Stora och små självstyrelsefrågor

Lagtingsdebatterna handlar om stort och smått. Igår var det debatt om vilken tidszon Åland borde höra till. Personligen är jag inte negativ till svensk tid på Åland och i Finland. Jag hör till den skara småbarnsföräldrar som vill att barnprogrammen skall sluta i rimlig tid (men med dagens enorma utbud får man ändå sätta stopp på annat sätt - så det räcker inte att bara byta till svensk tid).

Annars har självstyrelsepolitiska symbolfrågor varit uppe till debatt i våra tidningar. Vår (S)-ordförande, lantrådet Camilla Gunell, var tydlig i dagens Ålandstidning: Åland heter Åland i vårt enspråkigt svenska landskap, men vi ska betjäna turister på flera språk. Drar mig till minnes en debatt om huruvida det skulle få stå välkommen på finska på en skylt i Eckeröhallen när den var ny. Det tycker jag är rimligt. Precis som att det står Welcome för våra engelskspråkiga gäster.

Självstyrelsepolitik var annars tema för socialdemokraternas möten under helgen. Då diskuterades tunga juridiska frågor om reformeringen av självstyrelselagstiftningen, något som inte är lika enkelt att sätta sig in i som namn på kartor. Däremot är arbetet med självstyrelsens framtid ack så viktigt för att Åland ska utvecklas. Här kan du läsa mer om vad jag har skrivit om helgens möten om ramlagen och kommunreformer.

Populisttestet och Niklas Lampi

Eftersom Ålandstidningens chefredaktör kallade socialdemokraterna för "oblyga populister" i gårdagens ledare tänkte jag att jag måste googla ordet "populist": På wikipedia kan man läsa att ordet
används i Sverige företrädesvis som ett pejorativt (typ förlöjligande?) begrepp för att beskriva oseriösa och extrema nya politiska partier och deras åsikter.

Socialdemokraterna är, som jag ser det, knappast nya, knappast oseriösa, knappast extrema....

Fortsätter läsa:
"Kännetecknande för populism är att det rör sig om politik med förenklade lösningar. Ofta används "sunt förnuft" och vi-mot-dom-tänkande som argument för åsikterna. Det är dock inte främst åsikterna i sig själva som avgör om till exempel ett parti kan anses populistiskt utan just att man anspelar på ett tänkt "gap" mellan makthavare och en majoritet av folket. Ofta förspråkar man fler folkomröstningar och är allmänt skeptisk till den representativa demokratin.[1]

Då ska vi se: Förenklade lösningar? Tja, ledaren handlar om ekonomisk politik och ekonomi är sannerligen inte enkelt (....ja, möjligen för Lampi). Den nya "sanningen" som trummas igenom är att det är rätt att sanera (läs: rasera) den offentliga sektorn för att världsekonomin så kräver. Är det den enda sanna sanningen? Men ta nu bara permitteringarna av t ex lärare: Än vet vi inte att sanningen är att permitteringarna kommer att leda till några vettiga besparingar....lärarfacket har föredömligt försökt berätta hur det kan slå mot eleverna, mot arbetsklimatet och mot de själva. Besparingar har ofta konsekvenser som i sin tur kommer att kosta!

Ett gap mellan makthavare och majoritet? Ja, där får det väl anses populistiskt då att socialdemokraterna har påpekat att folket inte är speciellt intresserat av en ramlag för att Åland skall kunna ta över beskattningen....

Skepsis till representativ demokrati? Känner jag inte igen hos socialdemokratin.

Krav på folkomröstningar? Knappast.

Så min summering i populisttestet blir att herr chefredaktören möjligen fick ett rätt av sju. Och i den frågan (ekonomisk självstyrelse) måste man fråga sig om den "förenklade lösningen" är den återhållsamma, försiktiga socialdemokratiska linjen eller de borgerligas dröm om att det skall vara enkelt att övertyga politiker på fastlandet om att ett skatteövertagande är bra.

Slutligen: Oblygheten. Ja, Niklas Lampi, där har du fullständigt rätt. Socialdemokraterna på Åland är inte blyga. Det tror jag inte hade varit någon större vits i arbetet med att driva oppositionspolitik.