Jämnstarka partier som vill framåt

Regeringen Gunell, den första landskapsregeringen ledd av en socialdemokrat, har kommit med en omställningsbudget. Fyra partiers olika viljor har jämkats samman. Man skulle kunna tro att det skulle vara näst in till omöjligt att komma framåt med så olika syn på saker och ting, men så är uppenbarligen inte fallet. Jag tror att valresultatet istället bäddade för en konstruktiv framtid: När inget parti är för dominerande är alla deltagande regeringspartier beredda på att man måste ge och ta.

På valdagen skrev liberalen Olof Erland: ”För nästa regering gäller: “tillsammans” med minst 18 mandat, omedelbar beredning av samhällsreformer och trafiklösningar, en mycket mera fokuserad närings- och utbildningspolitik, konkreta, realistiska steg för miljöutveckling, lag om skattefinansierad public-servicemedia, samlad sjöfartsutbildning, fortsatt stark social- och välfärdspolitik….”

För mig är samhällsservicereformen den avgörande faktorn i hela politiken. Det är runt den allt de andra frågorna ”snurrar”. Vi vet att näringslivet vill ha starka kommuner (eller kanske snarare en stark kommun), så näringspolitiken gynnas av en sådan utveckling. Trafikfrågorna i skärgården är sannerligen en välfärds- och överlevnadsfråga för alla skärgårdsbor – också i detta fall är det a och o med reformen. Stark social- och välfärdspolitik? Ja, för att det skall bli verklighet krävs....just det, starka kommuner som har muskler nog att ta hand om vården och omsorgen.

Och så har vi demokratiaspekten, som är mycket viktig: Med svaga primärkommuner och snåriga modeller med kommunförbund och bolagiseringar blir det komplicerat för medborgarna att kunna påverka. Man vet inte vem som bestämmer och hur det går till. Detta leder till demokratibrist och tjänstemannastyre.

De som jobbar med samhällsservicereformen lär enligt vad jag hört arbeta med liv och lust med denna stora förändring. Det ska bli oerhört intressant att se vilka modeller de kommer fram till. För förändringen kommer att påverka varenda ålänning, mer eller mindre.

Åland behöver arbetsmarknadspolitik!

Jag fick göra ett intressant inhopp i Ålands Framtids debatt om "vad vi kan göra med mera behörighet och mera självtillit". Panelen bestod av fyra partiledare, veteranpolitikern Gunnar Jansson och så jag.
Först höll bankmannen Folke Husell ett brandtal för nytänkande inom finansvärlden och manade till bättre samarbete mellan näringslivet och politikerna när det gäller specifika åländska särlösningar.

Husell sa en hel del som jag inte håller med om, bland annat att åländska politiker behöver högre lön för att de som väljs in ska vara mer kompetenta. Det har jag kommenterat förr, och igår poängterade jag (igen) att det är relativt vad som är kompetens.

Visst behövs det kompetens inom den ekonomiska politiken och jag tycker att man ska vara ärlig och säga att vi som jobbar med politik har en del att lära av näringen där. Men det finns många andra kompetenser som en lagtingsledamot behöver. Man måste förstå helheter, se de ekonomiska besluten i relation till människorna, deras vardag, rättviseaspekter och demokrati.

En i publiken undrade hur politik och näringsliv ska närma sig varandra. Jag berättade hur vi gjorde när (S) hade kongress för ett knappt år sedan. Vi bjöd in folk från olika näringar, vi intervjuade Ålands Näringsliv men lade också stor vikt vid fackliga synpunkter, vi bollade frågorna med de mest intresserade i partiet. Sedan togs programmet upp på kongressen, som fick stöta och blöta innehållet utifrån olika perspektiv.
Resultatet blev ekonomiprogrammet "Rättvisa ideal kräver starka finanser".

Konstigt nog var jag den enda som lyfte fram utbildning och arbetsmarknadspolitik i partiledardebatten. Partiledarna från de övriga partierna var lite för upptagna med att käbbla med varandra om vem som varit bäst eller sämst på att komma med sparförslag under krisåren. Ungefär så här sa jag:

"Vad är det som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver?
Det finns förstås många saker, men jag vill ta upp något som är viktigt och avgörande: Utbildning, utbildning och åter utbildning. Och arbetsmarknadspolitik.
Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Och vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat.

Vi behöver analysera och kartlägga vilken arbetskraft vi behöver i framtiden!
Vi som representerar det politiska Åland kan och ska inte lägga oss i företagandet. Men Åland bör bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi kan skapa mer flexibla system som gör det möjligt för äldre att jobba längre. Och vi kan ha en närings- och utbildningsavdelning som aktivt arbetar med att se till att vi har rätt arbetskraft i förhållande till vad företagen behöver."