Ledarskribenterna på Nya Åland, Nina Smeds och Nina Fellman, tar upp det viktiga och komplexa samhällsproblemet stress i sina ledare 31.1 och 2.2. Därför är det så tråkigt att läsa kommentarerna på www.nyan.ax.
De handlar om hur ”irriterande” ämnet är, att ålänningar jobbar i servicebranschen som per definition ska (?) vara stressig, att det är bra att ha hög stresströskel och att det är fånigt att ta fasta på vad forskare säger (!)
Jag välkomnar den debatt kring förändringar i arbetslivet i vårt moderna och allt mer jämställda informations- och kunskapssamhälle som Fellman och Smeds bjuder in till. Den behövs.
Att stressjukdomar och depressioner, liksom dålig självkänsla, ökar katastrofalt är något som hela samhället får lida av. Det kostar förstås mest för den enskilde – men har också en väsentlig betydelse i reda pengar. Långa sjukskrivningar och förtidspensionering kostar, för både arbetsgivare och samhället i stort.
Samtidigt som gruppen äldre ökar går många i 30-40-årsåldern ”på knäna” i sina ambitioner att förverkliga sig, göra karriär, skaffa barn, köpa hus – och helst på en och samma gång. Vi har dessutom skaffat barn senare än generationerna före oss, men har utbildat oss under längre tid (höga studieskulder). De egna och andras förväntningar är skyhöga.
Som forskaren Giorgio Grossi på Stressmottagningen i Solna säger till Göteborgsposten (6.2):
- På 1950-talet jämförde man sig med grannen – nu jämför vi oss med megastjärnorna i Hollywood.
Inte konstigt att många blir överskuldsatta. (Nyan 3.2)
Lägg därtill att många av oss som är födda på 70-talet, den så kallade Generation Duktig, söker konsensus snarare än konflikt och att vi samtidigt förväntas vara flexibla arbetstagare som helst är nåbara överallt. Och så förväntar sig arbetsgivarna att vi, som Nina Smeds påpekar, skall tåla stress. Vi 70-talister tål förmodligen stress till en viss gräns, frågan är varför så många når den eller går över den.
I ett bra samhälle ser vi till att skapa förutsättningar för alla, stresståliga såväl som stresskadade, och framför allt ser vi till att förebygga problemen. Några förslag:
- Gör en stressanalys innan nedskärningar görs i den offentliga sektorn.
- Ekonomiskt stöd till arbetsmiljöutbildning med betoning på ett hållbart arbetsliv både i offentlig och privat sektor.
- Inför stresshantering som en kurs för gymnasie- och högskolestudenter på Åland.
Anders Hallbäck, musiker, gospel- och badfantast
tisdag 8 februari 2011
måndag 7 februari 2011
Sänkt skatt - mindre pengar till välfärd
Vad menar vi när vi pratar om den nordiska välfärdsmodellen? Ja, det avhandlades i början av förra veckan när nordiska (s)- och LO-toppar möttes för att diskutera framtidens politik.
I sitt inledningsanförande talade Norges statsminister, Arbeiderpartiets ordförande Jens Stoltenberg, om den nordiska välfärdsmodellen som ideologi.
-Det finns inte en nordisk välfärdsmodell, utan flera, anpassade efter vart och ett lands förutsättningar. Den nordiska välfärdsmodellen går inte att kopiera, men man kan gärna inspireras av den, sa Stoltenberg, som med glädje konstaterade att det numera finns en stor förståelse för offentlig sektor och välfärdsbygget på den konservativa och borgerliga sidan i mellan-Europa.
När den socialdemokratiska nordiska välfärdsmodellen skall definieras pekade Stoltenberg på tre huvudområden:
Ekonomi och rättvis fördelning
-Vi måste påminna om att kraven på sänkta skatter innebär mindre pengar till välfärden. Vi socialdemokrater är också för s k motkonjunkturpolitik - staten måste bygga upp resurser i goda tider för att kunna ta ett ansvar för ekonomi och välfärd i kristider.
Stoltenberg uttryckte sin förvåning över hur borgerliga regeringar i Norden kan säga att "vi har klarat oss gott genom finanskrisen" med en arbetslöshet på åtta procent eller mer.
Trygg arbetsmarknad
Arbetsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Det är en marknad där människor skall känna trygghet. Vi skall vara arbetarnas parti och då måste vi värna om arbetsmarknadslagstifningen och ett välorganiserat arbetsliv.
Jämlikhet
Föräldraledighet, barnomsorgstjänster och pappaledighet är reformer som socialdemokraterna kämpat för - från högersidan skall man enligt argumentationen helst klara sig själv. Vi satsar på utbyggd och bibehållen service istället för pengar åt enskilda. Och vi tror på att utjämnade löneskillnader är bra för människors drivkraft, inte ökade klasskillnader. För att få produktiva och dynamiska samhällen krävs en tro på en trygg och jämställd politik.
Gröna Jobb
Socialdemokraterna måste definiera vad som är gröna jobb.
- Och vi måste ta ned diskussionen på en vardagsnivå, som folk kan ta till sig, sa Sveriges avgående (s)-ordförande Mona Sahlin.
- Och vinsten för samhällsekonomin måste framhållas.
Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot i Finland, ansåg att knäckfrågan är vem som skall betala för klimatomställningen. En höjd energibeskattning drabbar alla, rika som fattiga.
- Man måste våga tänka visionärt för att få ett hållbart samhälle. För vem skall betala om vi inte gör något, frågade jag och lyfte fram Ålands beroende av kommunikationer och möjligheten att konkurrera med miljövänliga transporter och hållbar turism.
- Konsumenterna/turisterna är väldigt medvetna idag: färjerederier och flygbolag, alla tävlar om vem som är miljövänligast.
I regioner som är beroende av tung energikrävande industri finns en oro för problemen med att den globala konkurrensen om vi i Norden klimatanpassar oss och våra energipriser går i taket, samtidigt som företag i andra delar av världen inte gör det. Det är viktigt att se att hela klimatanpassningen av industrin är ett arbete som måste göras internationellt.
I sitt inledningsanförande talade Norges statsminister, Arbeiderpartiets ordförande Jens Stoltenberg, om den nordiska välfärdsmodellen som ideologi.
-Det finns inte en nordisk välfärdsmodell, utan flera, anpassade efter vart och ett lands förutsättningar. Den nordiska välfärdsmodellen går inte att kopiera, men man kan gärna inspireras av den, sa Stoltenberg, som med glädje konstaterade att det numera finns en stor förståelse för offentlig sektor och välfärdsbygget på den konservativa och borgerliga sidan i mellan-Europa.
När den socialdemokratiska nordiska välfärdsmodellen skall definieras pekade Stoltenberg på tre huvudområden:
Ekonomi och rättvis fördelning
-Vi måste påminna om att kraven på sänkta skatter innebär mindre pengar till välfärden. Vi socialdemokrater är också för s k motkonjunkturpolitik - staten måste bygga upp resurser i goda tider för att kunna ta ett ansvar för ekonomi och välfärd i kristider.
Stoltenberg uttryckte sin förvåning över hur borgerliga regeringar i Norden kan säga att "vi har klarat oss gott genom finanskrisen" med en arbetslöshet på åtta procent eller mer.
Trygg arbetsmarknad
Arbetsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Det är en marknad där människor skall känna trygghet. Vi skall vara arbetarnas parti och då måste vi värna om arbetsmarknadslagstifningen och ett välorganiserat arbetsliv.
Jämlikhet
Föräldraledighet, barnomsorgstjänster och pappaledighet är reformer som socialdemokraterna kämpat för - från högersidan skall man enligt argumentationen helst klara sig själv. Vi satsar på utbyggd och bibehållen service istället för pengar åt enskilda. Och vi tror på att utjämnade löneskillnader är bra för människors drivkraft, inte ökade klasskillnader. För att få produktiva och dynamiska samhällen krävs en tro på en trygg och jämställd politik.
Gröna Jobb
Socialdemokraterna måste definiera vad som är gröna jobb.
- Och vi måste ta ned diskussionen på en vardagsnivå, som folk kan ta till sig, sa Sveriges avgående (s)-ordförande Mona Sahlin.
- Och vinsten för samhällsekonomin måste framhållas.
Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot i Finland, ansåg att knäckfrågan är vem som skall betala för klimatomställningen. En höjd energibeskattning drabbar alla, rika som fattiga.
- Man måste våga tänka visionärt för att få ett hållbart samhälle. För vem skall betala om vi inte gör något, frågade jag och lyfte fram Ålands beroende av kommunikationer och möjligheten att konkurrera med miljövänliga transporter och hållbar turism.
- Konsumenterna/turisterna är väldigt medvetna idag: färjerederier och flygbolag, alla tävlar om vem som är miljövänligast.
I regioner som är beroende av tung energikrävande industri finns en oro för problemen med att den globala konkurrensen om vi i Norden klimatanpassar oss och våra energipriser går i taket, samtidigt som företag i andra delar av världen inte gör det. Det är viktigt att se att hela klimatanpassningen av industrin är ett arbete som måste göras internationellt.
fredag 4 februari 2011
En programledare ska vara opartisk
"Vi har det för bra" med "en gigantisk offentlig sektor". Det var inte någon högerpolitiker som sa detta i Ålands Radio, utan programledaren (min gamle gode vän och kollega Tony Wikström). Tony, du är en alldeles utmärkt programledare och diskussionen med ungdomspolitikerna var bra, men just där lät du inte opartisk.
Har alla det bra? Är offentlig sektor generellt för stor? Det är jag inte alls säker på. Eller rättare sagt, så är det inte. Den offentliga sektorn behöver förändras och förbättras, men att den är gigantisk är ett påfund från marknadsliberaler som vill montera ned den gemensamma välfärden.
Skulle en programledare på Ålands Radio kunna säga "Vi betalar alldeles för lite i skatt" eller "Landskapet borde överta privata företag". Nej, knappast. Fast det skulle kunna vara lite fräscht som omväxling :-)
Har alla det bra? Är offentlig sektor generellt för stor? Det är jag inte alls säker på. Eller rättare sagt, så är det inte. Den offentliga sektorn behöver förändras och förbättras, men att den är gigantisk är ett påfund från marknadsliberaler som vill montera ned den gemensamma välfärden.
Skulle en programledare på Ålands Radio kunna säga "Vi betalar alldeles för lite i skatt" eller "Landskapet borde överta privata företag". Nej, knappast. Fast det skulle kunna vara lite fräscht som omväxling :-)
torsdag 27 januari 2011
Program utan idéer
Det är inga små krav som ställs på Ålands Radio & TV i det massmediepolitiska program som centern och liberalerna tagit fram.
"Utifrån tillgängliga ekonomiska resurser" skall högkvalitativa program produceras som beaktar (alla?) olika ålders- och intressekategorier.
Idag finns det ett enormt radioutbud. Själv gillar jag radio på internet. Först och främst har vi Sveriges Radio, med ett tjugotal olika kanaler på webben samt 25 lokala P4-kanaler, + förstås (och inte minst) en massa arkiverade program och direktsänd sport som sänds bara på nätet.
Egentligen räcker det med Sveriges Radio för att förstå hur lätt det är att svika Ålands Radio för att det finns mycket annat att välja på.
Lägg därtill hur många kommersiella stationer som helst på nätet + de tre vi har här på hemmaplan + Rundradions kanaler österifrån.
I ett sådant läge måste man välja vad man vill konkurrera med. Det är inte musikprogram, knappast barnprogram, inte kultur-, sport- eller underhållningsprogram som är Ålands Radios starka sida. Det är förstås lokala nyheter och aktualiteter.
I utredningen föreslås att den dagliga sändningstiden för radio minskas. Det skall vara kvalitet istället för kvantitet.
Här saknar jag samtidigt en målsättning och framför allt en idé hur detta skall bli bra.
Säg att ÅR skulle sända bara på eftermiddagarna, vilket var fullt realistiskt för 18 år sedan när jag började jobba där. Hur många lyssnare blir det kvar till ÅR om det är tyst/alternativt bara spelas pausmusik i kanalen under större delen av dygnet? Hur beaktas då alla intressen? Vi har olika tider som passar oss bäst för radiolyssnande.
Det absolut vettigaste för att få bra lokal radiojournalistik med de resurser man har, är definitivt att slå ihop Ålands Radio med större aktörer. Varför inte satsa på Ålands Radio-program i två kanaler, som övriga tider sänder P4 eller P3 respektive Vega eller Extrem?
Sätt igång och förhandla fram en sådan lösning, vd Rothberg-Olofsson.
Lägg sedan ut i princip alla nyheter och reportage på webben. Som det är nu är det mycket som saknas där. Man skall inte behöva söka i en tablå eller än mindre sitta och vänta vid radioapparaten för att få veta vad man kan förvänta sig för reportage just idag. Så var det förr, inte nu.
"Utifrån tillgängliga ekonomiska resurser" skall högkvalitativa program produceras som beaktar (alla?) olika ålders- och intressekategorier.
Idag finns det ett enormt radioutbud. Själv gillar jag radio på internet. Först och främst har vi Sveriges Radio, med ett tjugotal olika kanaler på webben samt 25 lokala P4-kanaler, + förstås (och inte minst) en massa arkiverade program och direktsänd sport som sänds bara på nätet.
Egentligen räcker det med Sveriges Radio för att förstå hur lätt det är att svika Ålands Radio för att det finns mycket annat att välja på.
Lägg därtill hur många kommersiella stationer som helst på nätet + de tre vi har här på hemmaplan + Rundradions kanaler österifrån.
I ett sådant läge måste man välja vad man vill konkurrera med. Det är inte musikprogram, knappast barnprogram, inte kultur-, sport- eller underhållningsprogram som är Ålands Radios starka sida. Det är förstås lokala nyheter och aktualiteter.
I utredningen föreslås att den dagliga sändningstiden för radio minskas. Det skall vara kvalitet istället för kvantitet.
Här saknar jag samtidigt en målsättning och framför allt en idé hur detta skall bli bra.
Säg att ÅR skulle sända bara på eftermiddagarna, vilket var fullt realistiskt för 18 år sedan när jag började jobba där. Hur många lyssnare blir det kvar till ÅR om det är tyst/alternativt bara spelas pausmusik i kanalen under större delen av dygnet? Hur beaktas då alla intressen? Vi har olika tider som passar oss bäst för radiolyssnande.
Det absolut vettigaste för att få bra lokal radiojournalistik med de resurser man har, är definitivt att slå ihop Ålands Radio med större aktörer. Varför inte satsa på Ålands Radio-program i två kanaler, som övriga tider sänder P4 eller P3 respektive Vega eller Extrem?
Sätt igång och förhandla fram en sådan lösning, vd Rothberg-Olofsson.
Lägg sedan ut i princip alla nyheter och reportage på webben. Som det är nu är det mycket som saknas där. Man skall inte behöva söka i en tablå eller än mindre sitta och vänta vid radioapparaten för att få veta vad man kan förvänta sig för reportage just idag. Så var det förr, inte nu.
söndag 23 januari 2011
Medieavgift för radio & TV en het potatis
Hur Ålands Radio & TV ska finansieras skall finansieras har varit en het potatis i veckan som gått. Ett mediapolitiskt program har presenterats och en ny s k medieavgift har lanserats: Räkningen skickas ut till alla hushåll och de som inte har TV får anmäla det, annars skall man betala. Den "omvända bevisföringen", att du får en räkning som du måste bestrida om du inte "köpt varan", har kritiserats, men i praktiken lär det inte beröra många.
Protesterna handlar i stora drag mest om att "jag lyssnar aldrig på Ålands Radio, dit merparten av pengarna går", alltså samma argument som används tidigare för att smita från TV-licensen.
Problematiken, såsom jag ser den är ju att:
- Det bor så få människor på Åland att licenspengarna/medieavgiften inte räcker till den kvalitets-heldagsradio som politikerna vill ha. Speciellt inte om tusentals hushåll inte betalar.
- Att så liten andel av avgiften går till SVT, SR mm beror ju på att vi delar kostnaderna med 9 miljoner svenskar.
Jag är förstås partisk i sammanhanget som före detta anställd, men jag tycker att Ålands Radio gör utmärkt public service-radio i förhållande till bolagets resurser och att jag som licensbetalare får ovanligt mycket för pengarna: SVTs alla kanaler, SRs alla kanaler (både i radion och på nätet), YLEs kanaler i radio och TV och TV4.
SVT Play borde förstås ingå i paketet, men annars är jag nöjd.
För övrigt anser jag att jag fick utmärkt valuta för licensen i fredags: Father Mckenzie, med ålänningen Jochum Juslin, tog sig till final i finska Eurovisionsuttagningen. Familjen lade 5 euro extra på att rösta på deras bidrag. Något för Ålands Radios ledning att fundera mer på: Hur får man in mer pengar än licensen/medieavgiften från lyssnarna?
Protesterna handlar i stora drag mest om att "jag lyssnar aldrig på Ålands Radio, dit merparten av pengarna går", alltså samma argument som används tidigare för att smita från TV-licensen.
Problematiken, såsom jag ser den är ju att:
- Det bor så få människor på Åland att licenspengarna/medieavgiften inte räcker till den kvalitets-heldagsradio som politikerna vill ha. Speciellt inte om tusentals hushåll inte betalar.
- Att så liten andel av avgiften går till SVT, SR mm beror ju på att vi delar kostnaderna med 9 miljoner svenskar.
Jag är förstås partisk i sammanhanget som före detta anställd, men jag tycker att Ålands Radio gör utmärkt public service-radio i förhållande till bolagets resurser och att jag som licensbetalare får ovanligt mycket för pengarna: SVTs alla kanaler, SRs alla kanaler (både i radion och på nätet), YLEs kanaler i radio och TV och TV4.
SVT Play borde förstås ingå i paketet, men annars är jag nöjd.
För övrigt anser jag att jag fick utmärkt valuta för licensen i fredags: Father Mckenzie, med ålänningen Jochum Juslin, tog sig till final i finska Eurovisionsuttagningen. Familjen lade 5 euro extra på att rösta på deras bidrag. Något för Ålands Radios ledning att fundera mer på: Hur får man in mer pengar än licensen/medieavgiften från lyssnarna?
fredag 21 januari 2011
För dumma frågor finns inte
Debatten i kölvattnet av den ungdomspolitiska debatten, med ungdomar närvarande i lagtinget, fortsätter.
Det är Nya Ålands chefredaktör Nina Fellman som retat upp ungdomar i en spalt på ledarsidan.
Hur kunniga frågor politikerna fick eller inte av de unga åhörarna råder det tydligen delade meningar om.
När jag jobbade som journalist lärde jag mig att det inte fanns några för dumma frågor att ställa till makthavare. Ibland förstod man inte själv vad de sa när man intervjuade dem - och då var man kanske ändå någorlunda insatt i ämnet. Bättre en dum fråga för mycket än ingen alls! Radioreporterns jobb var ju att få så många som möjligt att förstå.
Visst är det ju skillnad på hur insatta åländska medborgare är, men att vissa är "lyckligt omedvetna" - det gäller absolut inte bara ungdomar. Många äldre vet väldigt lite om hur samhället fungerar och det är förstås medias och politikernas roll att vara pedagoger oavsett ålder på mottagaren av budskapet.
Kanske Röd Ungdom kan hjälpa till att få bukt med det här? Här har vi en nyvaknad vänsterrörelse med alerta ungdomar, som tror på ett solidariskt och jämlikt samhälle! Ett friskt initiativ!
Lånar ett citat från Röd Ungdoms facebooksida: "Det är dags att människan hamnar i första rummet igen och inte pengarna. Det är dags att välja vänster!"
Det är Nya Ålands chefredaktör Nina Fellman som retat upp ungdomar i en spalt på ledarsidan.
Hur kunniga frågor politikerna fick eller inte av de unga åhörarna råder det tydligen delade meningar om.
När jag jobbade som journalist lärde jag mig att det inte fanns några för dumma frågor att ställa till makthavare. Ibland förstod man inte själv vad de sa när man intervjuade dem - och då var man kanske ändå någorlunda insatt i ämnet. Bättre en dum fråga för mycket än ingen alls! Radioreporterns jobb var ju att få så många som möjligt att förstå.
Visst är det ju skillnad på hur insatta åländska medborgare är, men att vissa är "lyckligt omedvetna" - det gäller absolut inte bara ungdomar. Många äldre vet väldigt lite om hur samhället fungerar och det är förstås medias och politikernas roll att vara pedagoger oavsett ålder på mottagaren av budskapet.
Kanske Röd Ungdom kan hjälpa till att få bukt med det här? Här har vi en nyvaknad vänsterrörelse med alerta ungdomar, som tror på ett solidariskt och jämlikt samhälle! Ett friskt initiativ!
Lånar ett citat från Röd Ungdoms facebooksida: "Det är dags att människan hamnar i första rummet igen och inte pengarna. Det är dags att välja vänster!"
onsdag 12 januari 2011
Ny hem(s)ida!
Socialdemokraternas nya hemsida finns nu ute på nätet. Förnyelsen av vår webbplats har varit ett intressant och spännande arbete tillsammans med Mats Lundberg och Maria Jonsson. Det är mycket man skall tänka på när man skall modernisera sig på webben som är i ständig utveckling.
Vad har vi då förändrat (förhoppningsvis förbättrat)? Ja, först och främst utseendet: Vår gamla sida var mer lik kvällstidningarnas - nu är utseendet mera stilrent och seriöst, tycker jag. Vi har inspirerats av många bra politiska hemsidor, inte minst norska Arbeiderpartiets. Och i Norge går det ju alldeles utmärkt för socialdemokraterna :-)
Länkarna till våra produktiva och aktivaste bloggare, t ex Mia Hanström, Göte Winé och Carina Aaltonen, har precis som videoklippen från den s k "sossetuben" har fått en framträdande plats på förstasidan.
Vi har förbättrat sökmöjligheterna med hjälp av Googles sökverktyg och det finns också ett bättre nyhetsarkiv.
Och så skall det förstås vara lättare att hitta kontaktuppgifter och våra aktuella politiska program.
Men viktigast av allt är ju att vara aktuell. Ingen återkommer till hemsidor som uppdateras för sällan. Så det gäller att arbeta på här på partikansliet, i sitt "anletes svett", som det så vackert heter.
Kom gärna med synpunkter på hemsidan!
Vad har vi då förändrat (förhoppningsvis förbättrat)? Ja, först och främst utseendet: Vår gamla sida var mer lik kvällstidningarnas - nu är utseendet mera stilrent och seriöst, tycker jag. Vi har inspirerats av många bra politiska hemsidor, inte minst norska Arbeiderpartiets. Och i Norge går det ju alldeles utmärkt för socialdemokraterna :-)
Länkarna till våra produktiva och aktivaste bloggare, t ex Mia Hanström, Göte Winé och Carina Aaltonen, har precis som videoklippen från den s k "sossetuben" har fått en framträdande plats på förstasidan.
Vi har förbättrat sökmöjligheterna med hjälp av Googles sökverktyg och det finns också ett bättre nyhetsarkiv.
Och så skall det förstås vara lättare att hitta kontaktuppgifter och våra aktuella politiska program.
Men viktigast av allt är ju att vara aktuell. Ingen återkommer till hemsidor som uppdateras för sällan. Så det gäller att arbeta på här på partikansliet, i sitt "anletes svett", som det så vackert heter.
Kom gärna med synpunkter på hemsidan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)