Samordna busstrafiken på hela Åland

Nedrustningen av kollektivtrafiken i Mariehamn är ett sorgligt kapitel. Busstrafiken i staden har fungerat alldeles utmärkt och beaktat mångas behov. Mariehamnarna har enkelt kunnat ta sig till jobbet, ungdomar har kunnat ta sig till och från skolan och på sina fritidsaktiviteter på kvällarna och pensionärer och andra icke-bilburna har haft bra möjligheter att ta sig till centrum för att handla. De smidiga tidtabellerna och rutterna i kombination med att chaufförerna har sluppit att ta upp avgifter har gjort att punktligheten har varit mycket god. Den avgiftsfria bussen har dessutom varit viktig som profilering av staden som miljöstad och givit mycket PR för Mariehamn i vår omvärld.

Hur mycket staden får in på att börja ta avgifter vet ingen. Resandet kommer troligen att minska rejält. Avgiftssystemet kommer att kosta i underhåll och administration och resenärerna kommer att göra reseavdrag vilket kommer att minska skatteintäkterna. Den nuvarande entreprenören har räknat med att det ekonomiska utfallet kunde bli så litet som 30.000 euro. Tänk om var tionde resenär istället lade 1 euro i en frivilligkassa ombord på bussen! Nu har den politiska majoriteten bestämt att vi inte ska ha det så här bra. Snart ska trafiken upphandlas på nytt och aktuellt är en försämrad kapacitet under rusningstid, kortare rutter vilket försämrar tillgängligheten, att lördags- och kvällstrafik ska tas bort och eventuellt att även sommartrafiken helt ska försvinna.

Det kan hända att det inte riktigt slutar så här illa. Det beror på de anbud som lämnas in. Men att flera av dessa försämringar kommer att bli verklighet är klart när kostnadsramen ska minskas med cirka 300.000 per år.

Samtidigt som staden rustar ned sin trafik pågår ett arbete med att konkretisera hur infrastrukturen på Åland ska samordnas i samband med samhällsservicereformen.

Det är mycket märkligt att stadsbusstrafiken inte alls är samordnad med landsortstrafiken. Det är ju i staden det är mest naturligt att man åker kollektivt och det är ungefär lika många (ca 300.000 per år) som åker buss i staden som på landsbygden. Landsortstrafiken bekostas av landskapet till cirka 90 %, medan stadens skattebetalare får betala hela stadsbusstrafiken. Flera landskapsregeringar har vid upprepade tillfällen, senast på sin kommunrunda i Mariehamn, fått ta del av stadspolitikernas missnöje med att så är fallet.

Åland borde naturligtvis ha en enda gemensam busstrafik. Ett förslag är att den kunde utgå från centralorten Mariehamn och att man, om man överhuvudtaget ska ta upp avgifter, inför ett system med zoner beroende på hur lång sträcka man ska fara. En stor fördel med en sådan samordning är att man kunde skapa ”snabblinjer” för boende i norra staden in till arbetsplatserna i centrum. Ju snabbare man kan resa ju mer attraktivt blir det att välja att resa kollektivt!

Det finns skrivningar i regeringsprogrammet om att Mariehamn kan få landskapsstöd för stadsbusstrafiken om vi utvidgar den så att den samordnas med behov i t ex Jomala. Men Jomala kommun har varit avvisande, vilket är mycket tråkigt.

Samtidigt som detta händer går framsynta köpmän i det blivande köpcentret Maxinge ihop för att finansiera en buss från staden, som enligt planerna ska bli gratis att åka med. De förstår att det inte är bara är bilburna kunder som är attraktiva. Kanske är det dags för stadens köpmän att satsa på något liknande för att locka kunder till centrum? Näringsidkarna kunde mycket väl tjäna på att vara med och delfinansiera kollektivtrafik som går in till staden. Den försämrade busstrafiken blir annars ännu en konkurrensnackdel.