jämfört med 2001 års nivåer.
Det är snart 2010. Har landskapsregeringen för avsikt att följa miljöhandlingsprogrammet? Och i så fall, HUR skall utsläppen minska med 20 %?

I samma program står att kollektivtrafiken skall stödjas för att minimera utsläppen från biltrafiken. Hur går det med den minimeringen nu när landskapet skall spara på kollektivtrafiken? Att som trafikminister Veronica Thörnroos konstatera i Ålands Radio att ”folk ändå kör bil” är att kapitulera. Det rimmar inte med en offensiv åländsk klimatpolitik, som jag anser att borde föras.

Social- och miljöutskottet har för länge sedan konstaterat att miljövänliga bränslen för biltrafik inte finns allmänt tillgängliga i landskapet. ”För att stimulera en utveckling på detta område behövs särskilda åtgärder i syfte att främja handeln med alternativa bränslen och fordon som är anpassade för sådana bränslen.” Hur arbetar landskapsregeringen med sådana stimulansåtgärder?