Samordna busstrafiken på hela Åland

Nedrustningen av kollektivtrafiken i Mariehamn är ett sorgligt kapitel. Busstrafiken i staden har fungerat alldeles utmärkt och beaktat mångas behov. Mariehamnarna har enkelt kunnat ta sig till jobbet, ungdomar har kunnat ta sig till och från skolan och på sina fritidsaktiviteter på kvällarna och pensionärer och andra icke-bilburna har haft bra möjligheter att ta sig till centrum för att handla. De smidiga tidtabellerna och rutterna i kombination med att chaufförerna har sluppit att ta upp avgifter har gjort att punktligheten har varit mycket god. Den avgiftsfria bussen har dessutom varit viktig som profilering av staden som miljöstad och givit mycket PR för Mariehamn i vår omvärld.

Hur mycket staden får in på att börja ta avgifter vet ingen. Resandet kommer troligen att minska rejält. Avgiftssystemet kommer att kosta i underhåll och administration och resenärerna kommer att göra reseavdrag vilket kommer att minska skatteintäkterna. Den nuvarande entreprenören har räknat med att det ekonomiska utfallet kunde bli så litet som 30.000 euro. Tänk om var tionde resenär istället lade 1 euro i en frivilligkassa ombord på bussen! Nu har den politiska majoriteten bestämt att vi inte ska ha det så här bra. Snart ska trafiken upphandlas på nytt och aktuellt är en försämrad kapacitet under rusningstid, kortare rutter vilket försämrar tillgängligheten, att lördags- och kvällstrafik ska tas bort och eventuellt att även sommartrafiken helt ska försvinna.

Det kan hända att det inte riktigt slutar så här illa. Det beror på de anbud som lämnas in. Men att flera av dessa försämringar kommer att bli verklighet är klart när kostnadsramen ska minskas med cirka 300.000 per år.

Samtidigt som staden rustar ned sin trafik pågår ett arbete med att konkretisera hur infrastrukturen på Åland ska samordnas i samband med samhällsservicereformen.

Det är mycket märkligt att stadsbusstrafiken inte alls är samordnad med landsortstrafiken. Det är ju i staden det är mest naturligt att man åker kollektivt och det är ungefär lika många (ca 300.000 per år) som åker buss i staden som på landsbygden. Landsortstrafiken bekostas av landskapet till cirka 90 %, medan stadens skattebetalare får betala hela stadsbusstrafiken. Flera landskapsregeringar har vid upprepade tillfällen, senast på sin kommunrunda i Mariehamn, fått ta del av stadspolitikernas missnöje med att så är fallet.

Åland borde naturligtvis ha en enda gemensam busstrafik. Ett förslag är att den kunde utgå från centralorten Mariehamn och att man, om man överhuvudtaget ska ta upp avgifter, inför ett system med zoner beroende på hur lång sträcka man ska fara. En stor fördel med en sådan samordning är att man kunde skapa ”snabblinjer” för boende i norra staden in till arbetsplatserna i centrum. Ju snabbare man kan resa ju mer attraktivt blir det att välja att resa kollektivt!

Det finns skrivningar i regeringsprogrammet om att Mariehamn kan få landskapsstöd för stadsbusstrafiken om vi utvidgar den så att den samordnas med behov i t ex Jomala. Men Jomala kommun har varit avvisande, vilket är mycket tråkigt.

Samtidigt som detta händer går framsynta köpmän i det blivande köpcentret Maxinge ihop för att finansiera en buss från staden, som enligt planerna ska bli gratis att åka med. De förstår att det inte är bara är bilburna kunder som är attraktiva. Kanske är det dags för stadens köpmän att satsa på något liknande för att locka kunder till centrum? Näringsidkarna kunde mycket väl tjäna på att vara med och delfinansiera kollektivtrafik som går in till staden. Den försämrade busstrafiken blir annars ännu en konkurrensnackdel.

Cirkus Apalängen

Det blev en livaktig debatt i fullmäktige om byggandet av 130 lägenheter på den s k Apalängen-tomten i nordvästra Mariehamn. Med minsta möjliga marginal blev det ett ja för planerna.

Vi socialdemokrater har hävdat hela tiden att den planerade bebyggelsen inte passar in i området, vi hade hellre sett egnahemshus eller radhus på platsen.

Det är mycket som förundrar mig i det här ärendet. Först letar man efter en tomt för studentbostäder och konstaterar att andra alternativa platser inte är tillräckligt attraktiva eller inte tillåter så många lägenheter. I inledningsskedet står det att studiebostäder ska byggas. Byggandet av parkeringsplatser anpassas efter det. Det står fortfarande i planbeskrivningen att det ska bli studiebostäder.

Men vad som står i planbeskrivningen är inte juridiskt bindande, fick vi lära oss av stadsarkitekten under fullmäktigemötet. Under debatten talade flera som var för bebyggelsen sig varma för ett mer blandat boende. Det kunde var äldre och yngre blandat och folk som bor lite mer stadigvarande på området. ”Man ska se det som bostäder”, sa t ex Axel Jonsson (ÅF), alltså inte specifikt för studerande. Det ökade antalet lägenheter i Mariehamn, i och med det här bygget, skulle enligt honom ändå frigöra andra boendemöjligheter för unga studerande någon annanstans i staden....

Och Tage Silander (M) fyllde på: ”Jag har frågat mig om den här tomten ligger rätt för studentbostäder” sa han och fortsatt med att konstatera att han skulle föredra att det var ett ”mer blandat boende än att man placerar 130 ungdomar i samma hus”.

Vad vi får för slags boende och hyresgäster i de nya, med åländska mått mätt gigantiska, flerbostadshusen – det vet vi alltså inte.

Vad vi däremot vet är hur arkitektritningarna ser ut. Många i fullmäktige uttryckte sitt missnöje med det stora huskomplexen: Birgitta H Eriksson (ÅF) talade om en ”klagomur”, Bjarne Blomster (C) menade att tomtens storlek borde möjliggöra att man särar på huskropparna istället den ”barriärliknande mur” han såg framför sig. Sune Alén (lib), som inte heller ville godkänna förslaget, ansåg att ”det skulle ha varit roligt att se något mer arkitektoniskt innovativt förslag”.

Den som talade varmast för entreprenörens skisser var Rauli Lehtinen (lib): ”Man inbillar sig att det blir hemskare än vad det är” och till de som tänker på utsikten för grannarna österut mot Svibyviken svarade han att ”det faktiskt inte är någon norm i Mariehamn att man ska ha utsikt mot vattnet”.

Själv tycker jag att det var synd att mur-motståndarna blev i minoritet. En enda ynka röst skilde. Jag hade helst velat ha studiebostäder någon annanstans. Eller åtminstone mer luft mellan flerbostadshusen.

Emmaus och eventuell kommunsammanslagning

Två stora frågor togs upp på stadsstyrelsens möte i torsdags:

Om vi börjar med Emmaus, så fanns det inget annat rimligt beslut att fatta än att godkänna den försäljning av ÅCA-huset som varit så omskriven.

Läste Nina Fellmans snyftiga krönika i Nya Åland igår och håller naturligtvis med om beskrivningen. Mina första minnen av ÅCA-huset var när jag som nybliven invånare i staden värvades till teatergruppen Mimers Brunn som spelade två rosade pjäser i huset: "Gustava Johansdotter" och "Bred dina vida vingar". Vi var ett alternativ till stora dominerande teaterföreningen och ville göra något nytt. Succé.

Kulturnatten: Folkligt och festligt. Och förstås återvinningsverksamheten, solidaritetsarbetet och arbetsplatserna för de som har svårt att få ett annat jobb. Men Emmaus försvinner inte. Entusiasmen verkar inte ha mattats.

Jag röstade för en förlängning av hyresavtalet och talade emot en försäljning av ÅCA-huset. Jag, Sara Kemetter, Folke Sjölund och Katrin Sjögren blev dock nedröstade. Resten har beskrivits väl i tidningarna. Moderaternas kompromissförslag som inte Emmaus var intresserade av och sen budgivningen.

Hoppas nu att Emmaus kan se framåt! Jag är övertygad om att deras verksamhet bara kommer att utvecklas ännu mer.

Det är synd att vi förlorar ett kulturhus. Men livet måste gå vidare ändå.

Och så fråga 2: Erica Sjöströms utmärkta förslag i stadsstyrelsen att Mariehamn inleder diskussioner med Jomala om en eventuell kommunsammanslagning :) Det där har jag väntat på. Mariehamn och Jomala är tätt sammanknutna kommuner redan och det är svårt att inte se samordningsvinster inom kultur, utbildning, tekniska sektorn, kollektivtrafiken, planering, sociala omsorgen....ja, i princip det mesta.

Hoppas att debatten blir konstruktiv och utvecklingsfrämjande. Kanske man hamnar utanför den kommande kommunstyrelsen, men det är smällar man får ta....

Vad bottnar rädslan i?

Det är inte utan stolthet jag noterar att Ålandstidningen bildsatte sin ledare (21.1) om kampen mot främlingsfientlighet med ett foto från socialdemokraternas 1 maj-firande i fjol.

Då manifesterade vi vår samhörighet med den norska befolkningen och de politiskt engagerade ungdomar som stod offer för en ofattbar massaker - terrordådet på Utöya för drygt ett och ett halvt år sedan. Om gärningsmannen finns mycket att säga, huruvida han är psykiskt frisk eller inte tvistar de lärde om. Men att han påverkats kraftigt av debatten mot invandringen är ställt utom allt rimligt tvivel.

Motreaktionerna mot ledartexten i måndags är dock ett bevis på att frågan i allra högsta grad fortfarande är viktig att driva. Med anonym avsändaradress skriver signaturen ”Janne” att rädslan för främlingsfientlighet är mycket befogad eftersom ålänningen är lite rädd för andra, eftersom Saltvikare inte gillar Mariehamnare, eftersom man blir stämplad som rasist om man säger att ”ålänningar är bäst”....

Jag är naiv nog och tror att ”Janne” har fel, men har han rätt är det dags att debattera vad rädslan bottnar i. Jag hoppas i alla fall att denna extrema knutpatriotism snart är ett minne blott på det moderna Åland.

I vår partitidning ”Socialdemokraten” som utkom i höstas lyfte vi fram den skriande brist på arbetskraft som kommer att bli ett faktum när befolkningen åldras. En skev ålderspyramid måste man försöka motarbeta. Åland behöver inflyttade. Vi vill ha ett livskraftigt samhälle som utvecklas och mångkulturalismen har många berikande effekter, inte bara ekonomiska.

De invandrare, vid sidan om mig, som jag lärt känna under mina snart 20 år på Åland, har alla bidragit till det åländska samhället: Det är ett par från Litauen, tjejen jobbade på posten och hennes pojkvän var programmerare, det är en kenyan som jobbar med äldreomsorg, det är en ryss som hjälper mig på kontoret, det är iranier med egna företag. För att inte tala om alla välutbildade och arbetsamma finnar och svenskar.

Ledarskribenten Fredrik Rosenqvist slår huvudet på spiken: Det är ojämlikhet som skapar motsättningar, skillnaden mellan fattig och rik och på den som har arbete och den som är arbetslös. Det är där kampen ska föras, inte mot de människor som ”Janne” och Jack Sjölund är rädda för.

Orosmoln trots nöjda medborgare

Några dagar in på det nya året fick vi resultatet av den medborgarundersökning som gjorts. Det är glädjande att stadsborna är mycket nöjda eller nöjda med det mesta.

Kulturen får allra högst betyg, alltså biblioteket och Medis. Det medborgarna vill att staden prioriterar högst framöver är skola och ungdomsaktiviteter, gator och trafik.

Om vi börjar med kulturen, så är det därför med viss oro jag kan konstatera att fullmäktige snart ska ta ställning till ett nytt förslag till bidragsregler för stadens föreningar, som skulle försämra bidragstilldelningen till våra kulturföreningar. Vi (S)-ledamöter i stadsstyrelsen var emot förslaget tillsammans med liberalerna.

När det gäller skolan/biblioteket så ledde majoritetens beslut i budgetbehandlingen till ett stort sparbeting för bildningsnämnden i budgeten för i år. (S) röstade emot. Och medborgarna vill alltså ha en satsning på skolan istället.

Att förbättra gator och trafiklösningar är bra och vi behöver en hållbar miljö, tycker folket. Jo, men att investera i detta är dyrt och ekonomin är stram. För mig är den rätta prioriteringen att bibehålla den fungerande kollektivtrafiken och gärna utveckla den samt att förbättra cykel- och gångvägar ännu mer. Målet är förstås att minska biltrafiken, för med minskad bilism får vi en trevligare miljö, bättre trafiksäkerhet och behovet av dyra lösningar för biltrafiken torde minska något. (Därmed inte sagt att det inte finns gator som behöver förbättras, i synnerhet Ålandsvägen).

Moderaternas ledamöter i stadsstyrelsen skriver i onsdagens tidningar att fullmäktige brukar vara ense om att ”rätta munnen efter matsäcken”. Men man kan behöva ha en större matsäck för att mätta alla munnar. Det är därför (S) har föreslagit en måttlig skattehöjning, utan att få gehör. Den ”effektivering” som nu ska ske drabbar kulturen, skolan, trafiken och miljön. Det går inte hand i hand med medborgarnas önskemål.

Det är glädjande att Mariehamnarna är nöjda med avfallshanteringen. Efter den infekterade debatt som pågått i alla år i denna fråga och det missnöje som fått så stor medial uppmärksamhet känns det bra att socialdemokraterna drivit linjen att det kommunala sophanteringsförbundet Ålands miljöservice ska få fortsätta förbättra sin verksamhet snarare än att läggas ner. Det finns saker som måste göras bättre, men betyget från stadsborna lovar gott.

God Jul! Jag tror att det kommer att vända.

Det politiska året 2012 har skilt sig väsentligt från 2011. Det beror på att vi har en ny regering på Åland. Den har haft ett styvt jobb med ekonomin, men förstås också med att jämka samman fyra lagtingsgrupper, men från min horisont tycker jag att samarbetet överlag går bra. Framför allt tar regeringen ett fast grepp om budgeten, något som den gamla regeringen inte lyckades med.

Trots Ålandstidningens kampanj här på slutet av året mot förbättringarna inom tandvården blev det som vi socialdemokrater ville. Jag ser utökningen av tandvårdsservicen som steg ett i den tandvårdsreform som vi lovat kämpa för. "Steg för steg" har vi sagt hela tiden och tack vare idogt arbete har vi nu tagit steg.

Det går dock inte att låta bli att känna oro för världsekonomin och hur den ska påverka oss. Häromdagen presenterade Sveriges finansminister en konjunkturrapport som visar att det bli magert framöver.

"Dags att investera när vi behöver arbetstillfällen och räntorna är låga" sa en samlad panel i SVTs Gomorron Sverige igår.

"Det är mycket farligt när både det privata och offentliga sparar så här mycket....det inverkar mycket negativt på BNP" sa DNs politiske redaktör Peter Wolodarski.

Här har landskapsregeringen den stora utmaningen. Att spendera pengar på sysselsättningsfrämjande projekt blir viktigt även hos oss. Lantrådet Camilla Gunell har flaggat för gröna investeringar - bra!

I stadspolitiken är det gnetandet och försämrandet som vunnit gehör hos majoriteten i fullmäktige. Allra mest ledsam är nedmonteringen av kollektivtrafiken, det har ni kanske noterat att jag tycker. Så här vintertid är det bara att åka buss så förstår man hur många människor den här frågan berör.

Jag tror att det kommer att vända i staden. Redan i årets budgetdebatt flaggade liberalerna för skattehöjning redan till 2014. Även vissa moderater har varit inne på att en sådan behövs. Många Mariehamnare vill ha hög standard på den kommunala servicen, då spelar den där extra procentenheten inte lika stor roll. Att kalla en skattehöjning på en procentenhet för en sexprocentig skattehöjning, som Moderaterna gör, är skrämselpropaganda för att få dig att tro att det handlar om jättemycket pengar för dig, men så blir det inte för de allra flesta.

Nu lägger sig julfriden över Åland så får vi ta nya tag i januari. Själv ska jag klä gran, griljera skinka, skotta snö, spela soul, leka med barnen, se den rafflande upplösningen på SVTs julkalender som är väldigt rolig och förstås förbereda för att Tomten ska komma :D

För dig som vill göra en humanitär insats rekommenderar jag den årliga Amnestykonserten 28 december i St Görans ka, som jag deltar i för jagvetintehurmångte året. Mitt största bidrag till att göra världen lite bättre.

God Jul och Gott Nytt År!

En mur passar inte intill vattnet....

I förra veckan behandlade stadsstyrelsen förslaget till stadsplan och tomtindelning på den s k Apalängen öster om Svibyviken, där det enligt planerna ska byggas ett med Mariehamnsmått gigantiskt flerbostadshus. Idag är området betesmark - miljön är mycket vacker och det gränsar till ett skyddat naturområde med värdefull våtmark.

Vid ett samrådsmöte har grannarna öster om Apalängen konstaterat att det planerade lägenhetskomplexet kommer att upplevas som en lång mur, eftersom det inte finns någon luft mellan de fyra huskroppar som nu ska byggas på rad (om än med en viss vinkling i södra ändan).

Vi anser att bebyggelsen blir alldeles för kompakt för att passa in i detta natursköna område. Därför föreslog vi vid förra veckans möte att stadsplanen ändras för att ett mer småskaligt projekt skulle kunna förverkligas.

Vi har full förståelse för att området är attraktivt för byggande av bostäder och det är förstås positivt att det finns efterfrågan på studentboende i Mariehamn. Vi har dock velat se ett sådant boende närmare skolorna. Vi har dessutom hävdat att efterfrågan på studentbostäder inte är så stort att det behövs så här många lägenheter.

Anders Hallbäck(S)

Sara Kemetter (S)