Arbetsmarknadsfrågor är viktiga för (S)

”Arbetsmarknadspolitiken har traditionellt inte varit prioriterad i åländsk politik”. Det hävdas av redaktören i ett nyhetsinslag i Ålands Radio 13.10. Vi anser att detta påstående inte stämmer för Socialdemokraternas del.

2012 ägnade vi en hel kongress åt temat arbetsmarknadsfrågor. Gästföreläsare var före detta LO-ordföranden i Sverige, Wanja Lundby-Wedin. I samband med kongressen gav vi också ut tidningen ”Socialdemokraten”, full med reportage om viktiga arbetsmarknadsinsatser och framtidsvisioner.

(S)-kongressen antog en resolution där partiet bl a annat vill arbeta för:

- Infrastruktursatsningar och andra stimulansåtgärder i lågkonjunktur (d v s det som landskapsregeringen behöver göra nu).

- Att höja arbetstagarnas kompetens, utveckla vuxenutbildningen och satsa på validering och yrkesprov, för att skapa förutsättningar för den som blir arbetslös att få ett nytt jobb.

- Kartlägga Ålands arbetskraftsbehov och ha ett längre framtidsperspektiv än ett år. Då kan näringspolitiken bli mer långsiktig.

Arbetsmarknadspolitiken hör naturligt ihop med insatser för ungdomar. I vårt program, som fick rubriken ”Arbete och kunskap bygger Åland”, poängterar vi att de sysselsättningsfrämjande verksamheterna är av stor vikt för att motarbeta utanförskap. Socialdemokraterna konstaterar att den uppsökande verksamheten bland ungdomar skulle behöva utvecklas för att ge ett tätare skyddsnät. För de ungdomar som riskerar att falla mellan stolarna lyfter vi också fram att det är nödvändigt med ett bra samarbete mellan sociala myndigheter, FPA, AMS och psykiatrin.

I vårt arbetsmarknadspolitiska program framhåller vi också att tredje sektorn, alltså t ex idrotts- och kulturföreningar och idéburna organisationer (som t ex Emmaus) är viktiga både som arbetsgivare och för att utveckla verksamheter som stödjer arbetslösa. Föreningslivet är också en inkörsport till det åländska samhället och det gör att inflyttade, med ett annat modersmål, får kontakter som kan gynna dem när de söker arbete.

Arbetsmarknadspolitik är förstås inte bara en fråga om arbetslöshet, även om det är aktuellt i debatten just nu. Socialdemokraterna vill arbeta för att landskapet ska vara pådrivande tillsammans med arbetsmarknadens parter så att krav ställs på god arbetsmiljö och förebyggande företagshälsovård för att folk ska orka och må bra på sina jobb. Mobbning, stress och utbrändhet är utbrett i dagens åländska arbetsliv. Detta drabbar både arbetstagare och arbetsgivare. Att flexibla lösningar ordnas för den som varit sjuk så att vägen tillbaka till arbetet underlättas är också något som vi lyfter fram som en mycket viktig fråga.

(denna insändare skrev jag tillsammans med Helena Flöjt-Josefsson)

Åtgärder behövs för att öka bussresandet igen

Inför nedrustningen av busstrafiken i Mariehamn ifjol sa fullmäktigeledamoten och infrastrukturnämndens ordförande Roger Jansson (MSÅ) att staden ändå skulle komma att få en bra kollektivtrafik.

Det tycker uppenbarligen inte de resenärer som slutat åka. Och det är merparten: Ålands Radio rapporterade häromdagen om en minskning av antalet resor från över 270.000 (2012) till runt 60.000 under tidsperioden juni 2013 till och med maj 2014. Kombinationen av att införa avgift och samtidigt försämra turtätheten har varit förödande.

En första åtgärd som kunde bromsa den negativa utvecklingen är att återinföra att det under rusningstid, när folk vill pendla från och till jobb och skola, går bussar som går åt båda håll längs den s k ”åtta” som bussarna kör. Det tar orimligt lång tid för boende i de yttre stadsdelarna att ta sig till centrum (eller från, beroende på var man bor).

Roger Jansson sa i radions nyhetsinslag att han inte märkt av något ökat bilåkande. Han tror emellertid att fler går och cyklar. Om detta kan vi bara gissa, men troligen är det både och. Några cyklar mer, men definitivt har skjutsandet av ungdomar till olika aktiviteter ökat, det vet jag som själv har flera barn och som hör vad andra föräldrar berättar.

Jansson erkände däremot att rörelsehindrade och äldre blivit förlorare efter nedrustningen av busstrafiken. ”Men vi har ju ett system med färdtjänst och sådant” menar Jansson. Det som jag inte förstår är varför det är bättre för stadens skattebetalare att kostnaden hamnar under socialnämndens budget istället för under infrastrukturnämndens?

Det är dags för Mariehamn att komma igång med en servicelinje, med en handikappanpassad mindre anropsstyrd buss, som kunde plocka upp resenärer som har svårt att gå - utanför deras hem. Detta har (S) motionerat om vid ett flertal tillfällen. Servicelinjer fungerar utmärkt i många kommuner utanför Åland. De sparar in andra kostnader: Äldre kan bo kvar längre hemma och de ”belastar” inte färdtjänstbudgeten. Och livskvaliteten höjs för Mariehamnare som betalat skatt i många år.

Pengar, pengar, bara pengar...

Tack, Ove Andersson, Ålands Framtid, för repliken kring ÅFs politik och skillnaden mellan den och socialdemokraternas. Det blev nu ännu mera tydligt hur långt till höger er partigrupp står. Media beskriver ÅF ibland som ett mittenparti, men det är för mig obegripligt.

Tydlighet är bra i politiken. I min insändare ifrågasatte jag en politik som man skulle kunna kalla ”siffrorna först”. Jag efterlyste ett medborgarperspektiv.

När reformer ska göras tänker jag mig att politiker ska utgå från 1) vad vill och behöver ålänningarna? 2) hur finansierar vi det? I politiska beslut ska man också ta hänsyn till fördelningspolitik – d v s vilka svaga grupper som behöver stöd och vilka starka grupper som kan betala mer? (T ex – vem behöver bidrag, vem ska få göra avdrag? Och hur ser avgiftssystem ut?). De här frågorna är grundläggande för socialdemokraterna. Det finns också en regional rättviseaspekt som är viktig på Åland, som har relativt många människor i glesbygd.

Anderssons svar utgår från pengar, pengar, pengar. Det är därför utbyggd tandvård beskrivs av ÅF som ”kostnadsdrivande”, medan S anser att det är en viktig hälsofråga, speciellt för de som inte har råd med tandläkarbesök i privat sektor. Än har jag inte hört ÅF problematisera frågan om varför tandvård inte jämställs med övrig sjukvård. Vad är svaret? Varför ska man, egentligen, ha allmän vård överhuvudtaget, blir ju frågan om man ställer den på sin spets. Den är väl också kostnadsdrivande?

Ett annat bra exempel är stadsbusstrafik. ÅF i staden föreslog för inte så länge sedan att Mariehamn inte alls ska betala för stadsbuss. Unga, körkortslösa, sjuka och gamla, som inte kan köra bil, ska i ÅFs samhälle inte erbjudas samhällsfinansierad kollektiv transport. Politiska mål som miljö- och sociala aspekter räknas tydligen bort. Inget perspektiv finns utifrån behov och rättvisa, bara utifrån en budget.

KST, som är en reform för att förbättra social service och göra den mera likvärdig för alla ålänningar, är däremot en del av välfärden som ÅF tydligen ömmar för (till skillnad från folks tandhälsa eller behov av transporter till en rimlig kostnad). Om jag förstår rätt vill ÅF att landskapet ska driva myndigheten, alltså både utföra och övervaka verksamheten. Landskapet ska alltså ta över kommunal verksamhet, vilket knappast gör den billigare i sig och samtidigt säger Ålands Framtid att landskapsförvaltningens utgifter ska minskas med fem procent.

Det går inte ihop för mig. Men ÅF har kanske någon finurlig lösning även här. Lösningen brukar heta nedskärningar, som man har förstått är det huvudsakliga politiska målet för partiet.

Skära med osthyvel – eller göra reformer?

”Många ålänningar är oroliga för språket och ekonomin”, säger Ålands Framtids partiordförande Axel Jonsson i en intervju i Ålandstidningen.

Det skrämmer honom att ekonomin inte är ”i skick” och det är enligt honom Socialdemokraternas fel, om man får tro artikeln. Receptet är att skära ner i den offentliga konsumtionen med fem procent. Jonsson talar om att näringslivet ska stimuleras genom att befolkningen får ökad köpkraft.

Att offentlig sektor ska bantas och att det ska gynna företagen är ett mantra från partiet. Det är lätt att kasta ut en sådan floskel utan ”bevis”, men då missar man för det första att den offentliga konsumtionen har stor betydelse för näringslivet och för det andra att arbetslösheten riskerar att stiga om bantandet blir för omfattande. För det tredje talar man inte om vad som då försämras i den allmänna servicen och hur det kan påverka näringslivet..

(S) har tillsammans med de andra två regeringspartierna lagt krutet på reformer som strukturellt förbättrar: En sammanhållen socialtjänst, utökad tandvård, driftsprivatiserad skärgårdstrafik och digital agenda. Fokus har legat på bättre service och mer samarbete, men förstås också på ekonomi både för medborgare och landskap.

Tittar bara på siffror

Det politiska ÅF-målet är att skära med osthyveln. Här finns bara en enda överskuggande reform: Att lämna Finland därhän. Var är medborgarperspektivet på de föreslagna nedskärningarna? ÅF kastar bara fram en siffra på hur mycket som borde sparas utan vidare analys om vad som skulle hända. (Detta upprepar sig från stadspolitiken). Om det vore så enkelt att bara titta på röda och svarta siffror, utan att behöva ta ansvar för vilka funktioner ett samhälle behöver och om det är realistiskt att de skulle fungera om man lade mindre resurser till dem!

Men i Ålands Framtid verkar ingen tänka så. Nej, man koncentrerar sin energi på att lantrådet har varit på en tillställning där det pratades finska....

Inget problem

Jag har faktiskt full respekt för ÅFs visioner för självständighet. Åland utvecklas ju sakta men säkert och får större självbestämmande. Det har jag inga problem med i sig. Att ta över behörigheter i rätt takt, när medborgarna vill, är något som Socialdemokraterna också är för.

Men precis som journalisten Kerstin Österman skriver i sin kolumn i anslutning till artikeln är det sannolikt att förvaltningen växer i takt med självständighetsivern. Det är ju inte svårt att göra det antagandet. Ekvationen som inte går ihop i Jonssons politik är att vi ska ta hand om en massa mer själva men samtidigt skära ned med fem procent. Det låter alltså som om det finns massor med onödiga funktioner i landskapets verksamhet? Det vore mycket intressant att få ta del av Ålands Framtids specifikation över vad som ska vara borta från landskapsförvaltningen när deras självständighetsvision blivit verklighet.

21 fina badplatser nu

Det här är Västerviken i Saltvik. Här brukar det bli några bad varje år. Vid något tillfälle i sommar fanns det alger här, men nu i augusti har det varit fint. Här får man kvällssol så det kan bli bad i solnedgång om det är en varm kväll och det är INTE långgrunt. Inga problem att dyka i direkt från bryggan.

Jag har fått många kommentarer kring alla mina inlägg på facebook om badplatser i sommar. En kompis sa att jag borde ge ut en strandguide med recensioner. Det är inte alls någon dum idé.

Jag är nu uppe i 21 badplatser i sommar. Till helgen räknar jag med att det blir en till. Här är den uppdaterade listan.

1) Algrundet, Mariehamn (barnvänlig, solig)

2) Bunn, Småland (perfekta stoppet nära E4)

3) Barsebäck hamn, Öresund (med utsikt mot Danmark)

4) Kioskenbadet, Öxsjön, Lerum (barndomskänslor och lekvänlig)

5) Mariebadstranden, Mariehamn (het)

6) Lilla Holmen, Mariehamn (morgondoppskompisar, turister)

7) Visby, vid strandpromenaden, Gotland (kallt och STORA vågor)

8) Järsö, Lemland (privat strand hos Lisette Sommarström) (grunt)

9) Häcksjön, Lerum (naturupplevelse och klart vatten)

10) Aspen, Lerum (största badplatsen)

11) Tjärnan, Saltvik (tidigt varm)

12) Bockön, Öxsjön, Lerum (avskild, nås med kanot)

13) Klippa i Öxsjön, Härryda (frihet)

14) Kvarnboviken, Saltvik (familjär och med hopptorn)

15) Långsjön, Grelsby, Finström (vacker och praktisk)

16) Rödhamn (varma klippor)

17) Möckelö, Jomala (hundvänlig)

18) Degersand, Eckerö (Ålands bästa strand när vattnet blivit någorlunda varmt, barnvänligt, härlig sand, roliga vågor, bänkar och bord att fika vid, restaurang)

19) Västerviken, Saltvik (vacker miljö, djupt, hopptorn)

20) Lilla (även kallad långa) Stamsjön, Lerum (långgrunt, kiosk under högsäsong, lätt att cykla till)

21) Seglarnästet, Lemland (nås med båt, ingen strand, man går i från en brygga, fina möjligheter att grilla eller fika)

Sjutton också vad fina badplatser....

Det här är Algrundet vid Slemmerns östra sida, eller Östernäs västra. Hur man nu ser det. Här har jag tillbringat många timmar den här sommaren. En utmärkt plats för morgondopp (på södra sidan av udden) och kvällsdopp (på norra sidan).

Som en del av er vet betyder sommar bad för mig....och redan i fjol började jag samla badplatser. Det har jag fortsatt med i år och det blev ju till sist en utmärkt badsommar och många dopp återstår!

Idag blir det en utflykt till en strand som av många anses som en av Ålands finaste, Degersand i Eckerö. Får se om den slår platserna som finns på listan redan. En liten bedömning efter varje får ni också.

1) Algrundet, Mariehamn (barnvänlig, solig)

2) Bunn, Småland (perfekta stoppet nära E4)

3) Barsebäck hamn, Öresund (med utsikt mot Danmark)

4) Kioskenbadet, Öxsjön, Lerum (barndomskänslor och lekvänlig)

5) Mariebadstranden, Mariehamn (het)

6) Lilla Holmen, Mariehamn (morgondoppskompisar, turister)

7) Visby, vid strandpromenaden, Gotland (kallt och STORA vågor)

8) Järsö, Lemland (hos Lisette Sommarström) (grunt)

9) Häcksjön, Lerum (naturupplevelse och klart vatten)

10) Aspen, Lerum (största badplatsen)

11) ett träsk i Saltvik (hos Siv Forsbom) som jag inte kommer ihåg namnet på(tidigt varm)

12) Bockön, Öxsjön, Lerum (avskild, nås med kanot)

13) Klippa i Öxsjön, Härryda (frihet)

14) Kvarnboviken, Saltvik (familjär och med hopptorn)

15) Långsjön, Grelsby, Finström (vacker och praktisk)

16) Rödhamn (varma klippor)

17) Möckelö, Jomala (hundvänlig)

Stadens nattliv i förändring

Är stadens nattliv i kris? Ja, hävdar obundne fullmäktigeledamoten, företagaren Anders Holmberg, på facebook. Låt mig därför ge mina synpunkter.

Under förra veckan ordnades PAF carnival i Mariehamn med tusentals besökare varje kväll. Många var förstås ålänningar och lovorden haglade över arrangemanget, både fotbolls- och sångkvällarna. Själv var jag inblandad som kördirigent och jag kan säga att det överträffade alla förväntningar. Tack IFK, Åland United och framför allt PAF! Tror nog att även gästande besökare kommer tillbaka om det ordnas liknande evenemang på det torg som många ansett vara exceptionellt tomt sedan Maxinge i Jomala drogs igång.

>Holmberg skriver att det var dött i staden under den fredag som körkampen avgjordes, att det bortsett från på Torget var tomt på gatorna och på krogarna. I debatten som följer hävdar jag att det är sådana evenemang som PAF carnival som vi behöver. Kan berätta att jag själv blev fotograferad av Helsingin Sanomat, som höll på med ett reportage om Åland. Kanske positivt i längden för Ålandsbilden att Finlands största tidning berättade om hur roligt vi har det, Holmberg?

OM Mariehamns nattliv inte kommer att vara som förr, med redlösa människor som väller in på krogen klockan 12 efter förfester och ut från desamma vid fyratiden, utan istället blir mer kontinentalt, d v s, man äter gott, går på konsert, familjetillställningar eller festival, och att någon i sällskapet sedan kör hem, blir inte jag olycklig. Då tror jag att det åländska samhället har vunnit. Holmberg påpekar på fb att taxi väntade sig mer körningar från PAF carnival. Kanske de trodde att detta skulle bli ett för-Rockoff, en tillställning där nästan alla är onyktra? Nej, det var det inte. En felkalkylering i så fall.

Men vad är det för Mariehamn vi vill att besökarna ska möta? Fyllesommarsamhället? Där folk är på lyset hela juli? Själv ser jag inte speciellt mycket fram emot Rockoff. Inte för att artisterna är dåliga, men för att jag har fyra barn som ska dit varje kväll och som ska se alla fulla människor som de blir rädda för ibland.

Visit Åland har en central roll i att bygga ett varumärke som handlar om annat än det som många inresande olyckligt nog förknippar med Åland – tax free sprit och sena öppettider på krogar. Det är kanske det de har tröttnat på och att det därför är folktomt?

Anders Holmberg, du har mycket god kontakt med andra näringsidkare i Mariehamn. Samla er, tänk nytt och tänk offensivt, samarbeta med tredje sektorn, idrotts- och kulturföreningar. Tillsammans kan idéerna födas. Låt oss slippa fylleriet, det är förhoppningsvis förgången tid. Satsa på bredd och folklighet, barnfamiljer och pensionärer, finsmakare och naturmänniskor.

Jag hjälper gärna till med allsång om det behövs. Lycka till!

(PS Jag var ute och firade på fredagskvällen. När jag kom fanns det inte plats att sitta på Arken Garden. Dansgolven var fulla med människor på båda våningar. Tror nog att bra dansband, trubadurer och discjockeys gör att nattlivet har en framtid också).