Arbetsmarknadsfrågor är viktiga för (S)

”Arbetsmarknadspolitiken har traditionellt inte varit prioriterad i åländsk politik”. Det hävdas av redaktören i ett nyhetsinslag i Ålands Radio 13.10. Vi anser att detta påstående inte stämmer för Socialdemokraternas del.

2012 ägnade vi en hel kongress åt temat arbetsmarknadsfrågor. Gästföreläsare var före detta LO-ordföranden i Sverige, Wanja Lundby-Wedin. I samband med kongressen gav vi också ut tidningen ”Socialdemokraten”, full med reportage om viktiga arbetsmarknadsinsatser och framtidsvisioner.

(S)-kongressen antog en resolution där partiet bl a annat vill arbeta för:

- Infrastruktursatsningar och andra stimulansåtgärder i lågkonjunktur (d v s det som landskapsregeringen behöver göra nu).

- Att höja arbetstagarnas kompetens, utveckla vuxenutbildningen och satsa på validering och yrkesprov, för att skapa förutsättningar för den som blir arbetslös att få ett nytt jobb.

- Kartlägga Ålands arbetskraftsbehov och ha ett längre framtidsperspektiv än ett år. Då kan näringspolitiken bli mer långsiktig.

Arbetsmarknadspolitiken hör naturligt ihop med insatser för ungdomar. I vårt program, som fick rubriken ”Arbete och kunskap bygger Åland”, poängterar vi att de sysselsättningsfrämjande verksamheterna är av stor vikt för att motarbeta utanförskap. Socialdemokraterna konstaterar att den uppsökande verksamheten bland ungdomar skulle behöva utvecklas för att ge ett tätare skyddsnät. För de ungdomar som riskerar att falla mellan stolarna lyfter vi också fram att det är nödvändigt med ett bra samarbete mellan sociala myndigheter, FPA, AMS och psykiatrin.

I vårt arbetsmarknadspolitiska program framhåller vi också att tredje sektorn, alltså t ex idrotts- och kulturföreningar och idéburna organisationer (som t ex Emmaus) är viktiga både som arbetsgivare och för att utveckla verksamheter som stödjer arbetslösa. Föreningslivet är också en inkörsport till det åländska samhället och det gör att inflyttade, med ett annat modersmål, får kontakter som kan gynna dem när de söker arbete.

Arbetsmarknadspolitik är förstås inte bara en fråga om arbetslöshet, även om det är aktuellt i debatten just nu. Socialdemokraterna vill arbeta för att landskapet ska vara pådrivande tillsammans med arbetsmarknadens parter så att krav ställs på god arbetsmiljö och förebyggande företagshälsovård för att folk ska orka och må bra på sina jobb. Mobbning, stress och utbrändhet är utbrett i dagens åländska arbetsliv. Detta drabbar både arbetstagare och arbetsgivare. Att flexibla lösningar ordnas för den som varit sjuk så att vägen tillbaka till arbetet underlättas är också något som vi lyfter fram som en mycket viktig fråga.

(denna insändare skrev jag tillsammans med Helena Flöjt-Josefsson)

Åland behöver arbetsmarknadspolitik!

Jag fick göra ett intressant inhopp i Ålands Framtids debatt om "vad vi kan göra med mera behörighet och mera självtillit". Panelen bestod av fyra partiledare, veteranpolitikern Gunnar Jansson och så jag.
Först höll bankmannen Folke Husell ett brandtal för nytänkande inom finansvärlden och manade till bättre samarbete mellan näringslivet och politikerna när det gäller specifika åländska särlösningar.

Husell sa en hel del som jag inte håller med om, bland annat att åländska politiker behöver högre lön för att de som väljs in ska vara mer kompetenta. Det har jag kommenterat förr, och igår poängterade jag (igen) att det är relativt vad som är kompetens.

Visst behövs det kompetens inom den ekonomiska politiken och jag tycker att man ska vara ärlig och säga att vi som jobbar med politik har en del att lära av näringen där. Men det finns många andra kompetenser som en lagtingsledamot behöver. Man måste förstå helheter, se de ekonomiska besluten i relation till människorna, deras vardag, rättviseaspekter och demokrati.

En i publiken undrade hur politik och näringsliv ska närma sig varandra. Jag berättade hur vi gjorde när (S) hade kongress för ett knappt år sedan. Vi bjöd in folk från olika näringar, vi intervjuade Ålands Näringsliv men lade också stor vikt vid fackliga synpunkter, vi bollade frågorna med de mest intresserade i partiet. Sedan togs programmet upp på kongressen, som fick stöta och blöta innehållet utifrån olika perspektiv.
Resultatet blev ekonomiprogrammet "Rättvisa ideal kräver starka finanser".

Konstigt nog var jag den enda som lyfte fram utbildning och arbetsmarknadspolitik i partiledardebatten. Partiledarna från de övriga partierna var lite för upptagna med att käbbla med varandra om vem som varit bäst eller sämst på att komma med sparförslag under krisåren. Ungefär så här sa jag:

"Vad är det som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver?
Det finns förstås många saker, men jag vill ta upp något som är viktigt och avgörande: Utbildning, utbildning och åter utbildning. Och arbetsmarknadspolitik.
Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Och vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat.

Vi behöver analysera och kartlägga vilken arbetskraft vi behöver i framtiden!
Vi som representerar det politiska Åland kan och ska inte lägga oss i företagandet. Men Åland bör bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi kan skapa mer flexibla system som gör det möjligt för äldre att jobba längre. Och vi kan ha en närings- och utbildningsavdelning som aktivt arbetar med att se till att vi har rätt arbetskraft i förhållande till vad företagen behöver."