Busstrafiken är en valfråga

Kommunstrukturen kommer att bli en valfråga, men det finns fler frågor som berör många ålänningar och där systemen är onödigt krångliga och även orättvisa. Det gäller inte minst kollektivtrafiken på fasta Åland.

Jag och min (S)-kollega Sara Kemetter har tillsammans verkat för en utbyggd kollektivtrafik i den politiska referensgrupp som arbetat med dessa frågor. Som grund för ett nytt system finns en välgjord kollektivtrafikutredning. Den är gjord i samarbete mellan alla nuvarande regeringspartier.

Jag ser framför mig att stadens och landsbygdens busstrafik är helt integrerad/ihopslagen. Vi behöver inte mer än en huvudman. Ett trafikförsörjningsprogram ska skapas för att landskapet, alltså vi skattebetalare, ska veta var satsningar på nya förbindelser bör ske. Trafiken ska anpassas bättre till stora arbetsplatser och köpcentra.

Arbetsgivare bör uppmuntra anställda som väljer att resa kollektivt när de ska på jobb. De offentliga arbetsplatserna, t ex landskapet och kommunerna, bör vara föregångare och subventionera sådana resor som personalförmån.

Ungdomar är de som idag reser mest med buss. Socialdemokraterna stöder tanken på avgiftsfritt och fritt resande för dem. Det är viktigt att skapa hållbara och miljövänliga vanor. Men utan en utbyggd trafik, t ex på kvällstid, blir denna satsning inte tillräckligt bra.

I staden behöver turtätheten öka. Trafiken är för dålig idag, inte minst med tanke på att bussarna bara går åt ett håll under ”rusningstid”. Restiden åt ena hållet blir för lång för att bussen ska bli konkurrenskraftig gentemot bilen.

Slutligen, en hjärtefråga: Servicelinjer för äldre och funktionsnedsatta. Det handlar om rättvisa. Systemet med små bussar som hämtar upp den som har svårt att gå där de bor finns på många håll, även på små orter. I Mariehamn, med sin begränsade yta, skulle detta komplettera de rundor som de stora bussarna kör. På landsbygden kunde den redan existerande matartrafiken med taxi utvecklas till servicetrafik som går t ex till den lokala matbutiken och andra serviceinrättningar.

Nästa lagting och landskapsregering måste ta ställning till ett mer hållbart sätt för oss ålänningar att transportera oss. Det är orimligt att tro att det går att bygga ut busstrafiken på fasta Åland utan att vi använder mer ekonomiska resurser.

Visst, många klarar sig inte utan bilen, p g a obekväma arbetstider eller orimlig tidsåtgång, t ex vid hämtning av barn på dagis. Men det är min fasta övertygelse att ett bättre kollektivtrafikutbud skulle öka resandet.

Här är årets badplatser - hela listan så här långt!

Förra årets badplatslista blev populär här på bloggen. Så jag börjar väl samla igen då, eller rättare sagt skriva ner var jag hittills har doppat mig....så får vi se om jag slår 2014 i antal olika platser.

1) Lilla Holmen, Mariehamn, är årets hittills mest frekvent besökta badställe. Det beror på att jag har vinterbadat i år, något jag verkligen rekommenderar! Jag har den förmånen att jag har fem kompisar att stämma träff med, vilket gör det till en fantastiskt trevlig social grej :) Badplatsen håller hög klass, vinter som sommar. Vill man träffa folk från hela världen (ingen överdrift) är det här rätt plats. Vill man vara för sig själv eller ogillar sand ska man byta ställe.

2) Storströmmen vid Strandis i Larsmo (i Österbotten) blev lite otippat badplats 2 i år. Vi hade varit med Ålands projektkör och framfört "En värld full av liv" och söndag morgon tog jag och två av mina vinterbadarvänner oss med taxi (!) till detta ställe. Här finns bastu direkt vid vattnet, som dessutom var öppen och varm när vi kom! Och taxichauffören väntade tålmodigt på parkeringen och körde oss tillbaka till hotellet efteråt ;)

3) Stora Härsjön, Lerum: På påskafton for undertecknad mot Lerum och det blev svettigt i bilen. Då erinrade jag mig att det finns en bastu vid vattnet. Mycket gå-i-vänlig brygga (som väl egentligen inte var öppen den kvällen). Antar att man ska boka bastun för att få vara där. Jättefint annars. Passar för dopp i solnedgång.

4) Öxsjön, Klinten, Lerum. Lerums bästa vatten är förstås Öxsjöns. Den är vattentäkt, ganska djup skulle jag gissa och därmed någon grad kallare än omkringliggande insjöar. På Klinten kan du hoppa i direkt och sola på klipporna.

5) Strax sydost om Ekilla by i Bålsta hittade jag en fantastisk strand (se bilden här ovanför), ett fint stopp för dig som passerar på E18. Ett gömt paradis! Inte mycket skyltning för turister. Kanske Bålstaborna vill ha denna oas vid sjön Ekolln (verkar det som den heter....) för sig själva.

6)Kallviken, Ytterby, Jomala. Här har jag badat på privat mark hos mina goda vänner. Vi badade vedeldad bastu före och då kändes det inte kallt i viken, trots att det var på regniga midsommarafton. Tyvärr är bottnen på det här stället inte speciellt mysig, men som sagt, detta är ingen offentlig badplats.

7) Mariebadstranden. Här har det varit ovanligt lite folk i juni. Det berodde nog dels på vädret, förstås, men också på att personalen vid inomhusbadet satt upp ett nät längs vattnet för att skydda stranden från bajsande fåglar. Det gjorde dock att stranden såg avstängd ut. Här är det också sandigt, men solstolarna som vem som helst får låna lyfter betyget.

8) Aspen i Lerum. Det mest lättillängliga stranden för Lerumsturisten. Vid högsäsong får du räkna med många gäng med ungdomar som gärna spelar hög musik. Väldigt barnvänligt annars, med en lång brygga ut för oss som vill dyka i direkt.

9) Stamsjöbadet, Lerum. Perfekt för morgondopp. Ett minus för den trötte är att det är en sju-j-dra uppförsbacke dit från Lerums city. Trygg plats om du har små barn. Dessutom en fin ramp för rullstolsburna och andra som vill ta sig sakta och säkert i.

10) Bockön, Öxsjön, Lerum. Här behöver du oftast inga badkläder :) Men en roddbåt eller kanot för att ta dig dit. Inte så bekväma klippor att ligga på, men en liten grillplats på öns högsta punkt. Undertecknad har också övernattat däruppe. En fin naturupplevelse.

11) En varm eftermiddag i Stockholms city? Den utmärkta sajten www.badkartan.se gav mig tipset att hoppa i på Riddarholmen. Jag var ganska ensam om att klä om på kajen och klättra ner, men vattnet i Riddarfjärden såg hyfsat rent ut. Räkna med turister som tittar ut dig :D

12) Norrviken i Hammarland, Strömma. Inte en badplats man hittar om man inte råkar ha en god vän med en stuga med fantastiskt läge vid sjön :) Varmare vatten än genomsnittet, eftersom denna lilla "pöl" i princip är lite insjö. Det var dessutom djupt direkt nedanför klippan, vilket gjorde det lätt att bara hoppa rakt i.

13) Stranden vid gästhamnen på Lappo. Här har jag badat förr, men badet får tyvärr inget toppbetyg. Bottnen är tråkig och det är lite för långt att gå för en lång man innan man kan simma ordentligt.

14) Sandstranden på Prästö. Miljön är otroligt fin och stranden är härlig för den som vill sitta på en filt och njuta av medhavd picknick. Barnvänligt och lätt att ta sig till med parkering precis vid strandområdet. Men även här var det väldigt grunt för mig. Men sandbottnen var mjuk och fin.

15) Klipporna sydväst om Älviksvägen i Lemland. Ingen officiell badplats och sannerligen inte lätt att smyga sig emellan alla sommarstugetomter. Men lyckas du har du fina klippor att byta om på inför ett dopp i solnedgång. Då är denna plats som bäst, skulle jag säga. Stenigt dock, så var beredd på att halka i :)

16) På Espholm söder om Mariehamn finns en jättefin badplats som ligger i stadens naturskyddsområde. Märkligt nog marknadsförs den inte av Mariehamns stad som en allmän badplats (åtmistone inte på hemsidan). Skyltningen är också väldigt sparsmakad. Detta är ett riktigt fint strandområde. Mycket gräsyta, bänkar att sitta på, omklädningshytt och grillmöjligheter. Även sopsortering (vilket tyvärr inte alla gästande förstår). Denna plats får högt betyg! Även här är det solnedgångsläge eftersom man hoppar i åt väster.

17) Algrundet, Östernäs marknadsförs inte heller som allmän. Må vara, skönt för oss som vill ha oasen för oss själva i och för sig. Fin sandstrand och aldrig brist på plats :)

18) Arkipelagen vid Ledsöra, Vårdö. Ett sommarnöje, förutom att bada, är definitivt att paddla kajak. Ett bra ställe på Åland att hyra utrustning är Sandösunds Camping. Då kommer du lätt ut på fina obebodda holmar. Förstås finns inte så många färdiga badplatser, men gott om avskildhet och vackra vyer.

19) Degersand i Eckerö. Det tog in i augusti innan Ålands kanske allra finaste strand fick besök av mig, men det är å andra sidan inte ovanligt. För vattnet här är ofta lite kallare. En sån här sval sommar fick man helt enkelt trotsa den kylan och hoppa i ändå. Här går vågorna oftast högre än på andra ställen, vilket ju ofta kan vara roligt. Det mesta ger pluspoäng här: den mjuka sanden, att man träffar folk från när och fjärran, att det finns volleybollnät och gott om möjlighet att bygga fina sandslott. Enda minuset är väl att den som vill ha en omklädningshytt får gå långt "bak" från stranden.

Politik är roligt och intressant!

Idag är det valdag.

Det har varit roligt att jobba med riksdagsvalet.

Sara Kemetter, socialdemokraternas kandidat, har jobbat in i det sista med att övertyga väljare på gator och torg.

Debatterna har avlöst varandra och jag tänker inte göra nå´n Jörgen-Pettersson-variant och recensera dem med metoden att förminska alla andra kandidater. Men så mycket kan jag säga att sådan "negativa kampanj" inte stärker något förtroende för seriositeten hos de (center-)politiker som sysslar med den.

Sanningen att säga finns det flera kunniga och bra kandidater i detta val, som kommer att klara uppdraget i Helsingfors bra. Som är utbildade, kunniga, trevliga och har kontakter.

Men jag röstar ideologiskt. Jag röstar inte höger. Det har jag inte gjort i något val någonsin och den här valrörelsen ger mig ingen anledning att göra undantag.

I slutet av februari tillbringade jag en dag med Sara i Stockholm. Vi förde intressanta diskussioner på en lunch med svenska riksdagens viceordförande i försvarsutskottet, Åsa Lindestam från Gävleborg (se bilden). Utrikes- och säkerhetspolitiken har genomgående varit omdebatterad i valrörelsen denna gång. Överlag har debatten på Åland breddats och berört politik för hela landet och inte bara handlat om Åland. Det tycker jag är bra.

Samma eftermiddag fick vi möjlighet att träffa Sveriges utrikesminister Margot Wallström, en av de mest lysande svenska politikerna just nu.

Jag har ett roligt jobb. Politik kan kanske verka svår att förstå, men den handlar om att ha en idé om hur man vill att samhället ska fungera. Det har Margot när hon kritiserar diktaturen i Saudiarabien. Det har Sara Kemetter när hon precis som Åsa Lindestam varnar för kärnvapenmakten Nato.

– Om Finland mår bra så mår Åland bra. Nycklarna till framgång är arbete, jämlikhet, trygghet och ömsesidigt förtroende. Det som behövs är en hållbar ekonomisk tillväxt!. Vem som sa det? Jo, Sara, i min intervju med henne i Arbetarbladet. Läs den - och gå sen och rösta. Jag rekommenderar nr 3.

Rusta inte ned public service

Debatten om Ålands Radios resurser och kvalitet blossar med jämna mellanrum upp och Jörgen Pettersson (C) är en av dem som vid ett flertal tillfällen tidigare velat begränsa radions resurser. I samband med debatten om att omorganisera chefsskapet passar han på att framställa det som att radions journalistik är utan hunger och driv. Detta skyller han på ”ledningen”, vilket man då får anta är redaktionschefen och de som alternerar som nyhetschefer och producenter. Petterssons påstående att radions nyhetsbevakning och journalistik ligger femton år efter tidningarnas är rent löjeväckande, men ligger i linje med hans otroliga förmåga att förhärliga sig själv och den tidning han jobbade på i många år.

Vi har arbetat med aktualiteter, nyheter och debatt på Ålands Radio i cirka 15 år vardera. Därför vet vi att påståendet om att nyhetsbevakningen där skulle ligga efter är taget ur luften. Under Petterssons tid som redaktör var det däremot inte helt ovanligt att Ålandstidningen låtsades att radion inte haft nyheter, som tidningen sedan presenterade som sina egna några dagar senare.

Radion är ett speciellt lämpligt medium för samhällsdebatt och på vår tid uppmuntrade ledningen redaktionen att göra satsningar på politisk debatt. Så sker även nu. Jämfört med andra lokalradiostationer ligger Ålands Radio snarare hästlängder före. Självstyrelsepolitiken bevakas mycket mer noggrant än politiken i stora städer och regioner och det är förstås bra för närdemokratin och medborgarna.

Radions nyhetsbevakning har hög trovärdighet. I hela Norden visar undersökningar att allmänheten har mycket högt förtroende för public service. Vi har nu en situation där tidningarnas ekonomi är hotad av att allt färre prenumererar, att så mycket nyheter på internet är gratis och att annonsörerna har många andra plattformar och kanaler att marknadsföra sig på. Ur demokratisk synvinkel blir då public service ställning ännu viktigare än tidigare. Det skulle inte förvåna oss om Åland på sikt bara har en tidning. Andratidningar dör tyvärr ut överallt runt omkring oss. Om radions redaktion då inte har tillräckliga förutsättningar finns en uppenbar risk för monopolisering av nyhetsbevakningen.

Pettersson tycker att det är en bagatell att radions styrelse vill att vd och redaktionschef ska vara samma person samtidigt som han skriver att det är ”kitsligare” och ”svårare” för motsvarande chefer på tidningarna. Vi förstår det som att Pettersson i alla fall har insett risken på tidningarna med att beroendet av annonsörer kan påverka journalistiken.

Ålands Radio står tack och lov fri från den problematiken vilket är ett viktigt skäl till att lyssnarna litar på det som rapporteras. Det är vår bestämda uppfattning att trovärdigheten också hänger ihop med att radiojournalistiken står fri från politisk inblandning. På lilla Åland är det nära mellan beslutsfattarna och redaktörerna, vilket gör detta ännu viktigare än i större regioner att styrelsen inte har något inflytande över det journalistiska arbetet, varken direkt eller indirekt. Att rusta ned public service är inte förnyelse, Jörgen Pettersson. Radion har redan tvingats spara, speciellt på den tekniska sidan. Nu vill styrelsen försvaga redaktionsledningen. Det kallar vi försämring.

Anders Hallbäck (S)

Tony Wikström (S)

Röstar man på Kemetter vet man vad man får

”Röstar man på en liberal så vet man var man får”. Det sa liberalernas riksdagskandidat Mats Perämaa i valdebatten i Åland 24 nyligen.

I samma debatt pratade han om att det behövs ett målmedvetet arbete för att sänka skatterna på arbete och energi och att lönehöjningarna ska hållas låga. Han vill föra en politik där förmåner till människor ska ses över för att statens kostnader ska sänkas. Han sa att rikspolitikerna måste överväga att de inte ska indexjusteras.

Julia Birney, också liberal kandidat, sa att partiet ”ser det som mest ärligt mot väljarna att man vet vad man får – röstar man på den liberala listan så får man en liberal med liberala värderingar”. Hon ville däremot inte ta ställning till några nedskärningar, men sa bestämt nej till att spara på skola, vård och omsorg. Hon kunde däremot tänka sig att resurser ”omfördelas”.

Tala om olika budskap! Vad vill egentligen liberalerna? Sänka förmånerna, för vem? Sjuka, arbetslösa? Vad leder de föreslagna skattesänkningarna till för slags nedskärningar? Eller ska resurserna bara omfördelas?

Liberalerna berättar gärna om sina goda kontakter till Svenska Folkpartiet, som vill sänka skatten för höginkomsttagare, medan Perämaa talar om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagarna.

När jag nyfiket fyllde i Rundradions valkompass för att stämma av mina egna värderingar mot kandidaternas fick jag veta att mina åsikter till 76 % stämde överens med Julia Birneys men bara till 56 % med Mats Perämaas. Båda säger sig ha ”liberala värderingar”, men de verkar vara väldigt olika.

Men flest liknande svar hade jag och Sara Kemetter (S). I debatten lyfte hon fram hur viktigt det är med rättvisa löner, starka åtgärder mot arbetslösheten och att staten satsar på offentliga investeringar för att få fart på sysselsättningen: Minskas arbetslösheten med 1 % förbättras statens ekonomi med en miljard euro. Röstar man på en socialdemokrat så vet man vad man får.

Ohållbar moderat trafikpolitik

Det är inte lätt att förstå den moderata politiken när det gäller kollektivtrafiken. I en insändare ifrågasätter stadsfullmäktigeledamot Lennart Isaksson om det är hållbart med kollektivt resande.

Sedan moderaterna fick igenom att skära ned trafiken 2013 har resandet med stadsbussen minskat drastiskt. Att kombinera att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten var förödande. Majoriteten slutade åka.

Det är naturligtvis inte hållbar politik att köra tomma bussar i Mariehamn, men Isaksson drar då till med att ”stadstrafik inte är någon självklar företeelse” i mindre städer. En antydan att partiet vill skrota trafiken helt? Ja, skär man ned trafiken först kan man ju sedan argumentera med nedläggning med hänvisning till den dåliga resandestatistiken. Under vissa tider på dygnet når man säkert inte upp till Isakssons beräknade tio personer per buss, som skulle krävas för att bussen blev ett miljövänligare alternativ än bilen, sett till utsläppsmängd.

Lennart Isaksson borde studera exemplet Kiruna, i svenska Lappland, som hade samma negativa utveckling som Åland ser nu, men som för några år sedan ökade resandet med flera hundra procent. Kommunen satsade nämligen ekonomiskt på kollektivtrafikåkandet och har därför beslutat att kommunmedborgarna kan resa kostnadsfritt inom kommungränsen genom att använda ett Kirunakort, som kostar 100 kronor (12 euro) varje år, alltså i princip nolltaxa. Den fria kollektivtrafiken gäller dock inte för turister och andra tillfälliga besökare.

Försök med nolltaxa har gjorts i flera andra mindre kommuner, däribland Avesta, Ockelbo och Kristinehamn.

Fossilfri trafik är också på tapeten. Min gamla hemkommun Lerum, moderat styrd sedan ”urminnes tider” men som nu leds av ett antal mittenpartier med (S) i spetsen, deltar som en av sju svenska kommuner i ett försök i samarbete med Blekinge tekniska högskola, där elbussar testas i linjetrafik.

Under hela förra året har en kollektivtrafikgrupp, tillsatt av landskapsregeringen, arbetat med framtidens kollektivtrafik. Vi har i offentligheten, vid ett flertal tillfällen, pekat på många av de förändringar som Isaksson efterlyser: en samordning av trafiken på landsbygden och i staden och förstås en analys kring mellan vilka stora arbetsplatser, skolor och affärscentrum som den största efterfrågan av trafik finns. En slutrapport kommer att överlämnas om ett par veckor.

En av socialdemokraternas hjärtefrågor är en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå – utanför deras hem. Detta är vanligt i många små och stora kommuner i Sverige. Servicebussarna sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och budgeten för färdtjänst och äldreomsorg kan hållas lägre. Moderaterna har varit emot sådan servicetrafik, vilket är varken ekonomiskt, miljömässigt eller socialt hållbart.

Jag tror på Sara!

Kampanjerna inför riksdagsvalet börjar ta fart. Inte minst Centern satsar offensivt på sin kandidat Mats Löfström, som utmålat sig själv som "huvudmotståndare" till sittande riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér. De åländska tidningarna har lurats med i detta. Nu har redaktörerna hittat duellen de söker.

Men så enkelt tycker jag inte att man ska göra det.

Nauclér är populär och vann förra valet överlägset, med Christian Beijar som ersättare. Tillsammans gjorde de då en fin kampanj. Nauclér har nu Sara Kemetter vid sin sida på turné runt om i de åländska kommunerna. På Kökar, första anhalten, var det stort intresse för dessa två starka kandidater.

Sara har gjort en kometkarriär i åländsk politik. Något år före förra lagtingsvalet bestämde hon sig för att satsa och hon har målmedvetet jobbat sig in i åländsk politik och fått många viktiga förtroendeposter: lagtingsledamot, viceordförande i stadsstyrelsen, ordförande för Mariehamns socialdemokrater, ledamot i PAFs styrelse och stadens sjöfartspolitiska kommitté m m. Hon sitter i social- och miljöutskottet, så bredden på politikområden som hon behärskar har blivit stor på få år.

Sara är känd för att säga vad hon tycker och stå stark i sin uppfattning. Hon har pondus men är samtidigt noga med att besluten tas i demokratisk ordning. Inom socialdemokraterna är hon mycket populär, men även inom kyrko-, lärar- och musikkretsar, där hon också har ett starkt stöd.

Att tidningarna underskattar Sara kan vara det perfekta utgångsläget. Det är som i idrott, som t ex pågående skid-VM: Det är ett härligt "jagar-läge" för henne. Hon upplevs som sympatisk och målmedveten, positiv, energisk och genuint intresserad av människors vardag.

Jag tror på Sara, och hoppas att (S)-devisen "Laget före jaget" är något som tilltalar väljarna när de ska bestämma sig.