Cirkus Apalängen

Det blev en livaktig debatt i fullmäktige om byggandet av 130 lägenheter på den s k Apalängen-tomten i nordvästra Mariehamn. Med minsta möjliga marginal blev det ett ja för planerna.

Vi socialdemokrater har hävdat hela tiden att den planerade bebyggelsen inte passar in i området, vi hade hellre sett egnahemshus eller radhus på platsen.

Det är mycket som förundrar mig i det här ärendet. Först letar man efter en tomt för studentbostäder och konstaterar att andra alternativa platser inte är tillräckligt attraktiva eller inte tillåter så många lägenheter. I inledningsskedet står det att studiebostäder ska byggas. Byggandet av parkeringsplatser anpassas efter det. Det står fortfarande i planbeskrivningen att det ska bli studiebostäder.

Men vad som står i planbeskrivningen är inte juridiskt bindande, fick vi lära oss av stadsarkitekten under fullmäktigemötet. Under debatten talade flera som var för bebyggelsen sig varma för ett mer blandat boende. Det kunde var äldre och yngre blandat och folk som bor lite mer stadigvarande på området. ”Man ska se det som bostäder”, sa t ex Axel Jonsson (ÅF), alltså inte specifikt för studerande. Det ökade antalet lägenheter i Mariehamn, i och med det här bygget, skulle enligt honom ändå frigöra andra boendemöjligheter för unga studerande någon annanstans i staden....

Och Tage Silander (M) fyllde på: ”Jag har frågat mig om den här tomten ligger rätt för studentbostäder” sa han och fortsatt med att konstatera att han skulle föredra att det var ett ”mer blandat boende än att man placerar 130 ungdomar i samma hus”.

Vad vi får för slags boende och hyresgäster i de nya, med åländska mått mätt gigantiska, flerbostadshusen – det vet vi alltså inte.

Vad vi däremot vet är hur arkitektritningarna ser ut. Många i fullmäktige uttryckte sitt missnöje med det stora huskomplexen: Birgitta H Eriksson (ÅF) talade om en ”klagomur”, Bjarne Blomster (C) menade att tomtens storlek borde möjliggöra att man särar på huskropparna istället den ”barriärliknande mur” han såg framför sig. Sune Alén (lib), som inte heller ville godkänna förslaget, ansåg att ”det skulle ha varit roligt att se något mer arkitektoniskt innovativt förslag”.

Den som talade varmast för entreprenörens skisser var Rauli Lehtinen (lib): ”Man inbillar sig att det blir hemskare än vad det är” och till de som tänker på utsikten för grannarna österut mot Svibyviken svarade han att ”det faktiskt inte är någon norm i Mariehamn att man ska ha utsikt mot vattnet”.

Själv tycker jag att det var synd att mur-motståndarna blev i minoritet. En enda ynka röst skilde. Jag hade helst velat ha studiebostäder någon annanstans. Eller åtminstone mer luft mellan flerbostadshusen.