Bladh går i liberala ledband....

I Nyans ledare 11.6 påstår Jonas Bladh att socialdemokraterna är det parti som fått ge avkall på mest i regeringssamarbetet. Det håller inte jag med om. Nyligen kunde social- och miljöminister Carina Aaltonen presentera LR:s förslag på höjt utkomststöd, en typisk hjärtefråga för (S). Det tas också nu konkreta steg för att göra en samhällsservicereform. Nytt i regeringsprogrammet är en garantilag som säkrar en jämlik kommunal service för alla ålänningar, oavsett vilken kommun de bor i, något som rimmar väl med (S) värderingar. Vi socialdemokrater gläds också åt den strikta lagstiftning om genmodifierade grödor som antagits i år. Vad gäller tandvårdsreformen går chefredaktör Bladh i liberalernas ledband och hävdar att det inte blir någon reform. Sanningen är att den redan är påbörjad, med en förbättrad service för nya grupper, t ex skärgårdsbor. Bra jobbat av LR på bara ett drygt halvår! Med liberalerna vid makten gjordes bara en utredning. Inget mer hände i tandvårdsfrågan under fyra års regerande. De flesta förstår att en fullt genomförd tandvårdsreform inte görs över en natt och därför blir påståendet om misslyckande löjligt. När det gäller stadspolitiken är jag den förste att beklaga att (S) uppfattas vara i ”stenhård opposition”. Tyvärr har vi inte lyckats övertyga den borgerliga majoriteten om att stadsborna vill ha en bibehållen hög kommunal service, inte försämringar. Jag hoppas på klokare politiska beslut i staden och att de andra partierna vill kompromissa. Det är inte ett partis fel när flera träter.

Lagtingsarvodet räcker

Åländsk politik chockvaknar inför valet, skriver Niklas Lampi i en ledare i Ålandstidningen 20.8.

Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.

Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).

Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?

För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?

Jag tycker i alla fall att lönen räcker.

Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.

Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!