Framtiden ska avgöras av folket

Självstyrelsen har stort värde. Det är viktigt att de beslut som berör vår vardag tas på hemmaplan och inte i Helsingfors, men åländsk välfärd ska inte halka efter. Ålänningar ska inte ha sämre sociala förmåner än i riket. Det är en viktig princip i vår självstyrelselag. Det är därför vi socialdemokrater reagerar när t ex tandvården och vuxenstudiestödet är sämre här.

(S) är för självstyrelseutveckling. Vi ska kräva vår rätt att få en rättmätig andel av skatteintäkterna, alltså att klumpsumman justeras, och vi ska hävda vår rätt att få bestämma om det som vi har intresse av att sköta själva. Det ska ske på ett demokratiskt sätt.

Det är folket som ska avgöra när vi är redo att ta över behörigheter, inte några särintressen. När det gäller ett övertagande av beskattningen är många ålänningar tveksamma. Det är därför en lång väg att vandra. Partierna måste redovisa vad man vill göra med egen beskattningsrätt.

Vad är det då som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver? I ÅFs självstyrelsedebatt i tisdags tog jag upp två avgörande saker: Utbildning och arbetsmarknadspolitik.

Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat. Detta är aktiv arbetsmarknadspolitik.

Vad menar M med jämlikhet?

Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.

Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.

Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).

Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).

Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.

Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.

På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.

Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?

Vi måste ställa krav även på självstyrelsen

En av socialdemokraternas valfrågor är att vi vill kämpa för att allmän tandvård införs på Åland. Reaktionen som vi får emot oss är att det blir för dyrt. Det anser t ex den sittande landskapsregeringen.

När landskapet ställer krav på staten att ålänningar skall ha samma rättigheter som övriga finländare, som exempel kan nämnas stödet för vindkraftssatsningar som nu är aktuellt, då frågar ingen ledarskribent eller ledande politiker ”hur skall staten finansiera det?”.

När landskapet kräver att ålänningar och andra svensktalande har språkliga rättigheter, att det är självklart att alla skall ha rätt att göra sig förstådda på svenska gentemot myndigheter och fackförbund – då hävdar alla åländska politiker med alla rätt att ålänningar skall ha samma service som alla andra medborgare i Finland. Ingen frågar ”hur skall staten finansiera det?”.

Men när vi på Åland har sämre sociala rättigheter, till exempel saknar rätt till allmän tandvård, då hummar landskapsregeringen och säger att vi har "brist på resurser" när vi uppenbarligen har sämre social service än i riket därför att lagstiftningen är bristfällig.

Vi betalar ju samma skatter som övriga i Finland, och så länge vi gör det, bör vi ha rätt till samma välfärd som övriga finländare.

Landskapet Åland ställer rättmätiga krav på staten om att ålänningar har rätt att behandlas lika. Men vi måste också ställa krav på självstyrelsen. Annars måste ju frågan ställas: Kostar själva självstyrelsen så mycket i administration att vi inte har råd att låta medborgarna få det minst lika bra här som i övriga landet? Landskapets politiker måste visa att de klarar av det Åland har behörighet att sköta själv.