Hej, John! Tack för dina synpunkter.
(försökte svara på din kommentar direkt under förrförra inlägget, men det vill inte fungera, så därför blir det ett nytt inlägg istället).
Först och främst: Gratis och allmän tandvård är inte samma sak. Jag har aldrig sagt eller förespråkat att vi skall erbjuda gratis tandvård.
Grundavgiften per besök för kommunal tandvård på hälsovårdscentral i resten av Finland är
- högst 7,50 euro när vården ges av en munhygienist
- högst 9,60 euro när vården ges av en tandläkare
- högst 13,90 euro när vården ges av en specialisttandläkare
Utöver grundavgiften debiteras separata avgifter får behandlingar och undersökningar. Avgifterna varierar mellan 6,20 euro (till exempel grundundersökning av tänder) till över 100 euro (proteser).
Jag förespråkar en tandvårdstaxa som motsvarar den i Finland, eftersom jag anser att det är orättvist att vi skattebetalare på Åland får så mycket sämre service än på fastlandet. Det är det som vi i (S) kallar "minst samma välfärd som i riket".
Det fiffiga med skatter är att de som har mycket pengar hjälper till mer än de som är fattiga. När var och en betalar vad sådana här välfärdstjänster kostar blir det väldigt ojämlikt i samhället. Men det är mycket inom den gemensamma sektorn, som kunde göras annorlunda. Läs här nedan (i mitt nya inlägg, vad jag hellre prioriterar bort).
Anders Hallbäck, musiker, gospel- och badfantast
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
Tandvård hör till välfärden
”Visste du att man kan bli dement om man inte sköter sina tänder?”. Det undrade min dotter en dag när hon kom hem från skolan.
Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.
Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.
Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).
Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.
Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?
Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.
Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.
Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.
Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).
Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.
Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?
Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.
söndag 28 augusti 2011
Vad menar M med jämlikhet?
Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.
Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.
Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).
Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).
Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.
Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.
På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.
Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?
Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.
Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).
Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).
Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.
Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.
På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.
Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?
fredag 26 augusti 2011
Utbildning är bra - men kompetens är viktigare
Realkompetens tycker jag är ett bra ord. Det betyder ungefär "det man kan på riktigt".
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.
I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.
Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.
Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.
Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.
Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.
Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.
I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.
Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.
Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.
Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.
Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.
Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)
tisdag 23 augusti 2011
Lagtingsarvodet räcker
Åländsk politik chockvaknar inför valet, skriver Niklas Lampi i en ledare i Ålandstidningen 20.8.
Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.
Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).
Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?
För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?
Jag tycker i alla fall att lönen räcker.
Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.
Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!
Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.
Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).
Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?
För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?
Jag tycker i alla fall att lönen räcker.
Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.
Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!
måndag 22 augusti 2011
Liberal realpolitik
Han kallades "realpolitiskt ansvarstagande" i Nina Fellmans ledare i förra veckan, finansminister Mats Perämaa (lib).
Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.
Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.
Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.
Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.
Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.
Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?
Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.
Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.
Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.
Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.
Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.
Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?
fredag 19 augusti 2011
Hat och glädje i politiken
På tisdag kommer generalsekreteraren för de nordiska socialdemokraternas samarbetskommitté, SAMAK, hit.
Vi har ordnat ett möte med rubriken "Ingen ska tysta oss - socialdemokrati som motvikt till högerextremism och främlingsfientlighet".
Det har talats och skrivits mycket om sverigedemokrater, sannfinländare och fremskrittspartister, efter det hemska dådet på Utöya. Men nog är fientligheten mot (S) mer utbredd, i alla fall i mitt gamla hemland Sverige.
Sossehat är inget nytt. Olof Palme var hatad, Mona Sahlin har hatats, Anna Lindh mördades. Och ålänningar har försökt förlöjliga Barbro Sundback (men hon är tuff och bra på att ge tillbaka).
Att det skojas om politiker har jag däremot inget emot. Mitt favorit-TV-program är Parlamentet som bland annat gjort det här roliga klippet med Göran Persson.
Sossecontainers och centerextremismen
Att Volvo 740 kallades för "sosse-container" - det kan jag leva med. Det är kul.
Det är ungefär som att golf kallas för "moderat-bandy". Humor i politiken är aldrig fel: En av de roligaste sketcherna är Hasse & Tages "Center-Extremisten", om centerpartisten som är EXTREMT i mitten, som alltid svarar ja OCH nej på alla frågor. Politiker måste tåla satir, jag har själv gjort sådan under min radiokarriär skojade jag i programmet "Jåländsk journal" med Barbro, men också Roger Jansson, Gunnar Jansson och inte minst Rolle Boman (det var de 4 som var roligast att skoja om) :-)
Det som blir roligast är när man skojar om sig själv samtidigt. Med distans till sig själv blir humorn rolig. Man behöver inte vara så präktig.
Bristande datorkunnande
Barbro och jag brukar skoja med varandra (vi sitter med skrivborden mitt emot varann). Hon tråkar mig (lite vänskapligt) för min ibland något sviktande hälsa och min oförmåga att hitta bland alla papper, medan jag skojar om hennes bristande datorkunnande och hennes ibland lite för hastiga tempo....
Tonen i valrörelsen är viktig, om vi ska behålla trovärdighet. Och att vi visar att politik är roligt också, inte bara seriöst hela tiden. Med mer underhållningsvärde skulle fler följa debatten.
Hoppas (och tror) verkligen att vi slipper kampanjer av typen "Hellre Död än Röd". Läs
Peter Perssons inlägg i Aktuellt i politiken.
Vi har ordnat ett möte med rubriken "Ingen ska tysta oss - socialdemokrati som motvikt till högerextremism och främlingsfientlighet".
Det har talats och skrivits mycket om sverigedemokrater, sannfinländare och fremskrittspartister, efter det hemska dådet på Utöya. Men nog är fientligheten mot (S) mer utbredd, i alla fall i mitt gamla hemland Sverige.
Sossehat är inget nytt. Olof Palme var hatad, Mona Sahlin har hatats, Anna Lindh mördades. Och ålänningar har försökt förlöjliga Barbro Sundback (men hon är tuff och bra på att ge tillbaka).
Att det skojas om politiker har jag däremot inget emot. Mitt favorit-TV-program är Parlamentet som bland annat gjort det här roliga klippet med Göran Persson.
Sossecontainers och centerextremismen
Att Volvo 740 kallades för "sosse-container" - det kan jag leva med. Det är kul.
Det är ungefär som att golf kallas för "moderat-bandy". Humor i politiken är aldrig fel: En av de roligaste sketcherna är Hasse & Tages "Center-Extremisten", om centerpartisten som är EXTREMT i mitten, som alltid svarar ja OCH nej på alla frågor. Politiker måste tåla satir, jag har själv gjort sådan under min radiokarriär skojade jag i programmet "Jåländsk journal" med Barbro, men också Roger Jansson, Gunnar Jansson och inte minst Rolle Boman (det var de 4 som var roligast att skoja om) :-)
Det som blir roligast är när man skojar om sig själv samtidigt. Med distans till sig själv blir humorn rolig. Man behöver inte vara så präktig.
Bristande datorkunnande
Barbro och jag brukar skoja med varandra (vi sitter med skrivborden mitt emot varann). Hon tråkar mig (lite vänskapligt) för min ibland något sviktande hälsa och min oförmåga att hitta bland alla papper, medan jag skojar om hennes bristande datorkunnande och hennes ibland lite för hastiga tempo....
Tonen i valrörelsen är viktig, om vi ska behålla trovärdighet. Och att vi visar att politik är roligt också, inte bara seriöst hela tiden. Med mer underhållningsvärde skulle fler följa debatten.
Hoppas (och tror) verkligen att vi slipper kampanjer av typen "Hellre Död än Röd". Läs
Peter Perssons inlägg i Aktuellt i politiken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)