Kreativitet och ansvar=försämrad service

Mariehamnsliberalen Folke Sjölund förespråkar ansvarstagande för staden. Hans partigrupp vill ”säkra den välfärd vi har idag”. Båda våra tidningar har på ett tydligt sätt beskrivit hur nedskärningarna i budgetramarna kommer att slå: Inbesparingarna kommer med största sannolikhet drabba Medis, kortare öppettider på biblioteket och på fritidsanläggningarna och inte minst kollektivtrafiken. Även skolan är i skottgluggen, även om ledande liberaler konstaterat att den inte borde få röras. I årets budget, som majoriteten hela tiden hänvisar till när besparingarna för nästa år ska motiveras, står följande: ”Att effektivera skiljer sig dramatiskt från att göra nedskärningar i verksamheterna”. För mig är det en gåta hur minskade lektioner på Medis, dramatiskt försämrad busstrafik och minskade öppettider på till exempel Mariebad, inte skulle vara en nedskärning. För mig är texten ovan, mot bakgrund av verkligheten, bara en tom fras. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna inför nästa år handlar om ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Vi ska vara ansvarsfulla, skriver Sjölund. Jag vill vara med och ta ansvar för servicen och är emot dessa s k ”kreativa” försämringar. Därför röstade jag emot dem vid förra veckans stadsstyrelsemöte.

Populärt med populism i åländsk politik

Återigen blir socialdemokraterna utmålade som populistiska i en insändare undertecknad av majoriteten av partierna i stadsfullmäktige.

Det här med populism eller inte har jag fastnat för av någon anledning. Det tål att tänkas på om man är populist eller inte för alla i politikens värld.
Wikipedia, som jag har använt mig tidigare av när jag funderat kring ämnet, ger en bra sammanfattning av begreppet här.

Den populism (s) har ägnat sig åt, enligt de andra partierna, är att vi ifrågasätter orimliga lönevillkor för en blivande stadsdirektör: Först och främst bonusen/löneutvecklingen som kunde ha höjt hans lön med 50 % på sju år. Och i andra skedet även grundlönens storlek och "någon semesterdag" (i själva verket betald tjänstledighet i ca en och en halv månad, enligt liberalen Folke Sjölunds och fs-aren Johan Ehns förslag). Visst ställer vissa av oss detta i relation till vilka villkor andra anställda i staden får. I den meningen "vädjar vi till folket och angriper en social och politisk elit" (Wikipedia). Med all rätt, tycker jag.

Högerpopulismen

Låt oss fundera över högerpopulism: Enligt wikipedia är det att "ha en liberal agenda med lägre skatter och minskad statlig inblandning i ekonomi och familjeliv." Det känner vi igen i t ex Frisinnad Samverkans partiprogram:
"Vår politik utgår från den enskilda människan och tron på varje människas rätt att bestämma över sitt eget liv. Nyckeln till ett socialt och ekonomiskt välmående samhälle ligger i människors livsglädje och företagsamhet. Människa och näringsliv har därför centrala positioner inom alla våra politikområden".
Även här angrips en politisk elit - de som vill använda politiken som en motvikt till marknadskrafterna. Vi som inte tror att privatiseringar och skattesänkningar gör alla löntagare lika lyckliga tycker att detta är populism.

Centern, ÅF, Obundna....

Och så har vi centerns populism: Rikta ekonomiskt stöd åt landsbygden och bönderna!
Ålands Framtids populism: Åland kommer att bli förfinskat om vi inte frigör oss!
Obunden populism: Homosexuella föräldrar är onaturligt....

Det kanske finns en inneboende populist i alla av oss?
Partierna/politikerna vänder sig till sina väljargrupper med det som går hem hos dem, speciellt när det börjar närma sig val. Konstigare är det nog inte.

God Jul! (och förresten....var inte Jesus populist när han angrep fariséerna, den sociala eliten på den tiden?)

En blivande stadsdirektör som inte kan räkna procent?

I dagens Ålandstidning fortsätter skriverierna om vad blivande stadsdirektören skulle ha tjänat om han fått en bonus på fem procent varje år under sitt sjuåriga förordnande. Om han ”lägger manken till” och uppvisar goda resultat av sitt arbete.

Det är inte lätt med matematik.
Edgar Vickström själv tror, enligt tidningen, att man bara multiplicerar med 6 år gånger 5 och att höjningen då blir 30 %.
Då har han missat något under lektionerna i procenträkning i skolan. Efter första året blir höjningen 5 %. Om vi utgår från förslaget om en utgångslön på 9.000 euro blir det 9.450. Följande blir 5 % på det: 9.922 osv. Ålandstidningen räknar idag helt rätt: Det blir en höjning på 34 %.

Men som reportern Tone Nordling mycket riktigt påpekar: Om man sedan lägger till en tvåprocentig löneförhöjning enligt kollektivavtalet så måste man multiplicera med 1,07 för varje år. Gör man det är lönen uppe i 13.506 euro det sista av de sju år som stadsdirektörens förordnande gäller.
Det blir en löneökning på 50 % (inte 44 procent som Ålandstidningen skriver).

Hursomhelst, det är en kolossal löneökning i jämförelse med vad andra stadsanställda får. Tänk er att alla de skulle ha samma löneutveckling! (eller bonus, som det väl sist och slutligen handlar om). Vad skulle då driftskostnaderna bli för den tungt skuldsatta staden? Det kunde vara nästa uppgift för procenträkningskunniga journalister att räkna ut....

Bonus till anställda hellre än till direktör

Ikväll är det tillsättandet av stadsdirektör som är på tapeten i stadens fullmäktige. Detta ägnas stor uppmärksamhet i lokaltidningarna. Stadsstyrelsens ordförande Johan Ehn (fs) säger enligt Ålandstidningen att en stadsdirektör behöver en bonus för att "lägga manken till". Verkligen tveksamt. Speciellt om han skall ha en ordinarie lön på 9.000 euro i månaden.

Vad är det då han skall jobba extra mycket med? Till exempel att lyckas "få ner sjukfrånvaron och öka produktiviteten" (Ehn i Nya Åland). FS-ordförandens uttalanden andas fördomar mot offentligt anställda.

Lite elakt skulle han lika gärna kunna ha sagt att stadsdirektören "kunde se till att de anställda går på jobb, istället för att vara hemma när de är sjuka".

Nej, om nu produktiviteten ökar: Betala ut bonusen åt de anställda. Hemsjukvårdarna, skolstäderskorna och dagis- och eftispersonalen har större behov en sådan än en direktör som ändå tjänar 9.000.