Särintresse eller allmänintresse

Man känner igen sig i frågorna som de olika partierna tar upp i debatten om landskapsbudgeten. För hur mångte gången i ordningen pratar Fredrik Karlström om TV-licensen (som om den skulle vara så hemsk för folk, det är ju ett system som används i hela övriga norden)? För hur mångte gången skall vi höra om den åländska profileringen av polisen? Måste säga att detta känns som väldigt marginella frågor när man tänker på den totala landskapsbudgeten.
Socialdemokraterna följer upp besluten från höstens kongress om "minst samma välfärd" för ålänningar som för finländare i övrigt. En generell fråga som påverkar många, inte minst bristen på allmän tandvård.
S motionerar också om en förändring av näringsavdelningen (och det pratar i och för sig andra oppositionspartier om också). Och S har en del att komma med vad gäller miljöfrågorna.
I den svenska valrörelsen pratades det mycket om särintressen kontra allmänintressen. Där tycker jag att det viktigt att åländska (s) håller fanan högt: Visst kan man motionera i små frågor, men de stora linjerna måste handla om vilken politik man vill bedriva för att det skall gagna hela Åland så mycket som möjligt. Att vara emot TV-licensen och själv äga en kommersiell radiostation luktar, tyvärr Fredrik Karlström, särintresse. Att jobba för ålänningars rätt till social service med samma villkor som i riket är däremot av allmänintresse. Tycker jag.
För övrigt tackar jag Erik Schütten för snabb åtgärd vad gällde Nyans löjliga twittrande som överbelastade www.politik.ax. Kul att du läser min blogg, Erik!

Onödigt twittrande och förvillande ord

Idag inleddes budgetdebatten i lagtinget och den har jag försökt följa med lite grann, trots att jag varit "indisponibel", d v s i sjuksängen.
Fastnade till exempel i replikerna efter Harry Janssons (c) inlägg, där han bestämt och tydligt beskrev hur mycket centern är EMOT sammanslagningar av kommunerna. Här är ju (s) och (fs) motpolerna. Obundna vet inte vad de vill och liberalerna, de pratar om att man skall kalla det "samhällsreform", kanske för att förvilla väljarna så att de inte skall tro att det handlar om en kommunreform.

Glädjande att Ulla-Britt Dahl (lib) gick upp och höll med om att allmän tandvård borde införas på Åland. Men, men....sedan var det nog för dyrt, trodde hon....Landskapsregeringen kom ju nyligen med en utredning om läget inom åländsk tandvård, med bra jämförelser med hur det är t ex i riket, men det som saknades var förstås kostnadskalkyler: Vad skulle det kosta att införa allmän tandvård, som i resten av landet? Hade utredaren från början fått veta att målsättningen är att införa allmän tandvård, så hade det ju varit det man hade velat veta. Med andra ord: Gör en ny utredning, där vi får svar!

För övrigt anser jag att www.politik.ax är ett väldigt bra initiativ, men: Varför, Erik Schütten, skall Nyans politwittrande vara med och ta upp plats på förstasidan? Hur skapar man intresse för politik med att skriva: "Roger Janssons (FS) slips är mörk" och "Ulla-Britt Dahl (Lib) envisas med att kalla Barbro Sundback (S) för ledamot Sundman". För mig är det bara ett brus av helt onödig information, som dessutom upptar nästan hela politik.ax-förstasidan under tiden debatten pågår.

Upp till bevis om stadsbussen i lagtinget

Insändare 12.11.2010

Ett stort tack till majoriteten i stadsfullmäktige som i onsdags röstade emot införandet av avgifter för stadsbussen. Ni har uppenbarligen förstått värdet av att stadsbor väljer att resa kollektivt istället för med var sin bil och vilket miljöpolitiskt PR-värde det ger staden att vi erbjuder fri buss.

Glädjande är det också att (s) förslag om att staden skall begära ett ekonomiskt stöd av landskapet för trafiken röstades igenom enhälligt. Det är ju inte mer än rätt att landskapet stöder stadsbussen precis som görs när det gäller landsbygdstrafiken.

Socialdemokraterna lämnar nu in en finansmotion till lagtinget där vi kräver att den regionala rättvisan beaktas, så att stödet till kollektivtrafik i fortsättningen inte bara gäller linjetrafiken på landet och den avgiftsfria ”matartrafiken” som tillhandahålls av kommunerna på landet, men som till 80 % finansieras av landskapet.

Två regeringsledamöter sitter i stadsfullmäktige, Britt Lundberg (centern) och Katrin Sjögren (liberalerna). Sjögren är ju dessutom miljöminister och bör därmed arbeta för att stimulera ålänningarnas resande med kollektivtrafiken. Nu gäller de för dem att övertyga sina respektive lagtingsgrupper om att stadsborna inte skall förfördelas i den här frågan. Upp till bevis!

Landskapet borde stödja stadsbussen

I debatten om stadens ekonomi tas återigen kostnaderna för stadsbussen upp som något man måste drar ned på.
FS, obundna och Mariehamns framtid aviserar t ex att staden med hjälp av avgifter skall få in 200.000 euro av bussresenärerna. Det pratas även i andra partier om att ”rationalisera” busstrafiken.

Sedan Mariehamn gick in för avgiftsfri buss har resandet med kollektivtrafiken ökat avsevärt. Medan det togs ut en avgift av passagerarna uppgick antalet resor med stadsbussarna till ca 100.000 per år. Därefter har antalet resor per år varit i genomsnitt ca 300.000, alltså tre gånger så många.

Som jämförelse kan nämnas att antalet resor på de regionala bussarna varit ungefär lika många, runt 300.000. Den trafiken beräknas kosta landskapet ca 1,5 miljon euro nästa år.

Men det riktigt intressanta är att det i landskapsregeringens budgetförslag för nästa år står att läsa om den s k ”matartrafik” som landsbygdskommunerna står för – alltså kommunal kollektivtrafik som tar passagerarna till de regionala bussarna: ”Inga avgifter ska tas för denna trafik med tanke på den fastställda maxtaxan för linjetrafiken”.

Blir då det här en stor utgift för dessa kommuner? Ånej, för till denna avgiftsfria kollektivtrafik finns ett anslag i landskapsbudgeten på 100.000 euro! Av de totala kostnaderna för den kommunala matartrafiken betalar kommunerna endast 20 % av kostnaderna.

Uppdraget för stadens politiker borde alltså bli: Kräv av landskapet att invånare i staden behandlas lika som invånare på landet. Begär att kostnaderna för stadens kollektivtrafik stöds av landskapet!

All uppmuntran att få fler att välja att åka kollektivt istället för att sitta i var sin bil är bra. Det är möjligt att landskapets stöd för den kommunala trafiken på landet är väl generöst, men det är troligen en förutsättning för att små kommuner skall kunna erbjuda t ex äldre utan bil att kunna ta sig fram.

Summa summarum betyder detta att kollektivtrafiken i Mariehamn blir förfördelad jämfört med motsvarande trafik på landet. Det råder ingen regional rättvisa – och det borde både landskapsregeringen och stadsfullmäktige ha i åtanke innan det sparas in på busstrafiken i staden.

Sång förstärker vårt bud(s)kap

Vad vore väl livet utan sång?
Vissa är talare - andra är sångare - och vissa är både och.
Ålands socialdemokrater har en del riktigt skickliga talare (med Barbro Sundback i spetsen, igår på kongressen var hon verkligen i sitt "esse"). Här har vi ju emellertid konkurrens bland de andra partierna.
Men sångmässigt tror jag att vi saknar motstycke på Åland.
Vi värmde upp lite försiktigt på kongressdagen med både Internationalen och Ålänningens Sång, sedan fortsatte vi med iver på kvällens middag, med Bellman, Wiehe, Tove Jansson, Ewert Taube....
Vi har en sjungande ordförande, en sjungande f d ordförande, en sjungande gruppledare i stadsfullmäktige, en sjungande skolnämndsledamot, en sjungande partisekreterare och flera sjungande styrelsemedlemmar.

Visst var de politiska diskussionerna det som var mest i fokus under gårdagens kongressdag. Det var diskussioner om bl a hälsovården i skärgården, hur man uppmuntrar fler att skaffa barn, hur världsekonomin har drabbat landskapets ekonomi, varför ordet "vegetariskt" väcker sådana känslor, hur länge man skall jobba när man blir äldre och hur mycket man skall jobba när man studerar.

För mig (som ju också är gospelsångare och dirigent) är sången en kraftfull möjlighet att nå ut med budskap. För att nå fram med åsikten att vi kunde minska något på köttätandet föreslog jag den här gamla slagdängan:
"Jag är en vegetarian, jag käkar strå´n och bla´n och dill och astrakan,
gräslök och vitlök och banan, dessutom smackar jag persilja,
om en påse korinter, ner i magsäcken slinter, så blir jag pigg som en sprinter, som om jag käkat banan,
och är du tjocken och feten, så sätt igång med dieten, och släng ifrån dig kotleten, så blir du mager som geten!"

Vi måste ställa krav även på självstyrelsen

En av socialdemokraternas valfrågor är att vi vill kämpa för att allmän tandvård införs på Åland. Reaktionen som vi får emot oss är att det blir för dyrt. Det anser t ex den sittande landskapsregeringen.

När landskapet ställer krav på staten att ålänningar skall ha samma rättigheter som övriga finländare, som exempel kan nämnas stödet för vindkraftssatsningar som nu är aktuellt, då frågar ingen ledarskribent eller ledande politiker ”hur skall staten finansiera det?”.

När landskapet kräver att ålänningar och andra svensktalande har språkliga rättigheter, att det är självklart att alla skall ha rätt att göra sig förstådda på svenska gentemot myndigheter och fackförbund – då hävdar alla åländska politiker med alla rätt att ålänningar skall ha samma service som alla andra medborgare i Finland. Ingen frågar ”hur skall staten finansiera det?”.

Men när vi på Åland har sämre sociala rättigheter, till exempel saknar rätt till allmän tandvård, då hummar landskapsregeringen och säger att vi har "brist på resurser" när vi uppenbarligen har sämre social service än i riket därför att lagstiftningen är bristfällig.

Vi betalar ju samma skatter som övriga i Finland, och så länge vi gör det, bör vi ha rätt till samma välfärd som övriga finländare.

Landskapet Åland ställer rättmätiga krav på staten om att ålänningar har rätt att behandlas lika. Men vi måste också ställa krav på självstyrelsen. Annars måste ju frågan ställas: Kostar själva självstyrelsen så mycket i administration att vi inte har råd att låta medborgarna få det minst lika bra här som i övriga landet? Landskapets politiker måste visa att de klarar av det Åland har behörighet att sköta själv.

Tandvård för alla - en rättvisefråga!

insändare 7 oktober 2010

Vi socialdemokrater anser att rätten till välfärd skall vara generell, alltså gälla alla medborgare. Alla skall behandlas lika i välfärdssystemet. Därför är det synnerligen orättvist att skattebetalarna på Åland på många områden har sämre förmåner och rättigheter än medborgare i övriga Finland.

Ett tydligt exempel på när ålänningar har det sämre än i riket är att vi saknar rätt till allmän tandvård.

Denna rättighet tillförsäkras alla övriga finländare i en folkhälsolag som saknar motsvarighet på Åland. Enligt denna lag är kommunerna skyldiga att se till att det finns tandvård för alla. Detta gäller undersökningar och behandlingar av munsjukdomar samt förebyggande vård hos tandhygienister.

Grupper prioriteras

På Åland finns en begränsad offentlig tandvård som är tillgänglig för barn och ungdomar upp till 26 år och för medborgare i alla åldrar som behöver akutvård. Utöver det tas en del prioriterade grupper emot, som till exempel gravida, diabetiker, reumapatienter och personer med neurologiska sjukdomar. Det har också funnits en praxis att en del av de anställda inom Ålands hälso- och sjukvård haft tillgång till den offentliga tandvården, något som socialdemokraterna tidigare påpekat är en mycket märklig prioritering gentemot andra grupper i samhället, framför allt mot dem som måste välja bort dyra privattandläkarbesök helt enkelt för att de inte har råd.


Bristande resurser

Landskapsregeringens förklaring till att ÅHS inte erbjuder tandvård till alla, utan bara till prioriterade grupper, är att det råder resursbrist, att befolkningen har vuxit och att landskapet därför ”rationellt utnyttjar begränsade resurser”.

Socialdemokraterna anser att denna organisering av tandvården är diskriminerande och att den står i strid med principen om att alla ålänningar skall ha minst samma sociala förmåner som i riket. Här krävs lagstiftning för att garantera rätten till allmän tandvård. Att munsjukdomar bagatelliseras och att ÅHS prioriterat ned just denna del av den allmänna vården är oförsvarligt.

Vårt krav

Därför kräver vi att allmän tandvård införs på Åland, så att alla ålänningar oavsett ålder och boendeort får samma rätt till undersökningar, behandling och förebyggande vård som medborgarna i riket. Privat tandvård kan fortsätta att fungera som förut och komplettera den offentliga tandvården i och med att en del av kostnaderna för den privata vården ersätts via sjukförsäkringen.

Anders Hallbäck

Camilla Gunell

Henrik Löthman

Eva Ringwall

Barbro Sundback

Rolf Söderlund

Kalle Fogelström

Hillevi Ahlbeck

Carina Aaltonen

Martin Nilsson

Mia Hanström