Även i avfallsfrågan ska Åland ses som en helhet

Avfallshanteringen på Åland är en snårig historia. Idag finns det elva myndigheter som ansvarar för renhållningen, tio kommuner + Ålands miljöservice, Mise. Det säger ju sig självt att det är för mycket på lilla Åland.

Nu är Mise-styrelsens förslag till renhållningsplan för 2014-2024 ute på remiss. Socialdemokraterna hade ett medlemsmöte om planen i tisdags och fick en bra presentation av projektledaren Ingrid Johansson.

Det här är en del av samhällsservicereformen och samordningen av infrastruktursektorn på hela Åland. Landskapet måste göra ett nytt försök att samordna avfallshanteringen. När Ålands miljöservice bildades gick elva kommuner med, men sedan har sex kommuner lämnat samarbetet (och en gått med). Utvecklingen har gått helt åt fel håll.

Eftersom de två största kommunerna, Mariehamn och Jomala, är Mise-medlemmar, är det den organisationen som har renhållningsansvaret för 63 % av Ålands befolkning. Vi brukare är ganska nöjda, enligt en undersökning 2012 över 70 %. Mest missnöje finns kring avgifterna.

På mötet häromdagen påpekades det från Mises håll att myndigheten saknar kontroll över avfallsflödena, eftersom avfallet är i privat ägo. Det vill man ändra på i förslaget till renhållningsplan. Med kommunal kontroll över infrastrukturen så vet entreprenörer och transportörer vad som gäller och det blir lättare för samhället att uppfylla miljömål.

Mariehamns stad ska ge ett utlåtande om den här planen inom kort. Jag kommer att stödja det mesta som står i planen, så att avfallshanteringen blir bättre organiserad. I denna fråga, som i många andra, kan man inte bara se sig själv som bara stadspolitiker utan man måste tänka på Åland som helhet.

(S) bromsar inte reform

Hur många val ska vi ha om samhällsreformen, frågar sig chefredaktör Lampi i Ålandstidningen.

Frågan är kanske berättigad. Det är och har varit en långsam process. Vi socialdemokrater har däremot varit tydliga och knappast varit den bromsande länken.

(S) har efterlyst en kommunreform för att utjämna skillnaderna som finns i service beroende på i vilken kommun man bor. Som Mariehamnspolitiker ser jag också tydligt hur de mindre kommunerna redan idag är beroende av stadens service, vilket med dagens situation blir ett problem när stadens ekonomi sviktar.

En annan sak jag upptäckt när jag blivit mer insatt i strukturerna är den enorma förvaltning som krävs i alla kommunförbund som måste bildas för att samarbetet ska fungera; t ex i Mise, omsorgsförbundet och i diverse flerkommunala samarbeten, som t ex högstadiedistrikten på landet.

Mina argument för färre kommuner är följande: - Alla måste ta ansvar för varandra. Vi måste vara solidariska med fattigare kommuner. - Kommungränser är gammaldags. Folk jobbar på ett ställe, bor på ett annat. För bästa service är det inte alltid i den egna kommunen man skulle vilja ha dagis, eller för den sakens skull äldrevård. Färre kommuner ger mer valfrihet. - Byråkratin minskar troligtvis. - Kompetens kan samlas, t ex i svåra sociala frågor, eller för den sakens skull i den tekniska sektorn.

Det finns många skäl att göra förvaltningen mer effektiv. Det har (S) tyckt länge. Lampi behöver inte oroa sig över att (S) kommer att bromsa.

Gemensamt ansvar för soporna

Det har blivit aktuellt igen med sophanteringsfrågorna i Mariehamnspolitiken. Organisationen, med MISE, ÅPAB, Proans och Svinryggens deponi, är inte helt enkel att förstå sig på. Det har skapats ett komplext system som resultatat av en lång process för att skapa en vettig sophantering på Åland.

Först och främst måste man ställa sig frågan: Ska vi vara kvar i MISE? Tycker vi att det är bra att vi är med i ett kommunalt samarbete om sophanteringen? Jag anser att svaret är ja. Tanken med MISE är att skapa en gemensam renhållningsmyndighet.
Man kan hävda att det skulle bli billigare för Mariehamn att vara ensam om renhållningsansvaret. Varför inte gå ut ur MISE när vi kunde gå ut ur kommunförbundet?

För att svar på den frågan måste man först fundera på vad man tror om de åländska kommunerna i framtiden. Jag är övertygad om att kommunerna nödvändigtvis kommer att behöva slås samman, att vi måste samarbeta mer inom sådana här frågor som är gränsöverskridande.

Det kan säkert stämma att Mariehamn nu får bära kostnader för de andra kommunerna i det här samarbetet, men det kan det vara värt ur miljömässig synvinkel om man ser till hela Åland.

MISE-kunderna är överlag nöjda. Det finns absolut förbättringar som kan göras, taxorna kanske kan sänkas och avgiftssystemen kan säkert göras mer rättvisa.

Så har vi dotterbolaget Ålands Problemavfall. ÅPAB går numera med vinst och har byggt upp moderna lösningar för att ta hand om en mängd olika sorters problemavfall med modern teknik. ÅPAB ägs alltså av kommunerna via MISE och av en del andra kommuner än MISE-kommuner. Enligt ÅPABs vd Fredrik Karlsson behövs bolaget för att hålla konkurrensen och priserna nere i förhållande till den privata entreprenören.

Frågan är om ÅPAB ska skiljas från MISE eller till och med säljas eller läggas ner. Det är en fråga för MISE, men som största medlemskommun har vi förstås inflytande. Det avgörande för mig i den frågan är kundernas (alltså hushållens) behov och kostnader. Är det billigare för oss som kunder att behålla det samhällsägda bolaget för att förhindra ett privat monopol, så är det inte svårt för mig att förespråka att ÅPAB ska få bli kvar och utvecklas ännu mer.