Vad bottnar rädslan i?

Det är inte utan stolthet jag noterar att Ålandstidningen bildsatte sin ledare (21.1) om kampen mot främlingsfientlighet med ett foto från socialdemokraternas 1 maj-firande i fjol.

Då manifesterade vi vår samhörighet med den norska befolkningen och de politiskt engagerade ungdomar som stod offer för en ofattbar massaker - terrordådet på Utöya för drygt ett och ett halvt år sedan. Om gärningsmannen finns mycket att säga, huruvida han är psykiskt frisk eller inte tvistar de lärde om. Men att han påverkats kraftigt av debatten mot invandringen är ställt utom allt rimligt tvivel.

Motreaktionerna mot ledartexten i måndags är dock ett bevis på att frågan i allra högsta grad fortfarande är viktig att driva. Med anonym avsändaradress skriver signaturen ”Janne” att rädslan för främlingsfientlighet är mycket befogad eftersom ålänningen är lite rädd för andra, eftersom Saltvikare inte gillar Mariehamnare, eftersom man blir stämplad som rasist om man säger att ”ålänningar är bäst”....

Jag är naiv nog och tror att ”Janne” har fel, men har han rätt är det dags att debattera vad rädslan bottnar i. Jag hoppas i alla fall att denna extrema knutpatriotism snart är ett minne blott på det moderna Åland.

I vår partitidning ”Socialdemokraten” som utkom i höstas lyfte vi fram den skriande brist på arbetskraft som kommer att bli ett faktum när befolkningen åldras. En skev ålderspyramid måste man försöka motarbeta. Åland behöver inflyttade. Vi vill ha ett livskraftigt samhälle som utvecklas och mångkulturalismen har många berikande effekter, inte bara ekonomiska.

De invandrare, vid sidan om mig, som jag lärt känna under mina snart 20 år på Åland, har alla bidragit till det åländska samhället: Det är ett par från Litauen, tjejen jobbade på posten och hennes pojkvän var programmerare, det är en kenyan som jobbar med äldreomsorg, det är en ryss som hjälper mig på kontoret, det är iranier med egna företag. För att inte tala om alla välutbildade och arbetsamma finnar och svenskar.

Ledarskribenten Fredrik Rosenqvist slår huvudet på spiken: Det är ojämlikhet som skapar motsättningar, skillnaden mellan fattig och rik och på den som har arbete och den som är arbetslös. Det är där kampen ska föras, inte mot de människor som ”Janne” och Jack Sjölund är rädda för.