Sämre tandvård kostar också

Ålands socialdemokrater har krävt att landskapet gör en ordentlig utredning för att vi ska få veta vad en tandvårdsreform skulle kosta.
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.

I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.

I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."

I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.

För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.

Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.

Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).

Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.

"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?

Långt till rättvisa i tandvårdsfrågan

Jan-Erik Mattsson (c), ordförande i finansutskottet, berörde idag kort tandvårdsfrågan i presentationen av utskottets betänkande om landskapsbudgeten för 2011.
Vilka grupper som skall prioriteras, alltså få allmän tandvård på Åland, bör enligt utskottet utredas. Om man kan införa tandvårdschecker enligt modell från Sverige, bör utredas.
Eller som det står i betänkandet:
"Ett system med tandvårdscheckar bör utredas och i första hand riktas till någon av de prioriterade grupperna".
Det är alltså bara vissa grupper som skall få allmän tandvård - skillnaden blir bara att det kan bli andra grupper än de som prioriteras idag.

Det låter otroligt långt ifrån den allmänna tandvård som (s) vill införa.

Och en utredning har ju redan gjorts. Som jag tidigare har påpekat så gjordes inte några ekonomiska beräkningar i den, vilket betyder att det är svårt att ta ställning till vad en tandvårdsreform skulle kosta. Och nu låter det som om nästa utredning inte heller kommer att välja en inriktning mot en rättvis tandvård på Åland.

Enda positiva i sammanhanget: Utskottet tycker att det är önskvärt med en ambulerande tandvårdsvagn i skärgården, om "ÅHS bedömer det möjligt". Skärgårdsbornas problem med att inte behöva ta ledigt hela dagar från jobbet för att åka på tandläkarbesök på fasta Åland var ju något som Sven Sjöblom (s) lyfte upp på agendan nyligen. Hoppas att ÅHS bedömer att möjligheten finns.

Väljarna vill ha tydlig politik

”I Sverige är vi alla mer eller mindre socialdemokrater” sa TV-profilen Robert Aschberg i en intervju i Åbo Underrättelser nyligen. Det ligger mycket i konstaterandet. Under Almedalsveckan som just avslutats har partierna tävlat i att hylla det svenska välfärdssamhället, till och med statsminister Fredrik Reinfeldt som inledde förra veckans politiska mastodontjippo med att förklara att det inte skulle bli mer skattesänkningar som kunde hota den generella välfärden.

I förra valet påstod moderaterna att de var bättre på att driva socialdemokratiska hjärtefrågor än socialdemokraterna. Att den förda regeringspolitiken lett till ett ökat klassamhälle och större skillnad mellan fattig och rik talar Reinfeldt nu tyst om eller förnekar.

Den nordiska välfärdsmodellen – den rättvisa fördelningen och den starka offentliga sektorn - har ett starkt stöd hos den svenska befolkningen.

Det svenska opinionsinstitutet Novus gör intressanta mätningar av vad folk uppfattar är de frågor där partierna är starkast. Vid sidan av Moderaterna låg Miljöpartiet i ”medvetande-topp” i den senaste – få har missat att mp kämpar mest av alla för att förändra det gråa industri- och slöserisamhället till ett grönt framtidssamhälle. De gröna har lyckats att vara tydligast med vad de vill till skillnad från otydliga Centern, som varit osynligast under mandatperioden om man få tro Novus undersökningar.

För mig var det förstås intressant att få veta hur (s) uppfattas och så här säger vår svenska grannbefolkning (inom parantes jämför jag den svenska opinionen och den åländska s- politiken):

Socialdemokraterna värnar de sociala trygghetssystemen och den generella välfärden. (Här är det lätt att erinra sig debatten om garantilagen, där (s) ensamt hävdat ”minst samma sociala rättigheter på Åland som i riket”)
Rättvisa är ett socialdemokratiskt nyckelord. (Vi sparar inte på gamla och sjuka och kämpar för ett starkt ÅHS, vi behöver en tandvård som alla har råd med, skärgårdsbor har rätt till likvärdig hälsovård och polisbevakning)
Socialdemokraterna förknippas med offensiv arbetsmarknadspolitik. (Vill satsa på utbildning och mer resurser till kampen mot ungdomsarbetslösheten som är förödande för våra åländska ungdomar).

Själv skall jag delta i en arbetsgrupp som skall se över socialdemokraternas miljöpolitik inför lagtingsvalet 2011. Det skall bli intressant att fördjupa sig i globala ödesfrågor sett ur ett lokalt åländskt perspektiv. Miljöfrågorna har sannerligen inte dominerat agendan under den lib/center-ledda regeringsperioden så här behöver (s) aktivt sätta frågorna i fokus.

Utredaren Arne Modig på Novus förklarade att ett val vinns av den som är tydlig i sina kärnfrågor och som lyckas mobilisera sina sympatisörer.
Ålands socialdemokrater har som ambition att driva en tydlig politik. Ibland är det förknippat med obehag att vara tydlig, för det kommer ofta anonyma mothugg som andas ett märkligt sosseförakt. Debatt på saklig grund tar vi gärna, men anonyma nedvärderande sms och nätkommentarer tillför inte åländsk politik mycket av värde.
Jag är övertygad om att många ålänningar vill ha trygga system, generell välfärd, rättvisa och en offensiv miljöpolitik. Därför behövs vi rödgröna socialdemokrater i åländsk politik.

Novus presentation på Almedalsveckan finns att ladda ner från www.novusgroup.se.